Börserna inleder den svenska morgonen med att gå blandat i de asiatiska tidszonerna. Det är fortsatt lugnt på råvarumarknaderna, trots kriget Israel – Iran och guldpriset backar rent av. Aktiespararna visar att de tidiga onlinebörsmäklarna Avanza och Nordnet inte längre är billigast, utan att nya uppstickare utmanar men också att storbankerna nu är billigare.
Stockholmsbörsen återhämtade sig igår med +1.05% (+0.09% i år) för OMXS30 och +01.03% (-1.14% i år) för OMXSPI. Dollarn har stärkts något från bottennoteringarna till 9:49 SEK medan euron ligger kvar på 10:97 SEK. Det är trots kriget Israel – Iran rätt lugnt på råvarumarknaderna, även om oljepriset sakta stiger, men t ex guldpriset faller och kostar i skrivande stund 1 035:- SEK per gram trots starkare dollar.
I USA steg också börserna och S&P-500 gick +0.94% (+2.58% i år) medan Nasdaq 100 steg +1.42% (+4.40%) i år. Samtliga techbroligarkers aktier steg inom FANANGST och ledde gjorde Facebook med +2.82% (+20.02% i år).
Över i de asiatiska tidszonerna är utvecklingen blandad under de svenska morgontimmarna. ASX 200 går i skrivande stund -0.15% (+4.61% i år), Hang Seng -0.55% (+19.28% i år), KOSPI -0.16% (+22.61% i år), Nikkei 225 +0.54% (-3.45% i år) och Straits Times +0.41% (+3.61% i år).
Aktiespararna konstaterar att Nordnet och Avanza inte längre är billigaste plattformarna för att handla aktier på. För oss som var med på 1990-talet så dök det upp ett antal onlinemäklare, med t ex Nettrade, Teletrade, E*Trade, Avanza mfl. Teletrade blev Nordnet och E*Trade lämnade den svenska marknaden någon gång runt finanskrisen som jag minns det. Nettrade gick upp i ägaren Föreningssparbanken, sedermera Swedbank.
Onlinehandlarna utmanade de ärligt talat svindyra courtage som gällde på bankerna innan för oss som var tvungna att initialt gå till ett kontor för att över disk lägga en order, vilket senare blev möjligt via telefonbanken och sedan online via intialt Nettrade, som jag tror var först i Sverige. Själv körde jag Nettrade med deras separata sifferfönsterdosa initialt, sedan E*Trade pga att Akelius erbjöd kapitalförsäkring den vägen som först på marknaden i Sverige, och sedan flyttade jag från Nettrade till Avanza i samband med att Nettrade gick upp i banken. Tror jag. Är några decennier sedan nu.
Kom för övrigt ihåg att man inte hade Smartphones på den tiden och att GSM-nätet inklusive EDGE var för långsamt, så man var tvungen att campa vid en stationär dator för att uggla över aktiekurserna. Även om jag själv började med Wifi (eller WLAN som det kallades då) redan runt år 2000 via PCMCIA-kort till bärbara datorn, så fanns inte ens wifi på 90-talet och även med bärbar dator behövde man vara sladdkopplad. Tror inte jag fick DSL förrän 2003 ens, så innan dess var det 56.6 kbit/s modem som gällde.
Idag verkar dock pendeln svängt och Aktiespararna listar SEB, Handelsbanken och Nordea som mest prisvärda om man handlar mycket, medan Swedbank och Sparbankerna är bäst för den med lite mindre belopp pga helt gratis handel om man har mindre kapital än 100 000:- SEK upp till de 500 första affärerna (första silen är gratis). Lägst fondavgifter har numera Savr, men å andra sidan går det bolaget med förlust så ägarna betalar de facto fondavgifterna åt kunderna, vilket förstås inte är uthålligt …
Samtidigt finns det naturligtvis inlåsningseffekter, särskilt när det gäller kapitalförsäkringar, och även gammal vana hos en del aktiva så kallade småsparare (engelska retail investors är en bättre benämning menar jag, och på svenska borde det kallas hushållsinvesterare eller privatsparare istället för det nedsättande småsparare).
För egen del har jag gått från att handla aktier aktivt till fonder passivt, undantaget vissa självklara öppna mål, vilket det blivit runt ett om året. Som ung drömmer man om snabba pengar och saknar riskmedvetenhet, medan man som gammal gubbe förhoppningsvis uppnått sina mål och drömmar, tjänar bättre på att jobba istället för att stirra på en skärm,och istället går över i någon sorts bekväm förvaltning fram till pensionen. Andra är fast i någon form av spelberoende med högre och högre risktagande, som snabbt kan göra dem luspanka när de minst anar det.
Från de tysta vittnenas kyrkogård där de som det gick åt helvete för är det som sagt tyst. Man får bara höra om framgångssagorna, vilket ger en falsk balans och mytologi om att alla kan bli rika på aktiehandel. De enda som garanterat blir rika är mäklarna som tjänar pengar på andras pengar, vilket är riskfritt. Other peoples money brukar listas som en av sju sätt att bli rik på, jmf Warren Buffet.
44 kommentarer
Jag antar att du menar en depå eller ett värdepapperskonto skapar inlåsningseffekter? Kapitalförsäkringen innebär ingen beskattning vid flytt?
Insättning och uttag.
Vet inte hur de övriga är, men Handelsbankens portal för värdepappershandel är tyvärr mycket sämre än Avanzas. De ligger 10 år efter i användarvänlighet.
Det blir bättre… För ett år sedan var det mycket värre än hur det är idag. Dessutom är det väldigt lågt courtage (0,09%) med minsta belopp om 9 SEK. Dvs köper man en post för 10 000 kronor går courtaget på 9 kronor. Mycket billigt.
Lite nostalgiskt att se de gamla prylarna. Idag är det helt självklart att man har en uppkopplad dator med sig i fickan.
Å ena sidan tycker jag att utvecklingen gått fort, men å andra sidan så är det faktiskt 30 år sedan det tog fart… 🙂
Ljudet när 56k modemet ringde upp har etsat sig fast i hjärnan 🙂
Mitt första modem var på 2400 baud. Det ansågs snabbt då.
Så pass gammal att jag minns uppkoppling till rødeløkka bbs med mitt 300 baud modem. En hel natt. Min far blev tosig. Fick bara ringa till lunds universitet istället sen.
Drev en BBS 1990-1992.
Det var tider det. Jag hade 28,8k som första modem. Och det var ju “blixtsnabbt”.
Ååååååh. Är namnet hemligstämplat?
Wintermute. Hade först ett nummer till Trollhättan 0520, sedan från augusti 1992 till Göteborg 031-773**45 (annan abonnent på numret idag, så skriver inte ut hela, men jag minns det än idag).
Lånat från Neuromancer?
Lånat från Neuromancer?
Ringer inga klockor i minnesbanken..
Mitt första demoparty utomlands: https://www.youtube.com/watch?v=FS2ADhftey4
Man fick “surfa” till BBS:er på kvällarna och till BBSer nära dig (lokaltaxa), annars blev det dyrt…
#nostalgi…
med fido adress på 2:203 kan man ibland längta tillbaka till 90-talet (nej inte riktigt…)
Kan tänka mig att vi nördade oss med modem, fido och phreaking på 80/90-talet medan dagens ungdom nördar sig med AI och drönare. Prisa nyfikenheten och uppfinningsrikedomen 🙂
När vi ända kör Nostalgi, NMT nätet hade länge 14,4 k (blev aldrig mer) räckte tom längre än GSM som i början endast hade 9k – intill dess att GPRS-EDGE kom-sedan 3G.
Skaffade ADSL hösten 1998. Två telefonnummer med telefon och modem i samma grej.
Då kunde jag surfa i fantastiska 56kbit/s! När det ringde eller man ville ringa lyfte jag på luren och hastigheten föll till 28kbit/s.
Minns att jag tyckte det var så smart!
Minns ni när det alltid var upptaget när ni ringde någon?
Menar du inte ISDN? Fanns på 90-talet och hade den fantastiska finessen att man kunde ta emot telefonsamtal medans man surfade.
Fanns även satellitbaserad nerlänk för de riktigt tunga nedladdningarna av film.
Stämmer nog med ISDN. Minnet är inte lika bra som förr…
Det är därför jag hade två nummer. Ett för modemet och ett för samtal. 😛
Stämmer, hade två nummer!
Av någon anledning kommer jag att tänka på Monthy Pythons “Four Yorkshire Men”…
Inte helt fel liknelse. Tror väldigt få idag skulle stå ut att rulla tillbaka tekniken till 1990-talet. Särskilt yngre generationer, medan äldre stofiler drömmer om hur lyckliga de var förr när kroppen inte klagade och framtiden låg framför dem och inte bakom.
Tänkte också på den sketchen och jag längtar verkligen inte tillbaka till 300 baud och Teletype 33 med enbart versaler, vilket var vad som fanns att tillgå om man sökte sig utanför Sunet. Kändes stenålder redan på tidigt 80-tal, det som då kändes som det nya kommande var datanätverk över radio. Var perifert med på kanten av ett forskningsprojekt i det då, men tilltagande senilitet gör att jag inte ens kan komma ihåg namnet längre.
Det man inte längre har i minnet har google åt en i serverhallen. Softnet kan det ha hetat.
Kallas för Survivorship bias och leder ofta till fel (alltför riskfyllda) slutsatser. Som att se vinnaren i en match rysk roulette som just en vinnare som gjort ett smart val samtidigt som förloraren inte syns till alls.
Jag kan å det starkaste rekommendera boken “Fooled by randomness” av Nassim Taleb som tar upp bl.a. detta och mycket mer. Mycket i den boken att ta med sig i olika delar av livet, både filosofiskt och med börsreferens.
//Ola
Ja, begreppet tysta vittnenas kyrkogård är från Talebs bok.
Fin gammal kamera!
Jag har faktiskt börjat fota analogt igen sen några år tillbaka med min fars gamla Canon systemkamera, och vi har byggt upp ett nytt fysiskt fotoalbum som är rätt kul att ta fram när man har släkt och vänner på besök. Är ganska billigt med bra optik till gamla analoga systemkameror, dock betydligt dyrare med framkallning och film än vad det var på 90-talet 🙂
Numera kan man själv också ganska enkelt skanna negativen och spara en digital kopia.
Det är otroligt prisvärt med gamla kameror. Har en Nikon FM i utmärkt skick som jag hittade för 1500kr och på den en 50mm 1.4. Väldigt fina bilder. Kör dock digitalt med.
Skannar du dina negativ själv?
@Bananmannen Ja, visst är det prisvärt. Har som sagt min fars gamla kamera och köpte ett likadant kamerahus att kunna plocka lite reservdelar från för knappt 150kr. Har också ett 50mm 1.4, det blir så underbara foton med den, gärna med Kodak Gold film!
Nej jag skannar inte negativen själv men har tittat på diverse olika metoder för att skanna själv så jag kommer börja med det. Ska bara bestämma mig för vilken skanner jag ska införskaffa 🙂
Kul grej nu är att Pentax för knappt två år sedan släppte en ny väldigt prisvärd analog kamera på marknaden (Pentax 17). Den fotar i porträttläge halvformat på 35mm så man får dubbelt så många foton på en rulle. Den är jag väldigt sugen på!
Jag slutade i princip med filmbaserat foto när Kodachrome 64 försvann. Den var min standardfilm, tillsammans med Tri-X, pressad två steg och framkallad 12,5 minuter i D-76.
Nice Mudden! Jag gillar också Gold. Prisvärd film. Klart att man gärna hade kört Provia eller Porta, men det blir så dyrt!
Jag testade att skanna negativen själv, men det var för mycket jobb för mig. Betalar hellre en hundring till labbet. Är på sin höjd en rulle film i månaden så det är ju inte så farligt!
Enklaste, eller åtminstone snabbaste, metoden för att digitalisera filmfoton är att fotografera av dem med en digitalkamera.
Jag måste erkänna att jag inte saknar den analoga tiden ett dugg. Dyrt, långsamt, taskig kvalitet, lågt ISO, och jobbigt att scanna in bilderna
Som Lars säger är det jag saknar att jag var ung på 80-90-talen. Tiden har tveklöst accelererat på sista tiden, troligen befinner vi oss i ett alien kraftfält.
Håller inte med om kvalitén men det är väldigt omständigt med analogt, ja. Som tur är finns nu möjligheten att göra båda!
@VILLAVOLVOVOVVE det jag gillar mycket med analog fotografering är att dom fotona jag tar är helt och hållet mina, dom finns bara i ett enda fysiskt exemplar, som jag fysiskt måste plocka fram för att titta på. Dom hamnar inte i någon algoritm eller någon molntjänst, eller i någon tech-jättes databas och dom matar inte någon AI.
Taskig kvalitet håller jag nog inte med om dock, det beror ju lika mycket på utrustningen som fotografen, filmen och förhållandena vid fototillfället. Helt klart är det ju såklart mer utmananade att fota analogt 🙂
Jag tycker man kan jämföra det lite med att köpa och lyssna på musik på vinyl.
Mina digitala fotografier hamnar inte i molntjänster.
Nettrade, startat av min gamla chef, var faktiskt första nätmäklaren i Norden!
Själv är jag urgammal Avanzakund, och har dealat till mig PRO-prislistan trots att jag formellt inte uppfyller alla krav på omsättning. Nu är jag visserligen inte en liten sparare, men den som inte vill krångla med att byta mäklare kan med fördel ta diskussionen med sin nuvarande, oavsett hur stort kapital man har. Lite som att säga upp prenumeration på tidningar för att sedan få ett erbjudande man inte kan säga nej till.
Minns när jag tog min nya telefon med mig på resa i Europa under andra halvan av 90-talet. Den räkningen var inte att leka med när jag kom hem. Roamingavgifter som var groteska. I paritet med satellitsamtal idag om man åker färja över Östersjön.
Minns en f.d. kollega som, under konferens i Italien, absolut var tvungen att kolla något lokalt fotbollsresultat i lingonserien. Han sade ungefär “det här kommer kosta mig 50 spänn men det är det värt.” Jag tittade bara frågande och skakade på huvudet.
En fördel med att resa förr var att det var svårt och dyrt att kommunicera med hemlandet i realtid. Man behövde till att börja med leta rätt på en telefonautomat. Man behövde dock vara borta tillräckligt länge för att inte komma hem innan vykorten anlände till adressaterna.
Det var en behaglig känsla i att vara helt bortkopplad från vardagen.
Nordea var överlägset billigast redan 2018. De hade 0,067% i courtage oavsett storlek på affär och oavsett vilket land man handlade i. Jämfört med Avanzas upplägg med courtageklasser med byte max en gång i månaden, samt olika prislistor för varje land så var Nordea teoretiskt drömmäklaren.
Dessutom gav Nordea tillbaka utländsk källskatt inom 6 veckor, samtidigt som Avanza tog 2-3 år på sig.
Jag stod ut i ett år hos Nordea, sen gick jag tillbaka till Avanza.
Ständiga driftstörningar gjorde att jag ofta hindrades att köpa eller sälja när jag hade tänkt. Saldon och summor var ofta fel i GUI’t. Jag fick också känslan att allt gällande källskatt hanterades manuellt, då det ofta var fel, korrigeringsposter och till och med felstavningar (hade flera aktier som delade ut 12 gånger om året).
Jag gick tillbaka till Avanza när jag insåg att jag värderade tillit (rätt siffror visas) och stabilitet (minimal downtime) högre än det courtage jag fick betala.