För att problem orsakade av alldeles för låga räntor och medföljande överskuldsättning skall kunna lösas måste skulderna minskas. Vi måste få till en avbelåning (eng deleveraging).
Latest in avbelåning
Nu kliver expert efter expert fram och kapitulerar. De erkänner sig besegrade och att tidigare rena trams om någon form av evig högkonjunktur var just bara trams och grov förnekelse av verkligheten. Namn som för Bonnier/DN nu bekänner att vi har att se fram emot allt från 5 till 10 år av dåliga tider framför oss är t ex pristagaren av Riksbankens pris för ekonomisk villfarelse till Alfreds Nobels fasa, Paul Krugman, SEB:s chefsekonom Robert Berqvist och Nordeas chefsekonom Annika Bonus Winsth.
Det är bra att de erkänner och slutar att förneka verkligheten. Vad som är tragiskt är att de gjort det så sent. Svenska privatpersoner har redan tappat några hundra miljarder (gissningsvis 200-250 miljarder) på börsfallet sedan tidigt i våras, när experterna fortfarande pratade om evig högkonjunktur och att man skall sitta still i börsbåten. Först nu när börsen fallit 25% går de ut och säger som det är. Antagligen för att institutionerna nu redan sålt sina egna innehav i egen bok till småspararna som som vanligt blir sittande med Svarte Petter-kortet. Eller för att de ägnar sig åt groupthink på kontoren och faktiskt inte sett verkligheten.
Nu säger man sådana saker som vi andra sagt sedan länge, att alla stimulansvapnen redan är avfyrade utan verkan, och att det nu bara är hårt arbete och seriös avbelåning (eng deleveraging) under kanske något decennium som krävs för att få någon form av sunt ekonmiskt läge igen i västvärlden. En västvärld som bokstavligen levt på lånad tid via lånade pengar de senaste decennierna. Speciellt de senaste 10 åren.
Fundera på vad 5-10 år av dåliga tider kommer göra med överbelånade svenska privatpersoner i den svenska privata skuldbubblan och bostadsbubblans priser?
Men det slutar inte där. För det finns en verklighet till som experterna och makten ignorerat lika mycket som att hela återhämtningen bara var ett spel för galleriet. Nämligen den kommande energikrisen i spåren av peak oil, som vi redan upplever nu. Om 10 år ligger vi även nära peak gas och peak coal, och ekonomin kommer ha mycket svårt att återhämta sig mer än för stunden när energibristen sätter stopp för den ekonomiska tillväxten igen och igen.
Så med små avbrott är det inte 5-10 år av dåliga tider som väntar. Det är resten av våra liv det handlar om. Men allt är relativt, vi kommer inte frysa eller svälta ihjäl här i Sverige, vi kommer ha mat för dagen, tak över huvudet och kläder på kroppen. Men vi får nöja oss med sämre materiell standard framöver. Och första decenniet på 2000-talet kommer med en tår i ögat kommas ihåg som La Belle Epoque. Fast på kinesiska.
Med gårdagens besked om att USA skall köra med i praktiken nollränta till åtminstone 2013 så har den amerikanska centralbanken Federal Reserve bekräftat att USA och världen befinner sig i eller är på väg tillbaka mot recession. Man tror dock att samma medicin man försökt sig på tidigare, dvs nollränta, skall lösa några problem. Men åtminstone så kör man inte igång QE3 än, tryckande av pengar för köp av amerikanska statens statspapper, även om det var uppe för diskussion. Men QE2 fungerade inte det heller.
S&P-500 steg naturligtvis, men som jag ser det är det bara den väntade rekylen. Det är nedåt som gäller på sikt, inget annat. Dagschart nedan.
“För inte alltför länge sedan var det ett otänkbart scenario som bäst platsat i undergångsfilmer eller på dystopiska finansbloggar. Nu är det verklighet.” – Andreas Cervenka, Schibsted/SvD
Trots påstådd ekonomisk återhämtning och högkonjunktur så försvagas nu svenskarnas ekonomi och skuldökningstakten är på väg mot negativ, dvs avbelåning. Vi är inte riktigt där än, men nästan. Skulderna ökade “bara” med 1.1% under första kvartalet rapporterar SEB i sin upprepning av SCB:s statistik från i maj.
Data från SCB:s (inte SEB:s) Sparbarometer för första kvartalet nedan.