Det finns order av mer eller mindre obskyra stipendiefonder liggande i form av stiftelser, som är mer eller mindre hårt reglerade i vad de får dela ut. En dag kanske helt enkelt pengarna fryser inne permanent, eftersom det inte finns någon som längre kan kvalificera för stipendium nedstolpade för ett sekel sedan. Världen har helt enkelt förändrats en del på 100+ år. Chans för manliga bloggläsare att dra in några tusenlappar för betald semestervistelse.
 |
| Sigge donerade även pengar för försköning av Borås. Ovan är dock efter hans tid. |
Jag har tänkt tanken förut, men blev påmind om den av en ganska stor annons i den lokala gratistidningen för Sigge Williamsons stipendium. Sigge var tydligen någon form av entreprenör på sin tid, och donerade vid sin död 1929 en stor del av sitt arv till en semesterstiftelse för manliga chefer och tjänstemän.
Tanken var att det skulle betala någon form av semesterby, men stiftelsen Solhemmet för handel och Industri, donator Sigge Williamson” har fått en permutation på detta, så numera går pengarna helt enkelt till semesterresor åt stipendiaterna. Ett nytt permutationsförsök att även kunna ha kvinnliga stipendiater har dock fått avslag av Kammarkollegiet.
Hur som helst så söker stiftelsen:
”Manliga personer, vilka i chefs- eller tjänstemannaställning äro eller varit verksamma inom handel och industri inom västergötland med företrädesrätt för dem, som varit verksamma i Borås och i Sjuhäradsbygden”
8:e november är sista ansökningsdag och får man stipendie betalas 15 000:- SEK ut för att åka på semester, med prioritet särskilda behov, hög ålder eller sjukdom. Allt kanske inte passar in på bloggläsarna, men ni som är chefer eller tjänstemän i prioritetsordning Borås, Sjuhärad eller Västergötland har här chansen att få 15 000:- SEK skattefritt att bränna på flyg och hotellnotor. Det är annat det än sk skrivarstipendium, som vi författare kan få för att sitta inlåsta i ett specifikt hus i ett annat land och skriva, förvisso ifred.
Nu var just denna stiftelse kanske så generell att det alltid kommer finnas manliga chefer eller de idag så vanliga tjänstemännen (i kontrast mot förr), men det finns garanterat smalare stiftelser där ute, typ studiestipendie för ung man från bondefamilj i byn Långtbortfrånstan som ska läsa till präst i Uppsala, eller något liknande smalt. Eller ungmör från Djuptinneiskogen, som vill få sitt boende betalt medan de lära sig sömnad i Staden.
Tids nog kanske sådana stiftelser aldrig kan dela ut några stipendier, givet att Kammarkollegiet inte tillåter några permutationer.
Å andra sidan kanske det kommer nya stipender. Resestipendier för influencers från Bollebygd, ålder 16 – 20 år. Arvet skiftas ut år 2080, men då vet ingen längre vad en influencer är…
12 kommentarer
Jag har faktiskt skött en hel del redovisnings rörande en del gamla stipendiefonder. Tror det är mer så att fonderna kommer plockas bort då det inte fyller någon möjlighet längre. Majoriteten av de fonder jag arbetade hade som krav att det var endast avkastningen, eller del av avkastningen som fick delas ut till sökande. Avkastningen på t.ex. 1000 SEK eller 10 000 SEK, som legat på ett bankkonto.. Ja, de ger inte mycket per år..
Ja, det är ju ett annat problem, där det står att man bara får ha pengarna på bankkonto eller i obligationer (vilket idag kräver minst en miljon kronor, då obligationsfonder inte är tillåtna) och i princip inte får någon avkastning.
Mannaminnet är som bekant kort. Så vad jag nu skriver kanske inte är helt korrekt.
Min historielärare ( tror jag att det var, det kan ha varit en annan lärare, men troligen inte ) på gymnasiet skojade lite om de stipendier som fanns att söka för oss studerande i en av de skolor där en smått berömd film med Stig Järrel spelades in. Rollfiguren kallades 'Caligula' och filmen heter 'Hets', vet jag nästan bestämt.
Stipendiet min lärare nämnde gällde i alla fall omkring 1000 riksdaler och för att komma ifråga skulle studenten ifråga glad i hågen dra till Uppsala för att studera något jag inte kommer ihåg i dagsläget.
Jag ber att få återkomma om jag mot förmodan kan komma ihåg det hela lite bättre.
Jag kommer i alla fall ihåg att min historielärare hade doktorsexamen!
Många anrika universitet har en uppsjö stipendiestiftelser kopplade till sig, så studenter med goda studiemeriter kan lätt utöka den annars skrala kassan. Drog själv in flera hundra tusen kronor i olika studerandestipendier under min tid på KTH. Men så ska man ha lite tur med födelseort: den bästa fonden krävde att man var uppvuxen utanför Stockholm.
Julius och Adla Gerells stiftelse "till kvinnliga handelsbiträden fyllda 40 år som har sjukersättning på minst halvtid och har haft sin anställning/verksamhet under minst 12 år, därav övervägande delen i Stockholm".
Bekant till mig är inblandad i att dela ut pengar från en stiftelse som ska dela ut pengar för fortbildning av personal som jobbar på hematologiavdelningar. Problemet är att fler och fler hematologiavdelningar slås ihop med andra avdelningar så det blir bara färre och färre av dem.
Har ni provat waran?
Hittar ni något till en byggarbetare född 1970 från skåne så hojta till.
En del fonder verkar ju fungera bra fortfarande, som Nobelfonden. Ganska bra (?) förräntning på insatta 33 Miljoner 1896 till 4 miljarder nu.
Kan det bli så att staten med myndig stämma säger att ” eftersom dessa stipendier är föråldrade så drar vi in dom till statskassan och använder dom till något bra projekt med många chefer som har god värdegrund.”
Det vill säga, finns det möjlighet att beslagta dessa pengar?
Vad man gör är att man slutligen permuterar syftet till något som, så gott det går, ligger i linje med donators och ursprungsdonationens anda. Detta gäller dock först när det verkligen är omöjligt att finna möjliga destinatärer.
Går man igenom Kammarkollegiets arkiv hittar man flera avslag som i förstone kan synas bisarra, men som ändå vid närmare eftertanke har en poäng då det ändå skulle kunna finnas en chans att ursprungssyftet skulle kunna uppfyllas.
Människor hittar på allt möjligt konstigt för att göra sig odödliga. Tycker man ska använda pengarna så som man avser när man lever. Inte kräva att eftervärlden låter sig styras av arvet.