Beskedet på dagens presskonferens med Finlands och Sveriges stadsministrar Marin och Andersson var tydligt. Finland kommer gå med i Nato utan att vänta på Sverige, som lämnas bakom som enda grannland till Ryssland i Europa som inte är med i Nato, inte är en lydstad (Vitryssland) eller inte är ockuperad (Georgien) eller i krig (Ukraina) med Ryssland. SvD uppger att Andersson vill ansöka om Natomedlemskap till slutet av juni, men vad statsministern vill är inte samma som vad socialdemokratiska partiet vill.

Finlands ansökan om (eller rent formellt inbjudan till) Natomedlemskap handlar nu bara om veckor uppgav Marin på presskonferensen och även om man gärna vill att Sverige följer med kommer man inte vänta, då Finlands säkerhet kommer i första rummet. Sverige får ta den tid de behöver uppger Marin. Vilket förstås är korrekt. Sverige är inte hennes ansvar, hennes ansvar är att skydda och rädda Finland och finländarna (finnar+finlandssvenskar+samer mfl minoriter om jag förstått nomenklaturen rätt – man får inte kalla finländare för finnar, då finnar är de som talar finska medan finländare inkluderar även finlandssvenskar, dvs de som talar svenska plus andra minoriteter) från att anfallas av Ryssland.Finland kommer försvisso krossa Ryssland på slagfältet, men som man ser i Ukraina är kostnaden enorm i förstörelse, människoliv, lidande och tragedier.
Anonyma källor till SvD anger att Socialdemokraterna ska ta beslutet om Natomedlemskap i slutet av maj och att ansökan eller inbjudan sedan ska ske sista dagarna i juni. Tanken är att få detta överstökat innan Almedalsveckan i början på juli, som annars totalt kommer paja valrörelsen när Natofrågan kommer sänka alla partiers paradgrenar och favoritpolitik.
Tills dess riskerar alltså Sverige att vara Rysslands enda granne i Europa som inte redan är utsatt för krigshandlingar av diktaturen i Kreml, eller inte redan är en lydstad eller ockuperad, och som inte är medlem i Nato. Sverige går därmed med i samma klubb som Georgien, Ukraina och Vitryssland (och även Moldavien, även om landet inte är en granne till Ryssland).
Det hade varit bättre att vara med i klubben av västerländska demokratier med välstånd och välfärd, som kallas Nato, än listan Georgien-Ukraina-Vitryssland-Moldavien-Sverige.
Men vi får se. Något mer skadligt för svensk säkerhet, demokrati och frihet än Socialdemokraterna och regeringen verkar för stunden inte finnas. Andersson sade dock på presskonferensen att processen kanske kunde snabbas upp, kort sagt är vår statsminister osäker och velar. Statsministern prioriterar Partiet före Nationen och vad regeringen vill är tydligen inte vad det socialdemokratiska partiet vill. Att partisterna i bästa fall skulle deporteras till Sakhalin två dagar efter Rysslands militära ankomst verkar inte påverka prioriteringarna. Men mer sannolikt skulle aktiva socialdemokrater mer behandlas av ryska armén i enlighet med Lex Butja.
För stunden har inte Ryssland styrka att anfalla Sverige, men de prioriteringarna kan snabbt ändras och tidsfönstret där vi kan söka Natomedlemskap utan att Ryssland anfaller oss först krymper för varje dag som går. Vad som händer med socialdemokratiska paradgrenar som vård, skola, omsorg, bidrag, trygghet, skatteintäkter och kvinnofrid i ett land som anfalls av Ryssland kan man studera i Ukraina.




