Skillnaden på familjen med fina huset och dyra bilen och dig själv är oftast storleken på skulderna är en tes jag ofta driver.
Många svenskar belånar sig så mycket som ekonomin tål. Höga löner används för att skaffa större skulder. Har man ett fint hus och dyra bilar så är man sannolikt inte rikare än någon annan i samma åldersgrupp, utan bara mer skuldsatt. Men antagligen har man hög lön. Välståndsindikatorerna visar i så fall främst vad för kassaflöde som familjen har, inte om man är rik eller fattig.
Så man bör inte dömma hunden efter håren. De som är rikare än andra märks inte nödvändigtvis. Å andra sidan finns det väl de som vill definiera rikedom som ett mått på hur stora lån man har råd att ta.
Jag skall exemplifiera denna tes med lite statistik från SCB. Vi börjar med de tio kommuner där de invånare som har skulder har störst skulder.
Det här ser ut att ligga i linje med tesen. Här hittar vi de sk rika kranskommunerna till våra storstäder. Danderyd utmärker sig. Vellinge med Skanör och Falsterbo söder om Malmö tar fjärdeplatsen och på nionde plats hittar vi gräddhyllan norr om Malmö, Lomma med flådiga Bjärred. Göteborgsområdet blir först representerat på tionde plats med den attraktiva kommunen Kungsbacka, med gräddhyllor som Särö, Billdal och Onsala.
Tittar vi istället på skulder per kommuninvånare totalt ändras ordningen minimalt. Nu slår vi ut kommuninvånarnas skulder på det totala antalet invånare, dvs även barn, hyresgäster och andra skuldfria vuxna.
Enda skillnaden i ordning är att Vellinge byter plats med Vaxholm och avancerar till plats tre. Man kan väl fundera på varför. Kanske finns det lite färre barn i ute i Falsterbo än på Vaxholm, eller så finns det fler hyrbostäder i Vaxholm. Antalet äldre kan också spela in, då dessa eventuellt haft turen att bli skuldfria över åren då de amorterat sina skulder, något som är okänt för allt fler idag.
För det här är centralt. Naturligtvis är större delen av skulderna relaterat till boendet. Tittar man på de kommuner med högst villapriser i Sverige så toppas de förstås av Danderyd och Lidingö
Men här börjar det bli intressant. Den relativa prisskillnaden mellan Danderyd och Lidingö är inte lika stor som den relativa skillnaden i skulder. Det verkar som folk är mer desperata med att belåna sig för att få bosätta sig i Danderyd. Och fyra röda staplar dyker upp. Det är Solna, Sundbyberg, Stockholm och Sollentuna. I dessa kommuner har man alltså riktigt höga villapriser, men invånarna dyker ändå inte upp bland de tio mest belånade kommuninvånarna i Sverige. I Stockholmskommuner som börjar på S är man alltså mer ansvarsfull med sin skuldsättning… Men för att bo i Danderyd, Lidingö, Vaxholm mfl kommuner så behöver man ta större risker.
Det där går att diskutera i all oändlighet. Är det risktagare som bosätter sig i vissa kommuner, eller är de så desperata att få bo i de kommunerna att de är beredda att ta mer lån än t ex i Solna?
Notera att grafen ovan avser de som faktiskt är skuldsatta, dvs man har rensat bort kommuninvånare utan skuldsättning, t ex boende i hyresrätter. Det går alltså inte att hävda att de fyra S:en dykt upp pga hyresrätter.
Bilden blir ännu tydligare om vi tittar på skuldkvoten, villapris dividerat med skuld hos de som tagit lån. Vi ser här alltså de kommuner där man har lägst skuld i förhållande till priset på bostaden, iaf villor.
Då sticker endast Lidingö ut bland de kommuner med högst skuldsatta invånare. På Lidingö tar man någon form av ansvar och har alltså sjätte lägsta belåningsgrad mot bostaden i landet. Men, och det här är viktigt, bland samtliga övriga nio kommuner med högst belånade kommuninvånare så har man en högre skuldkvot.
Tittar man på vilka kommuner som dyker upp med lägst skuldkvot bland de belånade så blir det inte de attraktivaste kommunerna. Botkyrka, Södertälje, Göteborg, Malmö etc. Kommuner med lite högre inslag av hyresrätter. Men notera att grafen ovan enbart tittar på de som har lån, så förekomsten av hyresrätter spelar inte in.
Istället stärks min tes, nämligen för att leva ett till synes rikt liv är man beredd att sätta sig i skuld. Vill man bo i Danderyd, Vellinge eller Kungsbacka så skuldsätter man sig. Rimligtvis är det också en åldersfråga, ju yngre desto större skuldsättning, medan de som bott i 40 år i Danderyd köpte huset på en helt annan prisnivå och kanske rent av amorterat. Det går att gräva ner sig djupare i statistiken och titta på skuldsättningen i olika åldrar, men det får bli föremål för ett senare inlägg.
Fina familjen i Danderyd har gått till banken med mössan i hand.
Min gode vän, vän av ordning, påtalar att det finns andra tillgångar än villor och att man är rikast i landet i Danderyd. Samtidigt är består stor del av den rikedomen just av marknadsvärdet på kommuninvånarnas villor, och är alltså en fråga om bostadsbubblan.
Men det går inte att komma undan att folk är beredda att ta lån för att få en illusion av välstånd.
31 kommentarer
http://www.hemnet.se/beskrivning/548643
Vinkällaren cornucopia! vinkällaren! är det inte värt att få leva livets glada dagar ett tag. Man får så fantastiskt trevligt bemötande på banken.
ett visst mått av ironi kanske…
Ståndsmässigt…
Intressant inlägg där!
En liten parantes: inte för att det skulle vara centralt för din tes på något sätt men du verkar ha rört ihop platserna för Vellinge respektive Vaxholm i graferna 1 och 2. Bara så du vet. 🙂
Jacob, tack. Korrigerat. Tror jag.
Med det är väl just detta som skiljer den "fattige" från den "rike" nämligen att den rike har tillräckligt hög inkomst för att betala mycket räntor och h*n tror mycket på framtiden så att h*n vågar belåna sig.
Dessutom med en ständigt ökande penningmängd som överskrider officiell KPI amorterar den riktiga inflationen h*ns lån.
Detta visar historien har varit en vinnande strategi. Men naturligtvis säger det inget om framtiden.
Det finns inga monument över de som stupat på vägen. Ingen "den okände bolåntagarens grav".
Glöm inte att vad 30- och 40-talisterna gjorde var att köpa billigt och amortera hårt, dessutom fick de 85% av räntorna betalda av staten. Inte köpa dyrt och strunta i amorteringar och istället öka skulderna i takt med att bostadspriset stiger.
Kul att du skriver positivt om Lidingö! Tyvärr är siffrorna två år gamla och med den galna prisutvecklingen här ligger vi säkert nästan lika snett som Danderyd. Man är beredd att betala mycket för att bo på hälsans ö så när Stockholm City.
/CK
Hade tyvärr inte skuldsiffror per kommun som var yngre än 2007. Priserna har väl stuckit iväg lika mycket på de flesta ställen, så frågan är väl om så mycket egentligen har ändrats.
Antagligen har folk större skulder idag, pga den låga räntan, men relativt olika kommuner så är det kanske ungefär det samma?
Betyder det här egentligen att de på Lidingö har mindre pengar i förhållande till sin bostad?
Jag tror många belånar sin bostad för investeringarar, säg att jag har 10 miljoner i cash, varför då inte belåna 4-5 miljoner på bostaden så har man helt plötsligt 14-15 miljoner att investera. Även om investeringarna trillar med 50% så har man ju 7,5 miljoner kvar vilket räcker för att betala räntan i 30 år på lånet (snitt 5%) eller så kan man lösa lånet och ändå ha 2.5 miljoner kvar + bostaden.
Bra utredning – som vanligt.
Jag saknar dock ett par saker:
1. Inkomst vs lån har ju en betydelse – och även besparingar/investeringar/lån.
Dvs. man kan ju ta ett högt lån på en högt värderad bostad, och ändå ha investeringar som vida överstiger detta lån !??
2. "Men det går inte att komma undan att folk är beredda att ta lån för att få en illusion av välstånd.": Sant men ändå inte: Om man nu har bra med pengar, bor bra, på ett attraktivt ställe, och lever gott: Är det en illusion eller en verklighet !?
Även om denna situation inte varar förevigt så är den väl riktigt under tiden den varar ?
Och vad vara för evigt ?
man kan ju vara jättesparsam, se till att bo snålt, leva snålt och inte unna sig så mkt för att kunna ta igen det på ett "bättre" sätt och ha massor av bra stabila aktier, och kanske t.o.m. flera miljoner i likvida medel när man fyller 40 – sen får man besked om att man har lungcancer och bara har ett år att leva 🙁
Så vad är rätt och vad är fel – det är ju svårt att sia om, det vet man endast i efterhand…
Personligen tror jag att de flesta som råkar riktigt illa ut ligger i den "klass" som inte riktigt har råd utan endast lånar till sig pengar, försöker "hänga med grannarna" men bara knappt eller inte alls får debit och kredit att gå ihop på sista raden egentligen, för att inte tala om om livssituationen då förändras drastiskt…
/K
Cornucopia,
Läser din utmärkta blogg med intresse och kommer allt oftare till slutsatsen att din styrka inte ligger inom det finansiella så mycket som inom det politiska.
Att de med högre inkomster, större tillgångar och större eget kapital också har större lån är varken konstigt eller dåligt.
Att allt som inte är finansierat med 100% eget kapital skulle vara en illusion är ett vårdslöst språkbruk som indikerar felslut.
Vi vet att du är avert avseende finansiell risk men att du gärna tar avsevärd rörelserisk via dina investeringar. Denna principfasthet förefaller mig mer kategorisk än rationell.
Mvh gert
Lite rörigt, särskilt diskussionen kring det sista diagrammet:
"Vi ser här alltså de kommuner där man har lägst skuld i förhållande till priset [på bostaden]" Bildtexten: "De tio kommuner med högst kvot". "Då sticker endast Lidingö ut bland de kommuner med högst skuldsatta invånare" … "På Lidingö tar man någon form av ansvar och har alltså sjätte lägsta belåningsgrad mot bostaden i landet."
Sen har ju förstås förmögenhet och betalningsförmåga betydelse.
Ju mer jag tänker på det här inlägget ju mer irriterad blir jag. Det är helt enkelt för jävla dumt.
Men du har ju i en del inlägg triumferande beskrivit hur du vid företagsvärdering lärt dig att justera börsvärde för skulder och kassa.
Det du nu gör är att du lyfter ut en komponent – skulderna och försöker dra slutsatser eller i vart fall insinuera om 'enterprise value'. Men vet du, det finns en grupp som har högre skulder än fastighetsägarna i Danderyd; börsbolagen på A-listan. Och vad säger det oss? Nej, just det. Ingenting.
Absolut ingenting.
Gör det inte? Det säger väl en hel del?
Däremot är din kritik befogad i att jag tittat på en enskild komponent. Å andra sidan gillar jag att provocera genom att göra just detta, det är inte första gången. Antagligen inte sista heller.
Fast ibland tittar jag istället på helheten.
Jag medger också att man är rikast i landet i just Danderyd, se näst sista stycket.
"Min gode vän, vän av ordning, påtalar att det finns andra tillgångar än villor och att man är rikast i landet i Danderyd. Samtidigt är består stor del av den rikedomen just av marknadsvärdet på kommuninvånarnas villor, och är alltså en fråga om bostadsbubblan. "
Skulle tippa att just du, Gert, är min gode vän av ordning.
För övrigt har jag redan innan din kritik planerat att skriva inlägg om tillgångssidan också, inte bara skuldsidan.
Men jag tror fortfarande att min tes om skulder och fina huset och dyra bilen väldigt ofta, men inte alltid, stämmer.
Tycker man det är fint att ha stora skulder, så är det väl så. Jag tycker inte det.
Gert, du får också gärna förklara varför man i vissa kommuner också har höga villapriser, men har lägre skuldsättning?
Jag tror fortfarande att min slutsats att folk är beredda att ta lite extra lån för att få bo i Danderyd gäller. Om inte annat så gör väl just den lägre kommunalskatten att det finns utrymme för mer skuldsättning när man bara fokuserar på kassaflödet.
Kanske borde man kontrollera korrelationen mellan kommunalskatt och skuldsättning i Stockholmsområdet?
Vad händer om du sätter skulden i relation till snittlönen per invånare i resp kommun? Det är ju trots allt skuldsättningsgrad som är intressant.
Skulle man jämföra med lönen skulle nog Danderyd fortfarande ligga illa till. Åtminstone om man jämför med andra änden av skalan där skuldsättningen är ca en tiondel jmf Danderyd, dvs i vissa Norrlandskommuner. Jag har svårt att tro att man i snitt har 10x så hög nettolön i Danderyd.
Cornucopia,
I sak underkänner du alltså ditt eget resonemang med ursäkten att du vill provocera. Och med bristfällig data och logik kan man naturligtvis komma till vilka slutsatser som helst.
Låt oss titta på vad fakta egentligen säger.
Jämför först Danderyd där 'fina familjen' 'har gått till banken med mössan i hand' med Lidingö där man 'tar någon form av ansvar' (sic!).
Av din data framgår att skillnaden i villapriser är ca 500 000 och att skillnaden per belånad är ca 250 000. Med två låntagare på villan har fastighetsägare i dessa kommuner alltså samma equity i villan, drygt två miljoner per skalle. Med i fallet en ensam fastighetsägare har Danderydsbon en kvarts miljon mer.
Lägger vi till inkomststatistik för 2007 framgår att medelinkomsten i Danderyd var ca 63 000 kr högre än i Lidingö.
http://www.e24.se/pengar24/jobbkarriar/artikel_243745.e24
Danderydsbon ska med ca 35 000 kr mer efter skatt finansiera 250 000 mer i bolån jämfört med Lidingöbon. Dvs med en boränta under ca 14% så får Danderydsbon mer pengar över. Dessutom har alltså Dandertydsbon typ 0-250 000 mer equity i huset.
Jämför nu Danderyd med tex Vellinge.
Skillnaden i villapriser är ca 2.8M och skillnaden per belånad är ca 350 000. Med två ägare på huset är skillnaden i equity över miljonen till Danderyds fördel. Skillnaden i inkomster är ca 140 000, dvs ca 75 000 efter skatt med vilket Danderydsbon ska finansiera 350 000 mer i lån. Det innebär att med en boränta under 21% blir det mer pengar över till villaägaren i Danderyd.
Den riktiga slutsatsen är således att Danderydsbon har ett större eget kapital i sin fastighet jämfört med övriga landet samt att de högre inkomsterna täcker väsentligt mer än att endast finansiera de högre skulderna.
Påståendet att 'familjen i Danderyd har gått till banken med mössan i hand' saknar alltså grund.
Var det något mer du ville jag skulle svara på?
Mvh gert
Tack gert.
Samtidigt kan du ju fundera på hur det ser ut om vi får en krasch i fastighethetspriserna och inte förutsätter ständigt stigande reala priser, något som naturligtvis inte är hållbart.
Jag skulle inte gå så långt som att jag vill underkänna mitt eget resonemang. Men jag vill påtala att folk tar lån för att verka rikare än de är, och det som tröst eller debatt- och tankeväckare för de som valt att inte belåna sig.
Danderyd är rätt unikt för Sverige, har i princip högst värden i allt, vilket jag kommer visa i senare inlägg.
Men principen gäller åtminstone i mer vanliga områden – var inte avundsjuk på grannens dyra bil, den är antagligen köpt med lånade pengar.
Cornu,
När du skriver att 'familjen i Danderyd har gått till banken med mössan i hand' så förefaller det vara ett personligt önsketänkande från din sida som helt saknar stöd i fakta.
Att du sätter dig till doms över dessa människors konsumtion säger mer om dig än de människor du kritiserar. Det är uppenbart att du är mycket provocerad.
Självklart är belåning en risk som du kan ha mer eller mindre aptit på men eftersom du gärna tar annan risk (tex DNO) tycker jag dina resonemang haltar.
Surt sa räven om rönnbären, är en tanke. Allmänna mindervärdeskomplex en annan. Eller?
Mvh
Gert
gert,
alla får förstås göra sina livsval, men därmed får man också ifrågasätta de som gjort andra val, ex du får ifrågasätta mina val att vara personligen obelånad (OK, har en skuld på några tusenlappar i el- och teleräkningar som skall betalas mot slutet av månaden, men pengar finns redan buffrade för dessa).
Eftersom jag försöker vara konsekvent och leva som jag lär i möjligaste mån, så drar jag mig inte för att ifrågasätta ("döma") andras val.
Har jag valt att sitta och huttra framför vedspisen i min backstuga ute i skogen, och springa runt och hälla ut alla hinkar som samlar vattnet från det läckande taket, så får jag väl stå mitt kast.
Jag kan förstås sälja den obelånade backstugan eller torpet om man så vill, den obelånade skogen och marken, och istället köpa ett hus i Danderyd, men jag har svårt för att lägga den volymen pengar på en kostnad, vilket är vad ett hus är, istället för en avkastande investering (vilket skog, jord eller t ex hyreshus är). Hus är kostnader, som hela tiden ackumulerar ett underhållsbehov, och ger inga inkomster, oavsett om de är ståndsmässiga gräddhyllor i Danderyd eller någon annanstans.
Ja, av min obelånade börsportfölj, som är ca 20% av mina tillgångar är ca 10% investerade i DNO, som har skulder. Det har även mina övriga börsinnehav, även om mina onoterade innehav råkar vara skuldfria. Vet inte om det gör mig till en hycklare, eller om 2% av tillgångarna i en riskinvestering som DNO är en acceptabel risk.
Har du vägarna förbi Göteborgsområdet får du gärna hälsa på i backstugan. Ta med en tröja och varma tofflor bara. Och en hink.
Nej, nu skall jag lämna biblioteket och dra mig tillbaka till biljardrummet en stund.
mvh Cornucopia?
Cornu,
Visst ska vi göra våra egna livsval och stå för dessa.
Själv kör jag inte upplägget gård och skog, men jag aktar mig ändå för att kalla invånarna i skogarna runt Härryda och Borås för gammalmodiga, bonniga lantisar eller andra mer kreativa nedlåtande uttryck.
Jag bor heller inte i Danderyd men tror mig veta bättre än att kalla dem som bor där för fina i kanten som egentligen inte har råd med sin konsumtion.
Min egen erfarenhet är att förvånansvärt många i Danderyd och Lidingö är uppvuxna runt Borås och Härryda. Det är sällan personer som fötts med silversked i munnen utan förvånansvärt ödmjuka människor som arbetar hårt och målmedvetet för att skapa en bra framtid för sina familjer.
Jag har själv bott på ett tiotal platser och måste säga att rent generellt trivts bättre ju rikare grannar jag haft. Min begränsade upplevelse är att ökad respekt och tolerans, ökad utbildningsnivå och höga villapriser generellt har ett samband. Sedan finns naturligtvis undantag.
Däremot är det definitivt så att människor överallt skiljer sig åt vad gäller sitt förhållande till trygghet och risk. För många är risk i allt väsentligt något negativt som kan beröva dem sina surt förvärvade slantar medan andra söker risk för att antingen få större möjlighet till ekonomisk utveckling eller andra kickar. Lyckligtvis har väl rätt få personer har inställningen att all risk till varje pris ska elimineras.
När man resonerar om risk menar jag att man ska vara noggrann med att belysa båda sidor av myntet. Med facit i hand är det väl så att stora bolån under de senaste 20 åren varit en extraordinärt bra risk att ta. Därmed inte sagt att det kommer att bli lika roligt de kommande åren. Inte alls.
Tack för inbjudan till backstugan. Jag tittar mycket gärna förbi. Du är också mycket välkommen till vårt enkla krypin i en av Stockholms mer välbärgade förorter. Kanske är det här du ska bo över när du ska på kalas på Nalen.
Mvh Gert
Gert,
antar att du kommer från Borås eller Härryda. Härryda är väl en av de rikare kranskommunerna till Göteborg (efter Kungsbacka och Öckerö om jag minns rätt), och Borås är en ganska stor stad med svenska mått mätt, så de är väl knappast lantisar där?
Min aversion mot belåning har jag alltid haft när det gäller investeringar, vilket är något jag fick med mig från min "mentor" under 90-talet. Trots att han jobbade på bank.
Däremot tog vi förstås lån när vi köpte hus. Vi satte dock upp 21 års amorteringstid, och hann amortera av ungefär halva lånet när jag fick rejält tur med mina investeringar och därmed löste alla lån familjen hade, inklusive studieskulder.
Jag har (tror jag) så pass självinsikt att jag förstår att det var en lång sekvens av tur som ledde fram till jackpotar i investeringarna 2005-2006, och tog därför i praktiken hem vinsterna och säkrade upp dem genom att lösa lånen för alltid.
Någon sådan tur tror jag aldrig jag lyckas få igen, men chansen finns förstås om jag bara inte spekulerar bort pengarna i väntan på ny tur.
Naturligtvis förstår jag att de flesta måste ta lån för att kunna skaffa en egen bostad, men vad jag speciellt vänder mig mot är att de inte amorterar.
Sveriges bostadsmarknad hade mått bättre, och speciellt unga vuxna hade haft bättre chanser att ta sig in om vi t ex hade haft 30-30-30-lagar i Sverige. Lagar, inte regler. Minst 30% kontantinsats eller topplån, högst 30 års amortering och högst 30% av lönen till totala boendekostnader.
Då hade vi likt en del andra länder aldrig fått bostadsbubblor, vilka i mitt tycke faktiskt inte gynnar någon, inte ens de som köpt en bostad billigt tidigare (som jag), vilket jag skrivit om och resonerat kring i flera inlägg.
Jag har många inbjudningar kring Nalen-spektaklet, tveksamt om jag har tid för en enda av dem.
Mvh
Jag trodde DU bodde nånstans i skogarna runt Borås eller Härryda.
Själv kommer jag långt därifrån…
Mvh Gert
Aha, det fattade jag inte. Det var visserligen fel, men det vore intressant att veta varför du tror det.
Brukar du inte säga att du bor i några mil utanför Götet?
Det finns ju i så fall tre väderstreck att välja på – jag tog det som låg i mitten. Först kommer man till Härryda och sedan till Borås. En vild gissning alltså.
Vidare menade jag att Danderyd och Lidingö är högfrekventerade av intelligenta, ambitiösa ex-grannar till dig från typ/tex Härryda/Borås.
Poängen är att 'fina familjen i Danderyd' är av ungefär samma skrot och korn som du själv.
Mvh Gert
Gert, du är iaf inte från Göteborg. Det finns fem riktningar (sex om man räknar Öckerö) från Göteborg: E6 norr, E6 söder, 40:an, E20 och E45.
Borås stad ligger 57km fågelvägen från Göteborg.
På samma avstånd hittar man följande kommuner:
Orust, Tjörn, Stenungsund, Lilla Edet, Trollhättan, Ale, Kungälv, Öckerö, Alingsås, Vårgårda, Essunga, Lerum, Partille, Härryda, Bollebygd, Mark, Kungsbacka, Varberg. Kanske missat någon.
Lägg till någon mil och du har även Uddevalla, Vara, Herrljunga, Ulricehamn, Svenljunga och Falkenberg. Minst.
Finns gott om bonnigare kommuner än Härryda och Borås iaf. T ex Ale, Lilla Edet eller Essunga.
Tror vi ska försöka lyfta blicken lite…
Det finns väl iofs folk som tycker att Hönö och Öckerö är världens ytterligheter.
Men inte är spreaden jättestor i Västra Götaland?
http://www.regionfakta.com/dynamiskPresentation.aspx?id=15524
Kom i håg att Sverige är/var det land i världen med lägst gini-koefficient.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_income_equality
Så med något litet perspektiv är väl alla de orter du räknar upp ungefär same-same?
Eller?
Var bor du?
Din identitet kommer väl att röjas i samband med Nalen så att outa din hemort kanske kan vara bra träning.
Mvh Gert
All in good time. Visa din så visar jag min osv.
Vill du diskutera frågan så finns mail.
Vad gäller same-same, så skiljer det sig väldigt. Kungsbacka har många gräddhyllor, Kungälv har Marstrand, Tjörn har en hel del nybyggt och gissar jag högbelånat, Stenungsund har ganska rikt folk, men jag tror Härryda och Kungsbacka dominerar, förutom gräddhyllor i själva Göteborg som Saltholmen-Långedrag-Hagen, eller Fiskebäck-Näset-Askim. Och hela Torslanda
Jag glömde Mölndal, men den kommunen är väl i princip färdigutbyggd numer och saknar egentliga gräddhyllor, även om priserna är nog så höga där.
En vanlig go arbetarfamilj kan inte betala räntorna på de lån som krävs för att bo i en villa i Göteborgs kommun… Så nog blir det segregerat.
Att 'det skiljer sig väldigt' är väl en sanning med modifikation. Som sagt snittet för dessa kommuner är väldigt homogent och spridningen minimal med internationella mått.
Men det är väl just det som gör att du och andra stör er på en brackig typ från Långedrag (eller en fiiin familj i Danderyd) som i många andra delar av världen skulle gå för average.
BTW, jag har bott drygt 12 år på framsidan. Kan ibland bli lite för mycket Weiron i ottan – i min smak…
Sa jag emot mig själv nu?
/Gert