avbelåning

I ett sista Hurrah! inför de begynnande pogromerna inom socialistpartiet så kommer Tomas Östros ut som moderat på DN:s debattsida. Han skriver i princip att (s) skall föra (m):s nuvarande politik, medan han hör det taktfasta ljudet av hur sossar med långa knivar kommer gående i korridoren.

Fast det finns en del spännande undantag från (m)oderat politik i Östros eulogi för den rådande socialdemokratiska ledningen. Exempelvis följande:

“Drivkrafter för arbete, sparande och företagsamhet är centrala.” Han nämner alltså det där sp, sprnde, vågar inte riktigt skriva ut ordet av risk för Google-censur. I den mån tillväxt framöver hade varit möjlig så kommer nämligen tillväxt av sparande och investeringar, inte av lån och konsumtion som är vad dagens skattesystem uppmuntrar. Lån och konsumtion leder till bubblor och finans- och skuldkriser, medan sparande och investeringar bygger välstånd. Så länge västvärlden inte slår in på sparandets väg så kommer inte situationen bli bättre.

Östros föreslår nämligen en stor skattereform. Även om ordet sparande finns med så nämns det inte hur detta skall gynnas.

Det finns ett sätt man kan bibehålla och rent av sänka de grundläggande skatterna på, t ex genom kraftigt höjt grundavdrag på inkomst av tjänst, men behålla intäkterna i statsbudgeten samtidigt som man kraftigt gynnar låginkomsttagare.

Nämligen att slopa avdragsrätten för underskott av kapital. Slopa möjligheten att dra av räntorna på folks lån. Kapitalförlust skall förstås även efter en sådan reform kunna kvittas mot inkomst av kapital, men inte mot inkomst av tjänst. Vattentäta skott. Det skulle vara effektiva knäskott på medelklassen som sitter med mångmiljonlån för sina bostäder, och i praktiken har avdragsgillt boende.

Arbetarklassens lågavlönade har i den rådande bostadsbubblan inte råd att köpa sin bostad, och får därför sitta i hyresrätter där de inte får dra av sitt boende.

Lösningen är att slopa avdragsrätten för skulderna. Istället kan man rent av införa en avdragsrätt för sparande och amorteringar. Amortering är ju trots allt en form av sparande. Den som betalar av sina skulder eller sparar pengar kan få avdrag på skatten…

Men det viktigaste sättet att balansera ut och gynna låginkomsttagare är iaf ett rakt slopande av avdragsrätten. På köpet kommer bostadsbubblans spricka och den segeregation den innebär upphöra och medelklassen kommer inte gynnas av att de har råd att ta lån på 5-6 miljoner kronor, subventionerat av staten.

Istället för att gynna att svenskarna tar större och större lån, primärt endast balanserat av tillgångar i form av bostadsbubblans bostadspriser, så kommer man gynna mer och mer sparande och avbelåning.

Iaf skulle ett vattentätt skott mellan inkomst av kapital och inkomst av tjänst innebära den största överföringen av pengar från medelklassen till arbetarklassen på länge. På köpet kanske vi kan höja grundavdraget rejält, vilket främst gynnar låginkomsttagare. Kanske 50-100 000 i grundavdrag? Tål att räknas på. En kontroll i taxeringskalendern ger att den vanligaste posten i kolumnen inkomst av kapital är en förlust, dvs oftast räntor på stora lån.

Nu kvittar dock Östros utspel, för medan jag skriver det här knackar det på hans dörr och han hör ljudet av kallt stål som dras ur sin skida.

Passar på att ta fram mitt äkta socialistiska brännbollsträ och viftar våldsamt med det i luften (eng cluebat). Att ha stora skulder och med dessa skulder köpa sig ett dyrt hus och en fin bil är inte att vara rik. Det är att vara skuldsatt.