Det tillkommer hela tiden nya trogna läsare till bloggen, vilket förstås är mycket glädjande. Förra veckan visade rent av trafikrekord med 25 188 besök och 46 594 sidvisningar.
Med över 2000 blogginlägg så kan det bli lite svårt att få en samlad bild av min syn på t ex ekonomin, så jag skall ge mig på ett försök till sammanfattning.
Jag är björn. Bear. Negativ.
Kort nog? Inte? OK, då kör vi. Ni känner igen det hela.
Det finns i grunden två problem, dels den enorma skuldsättningen och dels tillväxtens gränser som sätts av våra naturgivna förutsättningar och jordklotet. Till viss del hör dessa ihop, men vi kan även titta på dem separat.
Även om vi förutsätter en oändlig värld med oändliga tillgångar, så är det sparande och investeringar som bygger en varaktig tillväxt i ekonomin, inte skuldsättning och konsumtion. Skulder och konsumtion kan driva upp ekonomin under en period, och har så också gjort det. Men festen måste ta slut någon gång och följas av en period av avbelåning där skuldsättningen sänks till nivåer varifrån man kan bygga en ekonomi igen. Och det måste tillåtas ta tid.
Vi har sedan 2009 fått se en återhämtning i ekonomin som har drivits av stimulanspaket, obefintliga räntor och ökad skuldsättning, men så fort nu stimulanspaketen dragits in har t ex USA:s ekonomi börjat krascha igen. Partyt måste få ett slut och vi måste få återhämta oss. Det kanske krävs 5-10 år av svåra tider med avbelåning och eventuellt medföljande deflation innan vi kan få någon varaktig och sund tillväxt i ekonomin igen.
Våra fiatpengar baseras på skuldsättning, och detta driver inflation. Vid avbelåning får vi motsatsen, dvs ett deflationstryck vilket förstås inte gör ekonomin muntrare. Dock är deflation en fantastiskt möjlighet för unga och obelånade, som kan starta företag och prispressa mot de som är överbelånade och därmed ta avsevärda marknadsandelar eftersom man har råd att sänka sina löner. Kanske inte i en stor skala, men för unga småföretagare finns här en möjlighet. Starta företag inom branscher som folk måste ha ändå, t ex livsmedel, och pressa priserna med lönerna.
Men deflation är ett helvete för alla skuldsatta och makthavare och makten. Så tror ni att vi får se deflation?
Naturligtvis inte. Kanske kan man i ett land som Sverige hålla på sig, men inte utomlands och därmed får vi antagligen importerad inflation om inte annat.
Hur vi än vrider på det kommer behövas många år av svåra tider innan ekonomin kan bli sund igen. Nu är det inte jordens undergång. Arbetslösheten kanske drar mot 20%, men det innebär fortfarande att de flesta behåller sina jobb.
Men i grunden måste vi nu betala av åtminstone 15-20 år, rent av 30 år av skuldbaserad överkonsumtion. Och det gör man inte på ett år. Så dåliga tider är att vänta. Läs gärna bloggrannen Musik @ Centrifugen, som t ex påtalar att inga partier kommer behöva uppfylla sin vallöften eftersom de lagt in brasklappen “om ekonomin tillåter”. Och det kommer den inte göra.
Över de här bleka ekonomiska framtidsutsikterna hänger sedan tillväxtens gränser.
Vi går mot allt akutare resursbrist, och då inte bara peak oil. Det innebär att även när vi avbelånat ekonomi under en period av 5-10 år, eller längre, så kommer det inte finnas något utrymme för tillväxt generellt.
Vad vi har framför oss är istället någon form frysning av världsekonomin. Om 1900-talet har varit sommaren, så är vi nu på hösten, och framför oss ligger vintern. Vi som är födda i tid har haft en enorm tur, medan 80-talisterna är födda med otur och ännu värre blir det för 90-talisterna, som inte kommer kunna få i närheten av det som tidigare generationer haft turen att få uppleva.
En sak man kan vara säker på är att det blir en intressant resa att gå från ett ekonomiskt system och ett samhälle baserat på evig tillväxt i en ändlig värld, till vad än vi nu får i framtiden. Men det kommer inte gå rakt nedåt, eller ens sidledes. Utan precis som vi sett det senaste året så kommer det komma försök till återhämtning.
Så det går inte bara att ta någon position, utan det gäller att kunna byta fot. Vad man behöver göra är att anpassa den personliga ekonomin. Amortera, minska skuldsättningen, minska egna kostnader och anpassa sig för sämre tider. Inte bara det närmsta året, utan kanske de närmsta tio åren. Eller rent av 20 åren.
Men det är inget att få panik över. Man vänjer sig vid vad än för paradigm som kommer styra oss i framtiden. Om 20 år kommer världen skilja sig mer mot dagens värld än vad år 2000 skiljer sig mot år 1900. All förändring är inte önskvärd, men många saker kommer bli bättre, om än annorlunda.
Det enda vi kan vara säker på är förändring. Och förändringen är nödvändig. Du har ett val: Omfamna förändringen eller bli släpad in i framtiden sparkandes och skrikandes över att du inte längre får äta allt godis vi fått äta fram till nu. Men att sluta äta godis är bra för tänderna och leder till ett hälsosammare liv.
Så frukta inte. Acceptera.
En ny värld kommer födas de närmaste decennierna, och det är spännande.