skulder

I dagarna presentades rapporten Överskuldsättningen i kreditsamhället, som förklarar att det inte existerar några som helst problem med bostadslånen och att bara 2.5% av svenskarna har skulder över ca 1.8 MSEK. Rapporten innehåller grova fel och faktiska skulder är i själva verket ca 21% större än redovisat.

Rapporten Överskuldsättningen i kreditsamhället SOU 2013:78 bekräftar i mycket det jag sedan länge skrivit på bloggen. Skillnaden mellan dig och grannen med den dyra bilen och det helrenoverade köket och kaklade badrummet är att grannen har större skulder. I Sverige lever man på lånta fjädrar och lånar så mycket man kan. Höga inkomster används för att ta höga lån och leva över sina egna tillgångar.

Rapporten innehåller, baserat på sina felaktiga data, förstås en del intressant och visar var de faktiska stora riskerna finns. Nämligen barnfamiljer och stockholmare. 56% av barnfamiljerna har “stora lån” (def över 708 895:- SEK, eller P75). 44% av de stora lånen ligger i Stor-Stockholm mot 22% av befolkningen.

Skuldkvoter enligt Finansinspektionen

Rapporten anger också att 25% (P75) av bolånetagarna har över 900 000:- SEK i skulder och 30% av hushållen har ca 735 000:- SEK i skulder eller mer i medel. 20% har ca 1 055 000:- SEK eller mer i medel och de 10% högst belånade har ca 1 609 000:- SEK i medelskuld.

De 2.5% av den vuxna befolkningen som har högst skulder har över 1.807 MSEK i personliga skulder. Detta är en siffra många reagerat på då det talar mot hur ni upplever er bekantskapskrets situation där alla sitter på mångmiljonskulder. Titta istället på att 20% har över miljonen eller 10% över 1.6 MSEK, alternativt släng på 21% och landa på 2.186 MSEK för denna grupp (se nedan).

Man bör också höja övriga grupper med 21% och får då 735->889, 1055->1276 och 1609->1946. 10% sitter i själva verket idag med skulder på högre än de i rapporten angivna 1.807 MSEK för topp 2.5%.

Det är generellt de som har högst inkomster som sitter på dessa skulder, dvs lever på lånta fjädrar. Detta ses i rapporten som att bostadslånen inte är någon fara, eftersom de som sitter på dem också har hög lön och man förutsätter att hög lön är det samma som liten risk för arbetslöshet.

Att man som arbetslös går från en disponibel inkomst på 81 000:- SEK per månad i tionde percentilen ner till ca 11 000:- SEK struntar SOU 2013:78 i.

Tittar man på pantbrev på bostäder till salu så ger de en bild som någorlunda stämmer överens med skulder på 1.8 MSEK, som för villahushållet landar på 3.6 MSEK. På gräddhyllorna i Göteborg är det åtminstone 10% som har pantbrev över detta belopp, medan rätt få villor hade det runt Stockholm 2011. I övrigt säger Finansinspektionen att 58% har över 300% i skuldkvot, 19% över 600% och 6% över 900%.

Men idag är det inte 2011. Idag är det 2013 och SOU 2013:78 är död redan innan den publicerades.

SOU 2013:78 är knappast objektiv. Det står inte i utredningsdirektivet, men antingen handlar det om utredarnas förutfattade föreställningar, eller så har man fått icke-skriftliga direktiv om vad slutsatserna ska vara, dvs att bostadslånen inte är några som helst problem. Detta skriver man också.

“En föreställning som utredningen har haft är att överskuldsättning i regel inte beror på stora bostadslån, utan om det är några lån som är problematiska är det andra varianter som konsumtionskrediter, fakturakrediter, snabblån med flera.” – sid 87

“föreställning (substantiv): den uppfattning eller (osäkra) kunskap någon har om något; hur någon tänker sig något” – Wiktionary 

Man tar fram en rapport som visar det man vill den ska visa. Bostadslånen ska inte vara några problem. Punkt slut.

På en lång rad punkter hänvisar man till Finansinspektionen och rapporten Den svenska bolånemarknaden. Detta gör man väldigt selektivt och bara när rapporten stärker den tes man driver, dvs att bostadslånen är hanterbara och inte utgör något problem.

Men samma rapport visar t ex helt andra skuldkvoter från sitt stickprov än de som SOU 2013:78 visar, men man hänvisar ändå till rapportens slutsatser på andra punkter. Antingen ägnar man sig åt cherry-picking, eller så anser man att allt i rapporten är legitimt.

Skuldkvoter enligt FI baserat på 2013 respektive SOU 2013:78 baserat på 2011. Notera att skalan är den samma och att de första staplarna till vänster är lika höga. Two men says they´re Jesus, one of them must be wrong.

Ute till höger bifogar jag redovisade skuldkvoter per disponibel månadsinkomst för SOU 2013:78 och för Finansinspektionens rapport. Notera att de för respektive lägsta inkomster har exakt samma skuldkvot, 267%, trots att FI:s lägsta månadsinkomst innefattar de 30 – 40% lägsta inkomsterna i SOU:n. Man är iaf överens om en enda siffra. Sedan skiljer det stort.

En förklaring är att SOU:n här lägger in skuldfria hushåll när de räknar ut skuldkvoten, medan FI bara tittar på skuldsatta hushåll. 

SOU:n har också en skuldkvot på 152% mot de 170% som exempelvis Riksbanken kör med eller de preliminära 178% som jag själv räknade ut nyligen. En orsak till skillnaden hittar ni längre ner, där det visar sig att skulderna i verkligheten är ca 21% högre än enligt SOU 2013:78.

Bland legitimerandet av FI:s rapport är de stresstester som FI gjorde på sitt stickprov.

“Finansinspektionen har också gjort stresstester för att se hur hushållen klarar av ekonomiska chocker som en kraftigt ökad arbetslöshet eller kraftigt höjda räntor. Den sammantagna bilden är att hushåll som har tagit nya bolån har en god återbetalningsförmåga och god motståndskraft mot ränteuppgångar, inkomstbortfall och prisfall på bostäder. […] Finansinspektionens tester visar alltså att relativt få hushåll skulle hamna på underskott även om arbetslösheten eller räntenivåerna i samhället stiger kraftigt.” – sid 84

Andel hushåll som torskar dit och blir BLT på riktigt vid olika boprisfall.

Notera hur man råkar utelämna prisfall på bostäder i sista meningen ovan, trots att detta nämndes tidigare.

Detta har jag bemött förut. FI räknar t ex med att räntan kan stiga, utan att bostadpriserna faller. Hushåll kan inte drabbas av en kombination av högre ränta, arbetslöshet eller fallande bostadspriser i dessa stresstester.

Verkligheten är enligt FI:s data att 52% av hushållen blir sittande med större skulder än värde på bostaden om bostadspriserna faller 30%. Se graf till höger.

Om detta säger SOU 2013:78 följande.

“Bostäderna utgör också en förmögenhet som kan realiseras. Så länge bostadspriserna är stabila eller stiger är risken för betalningsproblem liten för dem med bostadslån.” – sid 79

Som sagt. Allt är bra så länge inte bostadspriserna faller. Vilket är själva poängen med bostadsbubblor. Redan vid 15% prisfall är 10% av hushållen med lån under vattnet enligt Finansinspektionen.

SOU:n bekräftar dock de data som Philip Lerulf tog fram åt Timbro i vintras. Enligt Lerulf har ca 10% inget sparkapital alls och var sjätte ett sparkapital under 10 000:- SEK. SOU:n konstaterar att var sjätte svensk inte klarar av en oförutsedd utgift på 8000:- SEK.

“Enligt Statistiska Centralbyråns undersökningar av levnadsför- hållanden (ULF/SILC) saknar var sjätte person ekonomisk marginal för oförutsedda utgifter. Med ekonomisk marginal menas att man skulle klara av att betala en oväntad utgift om 8 000 kronor inom en månad utan att låna eller be om hjälp.” – sid 93

Det fundamentala felet med SOU 2013:78 är skit in, skit ut. Rapportens slutsatser är inte bättre än det undermåliga data man använt. Det finns fortfarande stora glapp i redovisningen av skuldsättningen.

SOU 2013:78 redovisar inte komplett skuldsättning, utan hämtar sitt data från UC, som ingalunda har alla skulder. Dessutom väljer man att i en rapport 2013 redovisa situationen som gällde för nästan exakt två år sedan och har helt ignorerat att skulderna växt rejält sedan dess.

“UC är det ledande kreditupplysningsföretaget i Sverige. De har omkring 90 procent av volymen av de svenska hushållens kreditengagemang i sina register. […] Antagandet om 90 procent bygger på en jämförelse av Finansmarknadsstatistikens uppgifter om utlåning till hushållen i juni 2013 (2817 miljarder) med uppgifter om hur stora kreditengagemangsvolymer hos hushållen som fanns registrerade hos UC vid samma tidpunkt (2 533 miljarder)” – sid 317

Man redovisar skulderna för 2011 och inte för 2013.

“Uppgifterna från UC som skickades till Statistiska Centralbyrån innehöll 4531856 personer som den 31 december 2011 hade ett kreditengagemang registrerat hos UC.”

Faktiska siffror enligt SCB:s Sparbarometer 2013 är 3 094 miljarder i skulder, varav 2897 inte var CSN. Uppgifterna från UC är alltså idag 12.5% för låga. Sedan 2011 har skulderna dessutom ökat 7.5% enligt SCB.

Siffrorna på hushållens skulder är alltså 1.075*1.125=1.209375 eller 21% större än anges i SOU 2013:78 givet att UC:s data för 2011 är lika fel som för 2013.

Hur dessa oredovisade skulder har fördelats får man gissa. Antagligen ligger därmed Finansinspektionens stickprov betydligt närmare sanningen än gamla siffror från 2011.

Slår 21% högre skulder jämt har de 2.5% högst belånade nu ca 2.186 MSEK var i personliga skulder och inte 1.807 MSEK.

Dock ligger alltså mycket av skulderna hos de hårdast belånade. Det är fullt möjligt att dessas andel av skulderna ökat ännu mer än 21%, men det vet vi alltså inget om.

Vad som är extra intressant är att man i SOU:n helt ignorerar de skulder som är i mellanläget mellan att betala i tid och att hamna hos Kronofogden och man ignorerar också SMS-lån och andra sk snabblån. Detta skriver man själva i utredningen.

“Uppgifterna från UC som skickades till Statistiska Centralbyrån innehöll 4531856 personer som den 31 december 2011 hade ett kreditengagemang registrerat hos UC. […] Kreditengagemangsuppgifter som inte återfinns hos UC är […] fordringar som inkassobolag äger samt lån från snabblåneföretag.” – sid 318

I en utredning som handlar om svenskarnas överbelåning struntar man alltså i de som ligger hos inkassobolag eller skulderna hos snabblånen. I en svartvit värld är man antingen en duktig låneslav eller så sitter man hos Kronofogden. Man kan fundera på hur mycket av glappet i redovisningen om 21% som i själv verket är snabblån eller hos inkasso? Det skulle kraftigt förvärra bilden av svenskarnas skuldsättning.

Jag väntar fortfarande på svar från Swedbank, Nordea, SEB, Handelsbanken, SBAB och UC kring UC:s faktiska data. Tillägg: UC har svarat, avvaktar nu bankernas svar.

Sverige har idag fortfarande en välmående och skuldsatt medelklass. När skuldbubblan och bostadsbubblan spricker så är det denna medelklass som kommer ta smällen. Om staten lutar sig mot slutsatser att endast 2.5% sitter med mycket stora lån ligger manegen krattad för att lämna dessa 2.5% hårt skuldsatta till kråkorna.

Det är dock positivt att SOU 2013:78 medger vad vi lever i för samhälle. Kreditsamhället.