Ur (s)ombiesarnas krisrapport kan man dra sluttsatsen att socialdemokratin inte ser någon annan lösning, eller någon lösning alls, på den suveräna skuldkrisen som brinner genom BIGPISFUK-länderna i EU annat än mer av samma – dvs mer lån, mer konsumtion, mer brist på ansvar. Detta beror det förstås på politisk feghet och populism.
Det finns alldeles utmärkta lösningar på problem orsakade av skuldbaserad överkonsumtion. Och det är inte mer skuldbaserad överkonsumtion.
Det är bara det att de lösningarna inte skulle vara populära och att man därmed riskerar tappa röster när något annat parti istället väljer populismvägen.
Lösningen heter avbelåning och ett antal svåra år. Har man festat loss rejält så är inte lösningen på baksmällan att börja festa igen på morgonen. Utan då får man må dåligt. Antagligen längre än man festade också.
Avbelåning uppnår man bland annat genom att helt enkelt gå i konkurs, eller som det heter när vi pratar nationer – omstrukturera statsskulden. Sedan skall man förstås sluta med att hålla oansvariga banker och finansföretag under armarna. De skall också försättas i konkurs som följd av att staterna ställer in betalningarna så att ledning och fd aktieägare lär sig att man inte kan låna ut pengar hur som helst.
Ovanstående är förstås bara några av åtgärderna. Andra är t ex slopande av nationell och EU-omfattande insättningsgaranti. Sparare skall inse att det innebär en risk att sätta in sina pengar i en oansvarig bank.
Stater som omstrukturerar sin statsskuld kommer naturligtvis även få dra ner rejält på ofinansierade välfärdssystem och få se fram emot rejält mycket högre räntor framöver. Men det skulle man kanske tänkt på innan t ex Irland räddade sina fullkomligt oansvariga banker.
Bristen på ansvar är antagligen vad som över allt annat utmärker vår västerländska eller europeiska civilisation. Man kanske hittar något litet bondeoffer, ex Bernie Madoff och som Matt Tiabbi skrev i Rolling Stone – varför sitter inte hela Wall Street bakom galler? För att inte tala om politikerna.
En sådan här chockterapi leder förstås till många år av recession och avväxt i ekonomin, vilket ju alltså är positivt och delvis uppnår en målsättning att få stopp på rovdriften på våra ekosystem. Sedan blir utmaningen att hitta de strukturer som behövs för att mildra plågan för de mest utsatta. Och då pratar vi inte hela den stora skuldsatta medelklassen som bäddat sin egen säng.
Men som sagt, brist på politiskt mod och brist på insikt i att situationen är ohållbar gör förstås detta omöjligt. Man tror att man kan skuldsätta sig ur en kris baserad på skulder. Bara man får lite tillväxt.
Nu vågar iaf Lars Calmfors sticka ut hakan och säga att det är bättre att Grekland och Irland omstrukturerar sina skulder per omgående än att man fortsätter låtsas att det går att undvika. Det senare leder bara till att politiker och beslutsfattare gräver ner sig i sina skyttegravar för att försvara sin självpåtagna prestige. Jag lovar att den politiker som säger “jag hade fel, åt helvete med de som varit korkade nog att låna ut pengar” kommer få en hel del prestige i folkets ögon. Men inte i sina kollegors.
Ej heller är det speciellt samhällsfarligt att låta bankerna gå i konkurs när staterna ställer in sina betalningar. Konkursboet kan snabbt köpas upp av någon annan och bankinfrastrukturen överlever. Det är dock viktigt att även privatpersoner tillåts gå i konkurs. Det skulle omedelbart få slut på all oansvarig utlåning till konsumtion eller övervärderade bostäder.
Man kan inte äta kakan och sedan högt och ljudligt skrika över att den tog slut. Iaf inte om man är äldre än kanske fyra år gammal. Att vara vuxen är att ta lite ansvar för sina handlingar och beslut. Kort sagt dags att alla som lånat pengar, lånar ut pengar samt politiker tar ett kliv in i vuxenvärlden. Väx upp!
Bloggrannen Ylven rapporterar lite om hur sittande svenska regim ser ökad skuldsättning hos privatpersoner som ett sätt att hålla upp den ekonomiska tillväxten, med 100 000-tals personers krossade privatekonomin som resultat. Privatpersoner skall få skylla sig själva och ta eget ansvar, men det gäller tydligen bara på den allra lägsta nivån. Dags att riva upp den för privatpersonser mycket hårda skuldsaneringslagen och tillåta snabb och enkel personlig konkurs istället. Lämna allt du har och du får starta om skuldfri. Ja, ett otal finansinstitut skulle gå i konkurs som följd. Good bye, and good riddance.
Tillägg: Det är svårt värre att idag få banklån till att starta eller expandera ett företag. Detta eftersom företag kan gå i konkurs. Däremot kan nästan vilken privatperson om helst få ett banklån till konsumtion i motsats till ett företags investering. Privatpersonen kan ju inte sättas i konkurs, och skuldsanering kräver alltid fordringsägarnas medgivande. Med möjlighet för privatpersoner att gå i konkurs och för symmetrins skull slopad insättningsgaranti på bankkonton, så skulle oansvarig utlåning upphöra och korrekta marknadsräntor skulle sättas för både in- och utlåning, inte artificiellt nedtrycka räntor. Skulle du acceptera 1.5% i ränta på banken om insättningsgarantin saknades? Naturligtvis inte. Utlåningsräntorna skulle bli därefter och den oansvariga utlåningen skulle också upphöra.
25 kommentarer
Man skulle kunna börja med att låta bostadslån följa bostaden och inte som idag, låntagaren. Banken lånar ju ut pengar med bostaden som säkerhet. Flyttar man, och lämnar nyckel till banken så skulle banken äga hela problemet. Detta skulle automatiskt göra bankerna mera försiktiga i sina lånebedömningar och dessutom skapa en mera rättvisande prisbild på bostäder.
Amen Cornu. Vi är många som håller med dig.
Problemet med demokrati är att ingen tar något ansvar.
Det första ett demokratiskt valt parlament gör är att ge sina medlemmar full ansvarsfrihet och straffrihet för sina handlingar.
Det är ju helt orimligt att någon domstol skulle få rätt att påverka besluten!
Det enda som händer, när en politiker skött sitt uppdrag alldeles för dåligt, är att h*n kan tvingas avgå.
Men h*n får behålla sin goda pension och riskerar aldrig att ställas till juridiskt ansvar.
I stället brukar det bli något välavlönat reträttjobb som plus på pensionen.
Åke M
Frågan är väl hur detta skall kunna ske utan en total reset av ekonomin. Att privatpersoner går i konkurs är en sak men när det gäller banker och länder är det värre. I den globala ekonomin är ju allt så integrerat så kedjereaktionen lär bli oerhörd, något vi såg hända under Lehman-krisen. Jag läste också Calmfors artikel och kan bara hålla med. Men som sagt, går detta att uppnå under några kontrollerade former. Eller har vi försatt oss i en situation där strutsmentaliteten trots allt är det minst dåliga. Att vi likt den dödssjuke patienten med livsuppehållande medicinering kan få några år till. Och dessutom under tiden hoppas på under. För hoppet är ju det sista vi överger. Hur sjuka vi än är…
Nu ser vi mer och mer effekterna av eurosamarbetet. Grekerna kan inte ens trycka pengar längre för att klara sig ur dårskapen.
Det finns ingen lösning på skuldkrisen. Det har gått för långt. Det kommer att krascha, och vi hamnar i en djup och lång global depression. Det nuvarande monetära systemet går också på sina sista dagar. Vi får se vad som händer. Nu gäller det att vara skuldfri, och ha sina eventuella besparingar i fysiskt guld och silver.
/K
Jaha du Condu. Det finns alldeles för mycket sand i sandlåden som folk fortfarande tror är guld.
Dubbla guldpriset igen och igen tills balans uppnås. Redan efter tio fördubblingar har priset ökat mer än tusen gånger, alltså till mer än en miljon dollar.
Samtidigt som guld- och silverpriset ökas på detta sätt ska guld- och silvermynt föras ut i cirkulation.
Efter tio fördubblingar av priset kommer värdet att vara tillräckligt högt för att de besvärande skulderna ska kunna "ätas upp".
Sedan ska alla banker förbjudas att låna ut pengar, eller något annat, som de egentligen inte har. Annars kommer det att sluta med att allt guld tillhör bankerna. Vad vi vill är att guldet ska tillhöra folket.
Mvh Guldnisse
Det finns en anledning till belåning som jag gillar, belåning för investering i avkastande realkapital.
Något av det värsta med den pågående krisen är att framtidsinriktade investeringar sviktar medan nästan alla gör allt för att hålla uppe konsumtionen. Det vore bättre att spara och gneta för att kunna göra något nytt för framtiden.
Om det innebär att diverse finansinstitutioner osv går i konkurs är det ok. Jag har från ekonomer lärt mig det geniala begreppet "kreativ förstörelse" och det finns massor med strukturrationaliseringspotential inom den finansiella världen. I västvärlden skulle hundratusentals, kanske miljoner, intelligenta och sociala människor och hela stadsdelar med byggnader kunna frigöras för nya sätt att tillföra värde till ekonomin. Jag har av dessa institutioners intellektuella banerförare lärt mig att det är en bra form av utveckling och jag tar dem på orden då det verkar som om historien ger dem rätt, var gång som ny teknik har ersatt manuellt arbete och klumpiga företag har samhället överlag blivit rikare.
Det finns en del av finanssektorn som jag tror på och det är lokala bankkontor med tjänstemän som lär sig sina kunder och deras verksamheter så de kan göra bättre kreditbedömningar än statistiska modeller. Allt annat kan rationaliseras till några enstaka datorer som står inlåsta i någon källare.
Det kan vara så att banksystemet i sin kärna är ett "nomic" spel för att fördela pengar som inte motsvarar reala resurser och då går det givetvis att åstadkomma obegränsat komplicerade finansiella produkter och obegränsat stora huvudkontor. Den här världen blir snabbat rappakalja för mig, jag förstår inte ens Cornucopias observationer genom tumregler för hur de utanför de inre cirklarna analyserar vad som händer enligt sina tumregler för att veta när det är rätt tid att spela på de olika symbolerna som ibland har en koppling till den fysiska verkligheten. Är det på det viset är strukturrationaliseringspotentialen helt otrolig men den kommer att ge upphov till en del upprördhet och psykisk ohälsa.
(En bok är på väg)
Guldnisse, varför skulle guld med godtyckligt värde vara bättre än sedlar eller bytes i en datafil på en server? Allt detta är bara symboler för värden och de kan aldrig bli värda mer än vad som finns i den reala ekonomin.
Som jag ser det är enda fördelen med guld att det har en viss mytbildning som något pålitligt men rent praktiskt förefaller det bara vara en bekvämare variant av att försöka använda antika möbler som valuta.
Det borde gå att koppla penningmängden till guldmängden men man kommer närmare den verkliga reala ekonomin om man kopplas penningmängden till elproduktionen, antalet beskattade arbetstimmar eller en korg av råvaror utöver någon enstaka ädelmetall.
Jag efterlyser duktiga smarta ekonomer och för den delen andra smarta människor som vågar kapa keynesianismens bojor runt sina hjärnor och börja tänka i andra banor. Ända sen tulpankraschen 1637 har krascherna kommit och gått och de är inbyggda i det kapitalistiska systemet. Det ska krascha för att det ska fungera. Antingen gillar vi det här och krascherna kommer med jämna mellanrum och vi vanliga dödliga får betala medan de där uppe i pyramidens topp tjänar stålarna eller så börjar vi utarbeta en ny -ism. Den kan heta vad den vill bara den fungerar för alla människor för det måste väl ändå vara målet, att det ska fungera för alla och inte som nu, för de med resurserna och för de som kan tjäna på det…?
Jag har ingen lösning utan jag tillhör de som betalar för krascherna varenda gång de dyker upp och det börjar göra mig pissed off. Revolutionerna i arabvärlden är kanske bara början, när den blekfeta medelklassen där jag själv tillhör till sist får nog i USA och Europa så kommer revolutionen snart börja även här.
Vore det inte bra, som omväxling i historien, att vi kan ändra på något som inte funkar än att vänta tills botten är nådd?
Håller inte med om att det vore bättre att lånet följer med huset och inte låntagaren.Tror att de flesta människor är mer måna om sig själv (risk att gå i personlig konkurs) än andra (läs: banken tar hand om det. Som tjänsteman får du möjligtvis sparken men knappast behöver du betala tillbaka). För övrigt har jag satt en krona med min grekiska vän om Grekland har Drachmer innan 31/12 2012.
Intressant:
Samtidigt skakas marknaden av en ovanligt hög nivå för Europeiska centralbankens lån till banker över natten. Det stora lånebehovet kan vara tecken på att någon europeisk storbank har problem att finansiera sig till följd av misstro mot bankens betalningsförmåga.
Från en nivå på ECB:s lån över natten till banker på 1,2 miljarder euro blev det under natten till torsdagen ett lyft till 15 miljarder euro. Och under natten till fredagen steg nivån ytterligare till över 16 miljarder euro, vilket är den högsta nivån sedan juni 2009.
– Man kan anta att det är en bank eller grupp av banker som inte kan hitta pengar på den öppna marknaden till rimliga kostnader, säger en handlare till Reuters.
TT
12.25
Det vore absolut bättre om huslån följer med huset. Du har inte förstått problemet.
Problemet är att bankens försäljare lurar unga människor att ta stora huslån som de inte har råd med. Ungdomarna begriper inte vad de skriver på. Bankens försäljare påstår att investeringen är riskfri och ungdomarna tror att kostymnissarna på banken talar sanning. Banken slipper ju all risk med nuvarande upplägg och bankens försäljare stiger i graderna ju mer pengar de lånar ut! Detta är anledningen till att svenska hushåll idag är överbelånade och att bostadspriserna stigit bortom allt sans och vett.
Peter Madison,
Jag håller med Guldnisse om guld respektive silver.
Anledningen är att det skulle ge en fysiskt begränsad mängd som inte kan manipuleras via tryckpressar eller något digitalt system.
Den fysiska begränsningen skulle ge en konkret referens för all ut- och inlåning. Då blir ekonomin real.
Gronvita, vad skulle då hindra guldpriset från att stiga till tio tusen kronor eller en miljon per gram? Guldet blir då lika påtagligt som säkerhetstråden i sedlarna..
Kraschen är inbyggd i det nuvarande systemet som bygger på ständigt ökad belåning. Till slut når man en punkt där lånen/skulderna inte längre kan öka. Då kollapsar systemet, och vi är nära den punkten.
Kom ihåg att alla förmögenheter är någon annans skuld. När skulderna kollapsar försvinner också de hallucinerade förmögenheterna. Kvar står reala värden som guld, fastigheter, gruvor mm.
/K
Ett par saker skulle ha förhindrat denna situation.
1) Guld/silver – fot, svår att manipulera (Det går iaf inte att utöka penningmängden med en knapptryckning…)
2) staten skall inte få skuldsätta folket. Vi är inte statens egendom (individer är inte statens egendom eller?)
3) Riksbank/Centralbank skall inte agera "lender of last resort" vilket gör FRB systemet olönsamt (2:an borde förhindra denna punkt)
4) Låneobjektet som säkerhet! Nu pantsätter låntagaren i stort sett hela sin framtida intjäningsförmåga. Dessutom skulle möjligheten till en snabb konkurs pss som ett företag förbättra situationen för individen.
5) Inga statliga garantier eller räddningsplaner. En bank är ett företag precis som vilket annat..
Kan ha glömt nåt men i stort sett så borde situationen ha sett ut på detta sätt för att förhindra situationen vi sitter i idag.
Nuvarande system är sjukt från grunden. Pengar skapas ur tomma luften genom lån. När någon lånar till ett hus har denne skapat nya pengar.
Sedan måste nya pengar skapas för att betala räntorna.
Nu har det gått så långt, att vi världen över har superlåga räntor. Ifall räntorna skulle stiga mot normala nivåer kollapsar systemet.
Kollapsen är nära.
/K
Att lånen följer med husen är ju fallet i bl.a. USA. Det har knappast medfört mindre risktagande för bankerna, tvärtom. Visserligen innebär det att bankerna står med förlusterna istället för privatpersoner med dessa förluster vältras ju över på medborgarna genom att bankerna räddas av staten. På detta vis får alla, även dom som inte förköpt sig på hus, vara med och betala notan.
Så länge staten garanterar bankerna kommer folket på ett eller annat sätt att få betala för förluster, detta är ofrånkomligt. Å andra sida, om staten tar sin hand
från bankerna riskerar vi en dominoeffekt utan dess like när det väl börjar braka
loss. Denna fråga har alltså ingen enkel lösning. Hade det funnits en enkel
lösning hade problemet aldrig uppstått.
Att stater skulle ändra sin strategi och låta banker (åtminstone större) gå omkull förefaller långsökt. Stater, banker och finansvärld styrs av en elit som har mest att förlora på detta. Det är deras karriärer och förmögenheter som äventyras om korthuset rasar för snabbt. Det är nog därför högst sannolikt att vi får se mer av
samma vara, stimulanser, räddningspaket och QE. Att detta sedan på lite sikt
riskerar en monetär systemkollaps med en utraderad medel och arbetarklass blir
ett bekymmer som andra få ta hand om…
Varför är pengaskulderna ett bekymmer?
Pengar är bara ett transaktionsinstrument mellan människor i tid och rum.
Vi lever vi äter vi dör oavsett pengavärdet.
Magnus Redin,
Ingenting annat än de gamla hederliga marknadskrafterna skulle sätta priset på guld och silver. Realekonomi.
@ Magnus Redin
Det viktigaste för en stabil ekonomi med små konjunkturcykler är att hålla den penningmängd marknaden efterfrågar. Att knyta penningmängden till t.ex. elproduktion som du föreslår sätter hela ekonomin i knät på elbolagen som ges förmågan att skapa konjunkturcykler genom inflation och deflation. Att använda guld/silver som bas vore fördelaktigt p.g.a. att globalt sett skulle penningmängden då skulle vara stabil (guld/silvermängden är stabil). På lokal nivå (land/stad etc.) bestäms penningmängden av hur mycket handel som bedrivs med andra städer/länder etc och då blir den behovsstyrd.
Du har helt rätt i att guld eller pengar i sig inte har något värde alls. Det är ju egentligen en måttenhet för din subjektiva värdering på en handelstransaktion.
Slutsatsen är att frivilliga konkurrerande valutor borde vara den bästa lösningen. I princip borde man kunna producera en valuta precis som ett företag och säljer varor och tjänster.
Hayek hade rätt, österrikarna har _alltid_ haft rätt… ingen vill lyssna,inte ens nu.
De företag som slopat udelningarna och investerar vinsten, samt gjort sig oberoende av krediter är de som har en framtid. 2008 var det mängder av små företag som höll på att gå under i kredittorkan. De fick uppskov med skatten bla av Borg.
Att sitta i beroende till banker som när det går illa stänger av kranen, ja det är enligt mig huvudlöst. Att konsumera upp vinter och behöva låna till investeringar, det är tyvärr dagens melodi.
Ikea skulle aldrig varit där de är som publikt bolag, med ständigt ökade krav på avkastning och utdelning. När man kan finansiera sin egna expansion, då är man ett hållbart bolag!