avbelåning

Ur (s)ombiesarnas krisrapport kan man dra sluttsatsen att socialdemokratin inte ser någon annan lösning, eller någon lösning alls, på den suveräna skuldkrisen som brinner genom BIGPISFUK-länderna i EU annat än mer av samma – dvs mer lån, mer konsumtion, mer brist på ansvar. Detta beror det förstås på politisk feghet och populism.

Det finns alldeles utmärkta lösningar på problem orsakade av skuldbaserad överkonsumtion. Och det är inte mer skuldbaserad överkonsumtion.

Det är bara det att de lösningarna inte skulle vara populära och att man därmed riskerar tappa röster när något annat parti istället väljer populismvägen.

Lösningen heter avbelåning och ett antal svåra år. Har man festat loss rejält så är inte lösningen på baksmällan att börja festa igen på morgonen. Utan då får man må dåligt. Antagligen längre än man festade också.

Avbelåning uppnår man bland annat genom att helt enkelt gå i konkurs, eller som det heter när vi pratar nationer – omstrukturera statsskulden. Sedan skall man förstås sluta med att hålla oansvariga banker och finansföretag under armarna. De skall också försättas i konkurs som följd av att staterna ställer in betalningarna så att ledning och fd aktieägare lär sig att man inte kan låna ut pengar hur som helst.

Ovanstående är förstås bara några av åtgärderna. Andra är t ex slopande av nationell och EU-omfattande insättningsgaranti. Sparare skall inse att det innebär en risk att sätta in sina pengar i en oansvarig bank.

Stater som omstrukturerar sin statsskuld kommer naturligtvis även få dra ner rejält på ofinansierade välfärdssystem och få se fram emot rejält mycket högre räntor framöver. Men det skulle man kanske tänkt på innan t ex Irland räddade sina fullkomligt oansvariga banker.

Bristen på ansvar är antagligen vad som över allt annat utmärker vår västerländska eller europeiska civilisation. Man kanske hittar något litet bondeoffer, ex Bernie Madoff och som Matt Tiabbi skrev i Rolling Stone – varför sitter inte hela Wall Street bakom galler? För att inte tala om politikerna.

En sådan här chockterapi leder förstås till många år av recession och avväxt i ekonomin, vilket ju alltså är positivt och delvis uppnår en målsättning att få stopp på rovdriften på våra ekosystem. Sedan blir utmaningen att hitta de strukturer som behövs för att mildra plågan för de mest utsatta. Och då pratar vi inte hela den stora skuldsatta medelklassen som bäddat sin egen säng.

Men som sagt, brist på politiskt mod och brist på insikt i att situationen är ohållbar gör förstås detta omöjligt. Man tror att man kan skuldsätta sig ur en kris baserad på skulder. Bara man får lite tillväxt.

Nu vågar iaf Lars Calmfors sticka ut hakan och säga att det är bättre att Grekland och Irland omstrukturerar sina skulder per omgående än att man fortsätter låtsas att det går att undvika. Det senare leder bara till att politiker och beslutsfattare gräver ner sig i sina skyttegravar för att försvara sin självpåtagna prestige. Jag lovar att den politiker som säger “jag hade fel, åt helvete med de som varit korkade nog att låna ut pengar” kommer få en hel del prestige i folkets ögon. Men inte i sina kollegors.

Ej heller är det speciellt samhällsfarligt att låta bankerna gå i konkurs när staterna ställer in sina betalningar. Konkursboet kan snabbt köpas upp av någon annan och bankinfrastrukturen överlever. Det är dock viktigt att även privatpersoner tillåts gå i konkurs. Det skulle omedelbart få slut på all oansvarig utlåning till konsumtion eller övervärderade bostäder.

Man kan inte äta kakan och sedan högt och ljudligt skrika över att den tog slut. Iaf inte om man är äldre än kanske fyra år gammal. Att vara vuxen är att ta lite ansvar för sina handlingar och beslut. Kort sagt dags att alla som lånat pengar, lånar ut pengar samt politiker tar ett kliv in i vuxenvärlden. Väx upp!

Bloggrannen Ylven rapporterar lite om hur sittande svenska regim ser ökad skuldsättning hos privatpersoner som ett sätt att hålla upp den ekonomiska tillväxten, med 100 000-tals personers krossade privatekonomin som resultat. Privatpersoner skall få skylla sig själva och ta eget ansvar, men det gäller tydligen bara på den allra lägsta nivån. Dags att riva upp den för privatpersonser mycket hårda skuldsaneringslagen och tillåta snabb och enkel personlig konkurs istället. Lämna allt du har och du får starta om skuldfri. Ja, ett otal finansinstitut skulle gå i konkurs som följd. Good bye, and good riddance.

Tillägg: Det är svårt värre att idag få banklån till att starta eller expandera ett företag. Detta eftersom företag kan gå i konkurs. Däremot kan nästan vilken privatperson om helst få ett banklån till konsumtion i motsats till ett företags investering. Privatpersonen kan ju inte sättas i konkurs, och skuldsanering kräver alltid fordringsägarnas medgivande. Med möjlighet för privatpersoner att gå i konkurs och för symmetrins skull slopad insättningsgaranti på bankkonton, så skulle oansvarig utlåning upphöra och korrekta marknadsräntor skulle sättas för både in- och utlåning, inte artificiellt nedtrycka räntor. Skulle du acceptera 1.5% i ränta på banken om insättningsgarantin saknades? Naturligtvis inte. Utlåningsräntorna skulle bli därefter och den oansvariga utlåningen skulle också upphöra.