Helgen tillbringades i smittohärden Smögen, och lördagen gick åt till en vända havskajak tillsammans med Lena, där vi paddlade Smögen runt och en vända upp i Sotenkanalen i det närmaste perfekt kajakväder.
Sotenkanalen. Foto: Lena |
Sotenäs bjöd alltså som vanligt på det bästa av Bohuslän, även om vädret inte var en slump utan utvalt för att passa för två mil i havskajak. Lagom svaga vindar, så de flesta vågor var från blyatski och motorbåtar, förutom dyningarna, och mestadels lätt mulet även om solen kröp fram efter en stund, men utan att det blev för varmt.
Smögen Dyks fina anläggning stod för uthyrningen av kajakerna. |
Med pauser för lunch och fika i kajakerna och en lagom takt på runt 5 km i timmen så erbjöds många fina möjligheter att ta in landskapet och upplevelsen.
Rutten enligt Runkeeper. |
Lena och Lars tar paus utanför Smögen. |
Nu fanns det faktiskt en del blyatskiåkare som faktiskt visade hänsyn. Flera stycken av dem saktade in när de såg oss i kajaker och puttrade förbi i mer maklig takt, för att sedan dra på och dra upp svall först när de passerat. Hände säkert två-tre gånger även med snabba motorbåtar. Så även en del med dessa fartmonster kan uppvisa visst sk storkukslugn inför andra. Men långt ifrån alla. De enda som annars verkar uppskatta blyatskifenomenet är åkarna själva, respektive de som hyr ut eller säljer maskinerna.
Ingen kajak välte iaf, vilket kanske inte direkt var någon risk till att börja med.
Lagom uppvärmda i armar och överkroppsmuskler fortsatte sedan kvällen med ett besök till coronamörkrets nuvarande spridningshjärta – sommarturistorter – för empiriska studier av social distansering och påverkan på av pandemin på turistnäringen. Mer om det i nästa blogginlägg.
Mer foton kommer nog dyka upp på Lenas blogg Adrenalena, på hennes Instagram eller Twitter. Därmed har den senaste veckan innehållit skonarsegling i Stockholms skärgård, två timmars stand up paddle (sup) på Sätila Sand och kajak i Smögen.
3 kommentarer
Ser härligt ut. Jag noterar också att Lena verkar ha en mycket god musiksmak. Grattis!
Dags att växa upp och lära sig förstå vuxenlivets realiteter: De saktade in för att de ville ha tid att titta på din fru. Simple as that. När jag går in ensam på ställen som Beijer, BoList och Karl Hedin är det en ren DDR-upplevelse men när min fru är med så är det kvittrande fågelsång och vänlig hjälpsam personal överallt. Det är som att kliva genom en magisk spegel och möta en ny värld. Jag går aldrig in ensam på de där ställena numera!
Förklarar så mycket.