Att Sverige bara på pappret var “allianslös i fred, neutral i krig” är sedan länge en punkterad myt. I dagarna har det offentliggjorts via spaningsflottiljen F 11:s museum att Sverige 1958 flög 30 spaningsuppdrag inne över Sovjetunionen och lydstaterna Polen och Östtyskland, i samarbete med Nato. Antagligen har det skett fler gånger sedan dess, men det är ännu inte avhemligat.
 |
| Spaningstunnan Saab S29C med sina kameror uppställda. Fotograf: Okänd, icke konstnärligt foto från innan 1968 och därmed upphovsrättsfritt i Sverige |
Dagens Nyheter, med bland annat Mikael Holmström som drog ner byxorna på maskirovkan att Sverige skulle varit allianslöst i fred och neutral i krig med sin bok Den dolda alliansen, uppmärksammar Södmanlands flygflottiljs F 11-museets – Sveriges Flygspaningsmuseum – avslöjande om de trettio svenska flygspaningsuppdragen inne över Sovjetunionen och Polen 1958.
Uppdraget var att flyga fram till territorialgränsen för att ta foton och sedan ta “jävligt bra bilder”, vilket innebar att man även i 1000 km/h flög in över ryska, östtyska och polska militärbaser och tog detaljerade foton, på en sådan nivå att man kunde se ansiktsuttrycken på förvånade militärer.
Flygningarna var belagda med högsta militära sekretess och skedde med understöd av Nato, dvs i samarbete med Nato, som stod för övervakning av luftrummet och varningar för sovjetiskt jaktflygs närvaro. Signaleringen skedde på engelska, med svenska Catalinaplan som radiorelä och sjöräddning. Först nu 63 år senare har flygningarna 1958 avhemligats, men det har garanterat skett fler gånger sedan dess. I Den dolda alliansen nämner Holmström t ex hur Attackeskadern E1 ibland flög an mot det av Sovjetunionen ockuperade Baltikum för att tända upp hela det sovjetiska luftförsvarets alla anläggningar – radar och luftvärn – medan Natos signalspaning spelade in allt.
 |
| Mig-15, förvisso inte med sovjetisk målning |
De i flygningarna 1958 inblandade svenska spanings-Tunnan Saab S29C – framförda av fältflygarnas unga värnpliktiga flygförare i 19 eller 20-årsåldern – var övermålade med svarta linjer så det saknades såväl nummer som nationalitetsbeteckningar under uppdragen. Dels agerade de svarta linjerna maskering när man flög fram bara några meter över Östersjöns havsyta, och dels gjorde dessa tillsammans med hastigheten på 1000 km/h att det var svårt att se skillnad på en J29 Tunnan, en amerikansk F-86 Sabre eller de sovjetiska Mig-15 eller Mig-17.
Piloterna från F 11 utanför Nyköping omgrupperades med sina plan till F 17 Kallinge, varifrån uppdragen utfördes.
 |
| Amerikanska F-86 Sabre under Koreakriget. Foto: Wikipedia, public domain |
Tillvägagångssättet var att flyga i rote fram till territorialgränsen, där det enda planet steg och tog foton, och drog uppmärksamheten till sig för att vända hemåt, medan det andra fortsatte in över Polen eller Sovjetunionens ockuperade områden i Baltikum eller de etnisk rensade områdena i fd Königsberg (även känt som Kaliningrad). I den aktuella hastigheten kunde det innebära att man var över målet bara i några sekunder, men det skedde också flög rakt över det ockuperade estniska Ösel. Andra listade flygningar var mot Gdansk, Swinoujscie, Peenemünde och det ockuperade Liepaja i Lettland.
Man undkom det sovjetiska jaktflyget, som var uppe vid några tillfällen men aldrig hittade de svenska planen, men vid ett tillfälle drabbades en S29C av motorfel och kunde bara flyga undan i 400 km/h, men klarade sig ändå.
Efter den intensiva veckans trettio flygspaningsuppdrag flög piloterna till Luleå och togs sedan till Kebnekaisefjällen för att under trevliga och avslappnade former få återhämta sig från stressen att flyga skarpt över Warzawapaktens militärbaser.
Hundratals unga svenska fältflygare dog under det kalla kriget, ett kallt krig där Sverige aldrig var neutralt eller allianslöst, även om det var ord man slängde sig med för att blidka den Moskvakramande och Moskvafinansierade vänstern. Sovjetunionen såg aldrig Sverige som neutralt och skulle kärnvapenbombat oss från första dagen de inledde en konflikt och planerade aldrig för ett kärnvapenfri konventionellt krig.
Offentliggörandet av dessa tidigare sekretessbelagda spaningsflygningar mot de nu fria Tyskland, Polen och Baltikum bör ses ur perspektivet att det finns de nyttiga idioter och från Kreml avlönade inflytelseagenter, som försöker hävda att Sverige är allianslösa än idag, och att vi skulle stå utanför en konflikt runt Östersjön, eller försöker hindra oss från att stödja demokratiska grannar mot diktaturen i Kreml.
Sveriges Flygspaningsmusem på Skavsta i Nyköping är väl värt ett besök i dessa svemestertider i Wuhan-pestens spår.
Antagligen kommer uppgifter om fler uppdrag inne över eller mot Warzawapakten i samarbete med Nato under kalla kriget att offentliggöras de kommande åren i takt med att sekretessen kan lyftas någon gång i intervallet 60-70 år. Risken finns förstås att man gör en gallring i Krigsarkivet så en del händelser går för evigt förlorade, oavsett om sekretessstämpeln borde lyfts. De kommande åren får vi förhoppningsvis en allt bättre bild av Sveriges egentliga roll och uppträdande under kalla kriget. Framåt 2050 kommer ubåtsjakterna på 80-talet att börja avhemligas, om man har förmånen att leva och vara vid sunda vätskor nog att ta del av det då.
Källor (pga den svenska ännu ej fastställda implementeringen av EU:s länkskatt för länkar till bidragsmedia kan inte bloggen länka till bidragsmedia, då det kan komma att debiteras retroaktivt)
DN www.dn.se/sverige/svenska-stridspiloter-flog-in-bakom-jarnridan/ (betalvägg, så DN kräver dina personuppgifter och kommer logga vad du läser – vilket inte kommer ske om du besöker Flygspaningsmuseumet istället)
45 kommentarer
Underrättelseverksamhet är ju varken fred eller krig utan ett ständigt pågående skymningsläge. Så myten kan väl få leva ett tag till.
Taskigt mot unga värnpliktiga flygförare! "Hundratals unga svenska fältflygare dog under det kalla kriget". Det låter som plågsamma människoförsök. Kan man äventyra livhanken på unga män bara så där? De var väl inte frivilliga, heller?
Värnpliktiga var de inte. Däremot var Tunnan ökänd med många dödliga olyckor.
Jodå, de var mer än frivilliga. Det var stenhård konkurrens att bli "fältflygare". Att haverier var alltför vanliga betraktades som en del av spelet och jag antar att det var lika i de flesta flygvapen på den tiden.
Vi har alltför lätt att lägga våra dagens värderingar på andra tider.
Dessutom var det så att på den tiden ansåg amn att försvaret av Sverige var viktigt, både hos politiker och befolkningen i snitt. Det gjorde att viljan till uppoffringar var hög.
Mången var nog dessa unga män som hörde från sina fäder hur de lågo inkallade i ett vinterkallt Boden eller bevakade gränsen.
En del stredo mot Sovjetkommunismen i sitt försök att hålla broderlandet fritt.
Så de var uppfödda med vikten av att gemensamt försvara riket.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
"Lite svinn får man räkna med". Människosvinn.
Ta dig en titt på "Det rätta virket" om John Glenn och hans kolleger i USAF vid samma tid och se vilka risker de var villiga att ta för att slå USSR i rymdkapplöpningen.
Den privata åsikten då att sekretess bör bibehållas för evärderlig tid vad gäller uppgifter av militär karaktär och framför allt gällande agerande i förhållande till Främmande Makt.
En av Svensk Regerings främsta plikter är att hålla landet utanför krig och om detta då skall ske till priset av att man ljuger sig blå … så för all del låt lögnerna flöda ur truten i outsinlig ström!
Statsnyttan går före alla andra hänsynstaganden!
Varför är det alltid viktigast?
Statsnyttan går ALLTID bakom folkets frihet!
Det var mycket människosvinn även under de finska vinter- och fortsättningskrigen. Unga män skickades ut på fjärrpatruller under flera veckor, med ett par skidor och minimalt med mat och dryck med sig. De kom tillbaka (i bästa fall) utmärglade och dödströtta, praktiskt taget i psykos, pga den enorma spänningen, dödsångesten och den fysiska utmattningen. Det påstås att Pervitin (metamfetamin) hjälpte många av dem att återvända från de många fjärrpatrullerna, en drog som Hitler försåg dem med. Det sägs att många finnar fick senare problem med spriten, pga det kvarvarande beroendet av Pervitin.
Mina vänners pappa deltog som frivillig som tonåring i Helsingfors luftförsvar och gavs Pervitin för att orka med uppgiften. Han fick senare enorma problem med spriten och misshandlade ofta sin familj, som blev vräkt flera gånger. Senare startade han Finlands största hjälporganisation för alkoholister, drogmissbrukare, sjuka och fattiga. Han drev den i 40 år och sedan fortsatte hans söner driva den i 20 år och idag även sondottern. En stor del av familjen jobbar ideellt med plockning och utdelning av matkassar i Helsingfors.
Wikipedia:
Under andra världskriget delade det tyska Wehrmacht ut stimulantiat (känt som Pervitin) till sina trupper. Drogen blev främst utdelad till elittrupper, men även till bland annat stridsvagnssoldater och piloter. För piloterna kunde drogen vara inbäddad i chokladkakor, de ökända "Fliegerschokolade" (respektive "Panzerschokolade"). Drogen användes i stor utsträckning under fälttågen mot Polen och Frankrike, då de väpnade styrkorna försågs med tiotals miljoner tabletter i doser om 3 milligram.
Kul med "flygchoklad" och "pansarchoklad"!
Rickard Ohlin: Folkets Frihet är inget hänsynstagande … Det är en förutsättning för att kunna göra hänsynstaganden.
ML: Jag har träffat en sådan veteran. Svårt alkoholiserad. Om man skulle blåsa ut ljus fick man be honom gå ut eftersom han började skaka och gråta av den specialla lukten. Den påminde honom om lukten när de brände ryssar levande genom att blockera dörrarna och sätta eld på stugorna de gömde sig i för att klara kölden. Det spelade ingen roll att han räknades som hjälte och hade fått medalj, han skakade och grät ändå.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Chiefen, så kan man ju se det. Föresten har du ström ikväll 😉 ?
AndersH. Pappan till mina vänner hade ett soppkök under många år på Hagnäs torg i Helsingfors, där han hade själv tidigare sovit under bron som alkoholmissbrukare. Där fick alla komma och få en mugg med ärtsoppa gratis. Om man ville betala så fick man det. Det var ofta traumatiserade, fattiga krigsveteraner som samlades vid soppköket. Han ordnade julfester och självständighetsfirande åt några tusen hjälpbehövande, som även fick kläder.
Jag fick mycket hjälp av en annan krigsveteran, från Lapplandskriget där man drev ut tyskarna från finska Lappland som resultat av fredsuppgörelsen med Sovjetunionen. Han hade också varit ganska illa däran efter krigen och använt ganska mycket alkohol, det är ganska förståeligt efter ett så svårt trauma. Han betalade färjeresan till Stockholm, hjälpte till att ordna jobb och bostad och betalade även taxiresor. Väldigt vänligt gjort av honom.
marjatta, tack för intressanta och sorgliga historier från kriget. Kan tänka mig att dessa upplevelser bryter ner även den hårdaste person. Apropå amfetamin så använder ju åtminstone USAF så kallade "go pills" när piloterna behöver vara på alerten under längre tid. För att "komma ner" efteråt ordineras de "no-go pills". :/
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
AndersH2021-05-27 23:04
Kan tänka mig det. En bekants farfar stupade under slaget vid Suomussalmi. Extra jobbigt för familjen eftersom slagets utgång var en förkrossande seger för finnarna, men samtidigt någon sorts bekräftelse att hans deltagande gjorde skillnad. :/
Har ni hört talas om en finsk krigshjälte med namnet Simo Häyhä, kallad ”Vita döden”, som tjänstgjorde under Finska vinterkriget? Enligt Wikipedia har han gått till världshistorien som den mest effektiva prickskytten någonsin. Beroende på källa sköt Häyhä mellan 500 och 742 sovjetiska fiender de 105 dagar kriget varade. Häyhä påstås ha varit känd av den sovjetiska Röda arméns soldater som Belaja Smert, "Den vita döden".
Han påstods orsaka så stora förluster för motståndaren att ryssarna skulle ha utlovat en stor belöning till den som kunde ta hans liv. Röda armén skulle också ha skickat egna prickskyttar med enda uppdrag att bli av med Häyhä. Flera gånger ska Häyhä själv ha kommit tillbaka från sina uppdrag med flera kulhål i sin snödräkt.
Häyhä var en god k-pist-skytt och använde sin Suomi-maskinpistol med god effekt vid avvärjning av de ryska anfallen. Som prickskytt använde han en Sako M/28-30 ”Pystykorva”. På finska kallades geväret "pystykorva", ("spetsöra" översättn.), då siktet liknade ett par stående öron på en spetshund. Häyhä använde detta gevär bland annat eftersom det passade hans storlek då han var endast 152 cm lång.
I motsats till de sovjetiska fienderna föredrog Häyhä att använda öppna riktmedel hellre än kikarsikte, trots stridsavstånd på 300–450 meter. Det vanliga siktet lät honom hålla lägre profil då skytten måste höja sitt huvud några centimeter högre vid användandet av ett kikarsikte. Dessutom kunde reflekterande sol från kikarsiktets lins avslöja skyttens position. Dåtidens kikarsikten hade också dåliga skymningsegenskaper och lämpades bäst för användning i fullt dagsljus vilket under Vinterkriget enbart fanns runt 4–5 timmar per dygn, och kylan gjorde att is och imma lätt lämnade siktet obrukligt. Slutligen fann han det betydligt lättare att behålla överblick över slagfältet med öppna riktmedel.
För att verka under de arktiska förhållandena hittade Häyhä också på diverse metoder och tekniker. Exempelvis föredrog han att skjuta sittande, vilket gav en stabil skjutställning samtidigt som hans ringa längd tillät att han förblev dold. Tjocka och tunga kläder i flera lager både höll värmen och dämpade de små rörelserna från puls och andning vilket gjorde det lättare att träffa rätt.
Att undvika att röja sig för fienden var något som ständigt måste tillses, och små medel underlättade avsevärt. Att hälla vatten på snön framför skjutplatsen fick den att frysa ihop så att inte gastrycket skickade upp en snöpuff, och snö i munnen hindrade andedräkten från att bilda avslöjande moln.
Min mors farfar stred på de rödas sida i inbördeskriget 1918 och dog eller arkebuserades på ett fångläger. Att ha en släkting som var "röd" är en stor skam i Finland. Inbördeskriget i Finland varade i bara drygt tre månader, men var oerhört blodigt och skoningslöst. Det totala antalet dödsoffer uppgick till fler än 36.600 människor.
Majoriteten av dödsoffren – drygt 27 000 – återfanns på den röda, förlorande sidan. Fler än 11.600 röda som under månaderna strax efter inbördeskrigets slut dog på grund av undernäring och sjukdomar i segrarsidans fångläger. De fick ingen mat på fånglägret, vilket var ett krigsbrott av Mannerheim. Om någon försökte ge fångarna mat, fängslades personen.
Farfar dog i diabetes vid 41-års åldern under kriget, efter att han hade skickats hem från fronten. Några av min pappas kusiner stupade under kriget. Äldsta fastern var krigslotta på fronten.
Hela släkten från Karelska näset blev krigsflyktingar. All boskap nödslaktades, kattens huvud lades på huggkubben och höggs av med en yxa. Matsilvret grävdes ner i åkern, men ryssen hittade den och tog den med sig till Ryssland (släkten fick återvända under Fortsättningskriget men fick sedan lämna Karelen på nytt när krigslyckan vände).
Pappas familj flygbombades under evakuering av civilbefolkningen och tågvagnen med deras bagage förstördes, med bl a farmors tramp-symaskin. De sprang till skogen och räddade sig. Yngsta farbrodern föddes under kriget och togs omhand av krigslottans makes familj.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Min pappa var chef för ett tegelbruk i Uppland på 70 talet. Ackordsarbetena i ugnarna var tungt och smutsigt. Där var det finnar som höll produktionen igång. Svenskar orkade inte länge. Det lades ner 1979, utan finnar hade säkert bruket lagts ner tio år tidigare. Spriten var ett stort problem dock. Det var nog inte så många som hade varit med i kriget men att leva i Finland efter var nog ingen dans på rosor heller, det kan förklara spritproblemen. Idag är den stämpeln borta vad jag vet.
Mina föräldrar i Finland var både arbetstokiga och tokiga i alkohol. De söp sig fulla varje fredag, återupptog supandet på lördag morgon och fortsatte sedan med det under resten av veckoslutet av bara farten. Ibland orkade mamma inte ta sig till jobbet på måndag morgon och drog filten över huvudet. "Dra åt helvete" sa hon till oss, när vi föreslog att hon skulle gå upp och göra sig i ordning för jobbet. Eller när vi föreslog att hon skulle åtminstone ringa till jobbet och sjukskriva sig. "Nej, dra åt helvete allihopa", svarade hon på nytt. Ändå påstod hon alltid att hon och farsan aldrig blev fyllsjuka eller dagen efter. Hon hade en stor kasse full med vinflaskor bredvid sängen. Numera orkar hon inte dricka längre.
Lillstrumpa. Kul med "go-pills" och "no-go-pills". Inte så kreativt men tydligt hur de verkar.
Chief: håller med dig helt, dock med ett tillägg. Det bör hållas hemligt så länge det inte är röjt till främmande makt. Tvivlar ju på att Warzawapakten var ovetandes om detta.
Häyhä var aldrig rädd under kriget och jobbade mycket ensam vid fronten. Mycket intressant läsning om honom:
https://www.forces.net/heritage/history/simo-hayha-deadliest-sniper-history
Vilka hjältar! Kul att de äntligen får berätta om sin insats. Enligt DN-artikeln har de också nu gett ut en bok om detta.
Vilken tid. Tänk er att en 20åring idag skulle sätta sig i en kärra och bränna över havet mot osäkerheten och leverera detta – otänkbart. Här satte man landet och säkerheten först. Hatten av!
Kom ihåg veterandagen på lördag. Även om nu detta inte är en utlandsveteran men nog har han gjort sitt för Sverige ändå.
Ptja, Mathias Rust knattrade fram i en Cessna och det gick lika bra det.
Visst var han kanske en utlösande faktor som hjälpte utvecklingen i Öst på traven men hela det resultatet var knappast planerat av honom, det var mer en tursam utveckling. Läser man om hans fortsatta bravader så verkar han minst sagt udda. Nej, jag håller kalla krigets piloter ett antal snäpp högre upp än denna vettvilling..
Djupt imponerande. Jag har en vekling till brorson, som inte ens ville jobba, utan levde på alla möjliga bidrag så länge som det var möjligt, typ till 30-års åldern. Patetiskt!
Den utmärkte historikern och kampsportaren Mikael Nilsson har ju forskat på fältflygarna:
https://sverigesradio.se/avsnitt/165076?programid=407
Han är f ö aktiv på Twitter under namnet ars_gravitatis, en utmärkt kampsportare och kommer snart ut med en rejäl granskning av Aron Flams lögnaktiga skitbok om Sverige under kriget.
En helt galen formulering "medan det andra fortsatte in över Polen eller Sovjetunionens ockuperade områden i Baltikum eller de etnisk rensade områdena i fd Königsberg (även känt som Kaliningrad)"
Det skulle vara "medan det andra fortsatte in över Polen eller Sovjetunionens befriade områden i Baltikum eller de etnisk rensade områdena i fd Königsberg (även känt som Kaliningrad)"
Du menar väl "de från fascister rensade områdena i det befriade Kaliningrad, även känt som Königsberg hos fascister innan rensningen"
innan befrielsen skall det avslutas med såklart. Jag straffdeportarerar mig själv till ett omskolningsläger med mycket sibirisk björk att räkna.
Tunnorna från vissa flottiljer hade svarta ränder för att man under luftstrid mot andra flottiljer skulle kunna skilja på varann.
Vill du som intresserad av ämnet få ett annorlunda perspektiv rekommenderar jag ett stillsamt besök i flygvapnets minnesrum på Tre Vapen i Stockholm. Där minns vi alla de som förlorat sina liv i kampen att hålla Sverige utanför krig och konflikter. Där finns namnen på att de som förolyckats. Adressen är Banérgatan 62, bara att legitimera sig i vakten och få tillträde, observera fotoförbudet, du befinner dig på ett skyddsobjekt.
Bra tips, alltför få vet om att detta finns och är tillgängligt, vi har för dålig hågkomst av de offer dessa människor gjorde för oss och landet. Att avhemliga detta är att ge dem erkännanden som deras familjer kan ha saknat.
Att öva med Nato men ändå inte vara med är knepigt. Ryssarna ser det som vi är med men vi är inte garanterade skydd i skarpt läge. Då faller ju idén med alliansfriheten att vi ska stå utanför.
Häromdagen roade jag mig att lokalisera dagens spaningsinsatser i lufthavet!
En svt flög längs gränsen mot Finland och en annan över Östersjön längs Baltikums gräns!
Inne över Litauen flög 2 yanks och ifrån Bornholmshållet uppenbarade sig forte10 på 53000 fot gick in mot ryska gränsen vek av mot finska viken vände ner till Suvalki några ggr sen bar det av mot östra Ukraina med några vändor där!
Därefter fick Krim och PuttesPalats besök med några vändor innan det tog av mot Georgien för at kolla av situationen i Armenien och efter det tillbaka till Surakusa!
Allt i ett svep.
Alla var inte fältflygare. Rätt många Tunnanpiloter var officerare. Skillnaden var karriärmöjligheterna. Fältflygarna var underofficerare.
Cirka 600 flygförare i flygvapnet omkom under kalla kriget. Man övade så skarpt det bara gick.
Alf Ingesson Thoor var med:
https://sverigesradio.se/avsnitt/165076?programid=407
Nähe, det var fel URL.
Här är den rätta om flygvapnet under kalla kriget:
https://www.youtube.com/watch?v=-SCSaQ5biqk