Det sägs ju vitt och brett att man minsann ska sitta still i båten för börsen går alltid upp på 15 års sikt och TINA – there is no alternative. Gott och väl så, men själv tillämpar jag konjunkturmodellen som innebär att jag när konjunkturen toppat går ur börsen, vilket skedde för ungefär ett år sedan. Nedan följer en liten utvärdering. En bostadsrant också.
Som jag minns det reducerade jag aktieexponeringen från fullt till ca 60% på våren och gick över till nuvarande 20% ungefär för ett år sedan.
På ett år har portföljen gått +1.55% och i år har den gått -0.58%. Samtidigt har OMXS30GI, dvs Stockholmsbörsens storbolagsindex med återinvesterade utdelningar, gått -10.62% på ett år och -13.70% i år. Detta är det index som svenska indexfonder mot Stockholmsbörsen ska följa, generellt.
Dow Jones World Index har gått -11.16% på ett år och -14.60% i år. Tror dock detta är i dollar, och kronan har försvagats, men det verkar inte vara något som Avanza tar med, så det blir lite missvisande.
Oavsett, den som suttit och kramat sitt Stockholmsbörsenindex för “man ska sitta stilla i båten” och “det finns inte något alternativ till aktier” är väl nöjd ändå antar jag.
Sedan kan man förstås hävda att börsen bara gick så här för att det blev förnyat krig i Ukraina. Jag bryr mig faktiskt inte – konjunkturmodellen sade att ekonomin skulle ner och om det sedan råkar slumpa sig att det blir IT-krasch och 9/11, finanskris, skuldkris, coronakris eller Ukrainakrig kort därefter får man väl helt enkelt sätta upp på slumpenkontot. Hatar när det händer, slumpen. Igen och igen. Fascinerande att konjunkturen alltid dyker innan de stora kriserna, men sådan är slumpen.
Min ponduspostulering är att konjunkturmodellen kommer ge köpsignal igen i vinter, någon stans i intervallet november – februari dvs konjunkturbarometern kommer tills dess vara nere i djup lågkonjunktur. Någon analytiker varnar hos Dagens Industri om förnyat börsfall i höst, men det finns alltid någon analytiker som hävdar något. Vem och vad beror på vad Dagens Industri vill ha klick på för stunden. Så länge behöver man iaf inte oroa sig över marknaden när man till största delen är ute ur den.
Vad är då portföljen? 20% är börs, fördelat på hälften världsindex, och hälften småbolag och frontmarknader. 10% är pappersguld via certifikat, resten är likviditetsfonder eller saldo på kontot. Sitter hellre med +1.55% i avkastning och 9% inflation än -10% i avkastning och 9% inflation om nu någon börjar prata om TINA igen och “på grund av inflationen MÅSTE man investera i börsen”.
Börsen kommer ta fart tids nog, men först ska räntorna och kostnadsökningarna drabba de företag som inte kan justera den totala effekten och högre räntor ska ställa sina högre krav på avkastning på aktier och alltså sänka kurserna från nollräntans fantasinivåer.
Sedan har jag förstås alltid fel om börsen, likt jag alltid har fel om bostadsmarknaden, där det enligt Dagens Industri just nu är mycket svårsålt och rekordnivåer i objekt till salu i Stockholm där priserna föll 5% på en månad och 67% av alla objekt inte gått att sälja till begärt pris. Sett till antalet objekt till salu, så verkar det inte vara någon bostadsbrist i alla fall, utan folk vill bli av med sina bostäder. Påminner ju lite om 90-talet för oss som var med då. Trots allt har i princip nästan alla utom hemlösa (utan kreditvärdighet som gör att de inte öht kan få en bostad) redan en bostad så det där med bostadsbrist är ett relativt begrepp, likt det var runt 1990, för att det sedan plötsligt skulle stå en massa tomma bostäder och vänta på köpare och bristen helt plötsligt blev ett överskott. Denna gången har det byggts mer bostäder än det gjordes den gången. Vi får väl se om de kommunala bostadsbolagen börjar riva hyreshus om några år, likt man gjorde då.
Här hävdar en analytiker att Europa är på väg in i en depression. Vilket förvisso stämmer helt med min energifundamentalistiska syn på ekonomi – om det blir mindre energi tillgänglig för ekonomin, så backar ekonomin. Svårare än så är det inte.
