Gästinlägg: Vad krävs för att tävla i Sydney-Hobart?

Nedanstående är ett gästinlägg signerat den professionelle äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se.

Nu har jag hunnit komma tillbaka hem och rodda lite, och till och med posta om tävlingen på egen blogg – en rapport om seglatsen och en kompilering av skepparens meddelanden. Sedan jag gästbloggade här så har jag fått några frågor angående vad som krävs för att vara med i Sydney-Hobart. Nu utesluter jag professionellt tävlande personer som får betalt för att kappsegla, eftersom det finns bara några enstaka i världen – och om du är en av dem så vet du redan hur du gör för att delta. Så hur gör du om du är en vanlig dödlig?

Competitor badge.

Det krävs att du har en båt och en besättning, och bägge har klarat de höga säkerhetskraven (bokstavligen sida på sida med regler och bestämmelser som bockas av). För många är det en process som tar flera år, och fem-sexsiffriga belopp – båten måste stärkas upp, utrustning ska på plats, allt ska testas, officiella certifieringar och kontroller ska genomföras, eventuella utbildningar köras, osv. Tävlingen i sig kostar också en del att anmäla sig till.

Alla har inte sådana belopp att lägga på båt, utrustning, och underhåll. Flera använder sig av sponsorer, med banners på båtskrovet, bommen, personliga utrustningen, och på de olika seglen för att maxa exponeringen. De erfarenheterna jag har av att ha sponsorer på RSHYR är kanonbra – men då har de sponsrat båten, inte mig personligen. Det har varit fastighetsbolag, bokföringsföretag osv som satsat på att få plats på segelytan och betalt för det – vilket tillät köp av nya segel och utrustning, samt hjälpt med en del av avgifterna. Några mindre företag har bidragit med sina varor, tex seglingsutrustning, bottenfärg, eller till och med mat ombord (lokal slaktare med ekologiskt kött). De flesta har fortsatt i flera år eftersom de har varit nöjda med exponeringen; LJ Hooker var till exempel eld och lågor efter succéen vid mållinjen i år och förlängde samarbetet i två år till direkt. Det krävs dock bra tävlingsresultat, frekvent deltagande i olika regattor och allmänt mycket exponering för att kunna hitta så bra sponsorer.

Ocean Gem i hamn i Hobart efter RSHYR 2019. Sponsorer på skrovet.

Om du inte har en egen båt så finns det olika vägar för att bli med och tävla, beroende på huruvida du är en van kappseglare eller ej. För att delta som tävlande besättning på en båt (som redan är godkänd) så krävs det först och främst att du har hittat en båt som vill ta med dig ombord, att du har betalat den saftiga tävlingsavgiften, samt att du uppfyller kraven som ställs på besättningen – det finns bestämmelser på kompetens som måste finnas bland besättningen. Om du vill säkerställa att just du blir med, så är det ett tips att börja plocka på sig erfarenhet, bra tävlingsresultat samt utbildningar i segling, sjöräddning, avancerade medicinska kunskaper osv. De flesta som är crew på RSHYR är redan reguljära besättningsmedlemmar på båten de tävlar på. Det är få vanliga båtar som tar med sig besättningsmedlemmar som inte är erfarna och beprövade, och som inte har tränat på båten i ett bra tag.

Jag själv är tex reguljär besättningsmedlem på Ocean Gem, då jag har seglat och tävlat med dem innan. Det innebär att man bidrar med jobb på båten och pitchar in gällande utgifter, tex reparationer, ny utrustning eller liknande. Man är med i andra seglatser och tävlingar, och samövar med resten av reguljärbesättningen. Jag blev inplockad på grund av min erfarenhet (i skrivande stund ca 25 000 nautiska mil varav över 3 000 nM i arktiska vatten och nästan 10 000 nM som skeppare), samt för att jag hade en personlighet som bedömdes passa in i teamet. Efter några seglatser kunde alla parter konstatera att det funkat bra, och jag gick vidare till att vara reguljär besättning. Jag har seglat som andrebefäl i något race, och var med som vaktledare och rorsman i år (samt hoppade in som taktiker och annat när det behövdes).

Besättningen på Ocean Gem efter RSHYR 2019.

På vissa båtar kan det finnas möjlighet att komma in som betalande besättning, utan att ha varit med och tävlat med båten innan. Ocean Gem har tex för avsikt att ta in ett par sådana personer varje gång de tävlar – men det kräver en rätt så hög kompetens och erfarenhet av dig som söker. Varje kandidat får skicka in sin meritlista och ställa upp på en timmes intervju med skepparen, som sedan sätter ihop ett bra team. Intresse och pengar räcker alltså inte till i sådana fall. Bland dem som togs in i år har det varit folk som annars jobbat med sjöfart och segling professionellt, och oceankappseglat tidigare – dvs kommer kunna bidra på tävlingen. Det kostar dock fortfarande rätt mycket för sådana deltagare att följa med.

En annan möjlighet är att köpa till sig plats på en båt som kör med betalbesättning fullt ut. Det har varit flera sådana båtar som jag har sett. Inträdesbiljetten är väldigt dyr, men de räknar väl med att de som verkligen vill kommer hitta ett sätt att ha råd. De ställer inga krav på deltagare förutom förmågan att betala, men båtens tävlingsprestation är därefter, oavsett hur snabb båten är potentiellt sett. Vi seglade om en sådan båt mitt i Bass Strait förra gången vi tävlade – trots att det var en 68-fotare som var designad för att vara snabb, och var 50% större än vår Beneteau. Det är ganska uppenbart att inte hela båtens potential användes av besättningen. Nog för att det finns en professionell kapten, men det hjälper föga när besättningen inte är vana vid kappsegling.

Vi seglar om en 68-fotare i Bass Strait under RSHYR 2017.

Förut fanns det ännu ett sätt att få delta i Sydney-Hobart som amatör/nybörjare. Det var att haka på en Clipperbåt – vilket kräver rejält med pengar, rätt personlighet, träning, och rätt rejält masochistisk läggning utifrån det jag sett och förstått. Alla är ju olika och vill ha olika saker. Men bara faktumet att alla Clipperdeltagare skriver under att de inte får säga något negativt om seglatserna i några år framöver borde milt sagt tala för sig självt. I år blir det dock inget Sydney-Hobart för Clipperbåtarna. De asiatiska sponsorerna har varit noga med att speca vissa besökspunkter just i Asien, och då hinns det inte med Tasmanien som är för långt bort. Hur det blir i framtiden är ovisst, och eftersom Clipper-tävlingen är hårt beroende av sponsorerna så är det tyvärr inte otänkbart att de slutar med Sydney-Hobart för gott.

Clipper-båtar i Hobart efter RSHYR 2017.

Hur ser det ut för mig framöver? Nästa Sydney-Hobart med Ocean Gem är planerad till 2021, och det blir samma upplägg som 2019. Samtidigt har jag en annan öppning nu kommande december, ett lite mer extremt upplägg, men det kommer behövas stora seriösa sponsorer som vill köpa exponeringsyta ifall det ska gå i lås. Det är inte ett koncept som jag har kört innan, men det har bra potential. Jag har våren ut på mig att ta fram samarbeten och landa projektet. Blir det av så utlovas nya inlägg i ämnet redan i år!

/Lena Wilderäng adrenalena.se