Den svenska blockpolitkken har skapat lata, inkompetenta och bortskämde politiker, som uppför sig som småbarn enligt devisen ”får jag inte bestämma tänker jag inte bestämma något, pilutta dig va!” I vuxna länder har man minoritetsregeringar som söker hoppande stöd i enskilda frågor och budgetposter, vilket leder till bredare folkligt stöd och att fler väljares röster blir hörda. Men det är förstås jobbigt att inte alltid få som man vill som skattepengdiande politiker.
Svensk blockpolitik borde förpassas där den hör hemma, dvs på samma politiska kyrkogård som Folkpartiet (”Liberalerna”).
Som det är nu ska lata och inkompetenta bortskämda politiker tvunget få bestämma allt eller inget och inte behöva kompromissa, söka stöd för sina reform och politik, eller … rent av inte ändra något när det inte finns stöd för det. Blockpolitiken går ut på att man i fyra år med säkerhet ska få bestämma allt, och speciellt hota med att budgeten går inte att få igenom annars.
I vuxna länder skakar man på huvudet åt den svenska barnsligheten och kör återkommande med minoritetsregingar, som istället söker brett politiskt stöd i enskilda frågor, vilket gör att inte bara ett politiskt block är de som bestämmer i fyra år. Det ger dessutom bredare väljarinflytande – man får som röstande på ett parti inte bestämma allt, men ibland får partiet man röstade på vara med och bestämma, förhoppningsvis i någorlunda proportion till mängden röster i rikdagen. Detta stärker demokratin, istället för att som nu tvingas gå med handen knuten i fickan i fyra år.
Statsbudgeten hanteras med fördel genom att man bryter upp den i flera delar som klubbas var för sig, och på så sätt inte behöver ha en och samma majoritet för alla delarna. Sådant alla partier i riksdagen påstår sig vara överens om, som försvaret, mer resurser till polisen och rättsväsendet mm är enkelt att bryta ut, och de övriga får man hitta hoppande majoriteter för.
Regeringen tillsätts genom att riksdagen inte röstar emot talmannens förslag till statsminister, som sedan bildar regering. Statsministern behöver inte ens vara vald till riksdagen, än mindre ministrarna som alla kan vara teknokrater för att undvika partipolitiskt bjäfs, men vitsen med att göra politisk karriär är att till slut få en ministerpost och tillhörande ministerpension, samt sedan en karriär som rådgivare och lobbyist och hysta in pengarna i sitt bolag för att inte störa statsrådspensiones garanterade skattepengdiande*. Så att våra politiker skulle avstå från ministerposter till fördel för faktiskt kunniga teknokrater kommer förstås inte ske. Är du ny här, eller?
Att ha minoritetsregeringar kräver att man har kompetenta politiker som inte uppför sig som bortskämda snorungar, och sådana har vi trots allt inte i Sverige. Att vi fortsätter med blockpolitik bekräftar bara inkompetensen, latheten och bortskämdheten. Men annars: död åt blockpolitiken.
I övrigt får man väl citera bloggläsaren Gormenghast**:
”Att låta Sagan om Ringen vägleda finanspolitiken är garanterat mindre skadligt än att låta Das Kapital eller Atlas Shrugged göra det.”
*hata slumpen att Tidölaget så här inför valförlusten ändrat egenföretagares 3:12-regler så de kan ta ut 600 000:- SEK i utdelning från bolaget lågbeskattat varje år utan att sabba statsrådspensionen eller 50 000:- SEK per månad, istället för tidigare ca 170 000:- (eller ngt sådant) per år
**obskyr popkulturell referens
144 kommentarer
Blockpolitiken leder till att svenska folket måste bestämma sig för vilket ytterkantsparti man kan tänka sig att stå ut med. V/MP på ena kanten, SD på den andra. Det har i sin tur lett till att det är ett evigt positionerande, där somliga partier haft som huvudfråga hur de förhåller sig till ytterkantspartierna.
Osaklighetspolitik?
Det är väl inte särskilt sannolikt att V kommer med i en regering framförallt med tanke på att deras väljare stöd är betydligt mindre och dels för socialdemokraterna tydligt visat i förra regerings bildningen att dem inte alls vill det. SD har ett stort väljare underlag och M har inga betänkligheter inför att låta SD bestämma så länge det ser ut som att M bestämmer.
Det går att få inflytande även utan att sitta i regeringen. Det påstås i alla fall att så skett den senaste mandatperioden…
eller när Mp gjorde upp med Reinfeldt om migrationspolitiken.
Tänk om MP hade gjort upp med Reinfeldt om klimatpolitiken. (Dagdrömmer kontrafaktiskt om ny kärnkraft, nya industrier, lägre inflation, lägre CO2 utsläpp, mera eldrivna transporter, mindre SD, inget januariavtal… )
Det handlar även om hur M ska få genom så mycket som möjligt av sin politik. Antingen samarbeta med SD, eller titta på när S regerar med hjälp av V+MP.
Det har inte byggts några gaskammare de senaste 4 åren, och jag vågar nog påstå att det inte kommer hända med fyra nya år med Tidölaget vid rodret.
Dessutom så tror M, precis som S, att de är större än de är.
Man skulle ju kunna ha en lite högre ribba än att det inte byggts några gaskammare. F ö tog det nazisterna åtta år inte fyra att göra denna resa.
(försök att vara rolig, jag har ingen aning om vad kommentaren går ut på).
Sedan är väl allt skrivet på skitpapper när det gäller i politiken. Om Ulf avgår så kanske det kan öppna upp för andra lösningar?
Sedan tror jag inte att S och M tar ansvar och löser detta i mitten. Till viss del är det väl väljaren som får skörda vad de sått (baserat på tidigare väljarrörelser även om det bara är ’prognoser’/bedömningar), då en sådan mittenlösning nog är otänkbart inte minst för M pga att risken att SD tar än fler röster till höger?
Medhåll från min sida – blockpolitiken har gjort sitt. Ett avskaffande behöver inte betyda polsk riksdag om politikerna gör skäl för sin lön.
…….om politikerna gör skäl för sin lön………………………………..
Vadå bestämma allt? Om jag minns rätt så innehöll till exempel januariavtalet mellan S, MP, C, L, 2019 inte alla områden.
Socialdemokraterna regerade väl även på en oppositionell budget under den mandatperioden?
2019 och 2022, om jag minns rätt.
Fast när S gör vad bloggaren föreslår är det förstås inte vuxet utan ’makthunger’.
Touché
Ett fullkomligt avskaffande av blockpolitiken skulle kräva självrannsakan och en omprövning av självbild hos framför allt de två ”statsbärande” partierna S och M (nja, M försöker i alla fall kalla sig det). Att tvingas dela makten med sin största motståndare och därmed frånsäga sig möjligheten att enkelt besvara besvärande frågor med ”det var de andras fel, det var de som ställde till det när de satt i regering” kräver en stabil och med verkligheten överensstämmande självbild (dvs att världen inte kretsar kring en själv).
Jag tror också att S skulle behöva klippa banden med LO, en organisation som med sitt inflytande som integrerad del av ”rörelsen” ofta agerar hämmande och ibland t.o.m i direkt motsats till vad som skulle gynna landet som helhet. Övriga fackliga organisationer har klarat sig utmärkt utan direkt integration med det politiska livet, så jag har svårt att se varför inte LO skulle kunna göra det. Det är dessutom länge sedan LO-medlemskap med automatik innebar att man röstade S, och ingen skulle heller idag acceptera en återgång till den tidigare kollektiva medlemsanslutningen till S som slutligt avskaffades 1990.
Kan grundfelet vara att regeringen har så mycket makt jämfört med riksdagen?
Vill f.ö. helst ha politik om sakfrågor, vad vi skall göra åt behov och problem i samhället. Vem som är moraliskt renast är mindre intressant, jag är nöjd med folk inklusive politiker som försöker göra gott, lyckas hyfsat ofta och inte är skitstövlar. Blir f.ö. lite orolig när någon är fläckfri, har perfekt fasad och påpekar detta.
Nåja, efter nästa val kan det vara nytt otydligt läge och det är nog fortfarande motbjudande med januariavtal så det blir kanske skiftande majoriter i olika sakfrågor?
Så jag hoppas att det icke perfekta parti som är närmast mina uppfattningar får ett bra val.
LO och S var ju en gång i tiden med rätta sammankopplade; de fanns till för att tillvarata arbetarnas intressen och det var också S anledning att finnas som parti.
Numera finns inte de skälen, S ska rimligen verka för hela Sveriges intressen inklusive folk utanför LO-kollektivet, LO ska rimligen verka för sina medlemmars bästa och inte bry sig om andra. Så visst skulle ett uppbrott vara naturligt.
Problemet är bara att S och LO gynnar varandra, så incitamenten för ett sådant uppbrott är svaga. LO köper ibland tuffa åtgärder de borde vara emot, när det är en S-regering som kommer med dem – det hade betydelse för ett par decennier sedan när vi hade problem med för stor statsskuld – eftersom ingen lobbygrupp kan mäta sig med den makt LO får via S. S kan också påverka vad LO gör på ett sätt som en borgerlig regering aldrig kommer kunna.
Jag tror aldrig att de separerar frivilligt. Tyvärr.
Svenskt näringslivs påverkan i form av finansiering och lobbyverksamhet ffa gentemot partierna från C och hela vägen högerut är nog en väl så stark faktor som LOs (och i viss mån övriga fackförbunds) samarbete med S.
Inget parti är helt fritt från påverkan från starka egenintressen. Hellre än att förbjuda sådana så bör man tvinga fram en större öppenhet. Vilka är finansiärerna egentligen.
Många organisationer har synpunkter på och gör sitt bästa för att påverka politiken i riktningar de tycker är positiva – för dem eller ”alla” (som de uppfattar det).
Den fackliga organisationen LO har dock en speciell ställning eftersom det inte är en oberoende organisation utan en integrerad del av samma organisation som partiet S. Fram till 1990 var det alltså t.o.m så att medlemmar i LO med automatik också anslöts som medlemmar till partiet S utan att tillfrågas eller ha möjlighet att påverka saken. Det gav S en ansenlig intäkt, och medlemmar i LO förutsattes väl mer eller mindre också såväl rösta på S som bidra i kampanjande inför val. Idag ligger saken i ett annat läge och en stor andel av LO-medlemmarna röstar på helt andra partier än S. Övriga fackliga organisationer – på samma nivå som LO handlar det om TCO och SACO – har ingen koppling till några partier men bedriver självklart opinionsbildning utifrån sina medlemmars intresse. Så jag har ytterst svårt att se hur LO idag kan försvara sin ställning som något så unikt som en ”partipolitiskt bunden” organisation, och jag ser detta som ett hinder för att bryta upp blockpolitiken vilket många efterfrågar.
@Heat751 Det hjälper inte att redovisa intressekonflikten, den försvinner inte av det (det är så man gör i Storbritannien och USA). Såväl LO:s inflytande som traditionell lobbyism är ett oerhört allvarligt problem.
Jag vet inte ens om det ens längre går att lösa problemet. I Singapore (där allt är mycket lättare eftersom det är en liten befolkning koncentrerad på en liten yta) betalar man politiker extremt höga löner, men de är samtiigt förbjudna att ha någonsomhelst sidoverksamhet. Alltså, jag tycker att LW:s förslag om teknokratregeringar är tilltalande för man kan, inte utan ganska gott fog, hävda att stora delar av västvärlden befinner sig i en situation där man inte längre behöver gräva ner sig i de ideologiska skyttegravarna som ofelbart bara leder till oerhört galna beslut, t.ex. den svenska friskole”reformen” som släppte in riskkapitalbolag i utbildningssektorn (och de är väl också insyltade i vårdsektorn numera). Men det kommer så klart aldrig att hända.
”Såväl LO:s inflytande som traditionell lobbyism är ett oerhört allvarligt problem.”
I Sverige är det väl just LO:s inflytande som är den mest traditionella formen av lobbyism.
Jag skulle inte kalla LO:s inflytande för lobbyism i traditionell mening. LO är ju inte en extern part utan en del av S organisation. S bildades historiskt ur fackföreningsrörelsen och utgjorde från början även facklig centralorganisation tills LO bildades 1898 och tog över den rollen formellt. LO:s ordförande sitter fortfarande i såväl partistyrelse som (väl?) det mindre verkställande utskottet. Så att kalla LO för lobbyistorganisation gentemot S är missvisande.
Lobbyism å andra sidan behöver i sig inte vara negativt men det behöver redovisas öppet. Från organisationer och företag kan politiker få information som är relevant för deras beslutsfattande men det är viktigt att de inte får ha personliga lojaliteter eller på andra sätt gynnas av lobbyister.
S och LO är fortfarande tätt sammankopplade.
LO har en ordinarie plats i Socialdemokraternas verkställande utskott. Johan Lindholm (nuvarande ordförande i LO) sitter således som ordinarie ledamot i verkställande utskottet.
”Verkställande utskottet handhar med ansvar inför partistyrelsen den omedelbara ledningen av partiets verksamhet. ”
[ https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/om-partiet/verkstallande-utskottet ]
Det jag menade var att förr var det rimligt, de var med rätta sammankopplade. Nu är det inte rimligt längre, men det kommer att fortsätta.
Då är jag med.
Det är ju ett problem för de som ansluta till ett fack, som i sin tur stöder ett parti de fackanslutna inte sympatiserar med.
Jag har för mig att SD har/hade stort stöd bland LO-anslutna. Om nu LO ska stödja ett parti, så uppstår väl diskussionen om det inte är SD LO ska stödja istället…
Det som en gång i tiden hände i Polen, när fackförening och stat var för tätt sammankopplade, var att det bildades en ny fackförening med namn Solidaritet.
Den svenska likformigheten är ett problem samt den eviga kategoriseringen där alla måste få en stämpel på sig at de är si eller så. Visa med politik och argumentation vem/vilka ni är i partierna-stå för era åsikter – och bär ros och ris för att ni gör det. Det politiska spelet i Sverige är stundtals utmattande och löjeväckande-inkompetens är ett bra ord. Vart är de riktiga granskningarna från media om politikerna? Den är alldeeles för likformad och artig-inte många som verkligen driver frågor i botten. Sedan vi väljare… är alldeles för lata, vi får de politiker som vi förtjänar… När människor som inte gått upp genom ungdomsorganisationerna uteblir i partierna får vi den sörja vi har-där många politiker haft en hel yrkesbana i poliitken utan koppling till ett vanligt jobb.
Jag är tydligen kanske först med att lämna kommentarer idag (har nog aldrig hänt förut), så låt mig få bredda diskussionen en smula. Vi har haft demokrati med ungefär nuvarande stuk i Sverige i lite drygt hundra år. Det är inte särskilt länge i ett historiskt perspektiv, de former demokratin tar sig uttryck i genom regeringen och riksdagen med dess motioner, utskott och debatter är mycket äldre. Vår demokrati domineras idag av partiväsendet, som i sin tur domineras av personer som gick in i politiken mycket tidigt. I stort sett samtliga av dagens ledande politiker gick in i respektive ungdomsförbund som tonåringar, och har förblivit sitt parti trogna. Undantaget är Åkesson och hans närmaste kollegor i SD som tog över ett mikroparti när de var i tjugoårsåldern, och sedan drev upp det till vad det är idag.
En stor skillnad mot för hundra år sedan är att då var de ledande politikerna i huvudsak högt utbildade personer jämfört med befolkningen som helhet (detta gällde särskilt Liberalerna och Moderaterna, vilka då bägge hette något annat, men också många av Socialdemokraternas ledare, t ex Branting, Sandler, Wigforss, Myrdal och många andra). Idag är de flesta av de ledande politikerna i alla partier inte bättre utbildade än befolkningen som helhet, och påfallande många av dem har ingen universitetsexamen. I jämförelse med europeiska kollegor som t ex Stubb, Macron, Tusk eller Zelenskyy har de mycket lägre kompetens, åtminstone formellt. LWs kommentar att vitsen med att göra politisk karriär är att till slut få en ministerpost och tillhörande ministerpension, samt sedan en karriär som rådgivare och lobbyist osv har säkert sitt berättigande, eftersom de flesta av dem inte har något annat att falla tillbaka på. Antalet f d ledande politiker som likt Ann-Sofie Hermansson i Göteborg går från att vara kommunstyrelsen ordförande till att igen jobba som renhållingsarbetare är nog rätt lätt räknade.
Nu behöver man inte vara högutbildad för att lyckas i livet eller politiken, men samtidigt borde inte formell kompetens på något område vara en nackdel, vilket det dock uppenbarligen är i svensk politik. Det finns mycket man blir bättre på genom att studera eller arbeta utomlands, vilket huvuddelen av våra svenska politiker inte har gjort. Jag tror nog att man ganska säkert kan säga att de flesta av dem bara har ganska dimmiga ideer om världen utanför Sverige, jämför t ex hur det gick för Sverige resp Finland i anslutningen till NATO, och samma gäller nog Sverige utanför politiken.
Detta, och det faktum att så få medborgare numera engagerar sig aktivt i politik (mycket färre än förr, gäller alla etablerade partier) förefaller mig vara två av de största problemen vi har i svensk politik och samhällsliv idag.
Ja, titta bara på vissa politikers CV:n (om det ens finns något). Det börjar inte sällan med en roll för 30 år sedan i ett ungdomsförbund, och därefter fortsätter de politiska rollerna. Man kan inte (dvs vill inte/orkar inte/har inte råd med) att byta karriär efter att ha levt som politiker hela sitt vuxna liv.
👍
Saken är den att det bevisats i många studier att människor väljer utifrån karisma och inte kompetens. Den utan kompetens är på köpet ofta mer självsäker och har alltid en åsikt oavsett om dom kan vilket också gynnar dom. Kommer troligtvis inte ändras så bara att gilla läget
Varför tänkte jag nu på Ebba B ?
När jag var yngre funderade jag av och till på att engagera mig politiskt, men gjorde aldrig något. För tjugotalet år sedan lät jag mig dock övertalas av en vän att i alla fall följa med till hans lokalavdelning under ett vanligt möte och det blev det som fick mig att bestämma mig. Jag kommer aldrig bli medlem i något politiskt parti.
En anekdot som berättas om kompositören Dmitri Sjostakovitj (förmodligen 1900-talets främste symfoniker) är att han grät två gånger i sitt liv: den dag hans hustru dog och den dag han tvingades gå med i kommunistpartiet. Jag förstår honom.
Till skillnad från den preussiske fältmarskalken Helmuth von Moltke den äldre som bara skrattade två gånger i sitt liv: en gång när hans svärmor dog, och en andra gång när han fick se Vaxholms fästning.
Jag kan ha fel men tror mig ha läst att Soffan Hermansson måste köra upp för tung lastbil när hon skulle börja köra sopbil, så det var nog inte det jobbet hon hade innan hon blev KSO. Hon fick i gåva en sån där vanity plate som truckisterna brukar ha framme i hytten, där det står ”Borgmästarn”.
Imponerande ryggrad, hur som helst, att kliva ner från taburetterna. Manar till efterföljd …
Hon blev utknuffad från taburetterna. På grund av sin ryggrad.
👍🏻
Hon är en av ytterst få (f d) politiker jag respekterar, just för att hon gick till ett vanligt jobb. En annan är centerläkaren som brukade ta ett jourpass i månaden under tiden som riksdagsledamot.
Hela vänstersidan har väl i princip redan övergett blockpolitiken? Att det fortfarande framstår som vänster mot höger beror väl mest på media. I verkligheten är det 4 partier med egna agendor mot Tidelaget. Jag hyser en from förhoppning om att M efter valet självransakar sig och inser att gulla med SD var helt fel väg att gå. Förhoppningsvis leder det sen till att högerblocket upplöses och det blir lättare att välja minst dåliga i kommande val.
Det finns svårligen någon definition av _vänster_ som kan inkludera fyra partier i Sveriges riksdag 😉 Annat än rasistpuckonas ”alla som inte är rasister är vänster” då månne.
Sant, dåligt uttryckt av mig.
De fyra oppositionspartierna ska man såklart säga.
I vuxna länder så är ministerstyre, i varierande grad, normen.
”vuxna länder” i en föregiven motsats till Sverige, är verkligen en sådan där arketypisk ”svärjevänlig” hundvissla.
En princip som fungerat framgångsrikt för att balansera maktfördelningen genom snart fyra århundraden, krävs det nog en alldeles egen syn på demokrati för att vilja förändra.
Men det är förstås helt i linje med vad de som nedsättande brukar kalla Sverige naivt (eller nån annan motsats till ”vuxet”) brukar stå för.
Nuvarande system med enkammarsriksdagen är från 1974. Inte fyrahundra år.
Jag tror HEAT 751 avser ministerstyret. Det har vi inte haft i Sverige sedan Axel Oxenstiernas ämbetsverksreform på 1600-talet så det stämmer i så fall.
Myndigheternas oberoende – alltså motsatsen till ministerstyre – har alltid varit en borgerlig käpphäst för att borgerligheten, på olika grunder, antagit att högutbildade myndighetschefer och handläggare skulle vara mer borgerligt sinnade.
Vilket gått åt skogen. Idag sitter ”opolitiska” sossepolitrucker högt upp i varenda myndighet. Sossarnas långvarigt strategi har varit att när de hat regeringsmakten prioritera in partibok framför kompetens och när de högre posterna besatts så blir det ett självspelande piano av nepotism. Se bara på UD.
Det har Uffe redan rått bot med genom att utse särskilt tankspridda barndomsvänner till nationell säkerhetsrådgivare 👍
Då är det väl bra för demokratin att inte bara S gör sådana utnämningar?
Nya 3:12 är från 2026 är 322 400:- I alla fall för mig.
Samma här, vart kommer 600k ifrån?
Och rent allmänt en försämring för fåmansbolag med mer än 1 person i. Helt plötsligt var alla delägare tvungna att skaffa egna holdingbolag. Vem hittade på detta? Fortnox? De lär i alla fall fått sjukt många fler kunder.
Nej, då ska du nog byta ekonomisk rådgivare till en som förstår ord som ”plus”, ”och” eller ”samt” eller vad det nu står.
Nej det behöver jag inte. Man måste plocka ut mer än 644 000:- i årslön för att få ytterligare möjlighet till utdelning med 20%.
Och där befinner jag mig inte.
Men tror mig förstår var dina 600 000:- kom från även om det är olika saker.
Tar den pensionerade ministern ut lön så räknas den av krona från pensionen. Det tror jag inte inträffar så då begränsas möjligt belopp att plocka med 20% till 322 400:-
Men hen kan åka på glassiga konferenser och tjänsteresor och guldpatinera sina pensionärsdagar.
krona för krona
Ja eller tänk om det nya blocket kunde bli ett nytt mittenblock, så man slapp ytterkantspartierna V, MP och SD. Det ser ju ut som att ungefär 70 % av Svenska folket vill det dessutom.
Vad menar du med ytter? SD är nog mest mitten av alla numer, men ytterkant när det gäller migrationspolitik. SD är vad sossarna var förr, dvs socialkonservativa. Centern är å andra sidan extremt liberala jämfört med ex moderaterna. Det finns alltså ingen mitt, annat den koalition som kan enas om en politisk fråga vid en viss tidpunkt.
Nej. SD är rasistiska populister.
I alla frågor utom att alla utan vikingablod ska dö, så erbjuder de fina löften utan substans,
anpassade till vad FSB tycker.
Du menar att SD anser att homosexualitet är en sjukdom, att våldtäkt inom äktenskapet ska vara lagligt och att man ska sterilisera oänskade personer, att Sverige ska går ur Nato, och kärnkraften ska läggas ner? Alltså som S var förr på den gamla goda tiden?
Bra att du bekräftar att SD står på Kremls sida och vill att Sveriges ska lämna Nato.
Antar att det är mindre blockpolitik bland politiker inom Sveriges kommuner. Så varför inte fusionera alla Sveriges kommuner till en enda kommun. Förmodar att det finns kommuner ute i världen som har fler medlemmar än hela Sveriges befolkning. 🥸
Inget av det där stämmer och det vet du. SD och M är de som vill lägga mest på försvaret.
V. och SD vill se tandvård som en del av all annan sjukvård.
ingen i SD ger sig på homosexuella, se på att de har en sen länge öppet homosexuell i Europaparlamentet.
Överdrifter, även om jag förstår ditt agg (jag har samma men mot Mp) leder ingenstans.
Sen röstar jag med all sannolikhet KD (eller C beroende på hur det ser ut på slutet, hellre chansa på att S kan regera med C+KD än få med Mp).
Fast nu sade Gnällspiken att SD är som sossarna var förr, dvs emot Nato och för våldtäkter inom äktenskapet.
Och när man lägger HBTQ-fientlig lagstiftning och blockerar eller motarbetar Prideparader (och inte ens vill gå i Pride Stockholm) så spelar det mindre roll om man har något homosexuellt alibi till rövhatt i EUPARL.
Man ska titta på vad ett parti gör, säger och hur de agerar. Inte vad för identiteter enskilda politiker har. SD har väl kvinnliga politiker trots att de är för kvinnoförtryck exempelvis?
Just i frågan om SD:s deltagande i Pride vill jag minnas att de inte fick vara med, även om de velat göra det. Vilket de inte ville.
De ansökte inte om att få gå med. Och spelar sedan kränkta över att de inte är med. Fjantar, snöflingor och töntar är vad de är.
Då är jag med ditt första svar.
Ang Pride så had det gått från nåt jag stödde från början till att blivit vänsterpolitik där den med fel politisk åsikt inte är välkommen (råkommunister och tom. Palesinaflaggor, det där området där homosexuella slås ihjäl) är välkomna.
Sen se jag inget hos SD som skulle vara för kvinnoförtryck så visa gärna på det.
@PENTIVARG, nej är man inte välkommen så skiter man i det även om man senare skulle bli inbjuden.
Ah, du har itne läst vad en av de främsta mediapersonlighetenra inom SD-högern sagt
https://www.dn.se/sverige/kvinnohat-far-sanna-hill-att-hoppa-av-efter-18-ar-inom-extremhogern/
”Vad är det för kvinnosyn som råder i den rörelse du nu lämnar?
– Kvinnor ska vara i hemmet. De ska inte rösta, och inte engagera sig politiskt. De ska inte ha sista ordet. Jag ser många likheter med den islamistiska rörelsen.
Vilka likheter?
– Förutom viljan att kontrollera kvinnor så är det motståndet mot hbtq, misstron mot LVU och hatet mot svenska myndigheter som socialtjänst och polis. Det finns också ett begrepp inom den nationella rörelsen: White sharia.
Vad är white sharia?
– Nationalisterna har tittat på hur islamistiska samhällen är uppbyggda, med kvinnornas roll. Och då tycker de att det som behövs i västvärlden är white sharia. Konkret innebär det att kvinnor inte ska bestämma över sina egna kroppar.
Vad ska kvinnorna göra då?
– De ska vara hemma och föda många barn åt den vita nationen.”
Detta är vad som sägs bakom de stängda dörrarna.
Visst, om man enbart tittar på ekonomiskpolitiska aspekter som avser t.ex. jobbpolitik, skatter, bidrag osv. så skulle man kunna säga att SD befinner sig till mitten. Men SD är det utan tvekan mest extrema partiet med avseende på synen på demokrati, pressfrihet, jämlikhet och människors lika värde, behandling av minoriteter, religionsfrihet, vetenskap och forskning, och akademiska institutioners integritet. Att placera SD i mitten bland andra riksdagspartier ignorerar helt dessa aspekter, och en person som placerar SD i mitten signalerar helt enkelt således att sådana värden inte är särskilt viktiga för personen i fråga (det är i alla fall min tolkning).
@N.I.B
en doktorand på Chalmers fick för nåt år sen göra om sin ansökan om medel till forskning på ”Vågors utbredning i tunna material” för att han inte hade med Genusperspektivet i ansökan.
Rena dårhuset nu för tiden *suck*
Som konservativ träbock så har jag sedan länge konstaterat att det bästa för Sverige vore en sen S-regering (som jag som sagt inte lägger min röst på), som kan regera med hoppande majoriteter, så de slipper oket från V och Mp.
S har varit för ett starkt försvar, så länge som det inneburit arbetstillfällen i industriorter, och det passar utmärkt om vi nu ska rusta upp försvaret.
Och precis alla andra frågor skiter jag fullständigt i just nu, det enda viktiga är hur vi bygger ett motståndskraftigt samhälle. Allt annat kan vänta.
Utan V och Mp har S ingen chans att få mandat att regera Sverige. Den borgerliga sidan har i det läget ett större väljarstöd bakom sig än vad S har. Det är den bistra verkligheten.
Se Master Card 2026-08-13 15:37: ”hoppande majoriteter”
Så du menar, för att ta ett exempel, att M skulle rösta emot ett stärkt försvar?
Jag tycker det är bättre med en majoritetsregering. Minoritetsregeringar förekommer t ex sällan i Finland. Det är snarare konstigt att vissa partier anser sig ha rätt att styra utan majoritetsstöd bara för att de är stora. 30-35% är mycket, men långt ifrån det 50% som hade behövts. Har de under 50% är det ge och ta som gäller och då får de acceptera att andra partier ställer krav för att ge sitt stöd. Den här situationen som råder i Sverige är olycklig, men det är något som politikerna själva bär skulden för genom att vägra kompromissa eller tala med vissa partier. Visst… Självklart kan de välja att ignorera 20 + 7% (nära 30%) av väljarna, men i en parlamentarisk demokrati innebär det problem att göra så.
Men du tycker att man ska ignorera S 30%?
S tror fortfarande att de är ett (> 50%)-parti. Det krävs antagligen en kollaps till en bit under 20% för att de ska inse att de inte är det längre, likt har skett i flera europeiska länder (ex-vis Frankrike, Tyskland). Den självbilden har de förment borgerliga partierna anammat både för synen på S och på sig själva då deras företrädare är helt präglade på S i regering. Då kommer blockpolitiken med automatik.
”flera europeiska länder (ex-vis Frankrike, Tyskland)”
Och Finland. Där S ändå ganska nyligen (under Marin) regerade, i koalition med bl. a. C (som på flera sätt inte är så ”vänster” som svenska C).
Nej, det känns inte — som någon påstod här — som att det skulle vara särskilt ”Svärjiskt” att säga att politiken i andra länder ofta är lite vuxnare än i Sverige.
Personligen har jag alltid varit road av tanken att fylla de 349 platserna efter valdeltagande.
80% valdeltagande ger då 279 platser, men det krävs fortfarande 175 röster för att ett förslag ska gå igenom.
Då blir även spärren till riksdagen ointressant.
Det skulle skapa ett helt annat politiskt landskap där mobilisering av väljarna skulle vara det viktigaste.
En lågt hängande frukt vore att räkna blanka röster mot tomma stolar. Då skulle bloggarens inställning kunna ge tydligt synligt avtryck i riksdagen. Kanske t o m skulle kunna orsaka lite självrannsakan om många väljare då röstade blankt.
+1
Kul idé! Men bara att höja, eller för den delen sänka, spärren skulle ge ett helt annat politiskt landskap. Gissar att om man höjer spärren så kommer alla partier som vill komma in i riksdagen behöva agera mer vuxet och genomtänkt för att attrahera en större andel av väljarna. Det är småpartierna som, i dagsläget, kan kosta på sig att driva utopiska tosserier – de har valt att aldrig bli stora utan lägger sig långt från väljarkårens mittfåra för att ”dra” och tvinga politiken åt det hållet.
Sverige har betydligt fler ledamöter per invånare än de flesta. Banta till 149 vore en bra början och kanske det skulle på väljarna att se de riksdagsledamöter bättre och vara tydligare med sina krav på dem?
Banta till 149, ge dem en tjänsteman var som partiet inte får poola och tillför tjänstemannakompetens inom bla juridik som de har tillgång till?
Betänk att varje vilde skulle få mer än dubbelt så stort inflytande jämfört med nu med bara 149 ledamöter. En av 149 är mer än en av 349.
Som det är nu får också fler delar av landet in representanter från hela det politiska spektrumet än de skulle med färre ledamöter. Så det är nog bra för sammanhållningen att det är många ledamöter.
Och % spärren skulle kunna förenklas och sänkas till ett mandat. Att leva med en handfull knäppgökspartier och vildar i riksdagen kräver ändringar i den politiska kulturen så man inte får allt på en knivsegg i antal mandat.
Å andra sidan kommer en andel av knäppgökarna och vildarna att vara sanningssägare, ha relevanta synpunkter och vara början på partier som får betydelse en eller två generationer senare.
Och bygg ett nytt boende för dem (etta med kokvrå) á la studentkorridor, så vi slipper cirkusen med att de ska skaffa egen bostad. Viss grundläggande service, ex-vis städning och tvätthjälp, kan ingå. Två fria hemresor per månad som för värnpliktiga förr i tiden och enligt samma villkor.
@Laban:
Det naturliga vore då att garantera inflytande över hela spektrat för hela landet genom att införa direktdemokrati eller åtminstone bli mer som Schweiz.
@Laban (F WP CAPITALIZATION & oförutsägbar placering av svar): Japp, höj spärren till 50%. Vuxet, dock odemokratiskt.
Hehe, jag tänkte snarare på fem procent, kanske sex.
Ja, lite vuxnare kanske… Kanske givet av mitt uppenbart humoristiska svar så anser jag snarare att den borde sänkas till vad nu ett mandat är, 1/349, mao elimineras om det inte finns nåt sätt att dela mandat eller hur man ska säga. Väldigt demokratiskt osmakligt för mig att det så lätt blir fallet att man kastar bort sin röst. Kanske ’stacked voting’, men det känns som något som aldrig kommer hända. Iaf; vuxenheten, för att låna ditt begrepp, borde snarare regleras in mha paketröstning av något slag, man röstar inte på enskilda förslag utan system eller regering som helhet – om det är en förståelig formulering.
Mmh, valteknisk samordning kan ordnas mellan småpartier så att om de tillsammans för fyra procent så får de antal mandat att dela upp mellan sig. Så skedde också när kds på sin tid samordnade med centern vilket resulterade i att kds fick ett mandat i riksdagen. Sedan försökte även hädangångne folklistan på något liknande i eu-valet härförsistens. Men det gick inte lika bra för dem.
För övrigt har väl nederländerna ingen eller i alla fall väldigt låg spärr. Men så har de också väldigt många partier som delar på de 150 platserna i parlamentet – typ femton stycken partier.
I dessa valtider – Förgätmigej
https://bsky.app/profile/blagulabilder.bsky.social/post/3msvtoevvic2j
Jag vill rösta på ett parti som försöker driva de frågor och framför allt den riktning jag tycker är viktig, inte på ett regeringsalternativ. Det får de lösa efter valet. Noterade att vissa partier på sin webbplats skriver byt regering (lär ju bytas oavsett om samma partier är kvar i regeringsposition så konstig formulering), snarare än fokus på sin egen politik.
Halvrätt: håller helt med om jag förstår dig rätt. Det är ett enormt tjafs till exempel om vilka regeringsalternativ som partier kan tänkas stödja eller ej. Det borde vara att att man kan lita på att ett parti gör sitt bästa för att få igenom den politik de har i sitt program. Ett enormt demokratiskt problem. Hela cirkusen är som avsedd att inte göra det lätt att veta vad man ska rösta på. Och det är _oavsett_ att det finns så få kombinationer av åsikter, dvs partier, att rösta på, pga att nya partier, pga, i sin tur, riksgdagsprocentspärren, har svårt att komma fram. Vi har långt ifrån någon ideal demokrati, även utan att gå in på ’ickeformalia’ som journalistik mm.
En dimension till utöver detta med blockpolitik. Vi har totalt idag åtta partier i riksdagen som representeras av 349 ledamöter. Oavsett hur den enskilde ledamoten egentligen tycker och tänker, så måste denne rösta enligt partiet. Avvikelser från partilinjen leder till kölhalning och metaforisk ståplats. Personen i fråga är mer eller mindre körd.
Med det sagt, räcker det inte då med totalt åtta personer i riksdagen? Utfallet i omröstningar blir ändå detsamma. För övrigt är det väl utskotten som gör grundarbetet innan omröstning.
Denna observation har väl alla som intresserat sig lite för politik gjort. Man skulle kunna rationalisera riksdagsarbetet genom att ge Andersson 107 röster, Åkesson 73 röster, Kristersson 68 röster, osv. och de andra riksdagsledamöterna skulle kunna få ledigt när det blir omröstning. Man skulle kunna kalla det för ett utökat kvittningsförfarande. Skulle spara tid och pengar, och utfallet skulle nästan alltid bli detsamma.
ErikAurell, exakt ’denna observation’. Visst, personröster och vildar etcetera, men in essentia (aka ’typ’!) just så är det. I min åsikt tämligen odemokratiskt. Partivälde, partiledarvälde. Ssk eftersom spärren är högre än vad som är lätt för en gnista i de spridda folklagren att flamma upp och tränga förbi.
Nja, det sker ju en parti-intern debatt först (ibland i öppen dager i L, oftast på kongresser) innan partiet bestämmer sig, som en partiledare måste förhålla sig till.
Som jag har uppfattat partikulturen inom L ska man först kölhala potentiella motståndares idéer i media, innan man får ta diskussionen till partiets möten.
Förslaget att ha en uppdelad budget tror jag inte ett dugg på. En fragmentering av utgiftsbeslut – separerade från besluten om hur pengarna ska tas in landar nog ganska snart i väldigt obalanserade budgetar.
Och, innan ni påpekar som någon motsägelse – att årets budget är obalanserad och innebär upptaganden av statliga lån – så handlar representativ demokrati om att bli vald/återvald med hjälp av väljarnas egna pengar. Sett ur politikers vinkel, då. Så, helt väntat.
Dessutom, sådana valbudgetar som den som nu föreligger skulle utgöra en västanfläkt jämfört med vad vi skulle komma att se när varje delbudget tas för sig, utan att varje annat område automatiskt fungerar som kommunicerande, ekonomiska kärl.
Låter helt rimligt det du skriver.
Japp, instämmer! Om jag inte missminner mig så är det just att budgeten är samlad och att man inte får, enligt det budgetpolitiska ramverket, bryta ut delar som gör att Sveriges statsfinanser är goda – tillsammans med balans/överskottsmål. Men någon nationalekonom kan säkert bre ut texten lite mer.
Den principen har det börjat tummas mer och mer på under de senaste mandatperioderna och vissa partier vill öppet skrota den. Den siste keynesianen är (tyvärr) uppenbarligen inte född än.
Orsaken till att budgeten idag är obalanserad beror för övrigt på att man kommit överens om att finansiera upprustningen med lån. När värmepannan i huset går sönder mitt i vintern så är det dumt att vänta med att laga den tills man har sparat ihop tillräckligt med pengar för att betala för reparationen.
Undrar om det inte är början till något nytt då Örebropartiet antagligen får en riksdagsplats (för er som inte vet så ska ett parti få antingen minst 4% i hela landet eller minst 12% i en region och Örebropartiet har långt över 12% i mätningarna i Örebroregionen). Gissar att det kommer bli fler lokala partier som kommer försöka få en riksdagsplats i framtiden.
Nån gång skall väl den där 12% regeln få någon verklig effekt.
KDS fick någon riksdagsplats tack vare 12%-regeln, innan de i ett senare val kom in genom >4%
Njae, de fick sitt första riksdagsmandat genom valteknisk samverkan med centern. Men det är möjligt att samverkan bara var i en region där de tillsammans fick över 12 procent och inte i hela landet.
Jönköping, om jag inte missminner mig. Bibelbältets hjärtland. Först i årskurs nio ansågs vi av skolan tillräckligt vuxna för att de skulle våga låta oss besöka statskyrkan. Innan dess var det de olika frikyrkorna vi under mentala piskor drevs in i vid olika tillställningar.
Njaäej, det här var väl på den tiden då C ganska regelbundet fick över tolv procent lite överallt? Så det känns som att valsamverkan KD-C och den regionala tolvprocentsspärren är olika saker som inte har med varandra att göra.
Just därför – KDS utnyttjade samverkan med C för att garanterat få in Alf S i Riksdagen.
Lite otydligt där, @PentiiVarg 2026-08-14 11:35 — var det där en replik till mig? I så fall: Det hade väl inte med den regionala tolvprocentsspärren att göra, eftersom C på den tiden ändå alldeles säkert kom över den nationella fyraprocentsspärren. Så den samverkan skulle ha fungerat var som helst i landet.
Ett förtydligande. Det var bara där KDS var tillräckligt stora för att C skulle vinna något på det. Kan kanske även haft något med var Affe bodde att göra. Utan samverkan var KDS inte tillräckligt stora, även om de var nära.
Ooo. Det slog mig då att då lär väl folkpartiet stanna kvar i riksdagen pga Landskrona?
Ah. Är trött. Landskrona är ingen egen valkrets. Glöm att de klarar sig
De mätningarna har helt förbigåtts i media, men det bottnar antagligen i deras Stockholmscentrering. Erkänner att jag inte vet mycket mer om dem än att de startades av en populistisk vänstervilde, så jag kollade upp dem:
https://valkompass.svt.se/2026/parti/orebropartiet-orebro/
Måste säga att det låter helfestligt med en f d kommunist som plankat SD:s politik mer eller mindre rakt av – ja till kärnkraft, nej till vindkraft; även återvandring, nej till pride och obligatoriskt kött i skolan tycks de förorda. Det kan bli drag under galoscherna om Allard kommer in i Riksdagen. Dagens situation kommer i backspegeln ses som lugn. Som det heter i den gamla kinesiska förbannelsen: må du leva i intressanta tider.
”Vuxna länder” – USAmerika har återkommande budgetkriser på grund av att det ligger i bägge partiers intresse att baka ihop så mycket som möjligt i samma lagförslag (s k pork, hembygdspengar) för att få varenda mjölkpall att rösta för sin älsklingsdel, varvid vem som helst kan fälla hela bygget och staten står utan finansiering i kanske månader. Statsanställda får ingen lön, parkvakter och försvaret står still osv. Inträffar kanske tre gånger av fyra?
Den förhatlige Musk och hans förhatliga anhang av AI-kunniga (DOGE) gick maskinellt igenom en sådan bibba på 3000-4000 sidor (eller vad det nu var) med anslag till allt mellan himmel och jord, som skulle beslutas i klump, och kondenserade den till kanske 150 sidor (fortfarande för mycket att smälta på en kväll). Men så kan man ju inte ha det, då blir man aldrig omvald hemma i Knäckebröhult. Eller Seattle.
Oordningen återställdes således. Enbart räntan på statens underskott överstiger försvarsanslagen (vilket år som helst nu, om inte redan nu). På 50-talet blev någon senator känd för att ha sagt ungefär: A billion here, a billion there – pretty soon you’re talking some REAL money. Nuförtiden ökar statsskulden snarare med trillions i stöten.
Men visst vore det önskvärt att vårt land kunde agera lite mera vuxet.
Det där en oerhört besynnerlig sak som de ägnar sig åt, men den fungerade väl hyfsat väl tills man började göra politiken av det hela. Det var ju så Trump förhalade stödet till Ukraina (genom att se till att gränsvaktsfrågan bakades in i samma lagförslag).
Vad beträffar DOGE – AI-kunniga, AI-schmunniga – så visade det sig att de överhuvudtaget inte begrep vad de höll på med och därför aldrig fick till några besparingar att tala om, snarare tvärtom. De trodde t.ex. att USAID bara höll på med aborter i Afrika. Man bör nog se till att rasisten och allmänna rövhatten Raket-Elon hålls så långt borta från politiken som bara är möjligt.
Fungerade hyfsat? Nja, men problemet har ökat i accelererande takt. Första gången vi besökte Death Valley National Park hade det precis öppnat sedan gisslansituationen med statsbudgeten hade lösts. 1989?
Allt som DOGE hittade var heller inte heltokigt att åtgärda, t ex arbetslöshetsunderstöd till ofödda eller 120-åringar. Det var väl inte DOGE som avslöjade bedrägerierna med somaliska daghem utan barn, ”Learing Center” eller små cafeterior som fakturerade 3500 mål mat per dag utan någon som helst kontroll eller revision? Tror det var en enskild djärv person som filmade dagisingången utan några spår av barnfötter i snön.
Men det gjordes nog inte mycket åt sådant svinn. Däremot klådde man upp killen i DOGE. Han dog inte. Det gjorde inte Elon heller när hans ”skolkamrater” försökte samma sak. Bara nästan.
Hat kan få konsekvenser.
Oooh, den stackars martyren Elon!
Han är ett rassepucko. Gillar man honom är man antingen för dum för att fatta det, eller själv ett rassepucko.
Javisst, bunta ihop dom och schlå ihjäl dom bara. Menar du det?
Sluta hata för helvete! 😉
Sverige är mycket speciellt genom att
a) alla partier vilka var representerade i riksdagen 1918 fortfarande sitter kvar (om än efter namnbyten, splittringar mm)
b) Socialdemokraterna under mycket lång tid hade runt 45% av rösterna och därför kunde regera med passivt stöd från VPK.
Och politik är så mycket tradition, historia och ”vi har alltid gjort såhär”. Samt demonisering av andra partier under generationer. Den som tror att det vore möjligt för tex. moderaterna, kristdemokraterna och centern att regera med hoppande majoriteter har uppenbarligen aldrig sett partiarbete från insidan.
Ett praktexempel är hur SD behandlades från 2000 till 2020. När SD sade att X var problematiskt var reaktionen från övriga sju partier inte att kolla om man kunde spinna något kring X, eller om det fanns röster att hämta på X – utan på att reflexmässigt fördöma SD som antikrist. De partier som försöker skapa hoppande majoriteter för sin politik kommer behandlas på liknande sätt – utifrån de andra partiernas (van)föreställningar om partierna snarare än utifrån förslaget i fråga.
Bryta upp budgetprocessen? Det skulle få statsskulden att explodera i och med att budgetdisciplinen helt skulle kunna överges (och försök inte hämta billiga poänger på de försvarsrelaterade lånen, tack). Det i sin tur skulle öppna upp för en repris på 70-talet alternativt Grekland under euro-krisen.
Ett av de stora problemen med svensk partipolitik är just partistödet. Hade det inte införts 1965 (notera: Sverige klarade av demokratiseringen, två världskrig, depressionen och den riskabla delen av kalla kriget med politiska partier som till 100% var privatfinansierade) skulle flera partier försvunnit ur riksdagen då de varken lyckades attrahera finansiärer eller väljare, och därmed öppna upp för nya partier.
Svensk partipolitik skulle få Konkurrensverket att skrika om ”kartell” och ”konkurrensbegränsning” om det hade rört någon del av näringslivet.
Blockpolitik är riktigt dåligt. I valet röstar man enligt förra valets resultat. Valets enda betydelse för mandatperioden är vilket block som får makten och hur blockmaktfördelningen ser ut inför nästa val.
Programmet som ett block går till val på är förhandlat efter styrkeförhållandena från förra valet, alltså som det såg ut för fyra år sedan.
I dagens politiska landskap går inte partierna till val på hur de vill att Sverige skall se ut och fungera framöver utan det är bara enskilda sakfrågor som tillsammans inte visar på en helhet. Det som sen genomförs är en mer eller mindre dold agenda.
SD har säkert maktövertagande och avskaffande av demokratin på sin egen interna agenda som alla andra extremhögerpartier.
”SD har säkert maktövertagande och avskaffande av demokratin på sin egen interna agenda som alla andra extremhögerpartier.”
Jag skulle gissa att de inte har det på någon uttalad ”agenda”, ens internt och hysch-hysch-hemligt. Det är bara ett allmänt… Vad ska man säga, ”sinnelag”; en koncentration på splittrande frågor och förkärlek för enkla lösningar som genomsyrar dem. Tyvärr just sådana splittrande frågor och enkla lösningar som, visar historien, ganska ofelbart leder till avskaffande av demokratin.
Jag skulle dock gissa att avskaffande av demokratin inte avsiktligt är deras mål. Utom kanske en och annan riktig knäppgök bland fotfolket, förstås — men inte bland den stora massan av deras väljare, och troligen inte ens bland högsta hönsen. De fattar bara inte att det i praktiken faktiskt är vad de strävar mot; de tror att de bara jobbar för ett återinförande av ”det gamla hederliga folkhemmet”.
Gäller nog inte bara svenska SD, utan de flesta sådana här partier i Europa (fast jag vet mindre om de flesta andra, så det kan ju vara lite annorlunda där).
De som genom att utnyttja demokratin vill införa diktatuer är socialisterna och islamisterna.
(två grupper som förövrigt verkar trivas bra ihop)
Ett 100%-igt genomslag av personvalsrösterna hade vitaliserat politiken. I nuläget kan väljarna aldrig bli av med mög som placerats högt upp på listan.
Vilka är de vuxna länder som återkommande kör med minorititetsregeringar och hoppande majoriter? Många ”vuxna” länder har majoritetsvalsystem som driver mot ett tvåpartisystem och mycket starka parlamentariska majoriteter (ett system jag ogillar). I länder med proportionell representation tror jag blockbildning är normen, eller något annat arrangemang som ger garanterat stöd i parlamentet.
Jag har inget emot svaga regeringar och hoppande majoriteter, men har inte förstått att det är normen i ”vuxna” länder.
Varför inte en ren M-regering som kan hoppa sig fram? (Retorisk fråga; för S är regeringsmakten huvudsaken.)
Det stundande valet är två läger av damned if you do damned if you don’t, ena lägret gillar jag inte alls och tycker är skjuta-själv-i-foten korkat med suspekta aktiviteter för land och rike jag inte tycker om, och det andra lägret är detsamma dock via andra metoder, och har dessutom blockpolitiken som gör att om MP kräver ta bort en bokstav för att ge sitt samarbete, så blir bokstaven borttagen.
Det faktumet av blockpolitiken pushar mig till att rösta på ena eller andra, om inte ett tredje parti som förespråkar att landet skärs itu* finns till.
(Helst kring Stockholms gränser men vi kan gott överleva med ett snitt söder om Umeå.)
Om man nu tycker att svensk exceptionaliet är så fantastiskt. Som Skåning kan man konstatera att Oxenstiena liksom Gustav Eriksson kan katigoriderad som utlänning…
40 år av sosse hegemoni var ingen höjdare, djup sosse stat låt oss avveckla.
När det gäller politik så äter struktur kultur till frukost.
Några saker som politiska system där man är duktiga på att kompromissa och söka breda lösningar i mitten har gemensamt är:
Flerpartisystem med låga spärrar och stark proportionalitet.
Regeringar tillsätts med positiv majoritet, dvs en majoritet måste rösta för regeringsbildaren.
Tröghet i systemet där lagar t.ex. måste ha kvalificerad majoritet eller där man har två kamrar med olika mandatperioder som måste godkänna.
Någon typ av rättsligt organ som prövar lagar innan de klubbas igenom.
Det finns iofs faror med detta. Missnöjda väljare söker sig till ytterkantspartier som befinner sig utanför ”systemet”. Ett exempel är det österrikiska Proporzsystemet där de två stora partierna, Socialdemokraterna och de Konservativa, delade upp makten efter röstetalet i valet. Det ledde till framväxten av Europas första riktigt stora fascistparti, som blev största parti.
I stort sett alla ytterkantspartier i Europa har ju relationer med Moskva.
’När det gäller politik så äter struktur kultur till frukost.’
Vad betyder detta? Ett anglicistiskt uttryck vars kontext undgår mig antagligen, ber om ursäkt om man borde känna igen det. Men är inte struktur och kultur väldigt (att inte säga extremt) nära synonymer?
I det här sammanhanget är väl ”struktur” det fasta, formella regelverket, och ”kultur” de mer lösa traditioner man alltid har följt ändå, utan tvingande lag.
Skillnaden har belysts bl. a. genom vad som skett på senare tid i USA, där mycket av hur kongressen fungerar baseras på ”gentlemen’s agreement”, men det har president Trump (och med honom hans lojala MAGA-lakejer i kongressen) helt enkelt bara struntat i. Så även t.ex. att han skulle ha publicerat sina skattedeklarationer före valen; det var kutym, men inte lag, så det sket han i.
Oavsett allt annat…rösta, rösta och återigen rösta…detta val ser ut att bli det mest jämna någonsin i Sverige. Jag har själv trott att det kan handla om några hundra/tusen röster vem som vinner i slutändan, nu ser allt ut att blir precis så.
…asså inte hundratusen röster utan 100 eller 1000.
För några år sedan plöjde jag igenom bokserien ”Sveriges statsministrar under 100 år” och slogs av skillnaden då och nu. Statsministrarna förr var typiskt politiskt obundna och plockades från näringslivet. Kungen hade stort inflytande (och även drottningen verkade det som, fast mera informellt). Och det var käbbel mellan t.ex. Bondepartiet och Högerpartiet.
Angående KnasPuttes kommentar om nytt mittenblock så är ju det min våta dröm. Enligt olika poll of polls (till exempel https://val.digital/) så verkar det dock ganska osannolikt, eller vad sägs om S+C+MP+KD? Det skulle lösa ”problemet” med ett höger och vänsterblock (som jag tycker är dåligt för Sverige), men det känns inte direkt mitten. Vi slipper både SD och V. Men att sätta Ebba, som är så kristen att hon inte tror på dinosaurer, i samma båt som MP, som många uppfattar som för massinvandring – jag tror det är osannolikt. Enligt min vän AI tycks andra varianter som når en majoritet också osannolika (förr var ju krisalternativet S+M, men blir det S+SD om SD går om M? Eller S+M+SD? Tål att tänkas på)
Då kommer frågan om minoritetsregering med hoppande majoriteter, precis som bloggaren tar upp. Jag tror även det är osannolikt, de folkvalda kommer måla in sig i sina hörn och inget blir gjort – alla är emot allt. Jag ser ingen lösning, bara mer politikerförakt. Och även det tycker jag illa om, jag tycker överlag att politiker ska ha kredd för att öppet ha åsikter (även om man som röstare ofta inte håller med). Om alla håller tyst och gömmer sig bakom knasiga pseudonymer som KingKong* och bara möts i toxiska filterbubblor så tycks åsikterna bara bli sämre.
Vad gnällig jag blir. Nedåtgående spiral, bla bla bla. Skönt att det i alla fall är fredag.
* obskyr popkulturell referens (PirateBay rättegången)
MP är inget mittenparti. Under Helldén har de blivit mer vänster än V, se bara på deras budgetförslag.
Det är lite min poäng, MP är lika nära mitten som KD, dvs. inte jättenära.
Spot on!
Det heter alltid att skulle tex M och S samarbeta så skulle vara förödande för partierna, men jag tror detta är förlegat
Sverige skulle vinna stort på mer politiskt samarbete
Intressant att notera flertalet röster emot blockpolitiken, så om vi reflekterar… vad är orsaken till detta?
Min egen reflektion är att inom vänstern (S, VPK och MP) i de sistnämnda dominerar idag inte ”arbetarklassen” utan terrorist hyllande respektive miljöfacister. Jo, min morfar skulle inte känna igen S heller idag.
Så inom högern..FP (nej de är inte liberala) tjatar ihjäl dig om skolan, högre lärarelön.. men den är ju kommunal??? Inget imponerande. KD Ebba.. tja värsta krisen?? När företag aldrig haft så mycket ordrar???
M.. Pål och Elisabeth imponerar, Ulf? Uffe hallå! Var är du?
Ärligt, våra riksdagspolitikers påverkans förmåga är ju begränsad. Så frågan är om inte det kommunala förvaltning och val är mer relevant? Med detta blir enskilda sakfrågor på riksnivå mer intressant än blockpolitik som kan låsa in sig i ältande om vem som ska göra vad och få vi äran för det.
Dagens betraktelse är inte riktigt rättvis. Den svenska varianten av parlamentarisk demokrati bygger just på att regeringar måste söka brett stöd. Breda kompromisser och samförståndsanda är inbyggt i systemet. Det man skulle kunna kritisera är att systemet går för långt och gör det omöjligt för en minoritetsregering att styra som i vissa andra länder. Demokrati kan utformas på olika sätt.
Man kan också kritisera enskilda politiker och partier för att inte förstå systemet eller medvetet förstöra det genom att vägra samarbeta och söka lösningar. Då blir det upp till väljarna att belöna/bestraffa.