Tillägg: Nedanstående siffror verkar specifikt vara för nya bostadslån tecknade några dagar i september 2009, alltså på prisdippen i bostadspriserna 2008-2009. Det säger därmed bara något om nya låntagares skuldsättning, inte svenskarna generellt. Men det sätter iaf fingret på vilka stora risker bolåntagare tagit de senaste åren.
Latest in skulder
Det har av och till efterfrågats historisk utveckling över statsskulden som andel av BNP för diverse EU-länder. Det blir lite plottrligt, men nedan finns iaf BIGPIS-länderna, dvs Belgien, Italien, Grekland, Portugal, Irland och Spanien samt FUK, dvs Frankrike och Storbritannien. Slängde även med GS, dvs Tyskland och Sverige också.
På Y-axeln hittar man den årliga förändringen av statsskulden som procentenheter av BNP, och på X-axeln statsskulden som procent av BNP. Årtalen är 1998 – 2010. Klicka på bilden för detaljer.
Vad vi ser är att BIG, Belgien-Italien-Grekland, aldrig varit i närheten av att klara EMU-zonens konvergenskrav även om Belgien kämpade på riktigt bra fram till och med 2007. Delvis arbetade även Italien ner sin skuld någorlunda konsekvent ett tag. Grekland har det hela tiden varit sådär med. Framför allt så har Greklands ekonomi varierat rejält år från år, och det osagt om siffrorna är direkta lögner eller reviderade nu i efterhand.
Måste ändå säga att jag är imponerad av att Belgien tagit sig i kragen så väl som de gjort under 2010, trots avsaknad av regering. Men det är klart, utan regering så kan man inte heller ta några korkade beslut…
Tyskland och Frankrike har kämpat på med att försöka hålla sig ganska exakt runt konvergenskraven, eller snarare en bit utanför dem, men inte mer än att de skall komma undan med det. Med start 2008 och finanskrisen så spårade man förstås ur på allvar.
Storbritannien låg till skillnad mot Tyskland och Frankrike inom konvergenskraven under en lång period men med finanskrisen 2008 så omintetgjordes det snabbt.
Portugal låg inom konvergenskraven och fick även mycket av våra svenska skattepengar, och skattepengar från andra nettobetalare till EU östa över sig, men har i stort sett varit i en negativ trend åtminstone sedan millenieskiftet.
Spanien kämpade på riktigt bra fram till finanskrisen som snabbt återställde 10 års skuldreducering. Sedelärande för svensk del när vi framöver drabbas av en sprucken privat svensk skuldbubbla och medföljande inhemsk finanskris.
Irland minskade sin statsskuld kraftigt under den keltiska tigerekonomins år, men med finanskrisen så gick man snabbt upp till en dubbel så stor statsskuld som man startade med i grafen år 1998. Också sedelärande för svensk del.
Skall man sammanfatta BIGPIS-länderna så har alltså BIG hela tiden haft stora skulder, medan PIS snabbt har halkat nedför som resultat av finanskrisen.
Sverige har generellt jobbat på bra, men så blev det inte heller så mycket finanskris för svensk del efter att vi förhindrat baltstaterna att gå omkull.
Poängen generellt är att det tar många år att arbeta ner en skuld, men det går snabbt att bygga upp den igen. Just därför är det viktigt att vi ständigt jobbar på att minska statsskulden, för när det väl skiter sig så skiter det sig väldigt snabbt. Och även länder som haft en mycket bra utveckling, som Portugal och Irland kan snabbt drabbas av försämringar.
Vi får se hur många år det dröjer till Sverige hamnar uppe i den rödaktiga zonen. Allt som krävs är väl ett regimskifte eller en ny finanskris. Sedan skall bankerna räddas, IMF kommer in och tvingar på oss nedskärningar i välfärdssystemen för att betala bankdirektörernas räddade bonusar osv.
Fortfarande envisas politiker, media och företag med att tjata om klimatförändringar och att vi måste reducera våra CO2-utsläpp för klimatets skull. Men det finns ett antal problem med att faktiskt få folk att reducera sina CO2-utsläpp. För skall något hända så är det på gräsrotsnivå det skall ske. Köpenhamnsmötet COP-15 visade med all tydlighet att alla nationer driver sina egna agendor och att bland annat U-länderna ser hela cirkusen som en enorm möjlighet att få pengar från den rika västvärlden.
Men det finns väldigt små incitament att som privatperson spara på CO2, annat än av någon form av moraliska eller etiska ställningstaganden.
Blev lite orolig över veckans besökssiffror på bloggen, men så slog det mig att det ju är sportlov när jag fick höra om att inkomsterna för de 25% med högst inkomster ökar mer än de gör för de med 25% lägst inkomster.Trenden i ökande inkomstskillnader började med sosseregimen 1995 och har sedan dess fortsatt. Som snyftvinkling på den saken så sades det att barn till mindre rika inte vågar berätta i skolan vad de gjorde på sportlovet för att de skäms om de inte gjorde något dyrt.
Ett sådant trams.
Angående att jag eventuellt felaktigt hostade ur mig siffran 2 miljarder motorfordon igår så kanske vi skall gå till botten med frågan.
Så jag vänder till mina läsare som behärskar google-fu. Hur många motorfordon finns det i världen? Personbilar, lätta lastbilar, tunga lastbilar, entreprenadmaskiner, traktorer, militära fordon, motorbåtar, flygplan, helikoptrar, motorcyklar, vespor, skotrar och mopeder. Bara för att nämna några?
Kort sagt, hur många fordon måste bytas ut om vi skall ersätta oljan med t ex eldrift eller för den delen kall-fusion-på-burk?