Medlingsinstitutet har publicerat en rapport där det framgår att de svenska h ushållen i år fått de största reallönesäkningarna (lön justerad för köpkraften enligt KPI-inflationen) så långt man för statistik. Lönerna sänktes justerat för inflationen med 5.7% i år och köpkraften för hushållen är tillbaka på 2015 års nivåer tack vare fackens ovilja att kräva inflationskompensation i avtalsrörelsen.

Hushållens köpkraft hade alltså vid halvårsskiftet backat till år 2015 och sju års lönehöjningar är nu utplånade enligt den statistik som den statliga myndigheten Medlingsinstitutet presenterar i sin nya rapport (PDF).
Nedgången i reallöner om 5.7% är den största någonsin, tillbaka till 1993 när dataserien börjar. Enda gången vi haft reallönesäkningar ens i närheten var under 90-talskrisen 1993 – 1994, även om det var små reallönesänkningar under skuldkrisen 2011. Justerat för det sämre indexet KPIF (som struntar i hushållens räntekostnader) måste man dock tillbaka till 1994.
Sju års avtalsrörelser och lönehöjningar har nu kastats bort tack vare att facken vägrat kräva högre löner för att kompensera för den skenande inflationen, som trots allt innebär ökade bokförda intäkter för företagen.

Allt annat lika krävs det därmed sju års lönehöjningar för att komma tillbaka till den köpkraft som gällde 2021.
Det handlar inte heller om avtalade löneökningar, utan faktiska löneökningar hos kollektivet av personer i arbete.
Privatsektorn har fått bättre lönehöjningar med 2.5% oräknat inflationen mot 2.5% i hela ekonomin, medan offentlig sektor glider efter med 2.2%. Arbetare har fått 1.8% när arbetarfacken struntat i att stå upp för dina medlemmar och kräva högre löner, medan tjänstemännen som enklare kan påverka sin egen lön – om inte annat genom att byta arbetsgivare – har fått 3.1% i löneökningar. Från detta ska KPI-inflation på 8.7% dras.
Den som tror att hushållens kollektiva minskade köpkraft inte kommer påverka svensk ekonomi bör nog fundera igen. Mycket konsumtion har dessutom skett med lånade pengar, vilket kan vara en dörr som helst stängs för många idag med försämrad ekonomi och högre räntor. Att använda bostaden som bankomat blir nog svårare, något som tidigare mer än var fjärde bloggläsare nyttjat.
Återstår nu att se om facken kommer fortsätta med “det är i längden bäst att inte kräva inflationskompensation” och istället gnetar på i sju år avtalsrörelser innan man är tillbaka på 2021 års välstånd.
Som bloggen påtalat tidigare innebär också de uteblivna reallöneökningarna att kommuner och regioner inte får inflationskompenserade skatteintäkter som ska täcka upp kostnadsökningarna i bland annat vård, skola och omsorg, utan dessa kommer drabbas av nedskärningar efter valet. Däremot får de som uppbär bidrag socialförsäkringsersättningar full inflationskompensation, vilket innebär att exempelvis kommunernas kostnader för försörjningsstöd (socialbidrag) ökar kraftigt. Oräknat de som ställs på bar backe framöver.





