På industrifackens pågående presskonferens går facken med på 5% i reallönesänkningar genom att ställa ett krav på 4.4% i löneökningar. Detta innebär runt 5% i reallönesäkningar, och man säger att lönekraven i industriavtalet är det bästa för svensk industri, vilket verkar vara viktigare än fackens medlemmars bästa.
Efter en lång utläggning om hur fantastiskt det går för svensk industri, och att vinsterna är större än någonsin och att Sveriges industrilönekostnader ligger under medlet för Västeuropa, att produktiviteten ökat och att svensk industri är enormt konkurrenskraftig, så landar facket i att man ska begära löner utifrån inflationsmålets 2% och inte aktuell inflation nära 10%.
Man har som utgångspunkt 4.4% lönehöjningar, eller alltså reallönesänkningar för medlemmarna med runt 5%.
Det hette att detta är det bästa för svensk industri, men att medlemmarna alltså måste betala mer för mat, hyror, räntor, bensin, diesel och el skiter man i.
Det lät i princip som att detta var arbetsgivarnas utspel, inte fackens. Kanske har fackpamparna suttit lite för mycket vid samma middagsbord som arbetgivarna. Industrifacken framstår allt mer som en partner till arbetsgivarna istället för de anställdas partner. Att få reallönesänkningar om 5% kallas att “ta del av de goda vinsterna industrin gör” (liveintervju i Ekot).
Utspelen inkluderar tjänstemannafacken Sveriges Ingenjörer och Unionen. Bättre än ovan blir det alltså inte i industrifackens lönerörelse. Sannolikt kommer förstås Industriarbetsgivarna och Teknikföretagen att lägga ett motbud som är lägre. Facken har aldrig fått vad de kräver historiskt.
Industrifacken i Tyskland kräver 8%.
Det kan givet tidigare reallöneökningar ta uppåt 5-10 år innan arbetstagarna är tillbaka på reallönenivåer från 2021. Frågan är vad fackpamparna dels har för löner och dels vad de själva får för lönepåslag.
Facken förutsätter att inflationen normaliseras mot slutet av 2023, dvs 2%. Det blir ju enormt intressant om så inte blir fallet, och om man då återigen ska acceptera ytterligare 5% i reallönesänkningar för att “det är det bästa för industrin”?
128 kommentarer
Det var ändå generöst. Anställd i staten fick idag ett lönebesked som gav ett påslag på hela 1,97%. Med tanke på inflationen ett hån. ”Staten ska inte vara löne- och inflationsdrivande. Men tack för väl utfört arbete och kämpa på.”Joråsåatteeee…..
“Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.”
Någon borde göra en nyinspelning av denna klassiker, börjar bli dags.
“Inflationen sänker lönerna
och facken de reella
när de styrande höjer sin
med motsvarande arbetares
för potten den räcker inte till
det gäller att prioritera
om jag ska få, får inte du
10 procent är 8 till mig, resten,
det får ni slåss om”
Titta, en ny vers! Den där låten blir ju bara längre och längre…
Fast… Det finns en vettighet i att åtminstone låta bli att pressa på i den första rundan här. Jag tänker gärna på det lite spelteoretiskt eftersom jag undervisar det just för närvarande (även om detta sannolikt även kan förstås som ren utility-maximering). Det finns någon slags samarbete och insikt om att spelet fortsätter fler rundor.
Om facket, genom att inte pressa på i denna första runda, kan spela en viktig roll i att inte få prisökningar att övergå i en situation där alla tar i från tårna för att de misstänker att alla andra kommer att göra det, så kan de se det som värt att satsa på att undkomma den fällan, så att alla tjänar på det längre fram.
Bara för att nyansera vad som är medlemmarnas bästa. På kort sikt är det givetvis en löneökning efter kompenserad inflation. Si så där 11-12%.
Skulle de få detta så skulle dock inflationen dra igång riktigt ordentligt! Då skulle de få jaga inflationen i varje förhandling, och förmodligen aldrig lyckas komma ikapp den, så att de några rundor senare faktiskt hade ännu mindre pengar i plånboken.
Facket spelar en rätt stor roll i detta.
Jag skulle säga att det är först när inkomsterna hakar på som vi har RIKTIG inflation. Nu har vi ökade priser men såvitt jag kan se beror de nästan helt på identifierbara brister som har uppstått på grund av omständigheter i världen.
Om de ökade priserna på energi är tillfälliga och på sikt kommer sjunka tillbaka till tidigare nivå, kommer vi då få se en deflation? (Kommer vi någonsin få se krav på lönesänkningar bara på grund av deflation?) För mig verkar det som att underlaget till inflationen finns i uppumpade finansmarknader, och ökade energipriser bara har gjort det möjligt för den att spilla över till den reala ekonomin.
Ja, bra fråga det där. Jag skulle också ge det en stor sannolikhet att uppumpade kreditmarknader har en hel del med det att göra. Man har ju trots allt försökt att skapa inflation rätt länge nu. Man kanske lyckades till slut i en ketchupeffekt.
Samtidigt… Priset på energi står ju för en hel del av prisuppgångarna. För det första primärt, men sedan också sekundärt genom att öka priset på transporter och i princip allting som använder energi. Vilket ju är det mesta.
Det kan i sin tur har växelverkat med finanser som har haft ett överflöd av pengar att tömma på med när detta inträffade, så att, om man gissar lite, prisökningarna inte reducerade efterfrågan riktigt så snabbt som hade skett om finansieringen hade sagt stopp tidigare.
Vad jag har hört om saken lite sådär inifrån så har det under en tid varit så att man har haft rejält svårt med att ens pracka på aktörer pengar i alla stimulanser som har utförts. Det vill säga, man kan ju få folk att ta emot pengar, men att hitta objekt som är värda att förse med mer pengar har under en tid varit väldigt svårt. Vilket torde vara ett gott tecken att något är galet.
Det handlar om vad man tror och satsar på. Om man satsar fel och tar i med lönekraven och inflationen avtar så får man problem. Jag hittade inte när jag snabbt sökte hur länge avtalet gäller. Ett kortare avtal vore rimligt i detta läge.
Värsta är om man hamnar i lönespiral för att kompensera. Sveriges parter har erfarenheten och är livrädda för detta.
Ja, helt klart. Jag har inte sett avtalets längd nämnas faktiskt det är ju högst relevant. Vore konstigt om någon part vore pigg på att avtala något på längre sikt.
Kan du inte berätta lite om hur det gick för MED i valet ochhm hur MED ser på lönerörelsen? Tror det skulle kunna roa många.
Brukar du tilltala och behandla folk på det sättet? Tölp.
Åh nej blev du kränkt och upprörd av en helt rimlig och normalt formulerad fråga? Det är ju inte mitt problem, kanalje och skolopender.
Jag svarar gärna på seriöst ställda frågor. Bespara mig någon tongue-in-cheek om “helt rimlig fråga.” Det är inte första gången du tölpar dig mot mig (och andra) och jag har till skillnad mot dig varken tid eller lust med sånt blaj.
Så om du ursäktar.
Det här måste ändå vara nåt slags snöflingerekord, kalla folk för “tölp” bara för att de ställer en fråga. Är det god ton i de kretsar du rör dig, odugling och fanflykting?
WTF?
Varför denna överreaktion?
Kan bli så om man spenderat för mycket tid i identitetspolitiska kuddrum antar jag.
Jag tror vi är flera andra än Bend som vill ha svar på hans frågor.
Nå Claes 😀
+1
Resonemanget bygger på god vilja och gott minne hos arbetsgivarsidan och den ska man, försiktigt uttryckt, inte ta för given.
I närminnet finns fortfarande de uppskjutna löneförhandlingarna i sjukvården under pandemin.
Vårdförbundet(?) utgick från att det var underförstått att när förhandlingarna återupptogs så skulle löneökningen gälla retroaktivt.
Tji fick ni, blev svaret från arbetsgivarparten.
Misstänker att fenomenet ’delade turer’ beror på liknande dynamik. Facken har inte kunnat tänka sig att arbetsgivaren skulle kräva något så korkat. Och därför inte uttryckligen förhandlat in ett förbud mot delade turer.
Låter ju isåfall inte naivt utan bara extremt korkat från fackets sida gällande delade turer, vet min mor nämnde att redan på 80-talet så var det ett jädra tjöt om detdär. Så att facket inte kunde tänka sig att arbetsgivaren inte hade ändrat åsikt i frågan, det säger isåfall inte något smickrande om kompetensen hos de fackliga förhandlarna.
Och i nästa led säger det något om hur extremt gränslösa arbetsgivarsidan kan vara.
Håller inte direkt med. Inflationen beror inte på en ökad konsumentefterfrågan, utan på skenande elpriser och matpriser och boräntor pga en mix av kriget och självinducerad kritikalitet av resurser. Det är till att betala detta som eventuella löneökningar på 10% skulle gå. Att förelse 5% reallönesänkning och försöka villa bort folket med lögner om att inflationskompenserade löneökningar skulle spä på infaltionen företräder INTE medlemmarnas bästa. Det är helt uppenbart att fackpamaparna är antingen korrupta eller inkompetenta.
På vilket sätt skulle en större löneökning förändra den kritikalitet av resurser du nämner? Om alla får mer pengar medan resurserna de tävlar om förblir desamma?
Vi skulle konkurrera ut folk i mindre bemedlade länder, så att de drabbas i högre utsträckning än svenskar.
Jag mailade industrifacken och frågade hur mycket fackens chefer kommer sänka sina löner. 10% tycker jag var rimligt.
Alternativt så erbjuds alla industriarbetare extra semesterdagar, aktier eller annan kompensation som inte påverkar inflationen jusr nu.
Mailade dom på den här sidan:
https://www.fackeninomindustrin.se/
Hittade bara deras pressansvariges mailadress, men vi borde höra av oss till flera av dom och ”knacka med våra högafflar”. 🙂
Tänkte samma sak. Att slå på lönekranen på vid gavel kan ju i teorin driva på inflationen snabbare.
Samtidigt är det svårt att lura en inflation, den pågår ju i omvärlden också och Sverige är inte ett isolerat fack.
Sen kommer det in kompensatoriska effekter för att ändå hålla igång hushållen, elprisstöd, företagsstöd och massa andra stöd. Folk tar från sina besparingar etc.
Så det man gör genom att inte öka lönerna är ju i någon mening att bedra löntagarna.
Centralbankernas pengaprinting då?
Västvärldens valutor kommer köras i avgrunden och där efter kommer alla acceptera en centraliserad kryptovaluta. Sedan kommer man styra folkets likviditet som i filmen, In Time.
Svenska facken är usla.
Man låter hellre medlemmarna få ta smällen än att stöta sig med arbetsgivarna.
Eller så är livrädda för att repetera de tre årtionden fram till 90-talet med ingen reallöneökning.
Så man är rädd för eventuell utebliven reallöneökning framöver men inte rädd för den faktiska reallönesänkningem på 10% som vi fått på bara ett år?
Makes no sense.
Finns ingen logik i det argumentet med tanke på att den inflationen var lönedriven, till skillnad från den vi har nu.
Generellt får arbetsgivarna alltid igenom 99% av allt de vill. Skulle misstänka att “lönehöjningarna” kommer stanna på strax under 2% nu också.
Principiellt “Det är bra tider nu, så nu måste arbetstagarna hålla igen för att bibehålla konkurrenskraften” eller “det är dåliga tider nu, så måste arbetstagarna hålla igen för att förbättra konkurrenskraften”
Samtidigt som ledningsgrupper utan undantag får 10-20% höjningar årligen.
Och sen skriker de om att de inte får tag på arbetskraft och att folk är elaka ocvh byter jobb…
Samtidigt som ledningsgrupperna sitter på ersättningar som ökar mer än inflationen.
Det är nog sällan arbetsgivarna får igenom 99% av vad de vill ha.
en del arbetsgivare vill nog helst ha lönesänkningar för sina anställda
och gärna ta bort las så man kan säga upp vem som helst utan att nån lägger sig i.
Och utan facket skulle mycket av detta ha blivit verklighet.
Sen finns det också bra arbetsgivare.
LAS är en lag så den är svårt att förhandla bort, men faktum är att i praktiken är LAS inte ett problem för arbetsgivare då facken i princip alltid går med på alla uppsägningar. LAS är ett större problem för småföretag dock men det är betydligt mindre problem än vad centern tror.
Det jag talade om var i löneförhandlingar och liknande. Visst finns det de som vill ha lönesänkningar, vilket är vad de får när de har lägre lönehöjningar än inflation. Med en inflation på 10% och lönehöjningar på 2% (eller vad jag tror kommer landa i runt 1% för facken viker sig som vanligt) så har de helt plötsligt fått 9% lönesänkningar.
När man dessutom inser att inflationen i verkligheten varit betydligt högre än några 2% som riksbanken inbillar sig så ser man att lönerna inte alls gått bra utan alla företag i praktiken sänkt lönerna de senaste 10 åren.
Nja, facken går inte med på alla uppsägningar. Däremot så står det företagen helt fritt att själva komma överens med den “oönskade” anställde, och då går man runt LAS. Dethär gäller iaf för tjänstemän, där de allra flesta ändå kan köpas ut, för “vem vill jobba för nån som inte vill ha mig?”. För kollektivanställda så är det mer inställningen “sist in först ut” som gäller, iaf ute på golvet. Men där har iallafall inte jag någon erfarenhet av hur det sedan slutar.
Bättre att bli politiker i Norrtälje där man kan bestämma sin egen lön, det är ju en fråga om prioriteringar som han sa kommunfullmäktiges ordförande på frågan om inte det fanns andra hål att stoppa pengarna i.
Nu blev det ju inte så. De backade. Sedan finns det också exempel på politiker som sänker ersättningen (t ex Solna) men där blir det inte samma mediestorm.
Fler politiker anser att de skall ha mer, på båda politiska sidorna, föregå med gott exempel? Iofs så kvitterar fd regeringsministrar ut minister”omställningar” fast de sitter i riksdagen-parasitbeteende-även om de följer regler, visar bara att dessa arvoden är tveksamma. Jag har ingenting mot en väsentligt högre ersättning när de sitter på en vald stol, men sekunden de lämnar skall de inte ha någonting, det är då upp till dem att skaffa sig någonting som försörjer dem och att spara undan för den eventualiteten att de får lämna.
Om jag mins rätt har kommunerna budgeterat för ca3% för 2023 för ökade lönekostnader.
Detta är den enskilt största anledningen till att jag inte är med i facket.
Varför ge bort pengar till miljardorganisationer som struntar i oss löneslavar?
Fack facket!
Om du ser lönearbete som slaveri på riktigt så är väl kanske inte ditt största problem huruvida du ska ge några hundralappar varje månad till en facklig organisation som förhandlar om exakt hur tunga dina slavkedjor ska vara, eller? Märklig prioritering.
Lycka till. Slavar som ensamma bryter sig ut brukar bli jagade av hundar och upphängda i fötterna.
Live free, die young?
Det går utmärkt att klara sig utan facket, bara att byta jobb om någon annan erbjuder bättre.
Facket förhandlar om sina egna fördelar, inte löntagarnas.
Om fack är så dåligt för de anställda varför kämpar stora företag i USA (Amazon, WallMart, osv) för att de anställda skall vara förbjudna att organisera sig?
De ser naturligtvis bara till sina anställdas bästa när de gång på gång sparkar de som försöker organisera arbetarna. Tja, bättre än förr i tiden då organisatörer och agitatörer mördades iofs.
Du jämför på fullt allvar fack i USA med fack i Sverige? Omfg.
MICSJO: Korrekt konstaterat att de fackliga organisationerna förhandlar om sina medlemmars angelägenheter … inte om gulingars och annat liknande avskrap … Dessa har ju endast att acceptera vad som är gällande avtal och åker med andra ord snålskjuts på andras bemödanden … inte speciellt mycket att yvas över!
Jag hajade till inför “gulingars” och var tvungen att googla. Tack, där lärde jag mig något nytt.
Du som tror att facket förhandlar för dig eller till och med skulle ta strid för dig kan jag bara önska lycka till i livet. Värre dumheter har jag sällan sett. Och jag har suttit på båda sidorna. Facket kastar dig och dina kollegor under bussen varenda gång.
–
Facket är i första, andra, tredje till sjuttiofemte hand endast intresserade av sin egen makt och position på arbetsmarknaden. Allt annat är sekundärt.
–
Facket har alltid förhandlat bort sina medlemmar till förmån för sig själva. Ända sedan varvskrisen borde det ju ha varit helt uppenbart för alla och envar.
–
Jag har varit medlem en gång i tiden. Artur Scargill är anledningen till att jag lämnade. Det blev droppen.
MICSJO: Din drapa härovan bemöter jag med att jag som 70+ är född in i och uppvuxen i arbetarrörelsens både fackliga och politiska grenar samt att jag under en mer än 45årig yrkeskarriär var fackligt aktiv under en stor del av denna tid och därför är av helt annan åsikt än den du ger uttryck för.
p.s. Jag jobbade i eldriften i Docka 1 Arendal 1976 samt några månader på Filareverkstan Götaverken 1973. Båda två som del i utbildningen på Sjöbefäls.
@ MICSJO – “Du som tror att facket förhandlar för dig eller till och med skulle ta strid för dig kan jag bara önska lycka till”
Jag har förhandlat för medlemmar som facklig repr.
och vi har alltid gjort vårt bästa för alla medlemmar, ibland har vi inte lyckats
men ofta har det blivit betydligt bättre för medlemmarna vid nerdragningar.
Det är medlemmarna lokalt på företagsnivå som väljer sina fackliga representanter.
Väljer man dåliga fackliga repr eller inte är med facket
får man nog skylla sig själv om man inte får hjälp.
Måste vara de som behöver kölhalas.
Jag tror du missat något, facket är dess medlemmar. Det finns all anledning att engagera sig om man är missnöjd.
AHELSING: Så långt trådens absolut vettigaste kommentar!
Man kan se den svenska modellen ur flera perspektiv och huruvida vem som vinner mest. Klart är att facket och arbetsgivaren sitter i samma båt. Båda är således beroende av varandra och samtidigt kombattanter på en begränsad spelplan. Som i alla spel så finns det tyvärr en del avarter och mer eller mindre vassa företrädare för den enskilde. Det är ju t ex numera ganska ovanligt att arbetsplatser med kollektivavtal har mål som går till AD. De jämförelser man kan se är de mål där oorganiserad arbetskraft gått till tingsrätten och i mål där arbetsgivare och fack förhandlat. När fack och arbetsgivare förhandlar så finns det vad man ska kalla det outtalade nivåer av ersättning kopplade till företags storlek och lokala fackets koppling till arbetsgivaren. Detta är knappast till fördel för den enskilde men säkerställer att arbetsgivaren kan fortsätta verka tillsammans. Det brukar vara en fördel för fack, arbetsplats och arbetsgivare att komma överens lokalt. I centrala förhandlingar kan det komma någon djuping som förstör det lokala samarbetet. Personligen skulle jag som arbetstagare stå utanför facket. Min huvud invändning är att jag tror att jag är bättre på att förhandla på egen hand. Jag skulle även ogärna hamna i kläm mellan fack och arbetsgivare. Men detta är en personlig uppfattning och jag tror det är viktigt att den enskilde tar ställning för vilket som passar bäst för dennes läggning, kompetens på området och inte minst om det finns andra alternativ på arbetsgivare.
“Min huvud invändning är att jag tror att jag är bättre på att förhandla på egen hand. ”
Så långt trådens absolut vettigaste kommentar!
@Observer
De flesta bilförare anser sig vara bättre bilförare än medel…
https://www.bytbil.com/nyheter/de-flesta-bilforare-ar-battre-an-medel-8779
Ja, just bilförare diskuterar jag inte, och det är inget som jag berört.
Men när det gäller området jag tog upp så har jag däremot stor erfarenhet. Så där har jag personliga bevis
Alla, inte ens de flesta, kan vara bättre än genomsnittet på att förhandla. Det är poängen.
Ja, nu diskuterar du generellt, vilket jag inte gör. Jag diskuterade enbart utifrån egen personlig erfarenhet. Ditt påstående har jag inte berört.
Om det du citerar är “trådens vettigaste kommentar” bör den väl ha någon typ av generalitet, eller hur?
Jag diskuterar främst från kommentaren;
“Jag tror du missat något, facket är dess medlemmar. Det finns all anledning att engagera sig om man är missnöjd.”, och nedåt i tråden.
Att mitt synsätt att förhandla inte passar alla (allt efter diverse omständigheter) är en självklarhet. Så där kan vi i så fall vara överens.
Om det är den kommentaren du diskuterar, varför citerar du från en helt annan kommentar?
@Lars – Vad man än tycker om saken i sig så är det ändå så att facken sätter sina medlemmar före icke-medlemmar. Och företagen MÅSTE förhandla med facken. Och om ett företag säger att de skall göra neddragningar, och säger “person x (som inte är med i facket) har inte kompetens att få någon annan tjänst så även om x inte är sist in så skall x först ut, för de som anställts efter honom har andra kompetenser”. Ja, då skall det nog jävligt mycket till för att facken skall säga något annat. Och facket får i princip inte heller fråga person x om detta stämmer.
Speciellt osannolikt är det att det ifrågasätts om det isåfall skulle innebära att person y, som är medlem i facken, isåfall skulle få gå.
Hesam66 Jag visste det skulle komma. Försök att förstå helheter och sammanhang.
Du kan se vilken kommentar jag svarade. Vill du se i vilket sammanhang mitt första svar till Lars ska ses, så är det lämpligt att börja hos AHELSING. Men svaret var naturligtvis till Lars, som du kan se. Var det för svårt för dig, eller du missförstår medvetet?
Eftersom du nu försöker föra över diskussionen till att bli en fråga om var jag placerade min kommentar, och inte sakfrågan, så är fortsatt diskussion meningslös. I sakfrågan har jag redogjort för min ståndpunkt.
@Observer
Jag kommenterade bara ditt inlägg (3:e kommentaren undet @AHelsing) där du citerar @Lars. Att du i den kommentaren diskuterar något helt annat är verkligen inte lätt att härleda.
Hesam66 Att du inte förstår min förklaring kan jag dessvärre inte göra något åt. Jag har inte kommenterat AHELSING (bara citerat hen för att du skulle förstå kontexten). Det var där jag började fundera.
Jag började fundera när jag läste AHELSING, men fann ingen anledning att kommentera just honom. Men när jag läste Lars kommentar, så kommenterade jag eftersom jag har liknande erfarenheter. Nu har jag nog uttömt mina förklaringsmöjligheter till dig. Tyvärr. Annat jobb väntar.
Jag tror att många kommer inflationskompensera sin lön genom att byta arbetsgivare, i alla fall i branscher med rörlighet på arbetsmarknaden. Förväxling förnöjer och det är bra att byta uppgift ibland för att undvika stagnation i livet, och det är bra för företagen med korspollinering av erfarenheter.
Tyvärr är det så att en högteknologisk tjänst inte alltid värderas lika högt som till exempel en programmerare i mängden. Att vara en av få i landet inom sitt område ger dig inte samma möjlighet att byta arbetsgivare och startups backade av riskkapital har kunnat locka över talanger från andra branscher. Vi kommer även få se att personer med mångårig erfarenhet från sin tjänst lämnar för en bättre lön, kanske kan de komma tillbaka som konsulter. Små kunskapsintensiva företag vet förhoppningsvis hur de ska värdera sin kompetens, vilket de måste för att överleva.
Många inom tech, programmerare, etc har idag inte kollektivavtal men den stora efterfrågan på dessa tjänster har gjort att dessa personer lätt har kunnat få en högre lön genom att byta arbetsgivare, allt medan de inom andra yrken får nöja sig med det avtalsrörelsen ger dem. De som avsagt sig all form av facklig trygghet och jobbat för en startup, med en del av lönen i form av optioner, har kunnat tjäna väldigt bra. Det finns numera alltså en stor grupp för vilka facket inte upplevs som relevant. Dock ska man inte glömma att facket erbjuder rådgivning, även när det inte finns kollektivavtal, vilket kan vara oerhört värdefullt.
Ja, facken uppstod ju inte riktigt som skydd för högutbildade med spetskompetens utan för den breda massan som inte har så många möjligheter och inte har så mycket marginal.
Känns som att lönenivåerna har halkat efter i så många år nu så att det krävs andra medel för att höja lönerna över sikt. Strategin med nuvarande lönemodell har förenklat utryckt sett till så att vi har en helt oreglerad arbetskrafts invandring och en importerad ny arbetskraft vilket i förlängningen ger en högre arbetslöshet som i sin tur ger lägre löner. Tror att vi behöver komma ner på så pass låga arbetslöshetsnivåer så att konkurrensen om arbetarna blir som i USA eller våra grannländer, då kan lönerna öka på ett mer balanserat sätt enl. mig.
Hur vi ska komma ner i arbetslöshet är en annan fråga däremot. Att svenskt näringsliv tillsammans med facken löser detta är föga troligt mtp att facken verkar ha suttit i knäna o tittat på sedan tidigt 90-tal.
Ska man finna en lång lösning så ska man i såfall skriva in avsikter att det ska ske löneökningar långt över inflationen i 3-5 år med start från nästkommande år igen, det kommer aldrig näringslivet godta. Som krydda på skiten så har vi även en riktigt svag valuta vilket gjort våra redan värdelösa löner än mer värdelösa så fort vi sticker näsan utanför landet. Vi har som land blivit så mkt fattigare. I den kontexten kan det ju kvitta hur fan det går för enskilda bolag med dess ägare i spetsen.
Att lönenivåerna halkat efter är helt enkelt inte sant. Under 1970-1995 (hög inflation) var löneökningarna i genomsnitt 8.1% per år varav reallöneökningen endast var 0.5% per år, resten inflation. 1995-2021 (låg inflation) var löneökningarna i genomsnitt 3.2% per år varav reallöneökningen var 2.1% per år (https://www.ekonomifakta.se/Fakta/Arbetsmarknad/Loner/Loneutveckling-och-inflation/). Givetvis slår det här olika mellan branscher, men löneutvecklingen har varit ganska god under de senaste 20 åren.
Hade det inte varit för SEKetas så hade det ju varit bra. Jag tror dock att inflationen kommer falla kraftigt i slutet av nästa år, troligen med noll-räntor i början av 2024. Men det är drygt ett år innan det blir bättre.
Ska bli intressant att följa slakten på bostadsmarknaden 2023. Enligt kurvan ska det ned rätt kraftigt, eller så ska bostadsobligation falla kraftigt. Vän av ordning kan ju undra till vilken premie/risk vår bostadsmarknad ska sättas till. Runt 4% idag
Det blir nog inga nollräntor på ett bra tag med tanke på att alla centralbanker vet att det var en dålig ide och att varken höjd eller sänkt ränta verkar påverka inflationen nämnvärt. Möjligen kan det återkomma tillfälligtvis men jag pondusstipulerar att räntan kommer ligga över noll under överskådlig framtid.
Håller med där. Våra politiker är experter på att säga att vi ju så fint måste anpassa oss till omvärlden mtp vi är så satans exportberoende. Med det sagt så förs det en intensiv finanspolitik för att, gud förbjude, inte få vår krona att närma sig obehagliga nivåer för vår export. Det är dessvärre ett mynt med två sidor då man samtidigt sätter vårt lands totala värde i förhållande till framförallt USD och Euro.
Förenklat kan man säga att om vi växlat in på 8,5kr/euro och gått med i samarbetet så hade vi förmodligen varit 30-40% rikare i Sverige idag om man jämför med euro och usa. Omvänt säger inte realökningar ett skvatt då de ej tar hänsyn till valuta effekter osv. Jämförelser bör sättas i realitet till ”den så jävla viktiga omvärlden som vi är beroende av” och inte bara som en intern indexreglering.
Nu börjat tom våra företag som exporterar att klaga på svenska kronan då man har svårt att stå sig mot utländska företag trots att man gör stora vinster i sek, just för att det är en jävla skitvaluta som gör oss och företagen fattigare i verkligheten.
”Företår att jag nu verkligen förenklar det hela men det är lite meningen”
Det och kombinationen med väldigt låga räntor är förklaringen till att svensken levt rock n rollliv sedan dot-com krisen.
Inte alla, men i genomsnitt.
Stämmer säkert beroende på vilken stat man förlitar sig på, stämmer även att vi sedan 2015 i omgångar halkat efter rejält sett till EU i allmänhet va gäller reallöneökningar. När och om reallönerna blir så mkt sämre i Sverige än i jämförbara land de närmaste åren så är det dessvärre en smärre katastrof för löntagarna. Lägg därtill vår valuta så kan man se hur kul det är att köpa hus eller bil i USA eller nere i Europa. Då får man den fulla effekten enl mig.
Ser man på arbetskostnad i förhållande till produktion (som jag tycker är den mest relevanta) så är vi typ sämst i klassen sedan mitten av 90-tal. Det innebär förenklat att den del som svensken får ta del av för den produktion som görs blir mindre och mindre. Klyftan ökar och svensken generellt blir fattigare på sitt eget grepp. Socialism är kanske inte alltid favoritämnet men i ovan kontext så tycker jag det blir ganska tydligt att det drivs stora och tunga närlingslivskomplex i Swe som har utnyttjat en skarp och utbildad befolkning utan att för den delen dela med sig av den kakan i den takt som det skall göras.
Som Ebba sade; staten och kapitalet.
Petitess (och en pet-peeve jag har), men det var inte Ebba Grön, det var Blå Tåget (Ebba Gröns version är en cover).
håller med HEASM66 – den goda realöneökningen under de senaste 20-25 åren beror till stor del på att
fack och arbetsgivare hållit sig till industriavtalet som föreskriver att löneavtalen ska ta stor hänsyn
till riksbankens inflationsmål och industrins konkurenskraft.
Kan man verkligen tala om ett rättvisande inflationsmått när ingen hänsyn tagits till priser på fastigheter?
Kan man verkligen tala om ett rättvisande inflationsmått när ingen hänsyn tagits till priser på fastigheter?
Vi har låg arbetslöshet – även jämfört med våra grannländer.
Vi har ju bland den högsta – om inte den högsta – sysselsättningsgraden i Europa.
Det är ju direkt faktafel med arbetslösheten. Vi ligger i megatopp där dessvärre. Bättre är det med sysselsättningsgraden där man räknar in alla som på ett eller annat sätt sysselsätter sig mer än 1 timme per vecka på ett eller annat sätt.
Ska man gotta ner sig i ännu mer siffror så är det dessvärre en allt för stor del av befolkningen med utomeuropeisk bakgrund som står för den större delen av den katastrofala statistiken där man jämför oss med toppnationer som Grekland och Spanien i att vara sämst på att trycka tillbaka arbetslösheten.
Om man inte vågar se de problemen som finns PÅ RIKTIGT så kommer vi aldrig få bukt med arbetslösheten så snälla säg inte att vi är ens nära bra statistik på den fronten.
Tror dock att det finns fin tillväxt i att just få vår befolkning att jobba mer men då måste man se helheten och inte titta på någon friserad sysselsättningsgrad för den är helt orelevant i sammanhanget.
Ingen lätt ekvation att lösa ut. Men från mitt perspektiv så är i inflationstider alla förlorare och det bästa är om vi hittade en gemensam väg ut. Att höja lönerna ger en dubbelspark till att öka inflationen. Dels själva löneökningen i sig gör att allt som är personalintensivt ökar i kostnader och driver inflationen i sig dels så är kronan numera en valuta som skvalpar fritt och den sjunker i samma takt som importpriser ökar. Tyvärr är den enda vägen ut ur fällan riktade skattesänkningar mot de som jobbar. Vare sig facket gillar det eller ej så skulle Sverige må bästa av att de som jobbar inom exportindustrin får störst skattesänkningar. Naturligtvis en ny modell som gör att fack och industrin skulle behöva gå till regeringen vilket sticker i ögonen på på både fack och arbetsgivare. Men riktade skattesänkningar är absolut bästa sättet att ta sig ur inflations spiralen och 0 i löneökningar. Vilket skulle kunna driva och styra köpkraften och samtidigt hålla kontroll över inflationen. Detta för att Inte utlösa indexuppräkningar för pensionärer, hyresgäster m fl. då kommer trippelsparken.
Riksbanken skulle också kunna sluta kasta ut SEK till höger och vänster och pressa ned kronan. Att kräva 0 i löneökning när man som Riksbank bettar mot sin egen valuta på spekulation för att rädda sin egen balansräkning är lite magstarkt.
Hur stor del av inflationen just nu drivs av löneökningar? Eller är det bara en rädsla för något som inte har inträffat? Inflation är ju roligt på det sättet att det omöjligen kan hålla en 10% ökningstakt år efter år. Gick priserna upp 10% i år kommer de verkligen gå upp 10% extra nästa år? Ökningstakten har ju redan stagnerat.
Det här. Ingves borde få gå på studs. Att konstant hedga _mot_ kronan borde ju vara tjänstefel.
Förutsättningarna för att det ska vara acceptabelt är att det är gemensamt: om tjänstemän, kommunpampar och VD:ar kommer undan med högre påslag så är det bättre att alla dras ner i inflationsträsket tillsammans.
Tjänstemän får inte högre löneökningar. Tjänstemannafacken är totalt tandlösa och har nog aldrig stått på sig så länge jag följt det.
Ledningsgrupper och kommun, regering, riksdag däremot kommer få rejäla påslag. Företagen gör ju rekordvinster så varför ska inte VD få 20% extra?
Blir lite fundersam. Borde inte skattesänkningar ge ökat konsumtionsutrymme, som i sin tur ger högre efterfrågan och (fortsatt) inflation? Jag skulle snarare propagera för det motsatta dvs skattehöjningar, om sänkt inflation är målet. Sedan spelar det såklart roll var skattepengarna tar vägen. Ökar den offentliga konsumtionen, eller kanske den privata via omfördelning? Eller läggs pengarna åt sidan, “offentligt sparande”? Nedskärning eller expansiv budget?
Min gode far minns när han fick löneökningar på 20% på det glada 70-talet. Synd att ökningen var uppäten året efter på grund av en skenande inflation.
Ingen som var med då vill tillbaka till den tiden av förståeliga skäl. Sedan nämner inte bloggaren att budet från industrifacken rör sig om ett år och inte om de sedvanliga tre vilket även spelar in i beräkningen av vad som kan komma att krävas längre fram givet händelseutvecklingen.
Hade vi inflation på över 20%? Det behövs ju för att löneökningar på 20% ska ätas upp. Det tvivlar jag starkt på. Och jag var med på 70-talet.
Ja jag var ju då inte med på den tiden men du kan ju ta diskussionen med far min och se vem som hunnit bli mest senil :p
på 70- och 80-talet låg inflationen på ca 8% per år
dvs löneavtalen som låg på ca 8-10 % vissa år gav fina löneökningar som sen åts upp av inflationen
Samtidigt förlorade nog svensk industri konkurenskkraft och arbetstillfällen
Varvskrisen var väl ett tecken på detta
Ja jag tror far min berättade om en höjning han fick på 20% som dock var snabbt uppäten av inflationen. Men då måste han ju menat på åtminstone två års sikt, utifrån siffrorna ovan.
Lärdomen från 70-talet är hur som att arbetsmarknadens parter måste hantera hög inflation med en viss försiktighet.
Med andra ord kommer inte inflationen att äta upp några bolån. Eftersom lönerna inte ökar i samma takt som inflationen.
Den äter väl upp till viss del, men inte lika mycket som om inflationen kompenserades fullt ut.
Det är ju precis det den gör om lönen ökar nominellt i takt med inflationen, samtidigt som lånebeloppet är konstant.
Om du orkar med räntan (även om vi har kraftigt negativ realränta just nu så borde inflation förr eller senare leda till en ränta som är högre än inflationen -men de senaste decennierna har vi ju levt i ett alternativ universum när det gäller räntan. Så vem vet)
Förutsätter att även huspriserna ökar i samma takt. Och att bolåneräntorna inte gör det. Då äter inflationen upp bolånen.
Utan att vara expert på ämnet så har jag för mig att lönerna på 80-talets inflationsrace var ca 10% av inflationen totalt. Det som drev på då va extrema vinster i företag, devalveringar, efterfråganbrist och knepig finanspolitik – det började eg i slutet av 60-talet och 70-talet med energikrisen på den tiden och enl många en genomusel ekonomistrategi med Palme i spetsen ”hedrar dock hnm med”
Det känns som att när de drar lönekortet i lönerörelsen så är det en redan havererad finanspolitik som är anledningen.
Va gäller inflationen så kan man ju fråga sig vad konkurrensen inom oligopol som mat-energi-bank o försäkring gör för att driva på? Ska man på riktigt ta krafttag så kanske greedflationen måste bli ett samtalsämne. ICA är kanske typexemplet men allt som upphandlas av stat o kommun är andra exempel på en helt havererad konkurrens som driver på inflationen förstås.
Fler och fler institutioner anses numera too big to fail. Kombinerat med politikernas mål att inget jobbigt någonsin får drabba medelklassen.
Vad som behövs är att låta företag, folk och fä faktiskt drabbas av några lagomt stora smällar.
Så företag och hushåll lär sig att bygga kassa igen.
Vi kan inte låtsas som om alla alltid går att rädda hela tiden.
Inflation har man när efterfrågan på varor och tjänster är större än tillgångarna och valutans värde minskar. Det fixar man inte genom att öka efterfrågan.
Helt rätt, my bad…menar förstås utbudsbrist
Det var en intervju med Riksbankschef Ingves när Coronaepedemin bröt ut och intervjuaren frågade vad han kunde göra nu när det är likviditetsbrist…
-Vi kan trycka hur mycket pengar som helst.
och så kom inflationen
Facket gör förstås företagen en stor tjänst då vinsterna är rekordstora, företag bidrar också till inflationen. Samtidigt ökar statens kostnader på alla fronter och skattebasen urholkas drastiskt när löntagarnas löner halkar efter och stat/region/kommun får en dubbelsmäll. Så ett allmänt dåligt läge, kanske arbetstagarna går med att avstå detta år men när kommande vinterns elpriser satt ett stort antal hushåll på obestånd, då kommer det jäsa i leden.
Gamla pengar?
Ouch!
Om man nu är orolig för att driva upp kostnaderna, och för svensk industris långsiktiga konkurrenskraft, så kan man väl kombinera kraven på löneökning med krav på en rejäl dusör som engångsbelopp, att dela ut utifrån arbetad tid under året, eller nåt liknande. Använd fantasin lite grann.
Förresten fattar jag mig inte på Riksbankens, och andra centralbankers, policys. Inflationen beror väl inte på överhettning i första hand, utan på att Putins krig drivit upp energipriserna kraftigt, vilket har fortplantat sig till i stort sett alla andra varor och tjänster.
Prishöjningarna funkar ju i princip ensamma som avkylande åtgärd, det behövs ingen lök på laxen i form av räntehöjningar. Det riskerar ju bara att orsaka en djup lågkonjunktur nästa år, med prisras på fastigheter, kreditförluster hos banker, m.m., som följd. Räntehöjningarna skulle ha kommit betydligt tidigare.
Stefan Ingves är som en onykter traktorförare som kör en traktor med jätteglapp i ratten och styr utifrån vad han ser i backspeglarna i stället för genom framrutan, och nu är vi med full fart på väg från det ena diket till det andra.
Men det kanske blir bra för den som har cash och kan göra ett klipp på nåt hus där nuvarande ägare har förköpt sig.
Nej inflationen beror inte på Putins krig. Energisituationen utvecklades till en konstaterad katastrof våren 2021 då ex. produktionen av konstgödsel tog stopp i Europa pga gasbrist och exporten av densamma internationellt bromsades. Lätt att se vad som komma skulle vad gäller ex. matpriser. Detta berodde på hjärndöd ESG-politik inom västvärlden. Ovanpå detta har vi nedläggning av basenergi i västvärlden. Vi har en reversering av den globaliserade ekonomin som gör att den låga inflation vi åtnjutit också reverseras och ger oss högre inflation framöver istället. Samt såklart covid lockdowns i Kina fortfarande, samt lite lök på laxen pga Putinkriget.
Inflationen är väl producentstyrd (finansstyrd) av att för stor andel pengar gått till vinster och ägare, som placerar vinster och driver värdet för resurstunga företag, jord och skog! Ägandet hamnar i slutänden globalt med eller utan fd svenska ägare. Nu blir det väl rea för dem med kronans fall. Måtte man inte lyckas ändra lagen om jordförvärv, som än så länge till 50% skall vara svenskt bofasta jordbrukare.
Är Sverige på väg att bli en koloni som säljer ut naturresurser och infrastruktur till den globala “eliten”?
Varför skulle facken ställa krav som driver på inflationen? Det går bra att slänga sig med fackpampar, men faktum är att facket är en demokratisk organisation där medlemmarna ger förtroende till sina företrädare. Det är inte svårt att påverka om man vill, det skulle nog till och med gå bra att göra revolution. Det är många som har synpunkter, men alldeles för få som engagerar sig.
Jag är förtroendevald men funderar på att hoppa av och lämna facket. Stockholm sonderar inte ens vad de lokala klubbarna vill.
Jag förstår dig. En hopplös uppgift.
Priserna är högre, det är väl inte arbetsgivarnas fel? Ska vi spä på inflationen med (nominella) löneökningar så får vi ännu större problem, ännu mer stigande priser när företagen ska ut kostnadsökningarna på priserna – en negativ spiral. Jämför om det blir missväxt i världen och högre matpriser. Då får man också reallönesänkningar, that’s life. Nu är det energi (åtminstone delvis) i botten. Fokus borde vara på att avhjälpa bristsituation som ger högre priser, och de som på olika sätt kan hjälpa till med kan mycket väl få högre lön. Men inte allmänt, till alla, utan grund. Löneförändring bör snarare användas för främja omstrukturering av samhällsekonomin, med hänsyn till dagens situation.
Varför kämpar inte facket för att införa 6-timmars arbetsdag med bibehållen lön istället? Det blir en teoretisk löneförhöjning med 20% men det spär inte på inflationen, och folk får mer tid till livet, familj och vänner 😊
Därför att inom många sektorer är det brist på folk. Själv jobbar jag just nu på en av Göteborgs större privatägda tillverkningsindustrier och det är en intressant mångkulturell upplevelse, man får leta jorden runt, inte bara i Indien utan även i Latinamerika, för att hitta folk. Sex timmars arbetsdag skulle inte riktigt flyga.
Eller så är det precis det som skulle locka svenskar till industrin.
Hur stark är facken i sverige? Vilken andel av arbetare är organiserad i facken?
Ganska hög, 68% enligt wikipedia.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Facklig_organisationsgrad
Tack sa mycket!
Enligt studier är relation mellan organisationsgraden och lönniveau U-formad. Om organisationsgrad är >50% minska lönniveau med stigande organisationsgrad.
Nu har ju även arbetare i Sverige fått ganska stadiga reallöneökningar de sista 15 åren eller så, mycket tack vare moderata löneökningar och låg inflation. Ett löneavtal riktas dessutom framåt och är inte kompensation för innevarande år på något vis. De flesta bedömare räknar dessutom med betydligt lägre inflation nästa år och 2024.
Räkningen för de sjukt höga energipriserna landar alltid till slut i knät på löntagarna. Både de höga elpriserna i Sverige och de sanslöst höga drivmedelspriserna är delvis ett resultat av fullt medvetna politiska beslut. Stängningen av 3 (?) reaktorer de 3-4 senaste åren. En reduktionsplikt på drivmedel långt högre än EU kräver. Skatt på skatten på drivmedel. Straffskatter på viss energiproduktion osv. Sverige blöder. Idiotiska politiska beslut som ställer till stora problem för näringslivet och välfärden kan ändras på, så varför gör man inte det?
Med stor risk för att upplevas som oerhört raljant.
Storleken på det som folk köper är proportionell mot deras inkomst, dock vanligtvis omvänt förhållande gällande storleken på folk. Är det verkligen vettigt, blir man lyckligare om ens ägodelar är större eller fler? Visst behöver man lite materiell standard, men det sätts liksom inga gränser.
Den dag då man inte köper den där höga bilen och bygger lite extra på huset så fort det trillar in lite extra pengar utan istället sparar och håller igen på sina kostnader så kanske folk kan bli så ekonomiskt starka att de kan säga “nej tack, jag säger upp mig nu, ni är välkomna att höra av er när ni betalar den lön som jag vill ha, nu skall jag åka hem och göra roliga saker med mina barn”.
Ja, i den svenska modellen är arbetsgivare och arbetstagare partners. Inte fiender som ska pungslå den andra med maximal kraft eftersom det blir destruktivt för båda parterna. En tanke om att få ut löner i stället för arbetslöshet och arbete i stället för strejk. Så, inte alls otroligt att fackens ekonomer har räknat på vad de tror blir bra i längden och då landat i att 10% inte gynnar någon.
Det är tydligen den här moraliska nivån som är budskapet till fotfolket att förhålla sig till …
https://www.svt.se/nyheter/granskning/ug/avslojar-s-politikernas-hemliga-upplagg-ratt-adress-sakrar-miljonarvoden