Alla känner förstås till Dilberts princip, eller den relaterade Wanjas princip.
I seriestrippen Dilberts barndom gav skaparen ut en bok som hette The Dilbert Principle. Tesen i boken, själv principen, var att en person stiger i organisationen i omvänd proportion till sin kompetens. Detta för att minimera skadan personen kan åstakomma bland de som faktiskt utför något arbete.
Problem uppstår förstås när företagsledare och politiker når toppen. Då finns det ju inte längre någonstans man kan skicka dem för att bli av med dem innan de hunnit göra skada. För Sverige har det dock ändå fungerat, då vi har kunnat exportera oönskade gamla företagsledare som passerat bäst-före-datum och släppa fram färskt blod och lite nya tankar. Ungefär som vi under 1800-talet kunde exportera oönskade element till att kolonisera Nordamerika och USA.
Låt oss kalla denna företagsledareexport för Svanbergs princip. Och det har fungerat utmärkt. Nu var det ett brittisk företag, BP, som Svanberg skadade och inte något för Sverige viktigt bolag.
Tyvärr innebär ju just Svanbergs groda från igår att denna sista säkerhetsventil för att bli av med oönskat dödkött från våra svenska företagsledningar nu riskerar att strypas åt. Det skall nog mycket till innan något utländskt företag återigen vågar rekrytera svenskar till ledande positioner där man kan behöva tala med media, eller för den delen kunder eller anställda. Istället kommer gamla gråa företagsledare utan visioner att tvingas stanna kvar i Sverige och stagnera svenskt näringsliv och företagande ännu mer. Eller låta grodor hoppa ur munnen och drabba svenska företag istället för brittiska.
Möjligheten att bli av med gubbarna så att unga och fortfarande hungriga ledare kan ersätta dem är kritisk för Sveriges konkurrensförmåga. Se bara på hur det gått med det svenska försvaret där vi numera kan uppbringa fler överstar och generaler än vi har stridsvagnar, vilket förklarar varför det blir som det blir.
Jag ser ingen lösning på problemet. Vad gör svenska staten? Skadekontroll, tack.
För politiker finns ju åtminstone EU som möjlighet att exporteras bort från Sverige, liksom en massa möjligheter att dumpa bort dem till landshövdingetjänster. Eller så får de bli ordförande för svenska Röda Korset. Kanske behöver vi någon form av Samhall för gamla svenska företagsledare?
Tillägg: Svanbergs princip bekräftas delvis i en ny artikel i SvD, där retorikexperten Katti Strandberg säger följande:
– “Jag är inte särskilt förvånad. Överlag ser man ofta prov på tafflighet på en sådan här hög nivå där självinsikten saknas.”






