Som uppföljning på gårdagens inlägg kommer en serie icke-länkar nedan kring isutationen för de sjömän och sjöbefäl, som inte kan mönstra av och komma iland – ibland på upp till över arton månader – på grund av att de inte betraktas som viktig personal under coronakrisen.
 |
| Containerfartyg i Göteborgs hamn i somras – inte säkert att personalen fick gå iland om de inte var EU-medborgare, och vem vet hur länge de varit ombord eller om de kommit iland än. Men de levererade det vi som samhälle behövde ändå. |
En liten uppsamling av artiklar om situationen för sjömän och sjöbefäl nedan. På grund av inreseförbud under coronakrisen har många inte kunnat mönstra av, då de vägras inresa i landet man lagt till i, så de kan flyga hem. En del kan nu ha varit till sjöss i arton månader utan att få träffa anhöriga eller egentligen knappt sätta sin fot på en kaj och självmord har skjutit i höjden. Andra har helt övergivits av sina rederier när dessa blivit bankrutta och sitter i värsta fall svältande ombord på fartyg utan bränsle. De flesta kämpar dock på och jobbar vidare utan avlösning, men det tär på kropp och själ för denna världsekonomins röda blodkroppar.
På grund av Sveriges ännu okända tillämpning av EU:s länkskatt, som kommer gälla retroaktivt, så kan jag inte länka till särskilt bidragsmedia och EU-media, och eventuellt inte till media utanför EU heller. Därför är det inte klickbara länkar nedan, men den som är intresserad kanske kan hitta rätt ändå.
Stranded at sea: the humanitarian crisis that’s left 400,000 seafarers stuck on cargo ships
theconversation.com/stranded-at-sea-the-humanitarian-crisis-thats-left-400-000-seafarers-stuck-on-cargo-ships-150446
Stuck at sea: Seafarers who kept international trade humming despite Covid-19
www.straitstimes.com/world/stuck-at-sea-seafarers-who-kept-international-trade-humming-despite-covid-19
Trapped by Pandemic, Ships’ Crews Fight Exhaustion and Despair
www.nytimes.com/2020/09/09/business/coronavirus-sailors-cargo-ships.html
Seko: Sjömän fast ombord under corona mår dåligt
sekotidningen.se/nyhet/seko-sjoman-fast-ombord-under-corona-mar-daligt/
Annas man Christopher är fast på sjön sedan i januari
www.expressen.se/nyheter/annas-man-christopher-ar-fast-pa-sjon-sedan-i-januari/
Ovanstående axplock kan säkert ses som illustrativa exempel på situatoinen. Kom ihåg att vår välfärd och vårt välstånd är beroende av att blodomloppet infrastrukturen fortsätter pumpa runt, och världens sjöfarare kan i den bemärkelsen ses som världsorganismens röda blodkroppar, som transporterar runt det vi behöver för att leva.
Var åtminstone lite tacksam över att du kanske sitter sådär lagom halvisolerad i ditt hem med din familj omkring dig. Och har snabbt fiberbredband för att kommunicera med omvärlden, vänner, bekanta och släkt.
6 kommentarer
Ja, tackom att man inte valde fel karriär!
Tyvärr är det väl inte så mycket vi kan göra direkt? (Utöver att bromsa smittan.)
Eftersom jag har liten tilltro till att lockdowns och isolering av människor gör mer nytta än skada väljer jag att inte vara tacksam utan beklagar sjömännens situation.
Lätt att glömma i stugvärmen, men de facto har nästan allt som konsumeras här förutom maten transporterats hit via båt. Vi är glada för vi kan köpa den billiga platt-tvn, men den måste ta sig hit också.
Hur många av oss hade varit glada att behöva vara inlåsta på jobbet i 11-18 månader för att vi inte får gå hem? Istället kan många sitta hemma med alla bekvämligheter och beställa fler grejor från världens alla hörn.
Blodomloppet måste pumpa vidare.
är sjöman och valt att ta ett uppehåll från sjöfarten just nu pga dåliga arbetsvillkor… inte bara osäkerheten om man får komma hem som påverkar utan längre turer ombord generellt, sämre lön (inte svenska fackföreningar och LAS).
mest förbannad på att man förkastat denna viktiga tjänst och än en gång kriminaliserat sjömän (likt efter 11 september), finns ju ingen mer corona säker plats än en båt där ingen kommit av eller på, på kanske 2 månader… samtidigt som majoriteten av varorna vi konsumerar fraktas med fartyg. Så i mina ögon har internationella samarbeten och handelsavtal helt fallerat under denna pandemi om och om igen… och hoppas att beslutsfattare förstår livegenheten och utsattheten att jobba utan möjligheten att komma hem på kvällen eller ens på ett år och inte få njuta av en blomma eller ett träd då verkligheten är stål, vatten och förmodligen bristfällig mat i spåren av denna pandemi och instängdheten på fartyg likt fångläger.
Ja inte nog med att vi glöms bort av allmänheten – skatteverket har ju efter sisådär 15-20 år "omtolkat" lagen för att klämma åt oss lite extra. Som en av våra ministrar (finans?) sade i riksdagen: sjömän får ju resa och se så mycket i tjänsten, så då förtjänar man att skatta för det. Sjömansskatt 2.0 helt enkelt.
När man blev beskattad hårdare än om man hade jobbat iland för samma lön tröttnade jag. Så kul är det inte att lägga 200+ dagar om året borta från verkligheten utan fungerande kommunikation med omvärlden.
Bitterchiefen: Det där ökända citatet valsade runt i mässar och dagrum allaredan när jag började till sjöss för mer än femtio år sedan. Det härstammar ursprungligen från ett yttrande av Statsrådet Ulla Lindström som en replik till dåvarande Sjofolksförbundets Johan S Thore i ett remissyttrande från denne vid övergången till Sjömansskattetabell 1959.
Under mina mer än 40 år i svenskflaggat på svenska avtal och svensk skattelagstiftning har jag aldrig någonsin betalat mer i skatt än motsvarande löneläge i landanställningar … snarare väsentligt mycket mindre.