MÖP-måndag: Försvarsmakten går vidare med MMP som ny pvrobot – inklusive NLOS-förmåga

Enligt chefen för armémateriel på Försvarets Materielverk går man nu vidare med organisations och metodförsök i armén med den franska pansarvärnsroboten MMP, som alternativ ersättare för robot 55 TOW och Rb 56 Bill, antagligen att kalla för pansarvärnsrobot 58.

Förstår du inte franska, slå på automatisk textning i filmen ovan för Google-kvalitet på översättning.

Det är alltså inte avgjort att MMP blir det svenska valet av ny pansarvärnsrobot, men man går alltså vidare med denna Missile Moyenne Portée till truppförsök.

Roboten togs fram som en ersättare för franska Milan, och skulle lösa en del problem när det gällde bruk i Långbortfrånstan och riskerna för sk överskottsförluster (eng collateral damage), samt även bruk mot lättare obepansrade mål.

Systemet har därför tre olika målsökningslägen. Dels en skjut och glöm (eng fire and forget), dels aktiv styrning via fiberoptik och kamera, som gör att man kan avbryta om det dyker upp civila i målet. Och slutligen och mest intressant med tanke på den moderna utvecklingen av slagfältet som belysts särskilt med kriget Armenien-Azerbajdzjan i höstas, nämligen målval efter avfyrning (eng lock-on after launch, LOAL) och ingen fri sikt (eng non line-of-sight, NLOS), samt styrning av eldledare som tredje part.

Det senare innebär alltså att skytten inte behöver se målet, vilket man sällan gör några längre sträckor eller längre tidsenheter i svensk terräng, som ofta är skogbeväxt och kuperad. Ett jägarförband med MMP kan ligga 4-5 km från en väg, och bara ha en oplats eller eldledare nära vägen, och sedan avfyra pansarvärnsrobotar från djupt inne i den svenska skogen mot framryckande motståndare. Alternativt att man inte ens har eldledare, utan bara en RPAS (drönare) som identifierar att motståndaren finns på vägen, så kan man avfyra robotarna och leta upp målet via kamerastyrningen över fibertråden. Det ger svenska förband full förmåga att slå mot angriparens pansar utan någon egentlig risk för det egna förbandet, samt öppnar för pansarvärnsrobot i de flesta typer av svensk terräng, där stridsavstånden annars kan handla om hundratalet meter istället för flera kilometer.

Räckvidden på MMP är upp till 5 km, så vi pratar dock inte Spike NLOS med upp till 25 km räckvidd, men skulle likväl vara en rejäl förmågehöjning.

LOAL ger möjligheten att växla mål om något intressantare dyker upp under robotens flykt, t ex en stridsvagn istället för ett stridsfordon.

MMP-robotens stridsspets har en tandemladdning med riktad sprängverkan, där den första laddningen ska slå bort eventuellt aktivt pansar. Penetration ska vara 1 000 mm pansar, och med tanke på att roboten slår snett uppifrån så lär det inte finnas någon stridsvagn den inte kan slå hål på. Därtill har stridsspetsen 1 500 wolframkulor som agerar splitter mot mjuka mål och levererar dålig stämning till eventuellt avsuttet skytte, eller det hos den dimensionerande angriparen populära påsuttna skyttet ovanpå pansarfordon.

MMP framstår som en rejäl förbättring och bra ersättare till både robot 56 och den tyngre robot 55, samt är fullt portabel. Eldenheten inklusive batteri och tripod ska väga 11 kg, och varje robot 15 kg, samt ha tvåstegs avfyrning så den kan avfyras från inuti byggnader utan att skada egen personal. En Spike NLOS med 25 km räckvidd är antagligen inte lika portabel pga högre vikt på roboten, både för fiberkabeln och fastbränslet, vilket gör den mindre lämpad för exempelvis svenska jägarförband.

Wikipedia uppger att det än så länge bara är Frankrike själva som använder MMP och har köpt 400 eldenheter och 2 850 robotar.

NLOS innebär en del utmaningar när det gäller övningar, då det är svårt att genomföra NLOS-skott torrt, även om sådan bekämpning säkerligen kan simuleras i Försvarsmaktens STA-system, likt för andra system för indirekt bekämpning av pansar, som STRIX-granater eller Excalibur. Dock får inte skytten rätt NLOS-övning utan att det faktiskt skjuts iväg en robot som man sedan får styra mot ett faktiskt mål, men även en blindladdad robot skulle dels bli rätt dyrt på övningar, plus leverera rätt dålig stämning och eventuella skador på utvändig utrustning när den knackar på målet, och i värsta fall träffar personal som sitter i öppna luckor. Möjligt att det kan finnas en liten simuleringsprogramvara i eldenheten som kan visa en fejkad miljö för skytten att låtsasstyra en robot i och sedan rapportera in resultatet till STA för konsekvensutsättning av det faktiska tänkta målet? 

Om inte annat kan en sådan programvara säkert byggas och integreras för många miljoner kronor. Vilket det nog kan vara värt. Simulatorer finns t ex till robot 57, se nedan.

Bloggaren testar robot 57 NLAW på Kråks skjutfält 2012