Banker drivs förstås som alla företag av önskan att tjäna mer och mer pengar, inklusive de bonusbelönade ledningarna och anställda. Eftersom vi kan konstatera att uppsidan för en banks verksamhet är obefintlig, i bästa fall betalar låntagarna tillbaka sina skulder, men bättre än så blir det liksom inte, så kvarstår bara expansion för att kunna tjäna mer och mer pengar.
Expansion kan ju ske genom att man expanderar utomlands, inom landet eller söker sig till nya riskfyllda sätt att tjäna pengar. Eller att man ser till att övertyga kunderna att låna mer och mer pengar.
Minskar utlåningen minskar också lönsamheten, generellt. Priset på produkten (pengar), utlåningsräntan, och kostnaden för produkten, dvs inlåningsräntan på de reserver banken måste hålla i vår fraktionella bankssystem, påverkar förstås också lönsamheten.
Generellt tjänar bankerna mer pengar vid låga räntor, om inte annat för att man kan lura i kunder att låna mer och mer pengar.
Med utlandssatsningar blir bankerna bara större och ännu mer utsatta för fler låntagare som kanske inte betalar tillbaka sina skulder. Se bl a tidigare inlägg om svarta svanar, där banker i princip bara har en nedsida i att låntagarna inte betalar sina räntor och lån.
En möjlig lösning på bankföretagens eviga jakt efter att tjäna mer pengar via expansion är att ta bort det där behovet. Ömsesidiga banker är en lösning, dvs banker eller låneinstitut som är ekonomiska föreningar i praktiken ägda av låntagarna och/eller spararna. Vinsterna skickas tillbaka till låntagarna i form av återbäring på betalda räntor.
Länsförsäkringar är ett sådan företag, kanske mest känt som ett ömsesidigt försäkringsbolag, där försäkringstagarna får vinsten utbetald i form av lägre premier efterföljande år. Länsförsäkringar driver också bank, och har knappast nämnts i samband med banker och finanskrisen. Antagligen därför att de inte ser någon expansion utomlands som ett självändamål för en ständig jakt på höjd lönsamhet. Istället är det lokal förankring som gäller.
Ett annat exempel är Landshypotek, där låntagarna får återbäring på sina lån om låneinstitutet sköter sig. Det blir ett ömsesidigt positivt förhållande. Landshypotek behöver inte expandera för att höja lönsamheten för att tillfredsställa aktieägare och anställda, och låntagarna har ett incitament att sköta sina lån och se till att institutet inte lånar ut pengar till olämpliga låntagare.
Banker är naturligtvis viktig ekonomisk infrastruktur för ett land, men det finns faktiskt inget behov av att svenska banker skall expandera internationellt. Oavsett vad Riksbanken säger, så ökar det bara de svenska storbankernas bräcklighet och riskexponering i jakt på kortsiktig profit. Ju fler regioner man är exponerad för, desto fler regioner där lånebubblorna kan kollapsa och med dra med sig bankernas verksamhet i övriga länder pga det fraktionella bankväsendets högst begränsade reservkrav. De begränsade reserverna är återigen ett utfall av att man underskattar risk, men kanske fungerar hyfsat i goda tider. Men goda tider följs alltid av dåliga.
Vinst, dvs ett positivt resultat är önskvärt för alla verksamheter, för det ser till att verksamheten sköts rätt och långsiktigt hållbart. Men det finns ingen anledning för att infrastruktur skall jaga expansion. Ömsesidiga banker är en möjlig lösning på den problematiken, och har heller ingen anledning till att övertyga låntagare att ta större och större lån.
I slutändan är det kunderna som styr, och naturligtvis väljer de som marknadsför sig hårdast, dvs profitbankerna istället för de ömsesidiga. Ömsesidiga banker har ju marginellt intresse av att köra hårda reklamkampanjer för att hitta fler att låna ut pengar till.
Jag eller någon till mig närstående har inte fått någon som helst ersättning för att jag skrivit ovanstående inlägg.
10 kommentarer
http://www.jak.se/
håller med..med ett litet tilllägg kanske att ett annat alternativ är at personalen äger banken helt och fullt (både upp och nedsida, tillskillnad där personalen får bonus om det går bra medan ägarna tar risken). Handelsbanken är ett exempel med otroligt stort personalägande (diverse stiftelser i olika former) och även där har detta varit positivt.
Vilka banker är du själv kund hos?
Har problem att kommentera.
Sant om SHB.
Frivilligt kund hos närmaste bank, dvs Swedbank, ofrivilligt via tjänstepension hos SEB. Även Avanza och Ikano
Någonstans hör jag ljudet av en sten som krossar ett glashus.
Sedan finns YAK med en hellt annat sätt att driva "bank"
Insättningsgarantin gör ju här att kunder inte behöver bry sig om hur mycket risk banken utsätter sig för,endast va de betalar ut i ränta.
Detta talar också för att alla sunda banker försvinner,vilket de flesta redan har.
Hur blir det med banker i framtiden?
Till att börja med kan man konstatera att bankerna lånar ut pengar till investeringar som syftar till ekonomisk expansion, så att den som lånar kan tjäna mera pengar och därmed också får råd att betala tillbaka med ränta sitt lån till banken.
Men om man istället ser en framtid utan ekonomisk expanion, där tillväxt förbytts i kontraktion till följd av resursknapphet mm. Då finns där heller inget aggregerat utrymme för att betala tillbaka lån, även om säkert ett och annat företag fortfarande kan gå bra (cykelverkstad t ex) och kan betala, så blir det omöjligt att bedriva bankverksamhet. Detta dels eftersom de som lånar inte betalar tillbaka, men dels också för att allt färre företag har något behov av att låna utan istället använder ev överskott till att amortera bort skulder för att bli av med en onödig kostnad.
Kvar blir då konsumenterna. Men även dessa kommer att få bekymmer klämda mellan ständigt sjunkande reallöner och stigande priser på nödvändiga konsumtionsvaror. Utrymmet för att betala lån lär med andra ord kympa, liksom viljan att skuldsätta sig, eftersom detta gör att det redan krympande konsumtionsutrymmet på sikt krymper ännu mera när räntebetalningar och amorteringar med tiden tränger ut övrig konsumtion.
En bank kan inte leva på bara inlåning.
Så slutsatsen blir att det på sikt ser väldigt mörkt ut för bankverksamhet överhuvudtaget. Redan idag tycker jag mig se en klar trend där företagen lånar allt mindre alltmedan konsumenterna obehindrat, eller kanske av nöden, lånar allt mera…
Men nästa bankkris sopar antagligen också bort en hel del av de banker som redan har dåliga finanser.
Problemet med ömsesidiga verksamheter är att de lätt blir tjänstemanna diktaturer.
Vilket är fallet både i sparbanker och Länsförsäkringar.
Det leder till att effektiviteten minskar och man berikar sig på försäkringstagarnas bekostnad.
Vilket inte ska förknippas med att de anställda tjänar för "bra" däremot den lilla klick som betitlas ledningsgrupp.
Länsförsäkringar ger jag inte heller mycket för, eftersom de förra året tog ut mera i avgifter än vad avkastningen var. Mitt pensionssparande minskade alltså tack vare deras "förvaltning", precis som om jag eldat upp pengarna själv i trädgården. Att det ens är lagligt att göra på detta sätt är för mig en gåta. Tvyärr så kan man som pensionssparare inte göra något åt detta sjuka system utan man tvingas istället se hur försäkringsbolagen roffar åt sig av det som man sparat. Sjukt, men fortfarande lagligt i Sverige år 2010.
Nordea verkar känna av problemet med att kundernas skulder minskar. Fick erbjudande om att slippa amortera på mitt billån under sommaren. Ordagrant: "Behöver du mer utrymme i din ekonomi för att kunna unna dig något du längtar efter kan vi hjälpa dig". Fick dock i brevet besked att min ränteutgift därmed blir större, dock inte med hur mycket.