Lokala nyheter en demokratifråga

Angående TV:s nedläggning av sina lokala redaktioner, bara dagar efter att kraven på lokal representation försvunnit från tillståndskraven, så är lokala nyheter en fråga om demokrati och maktgranskning. Att TV4 försvinner lokalt är dock inte nödvändigtvis negativt, då det kan styra om mediakonsumtionen och annonseringen till annan lokal media.

Lokaltidningar, som ofta idag har “Internet-TV”, applåderar rimligtvis över en konkurrent mindre. Samtidigt skrattar nog många lokala kommunpampar hela vägen till representationsmiddagen, när antalet granskare av lokalt vanstyre och korruption kraftigt minskar. Även om lokala media kan gynnas, så blir antalet granskare färre och trycket på pamparna minskar alltså. 

Mer korruption, nepotism, maktmissbruk och slöseri med skattepengar kommer alltså gå igenom framöver.

Samtidigt pratar TV4 om nya digitala medier och att de inte ser någon lönsamhet i lokala nyheter.

Jag är benägen att hålla med. 

Som största seriösare oberoende bloggare har jag ensam ungefär samma trafiksiffror som en lokaltidning i en mellanstor svensk stad, som t ex Sundsvall eller Gävle. Detta ger mig samlade annonsintäkter för en lågavlönad halvtid, utan några omkostnader att tala om.

Hade jag haft annonssäljare, varit kopplad till något av de stora nätverken för annonser, kunde annonspriserna dock ligga på kanske 400% av dagens intäkter per mätbar enhet. Samtidigt skulle hälften gå bort i provision för annonsbyråer och marknads- och säljpersonal. 

I praktiken skulle jag med dessa trafiksiffror, likt en lokaltidning, i så fall kunna försörja en heltid på digitala medier.

Lokala oberoende digitala medier har alltså svårt att kunna försörja sig oberoende av fasta intäkter från prenumeranter på fysiska tidningar etc.

Om vi antar att jag ligger på 40 000 unika läsare i veckan, som statistiken säger^1., så skulle jag förstås med en enkel årlig prenumerationsavgift om säg 100:- SEK, dra in 4 MSEK. Det skulle vara nog för fyra anställda^1., inklusive omkostnader och lokaler. Cornucopia? skulle, om man kunde få 40 000 personer att betala 100:- SEK om året, kunna ha en redaktion på fyra heltidsanställda, plus betala för frilansartiklar, TV-inspelningar, podcasts  mm och bli en fullfjädrad oberoende mediasajt. Men det är förstås fullständigt orealistiskt. Styrkan ligger i att inte ha någon betalvägg, och jag tror knappast att 40 000 skulle betala för något som man 

Men idealt hade jag gärna expanderat till en redaktion på tre personer, plus en tekniskt/administrativt allt-i-allo, som kunde moderera, läsa mail och sköta teknikutveckling. Rent administrativa tjänster som ekonomi etc kan man outsourca. Helst skulle jag fortsätta ha redaktionen här ute i en lokal byhåla, för att mestadels jobba på distans från makten och den nepotism och vänskapskorruption det innebär att jobba inom media i Stockholm. Med en budget om 4 MSEK skulle man dock kunna finansiera besök av enskilda viktigare händelser, som dagens släpp av Finansinspektionens bolånerapport, och ställa makthavare mot väggen. Alternativt kan man lägga ut sådant på frilansare. Sedan finns det tonvis med debattartiklar som refuseras av gammelmedia och saknar bra kanaler, nu när Newsmill är nedlagd. Själv ligger jag som bekant runt Newsmills tidigare trafiksiffror, enbart på mitt eget innehåll.

Med tre skribenter med samma produktivitetsnivå som undertecknad, samt med samma redaktionella inriktning, plus någon debattartikel och frilanstext om dagen, kunde man släppa kanske tjugo artiklar om dagen, plus ha mer tid för de riktigt omfattande grävningarna. Hade det varit värt att frivilligt betala 100:- SEK för? Möjlig fringis skulle vara att man kan få allt via e-post om man betalar och kan logga in på en reklamfri sida. I sin tur leder fler artiklar till mer trafik, och i förlängningen också fler läsare, enligt hagelbösseprincipen – alltid träffar man något, även om det gäller att det finns kvalitet i varje hagelkorn.

Nåja, lite naiva visioner kan man ha även om det aldrig kommer lämna visionsstadiet. Oavsett behövs initialt startkapital för att skala upp.

Riksnyheter är billiga för TV4. Reportrarna behöver knappt röra sig några meter, åka till någon presskonferens eller dragning, filma lite, ställa någon meningslös oinsatt fråga, och utlandsnyheterna köper man in, kopierar eller citerar från engelskspråkiga media. Eller så intervjuar en svensk reporter en utländsk reporter.

På grund av denna mediala lathet får vi alltså alltid samma internationella nyheter, som brittisk eller amerikansk press. Vi får fler nyheter om Storbritannien och USA än vi får om våra betydligt viktigare grannländer som Norge och Danmark, för att inte tala om Finland och Island, där de flesta svenska journalister inte förstår ett jota av språket. Och rapporteringen från EU och Bryssel är under all kritik, pga samma språkförbistring, med tanke på den makt EU har över Sverige numera.

Avvecklingen av lokalmedia är bara ett symptom på samma money-for-nothing-attityd, som redan tillämpas inom internationell nyhetsrapportering. Nyheter, reportage och kritisk granskning får inte kosta. Men ändå växer magasin som Filter, Fokus eller Neo, som leverar just riktig journalistik. För det är vad kunderna egentligen vill ha.

^{1. I verkligheten är det färre, eftersom en del besöker mig både på jobbet och från mobilen eller hemdatorn. Majoriteten av besöken sker dock från fasta datorer under arbetstid, så långt ifrån alla går in här “privat”.}

^{2. Schablonregeln är att en anställd kostar en miljon, inklusive allt runt som lokaler, administration mm, men förstås även utgifter för tjänsten som resor, research mm.}