För att rädda journalisternas jobb på papperstidningarna ska producentansvaret för återvinningen av tidningspapper upphöra och överföras till kommunerna enligt ett förslag från regeringen. Detta kommer kosta 100 – 200:- SEK per hushåll och år eller upp till 900 miljoner kronor om året i indirekt presstöd för att stärka tidningarnas framtida finanser med några miljoner kronor. Bakgrunden är allt mindre returpapper, och att det befintliga återvinningssystemet därmed blir en ekonomisk belastning för tidningarna.
Ska få dolt presstöd via dina sopavgifter. |
Producentansvaret är en internationell princip där den som tillverkar något även ska vara ansvarig för återvinningen. Regeringen vill nu omdefiniera att den som tillverkar tidningar är den som läser tidningar – även gratistidningar – om man väljer att slänga tidningen och inte lämna den till någon annan för läsning:
“Returpapper uppstår när konsumenten har läst färdigt och vill göra sig av med tidningen. Konsumenterna blir då avfallsproducenter. Det är rimligt och möjligt att betrakta konsumenterna som förorenare eftersom det är de som gör valet att göra sig av med produkten. Alternativt kan konsumenten välja att spara tidningen för att läsa igen vid senare tillfälle eller ge den till någon annan. “
Jomensåatteh.
Idag driver papperstidningarna pappersåtervinningen, men med allt lägre efterfrågan på papper och allt färre tidningar som trycks på döda träd, så är återvinningen på väg att bli en förlustverksamhet. Och för att regeringen inte ska få kritik från media eller svåra frågor, så har man som bekant kraftigt ökat presstödet under våren, inklusive permanenta höjningar på 200 MSEK om året. Att köpa sig medias lydnad via presstöd kallas stark demokrati (se citat längre ner).
“För att säkerställa allmänhetens tillgång till information och dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna för nyhetsmedier till följd av spridningen av sjukdomen covid-19, har regeringen tillsammans med Center- partiet och Liberalerna som en del av propositionen Vårändringsbudget 2020 föreslagit en permanent förstärkning av mediestödet på 200 miljoner kronor per år, från och med i år. För att hantera den mest akuta krisen avsätts 150 miljoner kronor av dessa för ett tillfälligt nytt distributionsstöd under tre månader. Resterande 50 miljoner kronor föreslås gå till en fördubbling av stödet för bevakning av geografiska områden med svag eller obefintlig journalistisk bevakning, så kallade vita fläckar. Regeringen har även i en extra ändringsbudget föreslagit en tillfällig ökning av mediestödet med 500 miljoner kronor för innevarande år.”
Så kom ihåg att när du träffar en tidningsjournalist (ja, även DN får stöd även om de brukar försöka hävda motsatsen genom att bara säga att de inte får ett visst delstöd, ungefär som när en person som går på försörjingsstöd (socialbidrag) säger att vederbörande inte belastar a-kassan), lägg huvudet på sned och säg “stackare”. Trots allt jobbar man i en bransch som endast kan existera genom statligt stöd. Andra kända branscher som fick massiva stöd på sin tid var t ex varvsindustrin och tekoindustrin. Och det finns kvar såväl varv som klädtillverkning i Sverige än idag. Bara på en mycket lägre hållbar nivå, och utan stöd. Dit kommer tidningarna också en dag, men politikerna vill ju inte stöta sig med journalisterna.
Som ytterligare stöd ska nu tidningarna alltså slippa producentansvaret:
“Som beskrivs i avsnitt 6.3 har tidningsbranschen sedan flera år en svår situation. En mångfald av starka och oberoende medier i hela landet är en förutsättning för en stark demokrati. I och med att ingen hade ansökt om tillstånd att samla in returpapper så har regeringen den 25 juni beslutat om en ändring av övergångsbestämmelserna till returpappersförordningen som innebär att den nuvarande insamlingen och behandlingen av retur- papper kan fortsätta till och med utgången av december 2021. Därefter kan inte papperstidningar ges ut i Sverige eller tidningspapper säljas på den svenska marknaden med mindre än att producenterna själva tar ansvar för att tillhandahålla ett nationellt insamlingssystem. Bedömningen är att producenterna inte kan bära kostnaderna för producentansvaret och att det därmed brådskar att finna en lösning. Utgångspunkten är att alla realistiska alternativ måste uppnå målsättningen att returpapper även i fortsättningen ska kunna materialåtervinnas. Den enda långsiktigt hållbara lösningen blir därför att upphäva producentansvaret och låta kommunerna ansvara för insamling och materialåtervinning av returpapperet.”
Således ska alltså kommunerna ta över ansvaret (och kostnaderna) för pappersåtervinningen i vad som är ett ytterligare indirekt presstöd. Kostnaden för kommunerna, som skickas vidare till hushållen via sopavgifterna, blir upp till 900 miljoner kronor om året i ytterligare presstöd.
“Det senaste året har enligt Pressretur värdet på returpapper inte täckt kostnaderna för insamlingen. Sannolikt kommer därför också kommunernas insamling att leda till ett underskott på mellan 200 och 700 miljoner kronor per år. Detta kommer att behöva täckas med höjda renhållningsavgifter.”
Detta underskott hade alltså annars hamnat på tidningarna. Men tidningarna har redan infrastruktur för pappersåtervinningen och när 270 kommuner var och en ska bygga upp denna blir kostnaden ännu större. Upp till 200:- SEK per hushåll och år, eller över 900 MSEK om året.
“Bedömningen är att det oavsett kommer handla om belopp som för de löpande kostnaderna i genomsnitt understiger 100 kronor per hus- håll och år (medelvärdet 450 miljoner kronor per år dividerat med 4,7 miljoner hushåll). Om kommunen väljer att investera i egen infrastruktur kan hushållen behöva betala ytterligare cirka 100 kronor per år.”
För skattebetalarna hade det blivit billigare att ge ökat presstöd för det ekonomiska underskottet i pappersåtervinningen, än att nu då istället bygga upp helt ny infrastruktur i landets 270 kommuner. Men det hade ju varit rationellt. För att inte tala om miljöslitaget och resursslöseriet i att bygga upp ny infrastruktur för något som redan finns. Eller så slutar vi ge stöd till tidningar på papper – innan kommunernas infrastruktur är avskriven kommer antagligen den sista papperstidningen återvunnits.
Det finns en viss poetisk symmetri i att hushållen alltså ska betala upp till 200:- SEK om året i sopavgifter som dolt presstöd, så journalisterna ska fortsätta ha jobb. Eller så tar vi klivet in i 2020-talet genom att sluta ge stöd till 1700-talstekniken papperstidning och nöjer oss helt med att ha våra tidskrifter och press online. Fortsatt producentansvar för tidningarna hade tvärt om varit ett incitament för att avveckla papperstidningen helt. Övning: Hur många tidningar tror ni skriver om detta utökade dolda presstöd och hur många står tyst med mössan i hand, tackar och tar emot?
Ja, även Dagens Nyheter kommer ta del av detta indirekta presstöd och externalisering (=någon annan betalar) av papperstidningens miljökostnader.
Hela regeringens promemoria hittas som PDF här.
30 kommentarer
Instämmer till fullo. En fundering: Lägg över ansvaret på kommunerna för pappersåtervinning och samtidigt avveckla all form av presstöd. Eventuell fysisk infrastruktur för papperåtervinning som ägs av tidningarna säljs för 1 SEK till resp kommun? (Ja, jag vet funderingen står upp för producentansvaret lika mycket som Löfven för de svenska skattebetalarna kontra EU…)
Deppig tanke, blir det billigare om man slutar återvinna papper och bränner det ihop med övriga sopor?
För att hindra det har staten lagt skatt per ton på sopförbränning.
Eventuellt kan man komplettera med en tidningsskatt, om det inte redan finns, för att ta tillbaka lite av det indirekta stödet för omdefinierat producentansvar.
Folk fortsätter i gamla hjulspår tills något händer (exempelvis corona -> jobba hemifrån), sen ändrar de vanor. För att sluta med vanan att läsa papperstidning behövs förmodligen något som gör det besvärligt eller dyrt.
För egen del slutade jag prenumerera på dagstidning när jag flyttade till villa 2004 och var tvungen att släpa tidningarna till pappersåtervinningen 1 km bort. Strax därefter slutade jag även med andra prenumerationer på papper, varav en av dem självmant upphörde som pappersutgåva. Det finns även en del mindre lokala dagstidningar ute i landet som nu endast finns som digital version.
Däremot får man fortfarande den lokala gratistidningen (mitt i …) på papper. Den är dock av så dålig kvalitet och färgar av sig att den med pincettgrepp åker oläst direkt i återvinningslådan innan den hinner kontaminera något.
Förövrigt tillför inte de stora dagstidningar speciellt mycket längre, det räcker med att läsa en sammanfattning av artiklarna i exempelvis Omni, eller bara läsa rubrikerna så får man en god uppfattning om innehållet.
"eller bara läsa rubrikerna så får man en god uppfattning om innehållet"
Ja man skulle ju kunna tro det eller hur? I min erfarenhet så stämmer inte detta alls i många fall, utan rubrikerna är medvetet förvanskade för att genera klick.
Jo, men även rubriker kan man förstå och parera mentalt för om den sticker ut genom att googla upp en annan gratis artikel i ämnet. Men som sagt Schibstedt genom Omni tillhandahåller praktiska sammanfattningar. Speciellt gillar jag att de kortar ner essensen av vad ordbajsande ledarskribenter tycker till någon mening.
Sen finns det annan aspekt av att folk fortsätter i gamla hjulspår. Mentalt så försvarar man normalt sitt nuvarande beteende och ser till fördelarna, medan när man funderar över att ändra det ser man mer på nackdelarna på det nya. Det finns en inbyggd mental biasfunktion som gör att det nya måste vara mycket bättre än det gamla för att man skall byta.
Återvinning av tidningspapper är i princip en förlustaffär. Det går åt så mycket kemikalier och energi att det blir ebberöds bank av det hela. Bättre egentligen att elda upp det.
Allt presstöd borde avvecklas, varför skall skattebetalare finansiera tidningar? Dessa bidrag hindrad tidningsbranschen från anpassning och utveckling. Låt skatteslöseri bli en ny viktig valfråga för att rädda välfärd och Svensk ekonomi. "Ladorna" är nu tomma och nya skatter kan inte alltid vara lösningen.
Samma sak kan iofs sägas om alla stöd, bidrag och även skatterna i sig själva. Jag är mer av åsikten att alla dessa ska finnas men att nivån ska diskuteras och justeras demokratiskt.
Man kanske skulle reformera presstödet så politiskt obundna tidningar fick mer stöd än de som har en politisk agenda.
Inget presstöd alls, alltså.
Jodå, men det vore intressant att börja med att prova med mer stöd om man ställer sig helt opolitisk.
Lite mer klöver till den som vågar sälja bort sin politiska tillhörighet, det finns ju tidningar som kallar sig obundna.
Sen finns ju en politikerkarriär som lobbyist så partierna lär nog kunna nå ut med sin propaganda ändå m.h.a partistödet.
Är Di blå eller röd?
Det betyder ju bara att det inte blir öppet vad de har för agenda. Det är svårt att förhålla sig objektiv och åtminstone jag läser hellre med en tydlig avsändare vad gäller politisk hemvist.
Dan,
Jag är beredd att hålla med. Men just en opolitisk tidning som kunde hålla sig mer objektiv skulle tilltala mig och gick det på något vis att skruva lite åt hållet vore det rätt bra tycker jag.
Möjlighet till sanktioner för de som visar sig bedrägliga vore en väg, kanske.
Jag har oftast inte har en tanke på på politisk propagandapåverkan just i lässtunden tyvärr och jag är säkert inte ensam, vilket är en brist.
Även med en skatt på 125 kronor per ton avfall är det antagligen högst lönsamt att bränna insamlade tidningar. De bör ha energivärde som renaste ved.
Tja, tror inte att ett hushåll idag genererar ett ton pappersavfall, och således är 125 kronor per ton billigare än 100-200 kronor per hushåll och år. Dock får kommunen även en intäkt från pappret när det går tillbaka till industrin.
Enligt Wikipedia. "Svenska hushåll genererar i genomsnitt drygt 50 kg returpapper per år."
Om kommunerna tar över ansvaret för pappersinsamling lär de väl behandla pappret som en sopfraktion vilken som helst? Om SCA, Isocell eller Jiffy fortfarande vill ha returpapper som råvara får de kanske finna sig i att köpa in det på mer marknadsmässiga villkor?
Med Samma argument är väl alla sopor producerade av konsumenten? Sen är det väl mest reklam som hamnar i pappers återvinningen, så om de nu är med och hanterar återvinning idag borde det bli mer stöd till dom.. Säkert olika i olika bostads områden hur mycket tidningar men massa reklam blir det ju överallt.. Och inte verkar det bli mindre om folk tackar nej, I min uppgång verkar det resultera i att resten dumpas i mitt brevinkast 🙁
Instämmer, inläggets första citat är fullt applicerbart på vilken produkt som helst som omfattas av producentansvaret.
Det ser inget vidare ut alls när politikerna letar kryphål i sin egen lagstiftning i syfte att värna om producenter vars fortsatta existens och foglighet de har egenintresse i.
Om detta går igenom får man väl hoppas på en anstormning av andra producenter som försöker använda det som prejudikat, och skapar en riktigt ohållbar situation.
…och i övrigt är väl allas likhet inför lagen en betydligt mer avgörande faktor än papperstidningar för en "stark demokrati"?
eDN är utmärkt på en Ipad Pro, samma upplevelse som en papperstidning layoutmässigt. Alla papperstidningar borde avskaffas och lämplig surfplatta kan ingå i en prenumeration för de som inte redan har en. Besparing för alla utom MP som blir av med en punkt för sin meningslösa plakatpolitik.
Kemikalieskatt på surfplattor…
Beställ på nätet från handlare inom eu så slipper du både kemikaliskatt och kopieringsskatt och ofta lägre moms.
Vasst och bra skrivet!
Och än inget vettigt Spotifyalternativ för kvalitetsmedia. Klmskkt nog får iaf jag den mesta djuplodande journalistiken frön just Spotifrs poddar.
Antar att DN osv är för fina för konkurrens.
Jag, som konsument, har aktivt valt bort dinosauriernas miljöförstörande verksamhet genom att sätta upp en "inga gratistidningar tack" på brevlådan. Naturligtvis vill jag som ansvarsfull människa inte slösa bort pengar på förtäckt reklam som jag ändå inte läser, trots detta läggs förorenande gratistidningar ändå i brevlådan.
Varför inte lägga på en miljöskatt på 10 kr per tidning för att finansiera återvinningen.