Det finns ju många som ägnar sig åt att förtränga att det svenska folket sätter sig allt mer i skuld. Efter mitt förra inlägg om detta förekom diverse motargument, t ex anekdotisk bevisföring där en läsare minsann sålt sin bostad och alltså minskat sin skuld till noll, och därför skulle hela svenska folkets skulder minska. Kommentarer överflödiga.
Ett annat argument skulle vara att skulderna motsvaras av löneökningar, och man kan inte alls titta på skulderna i förhållande till inflationen. Visst är det så att lönerna stigit mer än inflationen, men inte i närheten av skulderna.
Jag har nedan plottat in tjänstemännens löneutveckling 1996-2008, vilket var det bästa data jag fick fram från SCB. Skattetrycket i Sverige har bara minskat någon enstaka procentenhet så reallöneökning och bruttolön följer ungefär samma utveckling.
Som man ser ökade lönerna för tjänstemän mer än inflationen (och med tanke på att bostads- och lånebubblan är som störst i Stockholm är det just tjänstemän som är mest relevant att titta på). Men skulderna nästan dubblades i förhållande till lönen under perioden.
Så nog är svenska folket mer skuldsatta än någonsin tidigare, och det är den där lönen som skall användas till att betala av skulderna. För inflationen gör det inte ser man också i grafen.
Nu är amortering ett svårt ord, så allt fler väljer att inte amortera. Och skuldberget fortsätter att växa. Utom för de som hoppar av och låter resten sitta med Svarte Petter.
Att betala av sina skulder är och förblir ett okänt begrepp för dagens bostadsköpare.
15 kommentarer
Hade varit intressant att se hur det hade varit relativt bankkontot. Jag t.ex. bygger upp en buffert för högre räntor innan jag amorterar för att inte har problem med likviditeten.
Hade varit intressant att se diagrammet uppdaterat med lönestatistik från 1980. Du finner sådan här:
http://www.ekonomifakta.se/sv/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Nominell-loneutveckling/
Måste bara tillägga följande:
Visst har skulderna ökat mer än inflationen, och även mer än nominella lönerna. Det är det nog ingen som som hävdar motsatsen. Men när folk säger att "inflationen äter upp skulderna" så menar man inte att KPI ökar snabbare än de nominella skulderna. Snarare menar man att ett lån kommer vara lägre i förhållande till inkomster och dylikt om 20 år än vad det är idag.
Annorlunda uttryckt, de svenskar som tog lån i början av din graf (1980) och inte har amorterat upplever nog ändå skuldbördan som betydligt mindre tung eftersom deras löner sannolikt har ökat. Dom har ridit på lönekurvan, men stått kvar i 1980 på skuldkurvan.
Det här tror jag att även du håller med om – du har bara misstolkat med flit.
Nja, många som köpte en bostad för lånade pengar 1980 (30 år sedan) har sedan dess höjt sina lån för att renovera bostaden, byta värmesystem eller de senaste åren tagit huslån för att köpa bil osv. Speciellt de senaste åren.
Faktum kvarstår att det svenska folket skuldsätter sig allt mer, och i takt med att de sker blir det omöjligare och omöjligare att betala av de där lånen. Hushållen som kollektiv blir också allt mer sårbara med allt högre belåning.
Det är alltid smått roande att se kurvor som sticker iväg åt olika håll och sen se folk försöka bortförklara glappet med ett "det är ingen fara".
Men många som köpte bostad 1980 har också amorterat. Amorteringsfritt är en hyfsat ny företeelse.
"Hushållen som kollektiv blir också allt mer sårbara med allt högre belåning"
Helt klart är det så. Dvs. man kommer inte kunna höja räntorna särskilt mycket.
Det vore intressant att se korrelationen mellan ekonomisk tillväxt och tillväxten i lån – d v s skuldbubblans expansion. Min gissningen är att korrelationen eventuellt är ännu högre än den mellan transport och ekonomisk tillväxt. Ekonomisk tillväxt är ingen realitet det är en bluff och ett försök att leva i en lycka uppbyggd på svajiga grunder. De som lever med stora lån kommer snart att bita sig ordentligt i svansen. Aj vad ont det kommer att göra. Den som är solid däremot kommer att kunna göra århundradets klipp i realinvesteringar där pengar på banken kommer att räcka väsentligt mycket längre än vad som är lätt att föreställa sig. Var likvid. Var skuldfri. Njut av de kommande tillfällena. Er tid är snart.
"Dvs. man kommer inte kunna höja räntorna särskilt mycket."
Vad gör vi då när inflationen tar fart? En del länder har redan börjat höja räntan, australien, indien. "kunna höja" kommer att bli ett relativt begrepp med kniven på strupen där inflationen rusar har man inget val, oavsett vad blir den lille mannen krossad – rusande räntor eller rusande matpriser, vilket är värst?
Visst har hushållens skulder ökat i relation till lönerna. Men behöver detta vara ett problem? Skulle tro att en betydande del av ökningen beror på att bostadslån överförts från företag till privatpersoner då hyresrätter ombildas till bostadsrätter.
"En del länder har redan börjat höja räntan, australien, indien. "kunna höja" kommer att bli ett relativt begrepp med kniven på strupen där inflationen rusar har man inget val…"
I Australien är huspriserna inte lika höga som t.ex. i Sverige, dvs. lägre lån, dvs. större räntehöjningar krävs för att det ska börja svida. Indien har jag inte sett någon data på, men jag har svårt att tänka mig att varannan kotte har bostadslån, så som här i Sverige. Samma sak här alltså, de flesta människor påverkas inte så mycket av räntan, och större höjningar krävs för att få tillräckligt effekt.
"…oavsett vad blir den lille mannen krossad – rusande räntor eller rusande matpriser, vilket är värst?"
Tja, eftersom boende generellt sett är en större del av månadsbudgeten för de flesta så vore rusande räntor värst. Politiskt/ekonomiskt sett är det också betydligt lättare att låta inflationen äta upp skulderna än att göra folk livegna. Så jag skulle tro att man hellre låter inflationen vara lite över målet än att sänka bostadsmarknaden fullständigt.
Har man ett lån på nån miljon så är en amortering på nån tusing i månaden helt obetydlig.
Fast 1000 spänn x 12 x 30 år ger 360.000 kr på 30 år, dvs en 36 % sänkning av skuldbördan.
Det kan väl inte kallas obetydligt?
Ni har allihop förbisett eller missförstått eller inte insett betydelsen av de två saker som är viktigare än allt annat i det här ämnet:
1. Inflation är ökningen av den totala penningmängden, inte prisökningen på varor och tjänster. Eftersom penningmängden ökas genom skuldskapande så är det den brant stigande grafen (skuldsättningen) som visar den verkliga inflationen. Denna inflation syns tydligt i guldet, som har följt den ökande penningmängden och kostar sådär fyra-fem gånger så mycket idag som i mitten av 90-talet. Att på detta sätt urholka pengarnas värde är ren stöld från bankernas sida och kommer att sluta med att ett fåtal banker äger hela landet.
2. Under hur lång tid som helst fram till alldeles häromåret har nya pengar som skapas genom lån gett upphov till ekonomisk tillväxt, även om trenden under lång tid har varit att varje ny krona (eller dollar) över tid har ökat produktiviteten allt mindre. Det som hände alldeles häromåret var att nya pengar skapade genom lån istället gav upphov till en *minskning* av BNP i USA. Diagrammet som visar utvecklingen fram till mars i år har på http://fedupusa.org/2010/03/20/the-most-important-chart-of-the-century/ kallats för "THE Most Important Chart of the CENTURY".
http://4.bp.blogspot.com/_pCDyiFUv9XU/S6UGAnsGArI/AAAAAAAAI8s/1wHV7ehjQdo/s1600/Diminishing%2BProductivity%2Bof%2BDEBT%2B(2).jpg
Guldnisse, nej det har vi inte missat. Men när "mannen på gatan" tror han pratar inflation så menar han KPI. Lite slarvigt av mig att inte lägga in min vanliga disclaimer att KPI inte är inflation.
Fast du har dock fel. Totala inflationen är penningmängdsökningen minus BNP-ökningen + omsättningstakten för pengarna.
Man kan ha stigande penningmängd utan inflation om BNP stiger ännu mer, alternativt om omsättningstakten för pengarna faller, eller en kombination därav.