Regeringen beslutade igår att överbefälhavare Micael Bydén får förlängd anställning som Försvarsmaktens högste chef till den 30:e september 2024. Annars skulle han ha slutat den första oktober i år.
 |
| Överbefälhavaren general Micael Bydén |
Den enormt populära general Bydén får alltså förlängd anställning, och kommer därmed sälla sig till den skara av ett fåtal överbefälhavare som suttit väldigt lång tid. Sedan han tillträdde första oktober 2015 har hans arbete präglats av ett svenskt återtagande av svensk militär försvarsförmåga efter Golgatavandringen från Socialdemokraternas försvarsbeslut 1999 och 2004 och alliansens omfattande knivhugg i ryggen på det som fanns kvar under åren 2006 – 2014 under den eviga fredens epok.
Det är i sig ett rimligt, och antagligen från många inblandade uppskattat beslut, att låta samma chef föra vidare återtagandet av försvaret. Bydén har visat sig inte bara kunna navigera runt politiska grund, grynnor och skär medan det blåser kulingvarning, utan har också visat handligskraft kring olika aktiva beslut som att i förtid skicka permanent trupp till Gotland eller höstens beredskapsinsats. Därtill är han en social naturbegåvning och besitter en lång rad naturliga och inlärda ledaregenskaper, som behövs i dessa tider. Exempelvis sägs det på goda grunder att han aldrig glömmer ett namn och ansikte, och kan komma fram och presentera sig för enskilda anställda med att “vi har inte träffats förut, Micael Bydén” medan han kan hälsa på andra – hög som låg – med förnamn, trots att det bara står efternamnet på namnbrickan.
Istället för att tappa tempo via ett chefsbyte är det rimligt att Bydén sitter kvar. Samtidigt innebär förlängningen också att det blir än viktigare att i god tid förbereda en lämplig ersättare för att inte få en allt för stor kontrast vid skiftet på chefsposten, i en organisation som kommer ha präglats av Bydéns ledarskap under återuppbyggnaden.
När han eventuellt lämnar över 2024 kommer Försvarsmakten se ordentligt annorlunda ut än den gjorde när han tillträdde 2015.
Det har funnits farhågor att Bydén har blivit för populär och att han dessutom har tagit strid för sin underfinansierade myndighet kontra regeringen, och att han därför har hängt löst. De farhågorna kan nu skingras för stunden.
Bydén själv säger enligt Försvarsmaktens hemsida:
“Det är med stolthet som jag har tackat ja till att fortsätta som överbefälhavare. Jag ser fram emot att fortsätta jobba i en försvarsmakt som präglas av framåtanda. Vi har med försvarsbeslut 2020 förutsättningar att ta ytterligare kliv för att möta omvärldens krav och fortsatt vara ett aktivt försvar.Alltid på plats där, och när det händer.”
Tidningen Chef utsåg för övrigt Bydén till Årets Chef 2021 tidigare i mars.
 |
| Överbefälhavaren |
10 kommentarer
Vettigt beslut! Sveriges bästa ledare.
Rätt man på rätt plats.
Byden vs Eliasson.
Kompetens vs Pk.
Ledarskap vs skitsnack.
Integritet vs maktlojalitet.
And the list goes on.
Kanske vår viktigaste GD funktion just nu, ÖB
Fast det inte är en GD då eller? GD för försvarsmakten ligger under ÖB
Precis. Peter Sandwall är GD för FM, och lägre i rang än ÖB.
Peter Sandwall är sedan i höstas landshövding i Kalmar län. Vet ej om någon ny Gd är tillsatt ännu.
Kan han inte bli statsminister också?
Kan intyga Bydéns sociala förmåga och helt fri från prestige. Han är riktigt vänlig person. Var på ett HV-riksting för några år sedan. Han tog sig verkligen tid att mingla runt och stanna till och prata med alla som ville byta några ord med honom. Det märks när man verkligen engagerar sig och det gör By.
+1 på Rekarens inlägg. Har träffat honom ett par gånger och en bättre ÖB är nog svårt att hitta. Dels har han vettiga inlägg i debatterna, dels är han en ledare ut i fingerspetsarna. Han kan t.o.m. skämta med stackars soldater som är helt vilse i pannkakan. Skulle inte tro att någon av hans företrädare är ens i närheten av hans egenskaper
Hans personlighet och ledarstil påminner om de överstar (Öv/Öv1) som sprungna ur de gamla landsortsregementen, där de gått den långa vägen och hade med erfarenhet och medfödd instinkt blivit naturliga ledargestalter. De hade ofta inte så mycket för militär formel stil utan var mer direkt handlingskraftiga och fick saker gjorda. Ofta som regementschefer eller fördelningschefer som toppen på sin karriär. För att nämna några är t.ex. Ulf Henriksson och Kim Åkerman några jag kommit i kontakt med.