Sverigedemokraterna blev först att blinka i stirratävlingen V vs SD och släpper sin röda linje med krav på att sitta i regeringen. Därmed kan det i teorin bli en ny regeringen Kristersson (M) utan Tidölagets avtal om C väljer att lägga ner sina röster i nästa statsministeromröstning. V får därmed bråttom att släppa på sin röda linje för att rädda läget.

SD:s partiledare Jimmie Åkesson blinkade alltså först och släpper på kravet att ingå i en regering, utan säger sig vara beredd att släppa fram en ny regingen Kristersson (M) som minoritetsregering. För att bli statsminister måste en minoritet rösta emot och om även C nu lägger ner sina röster, eller rent av röstar för och det blir en klassiskt borgerlig regering M-C-KD-FP i storleksordning.
En sådan minoritetsregering kommer då behöva uppföra sig vuxet likt man gör i de flesta europeiska länder och söka majoriteter i riksdagen i olika frågor istället för att som en bortskämd femåring få bestämma allt. Det ger också bäst återspegling totalt sett av hur svenska folket har röstat, dvs ibland får man kompromissa åt vänster, och ibland får man kompromissa åt höger.
De stora frågorna är alla överens om. Alla är emot kriminalitet och våld, alla är för försvarsupprustning, alla är för stöd till Ukraina, alla är för föräldraförsäkring, statlig pension, sjukförsäkring, a-kassa, gratis vård, skola och omsorg, samt högre utbildning, och en stor majoritet S-M-KD-FP-SD är emot invandring samt för kärnkraft S-M-KD-FP-SD osv. I praktiken är det kanske 2% av budgetfrågorna som skiljer vänstern och högern, och det är oftast småsaker som visserligen politikerna blåser upp till enorma frågor för att motivera varför de ska skilja sig åt, men i praktiken är småsaker. Om de stora frågorna invandring och kärnkraft finns det förkrossande majoriteter så länge MP hålls utanför regeringsbildningen. Resten är småfrågor, även om de kan vara nog så viktiga för de närmast sörjande.
SD:s besked kan också stressa V att släppa på sina krav att ingå i en S-regering, då de nu inser att annars är risken att det blir en M-regering. Släpper V blir det upp till C att bestämma om det är Andersson (S) eller Kristersson (M) som bildar regering.
Samtidigt vill ingen ha extraval. Folkpartiet riskerar åka ut när stödrösterna går tillbaka till andra partier och därmed blir Tidölaget i ännu större minoritet, men samtidigt kan Tidölagaet också få några tiondelars procentenheter fler röster och bli i majoritet om nassarna och yttersta extremhögern slutar rösta på Rysslandspartierna och istället röstar på SD och stödrösterna återvänder till FP.
Helst kunde nu förhandlingarna dra ut på tiden så vi får en neutral indexuppräknad budget utan konstigheter, så kan vi alla ta det lugnt ett år till och en bekräftelse på hur bra Sverige fungerar utan att politiker lägger sig i och förstör.
16 kommentarer
Ja för i helvete, låt Turbo bli statsminister trots att jag har ett ont öga till honom sedan Adcore-tiden.
Hans uppgift på Adcore var väl något med media om jag minns rätt. Han var väldigt kort såg jag på K48. Tror inte han insåg vidden av idiotin förrän efter ett tag, därför var han kortvarig där och smög ut. Som jag minns det.
Den här artikeln är intressant i det sammanhanget och för hans fortsatta lyckade åtaganden.
https://www.magasinetparagraf.se/public/221555-annu-fler-lik-i-lasten-for-ulf-kristersson-3/
För att travestera tidigare uttalanden från MA så blir väl det möjligtvis en borgerlig regering med ”SD-oppositionen” då? Vill hon verkligen ingår i den? Eller blir det kanske ett steg närmare mot SS(d): det börjar med en icke-aggressionspakt mot Kristerssons blåa regering…. Jaja, vi får se
Nu hänger jag inte med, vad har Magdalena med detta att göra?
Det är Centern som avgör detta.
Enligt MA: SD-stödd regering==SD-regering
Och därmed blir SD i opposition==SD-opposition
Nu skulle man suttit hos V och hört tongångarna. Eller hos SD för den delen. 🙂
Trevlig helg.
Baserat på vad många kommenterat på den här bloggen tror jag att det blir svårt för C att rösta nej. Många som röstat C har ju motiverat det med att de vill ha ”högerpolitik utan SD”, och det blir svårt för C att förklara för sina väljare att en S-ledd regering med eventuell medverkan av V+MP är en bättre version av det än en M-ledd regering utan SD.
Efter att V nu tvingas följa SD så kan C spela ut blocken mot varandra i vem som erbjuder mest & bäst C-politik.
Mycket snyggt.
Jag upprepar det både bloggaren, jag och andra sagt tidigare, C är valets vinnare.
C-ledaren: ”Nooshi, vi får tala sen, jag har Ulf på andra linjen”. Eller tvärtom. Guldläge.
Alla regeringar är dåliga, men en minoritetsregering med M-C-FP-KDS är nog den minst dåliga.
Mnja, så värst överens som bloggaren säger att man är har jag invändningar mot. Skiljelinjerna mellan rödgrönt och blåbrunt är större än vad du skriver. Vilket i praktiken innebär att en M,KD,L,C-regering kommer vara tungt beroende av SD och att det även i fyra år till kommer vara SD som sätter agendan.
Kommer osökt att tänka på ”Släng in en clown” med Olle Ljungström så Turbo som statsminister är helt i sin ordning.
Sen känns det ju skönt om energioraklet sitter kvar på sin post för en tryggad elförsörjning.
Exakt HANS B
Som upplagt för kohandel med SD, annars kommer SD, tillsammans med S och V att fälla regeringen ganska snabbt.
Helst kunde nu förhandlingarna dra ut på tiden så vi får en neutral indexuppräknad budget utan konstigheter, så kan vi alla ta det lugnt ett år till och en bekräftelse på hur bra Sverige fungerar utan att politiker lägger sig i och förstör.
Om jag förstått det hela rätt så kommer en övergångsbudget att baseras på 2026-års budget, men den ska även justeras på något vis (som jag inte orkat sätta mig in i) så det kan nog bli politik av en övergångsbudget också.