Upp till 900 MSEK om året i nytt dolt presstöd via hushållens sopavgifter

För att rädda journalisternas jobb på papperstidningarna ska producentansvaret för återvinningen av tidningspapper upphöra och överföras till kommunerna enligt ett förslag från regeringen. Detta kommer kosta 100 – 200:- SEK per hushåll och år eller upp till 900 miljoner kronor om året i indirekt presstöd för att stärka tidningarnas framtida finanser med några miljoner kronor. Bakgrunden är allt mindre returpapper, och att det befintliga återvinningssystemet därmed blir en ekonomisk belastning för tidningarna.

Ska få dolt presstöd via dina sopavgifter.

Producentansvaret är en internationell princip där den som tillverkar något även ska vara ansvarig för återvinningen. Regeringen vill nu omdefiniera att den som tillverkar tidningar är den som läser tidningar – även gratistidningar – om man väljer att slänga tidningen och inte lämna den till någon annan för läsning:

“Returpapper uppstår när konsumenten har läst färdigt och vill göra sig av med tidningen. Konsumenterna blir då avfallsproducenter. Det är rimligt och möjligt att betrakta konsumenterna som förorenare eftersom det är de som gör valet att göra sig av med produkten. Alternativt kan konsumenten välja att spara tidningen för att läsa igen vid senare tillfälle eller ge den till någon annan. “

Jomensåatteh. 

Idag driver papperstidningarna pappersåtervinningen, men med allt lägre efterfrågan på papper och allt färre tidningar som trycks på döda träd, så är återvinningen på väg att bli en förlustverksamhet. Och för att regeringen inte ska få kritik från media eller svåra frågor, så har man som bekant kraftigt ökat presstödet under våren, inklusive permanenta höjningar på 200 MSEK om året. Att köpa sig medias lydnad via presstöd kallas stark demokrati (se citat längre ner).

“För att säkerställa allmänhetens tillgång till information och dämpa de negativa ekonomiska konsekvenserna för nyhetsmedier till följd av spridningen av sjukdomen covid-19, har regeringen tillsammans med Center- partiet och Liberalerna som en del av propositionen Vårändringsbudget 2020 föreslagit en permanent förstärkning av mediestödet på 200 miljoner kronor per år, från och med i år. För att hantera den mest akuta krisen avsätts 150 miljoner kronor av dessa för ett tillfälligt nytt distributionsstöd under tre månader. Resterande 50 miljoner kronor föreslås gå till en fördubbling av stödet för bevakning av geografiska områden med svag eller obefintlig journalistisk bevakning, så kallade vita fläckar. Regeringen har även i en extra ändringsbudget föreslagit en tillfällig ökning av mediestödet med 500 miljoner kronor för innevarande år.”

Så kom ihåg att när du träffar en tidningsjournalist (ja, även DN får stöd även om de brukar försöka hävda motsatsen genom att bara säga att de inte får ett visst delstöd, ungefär som när en person som går på försörjingsstöd (socialbidrag) säger att vederbörande inte belastar a-kassan), lägg huvudet på sned och säg “stackare”. Trots allt jobbar man i en bransch som endast kan existera genom statligt stöd. Andra kända branscher som fick massiva stöd på sin tid var t ex varvsindustrin och tekoindustrin. Och det finns kvar såväl varv som klädtillverkning i Sverige än idag. Bara på en mycket lägre hållbar nivå, och utan stöd. Dit kommer tidningarna också en dag, men politikerna vill ju inte stöta sig med journalisterna.

Som ytterligare stöd ska nu tidningarna alltså slippa producentansvaret: 

“Som beskrivs i avsnitt 6.3 har tidningsbranschen sedan flera år en svår situation. En mångfald av starka och oberoende medier i hela landet är en förutsättning för en stark demokrati. I och med att ingen hade ansökt om tillstånd att samla in returpapper så har regeringen den 25 juni beslutat om en ändring av övergångsbestämmelserna till returpappersförordningen som innebär att den nuvarande insamlingen och behandlingen av retur- papper kan fortsätta till och med utgången av december 2021. Därefter kan inte papperstidningar ges ut i Sverige eller tidningspapper säljas på den svenska marknaden med mindre än att producenterna själva tar ansvar för att tillhandahålla ett nationellt insamlingssystem. Bedömningen är att producenterna inte kan bära kostnaderna för producentansvaret och att det därmed brådskar att finna en lösning. Utgångspunkten är att alla realistiska alternativ måste uppnå målsättningen att returpapper även i fortsättningen ska kunna materialåtervinnas. Den enda långsiktigt hållbara lösningen blir därför att upphäva producentansvaret och låta kommunerna ansvara för insamling och materialåtervinning av returpapperet.” 

Således ska alltså kommunerna ta över ansvaret (och kostnaderna) för pappersåtervinningen i vad som är ett ytterligare indirekt presstöd. Kostnaden för kommunerna, som skickas vidare till hushållen via sopavgifterna, blir upp till 900 miljoner kronor om året i ytterligare presstöd.

 “Det senaste året har enligt Pressretur värdet på returpapper inte täckt kostnaderna för insamlingen. Sannolikt kommer därför också kommunernas insamling att leda till ett underskott på mellan 200 och 700 miljoner kronor per år. Detta kommer att behöva täckas med höjda renhållningsavgifter.”

Detta underskott hade alltså annars hamnat på tidningarna. Men tidningarna har redan infrastruktur för pappersåtervinningen och när 270 kommuner var och en ska bygga upp denna blir kostnaden ännu större. Upp till 200:- SEK per hushåll och år, eller över 900 MSEK om året.

“Bedömningen är att det oavsett kommer handla om belopp som för de löpande kostnaderna i genomsnitt understiger 100 kronor per hus- håll och år (medelvärdet 450 miljoner kronor per år dividerat med 4,7 miljoner hushåll). Om kommunen väljer att investera i egen infrastruktur kan hushållen behöva betala ytterligare cirka 100 kronor per år.”

För skattebetalarna hade det blivit billigare att ge ökat presstöd för det ekonomiska underskottet i pappersåtervinningen, än att nu då istället bygga upp helt ny infrastruktur i landets 270 kommuner. Men det hade ju varit rationellt. För att inte tala om miljöslitaget och resursslöseriet i att bygga upp ny infrastruktur för något som redan finns. Eller så slutar vi ge stöd till tidningar på papper – innan kommunernas infrastruktur är avskriven kommer antagligen den sista papperstidningen återvunnits.

Det finns en viss poetisk symmetri i att hushållen alltså ska betala upp till 200:- SEK om året i sopavgifter som dolt presstöd, så journalisterna ska fortsätta ha jobb. Eller så tar vi klivet in i 2020-talet genom att sluta ge stöd till 1700-talstekniken papperstidning och nöjer oss helt med att ha våra tidskrifter och press online. Fortsatt producentansvar för tidningarna hade tvärt om varit ett incitament för att avveckla papperstidningen helt. Övning: Hur många tidningar tror ni skriver om detta utökade dolda presstöd och hur många står tyst med mössan i hand, tackar och tar emot?

Ja, även Dagens Nyheter kommer ta del av detta indirekta presstöd och externalisering (=någon annan betalar) av papperstidningens miljökostnader.

Hela regeringens promemoria hittas som PDF här.