Man brukar prata om risk/reward, utan att riskera något skall man inte heller få någon belöning. Belöning utan risk är inte sunt. Det skall inte finnas några gratisluncher. Gärna lunch, men den skall inte vara gratis.
Jag är fortsatt positiv till bonusar, men som jag skrivit tidigare så skall dessa basera sig på hur företaget går långt in i framtiden och därmed belöna långsiktighet. En vanlig anställd tar för övrigt ingen risk, och skall därmed inte ha någon belöning utöver vanlig lön.
Nu är ett avtal mellan en arbetstagare och en arbetsgivare ett avtal mellan två parter, som en tredje part som staten eller fjärde parter som media eller populasen inte har något att göra med. Men när den anställde inte tar någon risk så skall inte arbetsgivaren heller ge någon belöning. Då bör man lägga något i vågskålen, ex om du inte presterar godkänt så får du sparken med bortförhandlad LAS. Då kan man väga upp detta med möjlig bonus vid långsiktig överprestation.
Ett annat sätt att introducera risk med belöning på ett långsiktigt sätt är att de anställda liksom aktieägare eller egna företagare riskerar sina egna pengar. Ett bra sätt att göra detta för anställda är att erbjuda dem att för egna pengar köpa konvertibler, dvs låna ut pengar till arbetsgivaren, i utbyte mot möjligheten att i framtiden byta dessa konvertibler mot aktier i bolaget. Låter man konvertiblerna ha en löpetid på kanske 10-15 år så bygger det upp ett krav på att den anställde skall jobba för företagets långsiktigt bästa. Maximerar man kortsiktig profit och med det riskerar konkurs så kommer också den anställde förlora sina riskerade pengar.
Tyvärr är det så att just banker tydligen inte får gå i konkurs, och då finns det alltså ingen risk för en anställd att investera i konvertibler. Då bör man istället riskera sin anställning och avtala bort LAS om det alls skall vara tal om något bonusprogram.
Glöm inte att den egna företagaren har 100% bonusbaserad lön och riskerar ständigt sin anställning utan något skydd av LAS eller uppsägningstider.
Nej, staten bör inte skydda banker alls. Låt dem gå i konkurs. Därefter kan staten köpa konkursboet, så hotas inte några samhällsviktiga funktioner, medan alla som riskerat pengar i osund verksamhet får sig en näsbränna.