Hem Etiketter Artiklar med etikett "skulder"
Etikett:

skulder

Ekonomi

Negativt slut på börsveckan i Asien – stigande räntor i USA och svagare krona, guldet tillbaka på rekord, börsrekord i USA – svensken sparade 5 000:- i månaden under andra kvartalet

EkonomiPolitik

Negativt börser i Asien på årets sista handelsdag – skatten på el höjs vid årsskiftet – ränteavdraget halveras för blancolån

Latest in skulder

Ekonomi

Lönehöjningarna tar inte ut skuldökningen

av Cornucopia?

Det finns ju många som ägnar sig åt att förtränga att det svenska folket sätter sig allt mer i skuld. Efter mitt förra inlägg om detta förekom diverse motargument, t ex anekdotisk bevisföring där en läsare minsann sålt sin bostad och alltså minskat sin skuld till noll, och därför skulle hela svenska folkets skulder minska. Kommentarer överflödiga.

Ett annat argument skulle vara att skulderna motsvaras av löneökningar, och man kan inte alls titta på skulderna i förhållande till inflationen. Visst är det så att lönerna stigit mer än inflationen, men inte i närheten av skulderna.

Jag har nedan plottat in tjänstemännens löneutveckling 1996-2008, vilket var det bästa data jag fick fram från SCB. Skattetrycket i Sverige har bara minskat någon enstaka procentenhet så reallöneökning och bruttolön följer ungefär samma utveckling.

Som man ser ökade lönerna för tjänstemän mer än inflationen (och med tanke på att bostads- och lånebubblan är som störst i Stockholm är det just tjänstemän som är mest relevant att titta på). Men skulderna nästan dubblades i förhållande till lönen under perioden.

Så nog är svenska folket mer skuldsatta än någonsin tidigare, och det är den där lönen som skall användas till att betala av skulderna. För inflationen gör det inte ser man också i grafen.

Nu är amortering ett svårt ord, så allt fler väljer att inte amortera. Och skuldberget fortsätter att växa. Utom för de som hoppar av och låter resten sitta med Svarte Petter.

Att betala av sina skulder är och förblir ett okänt begrepp för dagens bostadsköpare.

15 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Inflationen äter upp skulderna

av Cornucopia?

Inflationen äter upp skulderna påstår folk glatt när de tar allt större lån av alla de slag.

Det kan ju t ex förklara hur det svenska folkets privata skulder har utvecklats enligt nedan sedan 1996. Datat kommer från den något ironiskt benämnda Sparbarometern hos SCB.

Det mesta rör sig förstås om bostadslån.

Men åter till det där med inflationen. Tittar vi på svenska folkets skulder 1980 till 2009 och hur de borde utvecklats om de följt inflationen så ser det ut som följer.

I början av 1980-talet följde skulder och inflation varandra åt, men sedan drog skulderna iväg fram till krisen i början av 1990-talet, då en period av avbelåning inleddes och svenska folket faktiskt minskade sina skulder. Men man kom inte riktigt ner till inflationsjusterad skuldsättning enligt 1980-kurvan.

När bostadspriserna vände upp igen 1996 började skulderna öka igen även om man inte kom ikapp inflationen sedan 1990 förrän 1999-2000.

Men sedan dess har skulderna stuckit till himlen. Nej, inflationen äter uppenbarligen inte upp svenska folkets skulder, eftersom det svenska folket bara lånar mer och mer pengar. Det är alltså bara en floskel att inflationen tar hand om skulderna. Vad som verkligen tar hand om skulder är och förblir amorteringar, och även fallande bostadspriser vilket ses under första halvan av 1990-talet.

Under 1970-talet var inflationen mycket hög, och kombinerat med både direkta räntebidrag och en mycket hög marginalskatt så kanske skulderna minskade pga inflationen. Men höginflationsperioden under 1970-talet har än så länge inte kommit tillbaka, och vi har istället upplevt decennier med låg inflation. Men om man upprepar mantrat att inflationen skall ta hand om skulderna så känns det åtminstone bättre. 30- och 40-talisterna amorterade dessutom på sina lån på 1970-talet, vilket inte kan sägas om dagens bostadsägare som har en amorteringstid på i snitt över 90 år, om de amorterar alls.

Vi är och förblir inne i en enorm bostadsbubbla. Min blogggranne Flute skriver utmärkt om att mediarapporteringen kring bostadspriser är kraftigt vinklad, och främst består i att partsinlagorna mäklare och banker uttalar sig.

Flute påpekar också att Johan Norberg har bemött dumheterna att den här gången är det annorlunda.

Enligt den faktaspäckade och läsvärda boken This time is different – eight centuries of financial folly (Bokus 222:-, Adlibris 221:- ex frakt) så kännetecknas just förestående kriser de senaste 800 åren av att diverse partsinlagor menar att den här gången är annorlunda och det skall vara den nya ekonomin, superkonjunkturen eller vad man nu vill hitta på som skall få allt att bara stiga för evigt, inklusive svenska folkets skulder. Även om man bara berör själva “this time is different”-syndrome på några sidor, så har man bland annat ett fantastiskt reklamklipp där föjande står att läsa under rubriken “Famous wrong guesses in history” där man skriver om Missisippibubblan 1719, och sedan mästrar med följande:

“Today, it is inexcusable to buy a “bubble” – inexcusable because unnecessary. For now every investor – whether his capital consists of a few thousands or mounts into the millions – has at his disposal facilities for obtaining the facts. Facts which – as far as is humanly possible – eliminate the hazards of speculation and substitute in their place sound principles of investment.”

Detta skrevs i reklam för företaget Standard Statistics, den 14:e september 1929… Tur att vi idag har Internet och nu har alla fakta inom sekunder. Den här gången är annorlunda. Inte.

En uppgift som finns i boken (sid 227) är att efter en finanskris så faller bostadspriserna i snitt i sex år, och snittet i prisfallet är 35.5%. Sverige klarade sig bra under 1990-talet, och prisfallet höll bara på i fyra år och låg någonstans på drygt 31%. Finlands samtidiga bostadskrasch höll på i sex år med en nedgång på nästan 50%.

Inflationsjusterat var skuldsättningen 1990 betydligt lägre än idag med 1.47 i kvot jämfört med inflationskurvan sedan 1980. 2009 var kvoten jämfört med inflationskurvan sedan år 2000 hela 1.95 och jämfört med 1980-kurvan extrema 3.02.

Nu vill någon påtala att svenska folket har enorma tillgångar, men tittar man på Sparbarometern så består de finansiella tillgångarna till större delen av två poster – andelar i bostadsrätter samt fordringar på pensionssystemen, både de offentliga och tjänstepensionerna. En del av tillgångarna i pensionssystemen är dessutom investerade i just bolåneobligationer. Det är just priserna på bland annat bostadsrätter som faller när bubblan spricker, och då även värdet på bolåneobligationer. Oavsett så är inte tillgångarna i pensionssystemet en likvid tillgång som svenska folket kan amortera av sina skulder över en natt med, utan något som skall sätta vatten och bröd på bordet när de är pensionärer.

Vi har en större skuldbubbla idag än 1990. När folk tror att inflationen skall äta upp deras skulder så tänker de nog mest på att bostadspriserna denna gång skall stiga mot himlen för evigt.

För nu är det annorlunda.

Nej, det enda som är annorlunda är att vi som privatpersoner aldrig förr haft så stora skulder.

33 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

E24 och Cervenka tar bladet från munnen

av Cornucopia?

I en utmärkt krönika i SvD/E24 talar E24:s journalist Andreas Cervenka om den kommande skuldkrisen i målande ordalag.

Inget nytt för oss som kan titta på siffrorna och inte bara läsa tomt prat om gröna skott.

På en punkt har dock Cervenka fel, nämligen att bara USA skulle ha börjat med att trycka pengar för att finansiera sitt underskott (=centralbanken köper statens nyutgivna obligationer). Vad jag minns har även Bank of England gjort just detta.

Vad som är positivt med artikeln är att man skriver detta i ett sådant mainstream media som E24, som mer och mer seglar upp som den absolut bästa finans- och ekonomisajten bland gammelmedia på nätet. Krönikan finns också återgiven på SvD:s sajt.

Även In the end we’re all debt och Musik@Centrifugen uppmärksammar detta. För att citera den senare: “Dags att vakna upp och känna lukten av aska.” Även totalitära vänsterbloggare dyker upp och utropar kapitalismens död och att kommunismen är lösningen. De har helt glömt att man redan prövat detta, och resultatet kunde vi se i gamla Östeuropa. Men framför allt kan inte kapitalismen dö, eftersom vi inte har haft kapitalism. Däremot kan det marknadsliberala världssystemet dö, för att ersättas av något annat. Knappast kommunism eller socialism dock. Det är just socialisterna (socialdemokrater som de normalt kallar sig), som står för stora delar av skuldberget. Och våra kära svenska kommunister i (v)änsterpartiet vill öka skuldsättningen och utgifterna ännu mer, när enda utvägen är en kraftigt minskad stat med kraftigt minskad välfärd och med det kraftigt minskade utgifter.

Ledtråd till vänsterfolket: Det är inte det privata näringslivet som byggt upp enorma skulder och ohållbara utgifter. Det är staterna, dvs idealet i den kommunistiska världen där staten är allt. Privata företag går i konkurs innan skulderna och underskotten når de här nivåerna, och det är endast genom lönsamma företag som det alls funnits ett skatteunderlag att finansiera socialisternas påhitt med.

Angående min förra artikel, så kanske det är dags för ett nytt begrepp, istället för konspirationsteoretikernas NWO, new world order.

DWO. Dying world order.

8 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Ekonomi

Störst skulder i Sverige har man i Danderyd

av Cornucopia?

Skillnaden på familjen med fina huset och dyra bilen och dig själv är oftast storleken på skulderna är en tes jag ofta driver.

Många svenskar belånar sig så mycket som ekonomin tål. Höga löner används för att skaffa större skulder. Har man ett fint hus och dyra bilar så är man sannolikt inte rikare än någon annan i samma åldersgrupp, utan bara mer skuldsatt. Men antagligen har man hög lön. Välståndsindikatorerna visar i så fall främst vad för kassaflöde som familjen har, inte om man är rik eller fattig.

Så man bör inte dömma hunden efter håren. De som är rikare än andra märks inte nödvändigtvis. Å andra sidan finns det väl de som vill definiera rikedom som ett mått på hur stora lån man har råd att ta.

Jag skall exemplifiera denna tes med lite statistik från SCB. Vi börjar med de tio kommuner där de invånare som har skulder har störst skulder.

Det här ser ut att ligga i linje med tesen. Här hittar vi de sk rika kranskommunerna till våra storstäder. Danderyd utmärker sig. Vellinge med Skanör och Falsterbo söder om Malmö tar fjärdeplatsen och på nionde plats hittar vi gräddhyllan norr om Malmö, Lomma med flådiga Bjärred. Göteborgsområdet blir först representerat på tionde plats med den attraktiva kommunen Kungsbacka, med gräddhyllor som Särö, Billdal och Onsala.

Tittar vi istället på skulder per kommuninvånare totalt ändras ordningen minimalt. Nu slår vi ut kommuninvånarnas skulder på det totala antalet invånare, dvs även barn, hyresgäster och andra skuldfria vuxna.

Enda skillnaden i ordning är att Vellinge byter plats med Vaxholm och avancerar till plats tre. Man kan väl fundera på varför. Kanske finns det lite färre barn i ute i Falsterbo än på Vaxholm, eller så finns det fler hyrbostäder i Vaxholm. Antalet äldre kan också spela in, då dessa eventuellt haft turen att bli skuldfria över åren då de amorterat sina skulder, något som är okänt för allt fler idag.

För det här är centralt. Naturligtvis är större delen av skulderna relaterat till boendet. Tittar man på de kommuner med högst villapriser i Sverige så toppas de förstås av Danderyd och Lidingö

Men här börjar det bli intressant. Den relativa prisskillnaden mellan Danderyd och Lidingö är inte lika stor som den relativa skillnaden i skulder. Det verkar som folk är mer desperata med att belåna sig för att få bosätta sig i Danderyd. Och fyra röda staplar dyker upp. Det är Solna, Sundbyberg, Stockholm och Sollentuna. I dessa kommuner har man alltså riktigt höga villapriser, men invånarna dyker ändå inte upp bland de tio mest belånade kommuninvånarna i Sverige. I Stockholmskommuner som börjar på S är man alltså mer ansvarsfull med sin skuldsättning… Men för att bo i Danderyd, Lidingö, Vaxholm mfl kommuner så behöver man ta större risker.

Det där går att diskutera i all oändlighet. Är det risktagare som bosätter sig i vissa kommuner, eller är de så desperata att få bo i de kommunerna att de är beredda att ta mer lån än t ex i Solna?

Notera att grafen ovan avser de som faktiskt är skuldsatta, dvs man har rensat bort kommuninvånare utan skuldsättning, t ex boende i hyresrätter. Det går alltså inte att hävda att de fyra S:en dykt upp pga hyresrätter.

Bilden blir ännu tydligare om vi tittar på skuldkvoten, villapris dividerat med skuld hos de som tagit lån. Vi ser här alltså de kommuner där man har lägst skuld i förhållande till priset på bostaden, iaf villor.

Då sticker endast Lidingö ut bland de kommuner med högst skuldsatta invånare. På Lidingö tar man någon form av ansvar och har alltså sjätte lägsta belåningsgrad mot bostaden i landet. Men, och det här är viktigt, bland samtliga övriga nio kommuner med högst belånade kommuninvånare så har man en högre skuldkvot.

Tittar man på vilka kommuner som dyker upp med lägst skuldkvot bland de belånade så blir det inte de attraktivaste kommunerna. Botkyrka, Södertälje, Göteborg, Malmö etc. Kommuner med lite högre inslag av hyresrätter. Men notera att grafen ovan enbart tittar på de som har lån, så förekomsten av hyresrätter spelar inte in.

Istället stärks min tes, nämligen för att leva ett till synes rikt liv är man beredd att sätta sig i skuld. Vill man bo i Danderyd, Vellinge eller Kungsbacka så skuldsätter man sig. Rimligtvis är det också en åldersfråga, ju yngre desto större skuldsättning, medan de som bott i 40 år i Danderyd köpte huset på en helt annan prisnivå och kanske rent av amorterat. Det går att gräva ner sig djupare i statistiken och titta på skuldsättningen i olika åldrar, men det får bli föremål för ett senare inlägg.

Fina familjen i Danderyd har gått till banken med mössan i hand.

Min gode vän, vän av ordning, påtalar att det finns andra tillgångar än villor och att man är rikast i landet i Danderyd. Samtidigt är består stor del av den rikedomen just av marknadsvärdet på kommuninvånarnas villor, och är alltså en fråga om bostadsbubblan.

Men det går inte att komma undan att folk är beredda att ta lån för att få en illusion av välstånd.

31 kommentarer
0 FacebookTwitterPinterestLinkedinRedditEmail
Nyare artiklar
Äldre artiklar