Fredagsmys: Darwin och Selektionstrycket

957

Dags för lite fredagsmys. Funderar seriöst att döpa om de tre redaktionsmedlemmarna till Darwin, Selektionstrycket och Evolutionen. Det skulle vara väldigt praktiskt att hänvisa till som svar på olika frågor.

Selektionstrycket slår till

“Vad hände med fåglarna som tvunget ville bygga bo i muren utanför köksdörren?”

“Darwin.”

“Vad hände med musen som hittat in under vasken?”

“Selektionstrycket.”

“Varför har sorken som grävde här utanför försvunnit?”

“Evolutionen.”

Roade mig när det var nysnö att spåra den näst yngsta redaktionsmedlemmen, som inte hade visat sig på arton timmar, utan valt att sova i ladan trots minusgraderna (eller i den uppvärmda maskinhallen, men han brukar alternera, antagligen för att kombinera sömn med passiv oplats efter byten på olika platser i ladan). Det var inte ens intressant att komma in och äta, men gott om tasspår fanns det.

Efter att spårat runt i vad som antagligen är en ganska vanlig patrullvända bort över till Sjöhagen, och sedan tillbaka i lite cirklar runt ladan, bort till sjön igen och sedan tillbaka och in under ladan där nysnön och spåren upphörde, så hittade jag i alla fall en avvikelse från patrullen. Fotodokumentation ovan. Ett tvärt hopp åt sidan, viss konsekvensutsättningsdramatik och sedan lite blodspår och tarmar från en skogsmus som vilade i frid i magen på Darwin.

I övrigt bestod patrullen i att sick-sacka sig fram i olika terrängavsnitt, och ta sittpauser på upphöjda hårda ytor som stenar eller bergsknallar, atnagligen spanande efter ytterligare måltavlor att utbilda i evolutionsläran.

Till slut dök Darwin iaf upp, gick in och lade sig att sova. Med tanke på kosthållningen så förklarar det kapaciteten till djupsömn, när skelett och skinn ska smältas.

Det finns väl i runda slängar en skogsmus per 10 m2, så på våra marker hittar man cirka 10 000 möss, därtill en hel del husmöss i ladan och huset. Dessa kan väl sedan få i runda slängar 200 000 ungar varje år om de inte utsätts för selektionstryck. 

Till det kommer bland annat sork, ödlor och en och annan huggorm. Faktum är att det är så gott om bytesdjur att vi har permanent häckande ormvråk här, som också gör sitt att lära gnagare och andra smådjur det där med evolutionsteorin.

Första sommaren jag bodde på gården fanns det ingen gårdskatt utomhus, och då åt, bajsade och kissade mössen sönder allt som var tuggbart i ladan, inklusive dynor till utemöbler. Det räcker inte heller med en jägare för att hålla efter skadedjuren, utan minst två är min ovetenskapliga slutsats.

Ändå ger inte vare sig möss eller sork upp. De råttor som hittat hit har dock konsekvensutsatts av redaktionsmedlemmarna rätt omgående och brukar inte dyka upp igen. 

Inte heller fåglarna verkar avskräckta, även om svalorna blir väldigt kränkta när en katt slår sig till ro med öppen mun under boet vid uflygningsdags och väntar. Men det är trots allt så att en natur i balans betyder att det dör lika många djur varje år som det föds. Svalboet jag hade under taknocken utanför mitt biblioteks och arbetsrums fönster verkade ha sex ungar i år. Det betyder att sex svalor behöver dö för att balansen ska bibehållas, men katterna har aldrig lyckats ta en svala, inte ens en unge, inte på över sexton år. Så de stryker med av andra anledningar, kanske under flytten söderut. 

Den som ojar sig över att katter dödar möss och fåglar är förstås välkommen att göra det för hand istället, eller låta en för stor sommarpopulation svälta ihjäl på vintern. För alternativet att fåglarna skulle överleva utan att utsättas för selektionstryck mot oförsiktiga, dumma eller svaga individer finns inte. Att slå ihjäl några tusen möss om året skulle vara ett rätt omfattande arbete – bättre lämna det åt autonoma biobränsledrivna massmördare som även jagar passivt med öronen när de sover. De äter åtminstone upp det de fångar.

Ha ett fortsatt trevligt fredagsmys.