“För jävligt i alla fall” – anmälda brott minskade i Malmö 2019

Polisens agerande tyder på ju på en övermäktig situation. Annars hade det ju varit tillräkligt med personalstyrkan i nämda stad.

Jag har bott i malmö ca 8 år nu. Ingen skillnad i personlig trygghet under den tiden. Har under de senaste två åren haft en stöld av en bildel och en skadegörelse på min bil. Dessa har jag ej anmält pga självrisk och förhöjd försäkringspremie (har ganska billig/risig bil). Tar mycket mindre risker nuförtiden och är inte ute och svirar särskilt mycket. Kör ofta bil istället för att gå om det är sent och cykel ej finns tillgängligt (2 stulna cyklar, inte heller försäkringsärenden).

Bodde i Lund förrut och där kände jag mig väldigt mycket tryggare vid sena promenader o nattklubbsbesök. Hur det är där nu vet jag inte men antar att det är värre. I allafall vet jag hemadressen till en ISresenär, förr visste jag inte att det fanns sånna människor.

Har haft två överfallsvåldtäkter inom en femhundrametersradie från min nuvarande bostad varav en var en pedofilvåldtäkt.

Malmö är skit. Malmö är OK. Malmö är många saker. Men jag ska snart utvandra iallafall.

Varför just Malmö? Cherry picking?

Oj, det här rökte ut många som till varje pris vill bibehålla narrativet om hur förfärligt Malmö är pga invandringen.
Jag råkar ha suttit i en situation med rätt god insyn i hur trygghetsförhållandena har sett ut i denna stad, förutom att jag arbetat här i trettio år.

Om det nu är så att skjutningar och våldsbrott minskar så borde människor med vettigt fungerande kompass tycka att detta är ju bra, men så tycks ju inte vara fallet.

För oss vanliga malmöbor är detta en trygg stad. "Centrum" är en sanning med mycket stora kvalitifikationer. Tycker man en specifik gata ute på Sofielund är "sntrum". så a la bonheur.

Agendan för många handlar ju om att klistra de problem som fick på hela den stora grupp migranter och invandrare vi har (alltsedan 1990 har andelen barnaföderskor i Malmö som varit födda i ett annat land legat spikad på 30%, varken mer eller mindre).

Men visst, även jag har blivit antastad av en utlänning i Malmö. En gång för 20 år sedan. Av en full dansk.
Och vandrar i kvarteren vid Triangeln minst en gång per vecka runt midnatt. ALDRIG närheten av någonting som förefaller hotande.

Cornu växlar mellan svartmålning och försköning, mellan inlägg om hur Sverige missköts, och att rapportera om hur tryggheten ökar och att mängden anmälda brott minskar, utan att granska eller ifrågasätta dessa mätningar. Därmed höjer sig bloggen inte över statsmedia som också bara är en megafon för staten.

Vad är det för frågor som ställs i trygghetsmätningen? Jag har själv besvarat någon sådan vid ett tillfälle och tycker inte att de ger en fullgod bild av den tryggheten i ett samhälle.
Fråga föräldrar i staden om de låter sina barn röra sig fritt i området/staden. Tar ni taxi hem av rädsla för överfall/ rån när ni är ute på natten? Vid tar ni några trygghetsskapande åtgärder, t ex att ringa/sms:a när ni kliver av bussen? Lämnar ni delar av innehållet i plånboken hemma för säkerhets skull? Har ni ändrat ert beteende jämfört med t ex 10-20 år sedan?
Och hur är det med företagarna i regionen? Hur ser de på problem med hot och otrygghet? I övriga landet åtminstone är utvecklingen starkt negativ, enligt publicerade undersökningar. Hur går det för övrigt med uppklarningsprocenten? Ni missade väl inte Sydsvenskans rubrik häromveckan "Vi är inte rädda", apropå de dagliga rånen av äldre, 90-100 åringar i staden och Skåne. Jag känner åtminstone en 90-åring som är rädd, och inte obefogat. Innan jul hade grannhuset påhälsning.
Var är de journalister som sitter ner och pratar med äldre, t ex i Malmö och pratar med dem hur de ser på samhällsutvecklingen? Känner de sig trygga i sina bostäder, och med att gå på stan? Enligt vad jag hört av vänner i Malmö som genom sina yrken träffar många, många äldre så har många av dem blivit utsatta för brott.
Jag håller med Temasek (16.36): "För övrigt saknar jag inlägg från Cornucopia kring:

"1. De bombdåd som frekvent (nuförtiden) inträffar – vad är slutsatsen?

2. Wilhelm Agrells debattinlägg i SvD "Vi måste agera för att rädda landet" – det viktigaste inlägget under 2019. "

Cornu som har sådan insikter i militära frågor borde ju kunna prestera en bättre analys av läget, istället för att mest provocera fram klick.

ifrågasätter inte den statistik som Cornu länkar till – den är säkert korrekt uppmätt
Det som saknas är att sätta in statistiken i ett sammanhang eller kontext.
Pga bristande polisiära resurser men framförallt brister i den dömande och lagförande delen av samhället; går brottslingar numera i stor utsträckning fria.
Många som är utsatta för brott väljer därför att inte anmäla brotten eftersom de vet att det inte leder någon vart samt att det även i värsta fall kan innebära repressalier mot anmälaren.
Om det verkar lugnt på ytan i vissa "utanförskapsområden" kan det faktiskt bero på att våldsmonopolet upprätthålls lokalt av organiserad gansterorganisation eller "klaner", inte den svenska polisen. Gatukrig utbryter först när det uppstår maktkamp mellan olika klaner.
Flertalet områden i Sverige har börjat få en struktur som liknar det som finns i maffians Kalabrien/Sicilien.

Inte lika trygghet för alla i Malmö.
En grupp verkar särskilt utsatt, så pass utsatt att Obama skickade dit sitt sändebud, Ira Forman. Herr Repalu tyckte i och för sig att det inte var några problem, alt. att denna grupp fick skylla sig själv….

Ta fram jämförande statistik för olika brottskategorier för Europas länder. Om Sverige ligger sämre än den tionde bästa percentilen för respektive kategori så är det för djävligt. Politikerna skryter med att Sverige är ett fantastiskt land så det minsta man kan begära är brottslighet i nivå med de bästa.