I en ledare hos Dagens Industri målar PM Nilsson upp gigantiska försvarshalmgubbar och försöker bekämpa dem. Men halmgubbar är något man bygger själv, och inte några verkliga problem.
![]() |
PM Nilsson, ledarskribent Dagens Industri |
Argumentationsfelet halmgubbe är att man hittar på något om en meningsmotståndare, eller något i allmänhet, och angriper detta istället för den faktiska sakfrågan. Det är en bekväm argumentationsteknik, eftersom man själv hittar på problemet, med färdiga motargument.
PM Nilsson målar i Dagens Industri upp att den svenska försvarspolitiken bygger på “infanteribrigader i nedre Norrland” och att “blockera rysk förmåga genom att hålla Indalsälven”, samt “Kommer nya generationer engagera sig i en försvarsmakt som planerar för döden i skogen med markstrid längs inlandets grusvägar?”. Istället vill han ha en massa högteknologi,
Fast hela argumentationen är en enorm halmgubbe och direkt felaktig.
Ingen ny brigad ska sättas upp i nedre Norrland, utan däremot ska det upprättas nya utbildningsregementen där det är billigt och finns tillgång till övnings- och skjutfält. Dessa ska utbilda lokalförsvar, men inte för att försvara nedre och inre Norrland, utan de delar av landet där det behövs, inklusive USA:s och Natos förmodade transportvägar från Tröndelagen till Gävle hamn. Lika lite planerar försvaret att ägna sig åt markstrid på inlandets grusvägar, utan kommer möta angriparen där angriparen uppträder, var helst det är i landet. Sannolikast i södra Sverige. Brigader kommer finnas i Skåne, Skaraborg, Boden och en reducerad brigad i Mälardalen. Ingenting i nedre och inre Norrland och ingenting vid Indalsälven.
PM Nilsson svingar alltså sina argument mot en uppbyggd halmgubbe, som inte finns. Dagens Industris läsare vet antagligen inte bättre, utan går på det hela. De läser trots allt Dagens Industri fortfarande.
I själva verket avgör inte utbildningsplatsen för ett förband var den sätts in, utan påverkar möjligen utgångsgrupperingen i form av mobiliseringsplatser. Fast när det gäller lokalförsvarsbataljonerna så kommer deras mobilisering vara runt om i landet, inklusive på Gotland. Det är som att säga att bara för att man studerar i Lund måste man ta ett jobb i Lund. Så fungerar vare sig arbetsmarknad eller försvar.
Dessutom är det just det högteknologiska marina försvaret och luftförsvaret, som Nato och våra demokratiska grannar och allierade inom EU först kommer ha på plats i Sverige, och det vi kommer få mest hjälp med. Fast för att man ska vilja basera i Sverige kommer man vilja ha säkrat territorium, och det är just vad en utbyggd svensk armé kan leverera.
Annars får vi vare sig understöd eller kan inte heller försvara vår egen högteknologi.
Exakt vad som driver PM Nilsson kan diskuteras. Antagligen är det bara en felriktad välvilja kontra svensk försvarsindustri (läs: Saab).
Dagens Industri har annars upprepade gånger gått Kremls gasledning Nord Streams ärenden, och tidningen är ofta starkt färgad av ekonomiskt och finansiellt mäktiga intressen.
Frånvaro av en utökad svensk armé kommer i alla fall innebära minskade möjligheter till militärt stöd från våra demokratiska vänner, och göra Sverige till den tomma zon och flank, som Kreml så gärna vill se som hinder mot förstärkningar till Baltikum.
Jag ser fram emot att Dagens Industri ägnar sig åt ekonomi istället för att bygga upp halmgubbar om försvaret och försöka slå sönder dem.
9 kommentarer
Så mycket händer inte vid I14 utan mest studenter och motionärer som kör hårt uppför Åkermans kulle. PM får drömma vidare.
Fast i fallet I14 handlar det väl snarare om halmbockar än halmgubbar?
Jaja, även hegemonen USA har ju en blandning av infanteribrig, motoriserat och mek.
Pm Nilsson är väl HV-are?
Inte kan väl en byggare av halmgubbar också hålla på HV71? Så fin själ har han nog inte.
Känns som om han har haft Melker Beckers serier som utgångsläge i den artikeln, fantastiska serier men så har dom ju kalla kriget som huvudtema och inte dagsläget!
På den gamla onda tiden så tror jag att förbandet I12, där jag själv utbildades hade till främsta uppgift att sättas in vid kusten runt Trelleborg. Det är ju en bit från Eksjö till exempel.
Men det har flutit många försvarsbeslut under broarna sedan dess.
Att vår vänner ska basera sina fartyg och eller flyg inom Sveriges gränser finns det inga garantier för.
Vi kommer att stå ensamma fram till den punkt där fienden hotar annat lands intressen.
Och om vi inte på ett trovärdigt vis kan visa att vi kommer att strida utav helvete, ja, då kommer ingen…
Vilka garantier har Sverige för att någon annan skulle komma och hjälpa oss ifall den lede fi angriper?