Under Cover – intressant om livet som fältoperatör åt MI5

Inlägget innehåller annonslänkar för Bokus.

Tom Marcus självbiografiska Under Cover – Livet som underrättelseagent åt MI5 är en intressant läsning om vad som pågår bakom kulisserna på den brittiska inrikes säkerhetstjänsten MI5 i kriget mot terrorismen. Dock läser jag den med en gnagande känsla av att något inte är korrekt, men accepterar till slut att detta antagligen är autentiskt.

Under Cover av Tom Marcus

När det gäller deckare och thrillers är det väldigt viktigt vem som skrivit en roman, särskilt när det gäller fiktion. Kända författare som duon Lars Kepler är ju personligen sakkunniga i psykopater, sadomasochism, sexualbrottslighet, tortyrporr och seriemördare. Jan Guillou har ju både jobbat som korsriddare och åt svenska militärens underrättelsetjänst, och är därför trovärdig. Begreppet research existerar ju inte, och inte heller förmågan att fabulera ihop en god skröna, utan det handlar alltid om personliga erfarenheter när man skriver skönlitteratur och allt författaren skriver handlar egentligen om författaren själv. Det är sen gammalt. I alla fall enligt somliga.

Speciellt gäller detta inom sk technothrillers och spionromaner, där det är väldigt viktigt med författarens bakgrund.

Tom Marcus debuterade dock med självbiografiska Soldier Spy, på svenska med den något underliga översatta titeln Under Cover och har efter att etablerats som fd MI5-agent där de självbiografiska Soldier Spy och I Spy sägs gått igenom MI5:s sekretesskontroll.

Som sådana ska de alltså skildra verkligheten, men jag drabbas under läsningens gång av den gnagande känslan kan detta verkligen stämma. Inte för alla de osannolika händelseförloppen, och till synes slumpmässiga händelser – jag har själ fått höra rätt mycket spektakulärt från branschfolk inom polis, säkerhet och försvar genom åren, så spektakulärt att ingen skulle tro mig om jag skrev dem som fiktion utan det måste dummas ner lite grann för att verka realistisk – utan för att jag har svårt att se hur MI5 kan ha släppt igenom en del saker. 

Exempelvis hur den fysiska säkerheten på MI5:s högkvarter Thames House är uppbyggd. Nu är förvisso security by obscurity is no security, men ändå. Eller så har säkerheten byggts om, eller så tummar Marcus lite på dikt och verklighet, eller så redogör han inte för samtliga steg i skalskyddet. 

Andra saker är händelser som inte alls går att hitta i nyheterna, som gripandet av en terrorist som skulle spränga två bussar med skolbarn, eller hur islamistiska terrorister gillrade en fälla för att i ett kill room avrätta MI5-operatörer framför kameror. 

Marknadsföring är nämligen allt när man ska etablera en ny författare. Kan man verkligen etablera att detta handlar om en riktig fd MI5-fältoperatör så är pengarna så att säga på banken.

Boken skildrar steg för steg Tom Carl Marcus (fiktivt alias, av säkerhetsskäl får han inte avslöja sitt riktiga namn) bakgrund och karriär, blandat med rafflande scener som fältspanare åt MI5 mot islamistiska terrorister, CIRA eller ryska spioner.

Dock vinner boken över mina tvivel när sidor far förbi. Mytologin är konsekvent, inklusive skildrandet av utbildningen i minst sagt kreativ bilkörning och sedan hur detta tillämpas i praktiken. Jag hittar inga motsägelser, utan storyn håller. Det finns luckor, men som sagt så ska MI5 sekretessgranskat boken så allt kan inte vara med. Sedan kan det vara skarvat på en del håll av sekretesskäl, eller lånat från andras upplevelser. Men det känns autentiskt i slutändan. Valet av ämne, nämligen PTSD är det som avgör trovärdigheten.

Den röda tråden är förvisso tunn, och handlar om Marcus färd ner i PTSD på grund av övervaksamhet, att aldrig kunna stänga av den hundraprocentiga uppmärksamheten på omgivningen som krävs som fältoperatör.

Bloggen har sökt MI5 för att få en verifikation på att de faktiskt sekretesskontrollerat boken. Annars får vi lita på förlaget på den punkten. Det är inte första gången som specialförbandsoperatörer eller säkerhetsagenter i den anglosaxiska sfären skriver självbiografiska böcker om sina liv. Etablerade genreförfattaren och aliaset Andy McNab började sin utmärkta författarkarrir med den självbiografiska Bravo Two Zero, som även blivit film. Så i sig är det inte osannoligt att Marcus gör det samma. Det är kompetent skrivet, även om det finns några enskilda störande återkommande koncept, som att förvara MI5-legitimationen i strumpan.

Det är i själva verket extremt kompetent skrivet för att vara en person som aldrig jobbat bakom ett skrivbord, och tog värvning i brittiska armén redan vid 16 års ålder efter att fuskat på grundskoleproven för att få godkänt i diverse ämnen som rekryteringsofficeren sagt krävdes, och i boken antyder att vederbörande är dyslektiker.

Men oavsett vem eller vilka som står bakom pseudonymen Tom Marcus, så kan vi ha en ny Andy McNab här givet lite tid.

I Sverige är det helt annorlunda. Här är det locket på för all framtid, eller möjligen kan man som specialförbandsoperatör eller inom svensk säkerhets- och underrättelsetjänst skriva om vad som hänt när man blivit pensionär och det gått så många decennier att saker avhemligats. Marcus karrär inom MI5 verkar ha varit cirka 2005 – 2011. Några svenska Andy McNab eller Tom Marcus får vi dessvärre glömma och vad den svenska motsvarigheten till MI5, Säpo, egentligen håller på med får ingen veta.

Under Cover – Livet som MI5-agent  finns som pocket på Bokus för 59:-, ljudbok för 89:- och förstås hans engelska titlar inklusive de skönlitterära Defend or Die och Capture or Kill. Boken finns även hos Adlibris.

Jag gissar att jag fått boken som spontant inskickat recensionsex från svenska NoNa-förlag, som även ger ut min kollega Chris Bergs utmärkta senaste bok Draksådd, men först fått tid att läsa den nu. Den gavs ut i England 2016 och Sverige 2017, men bättre sent än aldrig.