I en debattartikel i finska Huvudstadsbladet (HBL) föreslår ordföranden för Centerpartiet i Kumla och ordföranden för Socialdemokraterna i Lomma att Finland och Sverige bildar en formell totalförsvarsallians för såväl fred, kris som krig. I väntan på de ömsesidiga låsningarna i ett riktigt Natomedlemskap är detta det näst bästa, och broderländerna har redan kommit långt på vägen via försvarssamarbetet. Det är dags att formalisera att svenska och finska kvinnor och män ska vara redo att dö för varandra.
![]() |
Svensk finsktillverkad pansarterrängbil 203, även känd som Sisu. |
Det är Cristoffer Stockman (C) och Sebastian Merlöv (S) som publicerar debattartikeln hos HBL. Man kan antagligen se det som ett testskott från partiernas gräsrotsnivå, vilket förhoppningsvis faller i god jord och kan lyftas uppåt. Debattartikeln hittas på denna icke-länk hwww.hbl.fi/artikel/dags-att-sverige-och-finland-ingar-i-gemensam-totalforsvarsallians/.
“Vår bedömning är att det i dag finns ett brett politiskt stöd i både Finland och Sverige för att utveckla vårt militära samarbete även bortom fredstid byggt på gemensamma historiska erfarenheter.
En försvarsallians med Finland kan skapa stora fördelar både ur ett militärstrategiskt perspektiv och operativt perspektiv då båda ländernas militära förmågor på ett mycket djupare plan än i dag kan samarbeta och integreras i gemensam försvarsplanering.
En allians ger oss förutsättningar att samverka kring större materielinvesteringar. Både när det gäller att överlappa, men också komplettera varandra på ett effektivare sätt.
[…]
Finland har med historiska erfarenheter med rätta känt en skepsis kring om Sverige verkligen ställer upp om det behövs. En tydligare allians skingrar sådana frågetecken.”
Att de gamla broderfolken ska ingå en försvarsallians i väntan på Natomedlemskap – ett Natomedlemskap som förslagsvis sökes tillsammans – så är det fullt rimligt att formalisera försvarssamarbetet med bindande förpliktelser om omösesidigt försvar, och med det även försvarsplanering och samordning redan i fredstid. Det ska redan finnas planer på att basera finskt flyg i Sverige, på tryggare avstånd från angriparen Ryssland, och en formell allians skulle kunna göra att utrustning för detta kan placeras ut i förväg, och personal kan också finnas på plats. Motsvarande kan även gälla åt andra hållet. Lämpligen ska åtminstone 3:e brigaden ifrån Boden omgående omgrupperas till Finland om grannlandet angrips, och om inte annat avlasta försvaret av norra Finland. Därtill har vi lättrörliga snabbinsatsförband i Karlsborg och Mälardalen, som snabbt kan överskeppas eller flygas till södra Finland.
Det finns också strategisk-ekonomiska aspekter. En svensk-finsk allians skulle kunna stänga Östersjön för den ryska oljeexporten, och ett angrepp på Finland skulle därmed öppna för en svensk blockad av cirka 80% av den ryska oljeexporten, som går genom Östersjön – efter Persiska viken världens största flaskhals för oljetransporter, fast med ett enda land som avsändare. Ett angrepp mot Finland skulle således krossa rysk oljeexport. Sverige skulle kunna stoppa fartyg med rysk olja om inte annat i Kattegatt, dit inte ryska Östersjöflottan når utan att passera Danmark. Det ekonomiska hotet skulle agera krigsavhållande.
Samtidigt skulle en formell allians för åtminstone svensk del kräva ändrad lagstiftning – värnpliktig personal måste kunna sättas in till Finlands försvar utanför svenskt territorium. Det skulle inte vara första gången, Sverige invaderade och ockuperade Åland under den sk Ålandsexpeditionen 1918, och sparkade ut rysk trupp från öarna. Men som det heter har vi ju haft 200 år av fred. Den gången stiftades snabbt en lag som gjorde att svensk värnpliktig trupp kunde sättas in utomlands och två pansarskepp och åtminstone en bataljon soldater sattes snabbt in.
Sedan stod vi ju formellt utanför finska vinterkriget 1939-1940, men de svenska frivilligförbanden fick med svenska statens goda minne tillgång till en fjärdedel av det svenska flygvapnet, svenska vapen, svensk ammunition och använde svensk organisation, ledd av svenska officerare. Det hela skedde förstås med svenska statens godkännande, även om det var frivilligt. Men som sagt, 200 år av fred.
Nästa gång Finland ska ta smällen för att skydda Sverige mot Ryssland ska vårt bidrag inte vara frivilligt. Nästa gång ska det vara obligatoriskt. Nästa gång ska finnarna kunna räkna med att Sverige ställer upp.
Finns det några argument emot en formell försvarsallians? Egentligen inte. Kremls nyttiga idioter och avlönade påverkansoperatörer, samt deras nättroll kan förstås ha en annan åsikt, men Sverige och Finland avgör själva som suveräna stater.
Om inte annat kan vi överlåta upphandling och anskaffning av försvarsmateriel till Finland, så blir det betydligt snabbare och billigare än via FMV. Därtill kan nog Finland även hantera bokföringen för Försvarsmakten, så ska väl även Sverige kunna dubbla sitt försvar till halva kostnaden likt grannlandet.
Oavsett är en svensk-finsk allians inte en slutstation, utan en övergångsfas tills vi bägge går med i Nato. 68-vänstern måste bara bli tillräckligt gaggiga först, för att bli av med det sista inflytandet i svensk politik.
72 kommentarer
Var det inte det här Sverige försökte med efter vk2, en nordisk allians
Det föll väl på att Danmark och Norge inte amsåg det ge tillräcklig avskräckning och gick därefter med i NATO. Jag tror det här kan vara lite samma, bättre än vad vi har idag och kanske inte hillräcklig effekt. Skulle också kunna användas för att inte gå med i NATO senare. "Vi har ju alliamsen med Finland, det räcker väl?"
Appropå svensk trupp på finsk mark, jag har för mig att jag läst på någon av försvarsbloggarna att vid krig så planerade en del jägarförband för att gruppera 7-8 mil inne på finskt territorium för fjärrspaning.
Skillnaden är att de svenska jägarförbanden nu ska gruppera 7-8 mil in på ryskt territorium, mätt från gräns med Finland. För fjärrspaning. 🙂
På den gamla onda tiden var det väl bl a uppgjort att svenskt flygvapen skulle försvara nordligaste Finland, om jag inte minns fel. Det var delvis därför vi hade ett så stort flygvapen.
Att man även markgrupperade inne i Finland är väl inte otroligt, framryckningsvägarna är väl ganska få och förutsägbara däruppe så det är väl rimligt att ligga och lurpassa innan ryssen nått gränsen.
Jag har för mig att man kuckilurade med drakenplanen. Om det var att finnarna hade betydligt fler drakenpiloter än plan och Sverige ett antal överskottsdraken i förråd.
Oavsett det, har någon hört efter om Finland är intresserade?
Ett större antal Draken skulle flygas över av halvfeta majorer och lämnas som militärt bistånd, därav Finlands överskott av piloter.
De fick väl bara ha ett visst antal (100?) Jaktplan enligt Ryssarna.
Vän av ordning undrar ju vart de halvfeta majorerna skulle bli av efter att de landat och lämnat över flygplanet? Simma till Åland?
Agera spärrballong kring Rovaniemi flygbas, tillsammans med en annan överviktig och jovial herre klädd i rött?
Det är väl ett mindre problem att ordna en buss eller liknande från Rovaniemi, eller så fick de väl klä ut sig och hävda att de spelade in en film om återtåget över Bälten, inspelad på Kvarken.
Sommartid? Sandaler+strumpor samt civila kläder, sen är de inger got mot någon.
*tåget ska det såklart vara, även om det kunde tolkas som ett återtåg mot Sverige.
…annars fick de väl ta anställning som tamburmajorer hos det lokala borgerskapet.
Ben, du tror inte att "majorerna" skulle kunna stöda Finland med sitt kunnande?
Varför skulle dessa vara oanvändbara?
gbdcrvx, det läste du kanske på Jägarchefen, Bortom rikets gränser, del 1 – 3 (2VK, kalla kriget och nutid). Klart läsvärt.
Naturligtvis ska vi ha en allians med våra nordiska broderfolk, formaliserad eller ej.
Blir ett annat nordiskt land angripet så ska naturligtvis resten av Nordens länder hjälpa till, med alla till buds stående medel och slåss till siste man – allt annat är oacceptebelt. Man ställer upp för sin familj.
Kan förstå många NATO-skeptiker på ett plan. NATO är stort och omfattar många länder man inte är beredd att skicka svenskar i döden för, typ Turkiet. Men en alliansfrihet kan inte vara det samma som att vi inte ska ha en allians med våra broderfolk. Nu ingår Danmark och Norge i NATO och lär knappast vara intresserade att hoppa ur. Då är det naturligt att vi också går med i NATO, alternativet är sämre. Till dess vi är med i NATO bör alla nordiska länder lämna ömsesidiga försvarsgarantier.
OK för att hjälpa norrmännen, men blir Danmark invaderat tänker i alla fall jag desertera.
Antagligen lättare att motivera svenskar att försvara Finland än att via NATO tex försvara Turkiet eller någon av stormakternas postkoloniala imperier.
Vilka skulle dessa "postkoloniala imperier" vara?
Håller helt med, FINLANDS SAK ÄR VÅR!
Det var en intressant utläggning om möjligheten att stoppa ryska lastfartyg i Kattegatt. En undran till följd av det är vad det skulle kunna få för konsekvenser för oljeförsörjningen i de ländert vart oljan är på väg och rent av globalt. Annorlunda uttryckt, skulle Sverige kunna stoppa rysk oljeexport utan att reta upp en massa länder som är beroende av att importera oljan?
Vi är dessutom nästan en halv miljon svenskar med bakgrund i Finland i typ första, andra eller tredje generationen varav ca hälften har kunskap i finska språket.
Och på andra sidan Östersjön finns nästan 300 000 svensktalande finska medborgare, s k finlandssvenskar.
Klart vi har starka band, mumintrollen är värda att försvara även med svenska soldater.
Hade Tove Janson svensk mamma?
Ja, svensk mamma och finlandssvensk pappa tror jag. Hurså?
Tänkte bara förstärka din tes ytterligare. (Ingves ska vi kanske tala tyst om dock 🙂 )
Förresten, var var det dina förfäder bet i gräset?
Av egen erfarenhet vet jag att dessa band endast går åt ena hållet. Svensken i gemen är inte intresserad eller insatt i historiska kopplingar mellan Sverige och Finland.
Finland har tills ganska nyligen sett upp till storebror Sverige, men det intresset svalnar.
@gbdcrvx: Nyenskans, Narva, norska fjällen under återtåget 1718, Karl XII:s anfall på den sachsiska staden Thorun, osv osv.
least: Tack vare vår stympade historieundervisning i skolan som gör att många i vårt land inte kan skilja på 1808-09 års krig och Vinterkriget 1939-40.
Dock vill jag erinra om skillnaderna i grundtemat på de roliga historier vi berättar om finländare, danskar och norrmän …
Jag tror ju inte Finnarna litar särskilt mycket på Sverige. Vi är ett land fyllt av käringar, riktiga käringar och manliga d:o. Vi skulle helt enkelt fega ur om det blev skarpt läge. Precis som vi redan gör.
Tala för dig själv.
Ja, det han sa.
Plus att vi ju samarbetat internationellt på längden och tvären i diverse utlandsinsatser rätt länge, så vi vet nog var vi har varann.
Vet var vi har varandra? Ja, på soldatnivå vet man det. Men när det kommer till politikernas riskvillighet med egna medborgares liv finns en avgrunsdjup skillnad.
I Finland vet av praktisk erfarenhet att man kan vinna, men att det kostar liv.
Sverige? Ja, här vet man inte så mycket på ett politiskt plan.
Det som behövs i ett hett läge är att militära befäl är beredda att ta eget ansvar för det som händer "nu".
Sitt inte och vänta på politikerna, då är matchen spelad och klar innan laget kommer ut på plan.
Litar på Sverige i vilket avseende/scenario? Vid en hyfsat osannolik invasion från öst så tror jag nog att finnarna litar mer på svenskarna (även politrukerna) än på angriparen. En viktigt parameter(som bloggaren inte nämner av någon anledning) när man pratar NATO och Finland är att räknar man bort den finansiella sektorn är Ryssland en av Finlands främsta handelspartner (även om sanktionerna sätter käppar i hjulet för finska företag). Detta talar starkt emot att Finland skulle vara sugna på ett NATO medlemskap om inte ex EU kan ge ordentliga ekonomiska garantier (vilket är ytterst tveksamt att dom kan). Varför ska Finland (potentiellt) krascha sin egen ekonomi ? Träffar många finnar i tjänsten (från ffa Helsinki och Turku/Åbo) det sol alltid slår mig är hur neutral deras inställning till Ryssland och även dagens ryska makthavare är. Ingen russofobi där inte. Men sen kanske inte Finlands politiker och mediaelit har ett intresse av att skylla sina egna tillkortakommanden på Ryssen, detta är bara en gissning då jag inte läser finsk media pga språkliga brister.
Läs här för att se den tydliga skillanden mellan Finland och Sverige, vad gäller synen på Ryssland.
https://svenska.yle.fi/artikel/2017/03/30/darfor-vill-putin-till-finland-vi-har-ingen-rysskrack
@least:
Vad handlar det här om egentligen?
Först tar du upp politiker som opålitliga, fast sen är det främst militären som behövs. Sen handlar det om ett toppmöte i Finland, som mig veterligen inte blivit av? Löfven har, precis som Niinistö, dock träffat Putin på arktiskt forum i Sankt Petersburg senast i våras, så det där med att vi inte har kontakt med Ryssland som framhålls i din länkade artikel verkar inte riktigt stämma?
Least tack för intressant artikel!
@ben dover, Det står ju uttryckligen "Under Urho Kekkonens tid var förhållandena helt speciella, och han fick ju också kritik för alltför täta kontakter. Men också senare har Finlands presidenter försökt se till att det finns åtminstone en i den ryska högsta ledningen som har specialkunnande om Finland."
Förövrigt, jag stod högvakt på Drottningholms slott, såg hans majestät konungen minst 3-4 gånger, men det innebar inte på något vis att vi hade kontakt, även fast vi var inom samma geografiska område och medvetna om varandras närvaro
Ja, kan du inte berätta mer om hur det går till när Finland utser ryska högsta ledningen?
least m fl:Svensk motvilja mot "ryssen" är mest teoretisk och opersonlig.
Finland har inte råd med sådan lyx gentemot den stora grannen. Händelser som "Stora ofreden" 1710-21 (när Ryssland besatte och härjade i hela Finland), "Lilla ofreden" 1742-43 (som den föregående, fast lindrigare) och förryskningskampanjen runt förra sekelskiftet är historia som ligger djupt i folksjälen. Större allvar i nutid väcks av de ca 84 000 soldatgravarna på 622 sockenkyrkogårdar runt om i landet (för de stupade 1939-44 som kom hem av totalt ca 95 000), där varje års studentkull lägger ner kransar (eller hälsar på hos krigsinvalider på deras ålderdomshem). Mot den bakgrunden tas Ryssland på högsta allvar. Åsikter i motsatt riktning kanske speglas i Molotov-citatet från 1974: "Människorna i Finland är oresonliga, mycket oresonliga!" Svensken i gemen vet inte hur lyckligt vårt land borde vara över att ha förskonats från en sådan historia.
Onödigt långt inlägg, klart vi ska ha ett riktigt djupt försvarssamarbete med Finland.
Sverige och Finland har väl båda att vinna på att en eventuell aggression blir så stor och omfattande som möjligt för en angripare.
I ruta två efter en svensk-finsk försvarspakt så kan ju USA formellt haka på.
Dvs i stora drag vad innehållet i triparty agreement mellan US-SE-FI ger som nästa steg som undertecknades i Washington för några år sedan med pompa. Dvs den transatlantiska länkens fördjupning i regeringsförklaringen.
Finessen med förlängning av Triparty agreement är att det dels annars kan ta lite tid med formell NATO-anslutning (gråzon som angripare kan utnyttja) samt att det blir mindre jobbig debatt om att Turkiet etc.
Quick and clean alltså.
US och i förlängningen NATO vinner på att nordflanken säkras upp bättre och baltstaterna säkras bättre strategiskt.
USA/NATO vill väl hellre ha båda som medlemmar med fullt anslag alternativt alliansfria för att inte reta österut, Ryssarna vill ha båda alliansfria.
Tror det blir svårt att ro hem internationellt utan att få alltför stora negativa konsekvenser, men idén är lika bra som gammal.
Vi har ju sedan andra världskriget hittat diverse samarbetsformer med västmakterna så försvarsallians med Finland eller ej så hittar vi nog även i den nya situationen något sätt att dra nytta av varandra.
Inte frivilligt ?
Surt för oss krigsplacerade, när ni andra flyr till kontinenten.
Även vi som bor nära strategiska mål blir kvar, fast av annan anledning.
ÄNTLIGEN!
Är inte för NATO medlemskap.
Anser dock att Sverige skall ha ett acceptabelt invasionsförsvar och att Finland och Sverige skall ha en försvarsallians.
Kanske skulle kunna bli så att man hotar med NATO för att få vänstern (läs kremltrogna) att gå med på detta?
Sen så blir det väl så att Sverige nedrustar istället för att Finlands försvar anses vara så starkt eller nåt men tänk om båda kunde rusta rejält och bli ett block att räkna med i Östersjöområdet.
Sen har man de vanliga kontakterna med NATO under bordet i händelse av krig osv.
Hade helst sett en nordisk försvarsallians men NATO hann ju före med norge, danmark och baltstaterna.
Man borde också fördjupa materialsamarbetena i hela norden och utveckla system tillsammans.
De försökte med Archer, gick sådär..
Spåren förskräcka! Ett fåtal projekt har resulterat i något. Archer och ubåtar är två färska exempel på misslyckanden, som kostat Sverige tid och pengar. Ett annat exempel är Norges upphandling av nytt jaktplan, där den officiella utvärderingen av Gripen var så felaktig att det politiskt förutbestämda köpet av F-35 kunde motiveras. "Den sista sovjetstaten". Inte undra på att SAAB avstod från att ens delta i upphandlingen av nytt jaktplan för Danmark – USA har sådan betydelse inom NATO att medlemsländerna med få undantag köper amerikanskt. Det har gått bättre med Finland.
Det kommer aldrig att ske, svensk trupp kommer inte flyttas över till Finland om stridigheter utbryter på finska sidan. I alla fall inte om Sverige dittills varit skonat.
Detta vet man även i Finland. Lycka till med det samarbetet…
Givetvis borde den västra och den östra rikshalvan göra gemensam sak i fråga om försvaret och mer därtill.
För fosterlandets slutliga enande!
Tror du att finnarna är intresserade?
Rekommenderar att lyssna på Ekots lördagsintervju från 7 september med utrikesminister Pekka Haavisto där ev. försvarssamarbete diskuteras.
Hans slutsats är förenklat att ett försvarssamarbete utanför fredstid är att rekommendera men att Sverige behöver göra sin läxa först och bli klar över hur man vill ha det. Bland annat att ändra sin lagstiftning för att kunna agera snabbt vilket Finland redan gjort.
Pragmatiska finnar kontra diskuterande svenskar..
Både Sverige och Finland lär i dag ha någon form av bilateralt försvarssamarbete med USA, konfirmerat av dåv försvarsministern Mattis. I dag ser vi hur USA:s hållning i olika frågor helt domineras på ett oberäkneligt sätt av president Donald Trump. För ett exempel på detta, se nedan länkade öppna referat från engelska Guardian av Trumps beteende i samband med den finske statsministern Niinistös besök och presskonferens härom veckan:
https://www.theguardian.com/us-news/2019/oct/02/trump-impeachment-meltdown-niinisto
Att förlita sig på en sådan person är knappast välbetänkt, inklusive hans reaktion om ett §5-ärende enl NATO:s stadgar skulle komma upp. Med bara muntliga försäkringar av en numera avgången kabinettsmedlem är det ännu lättare att hävda "America first".
Vad göra?
Fördelen med Trump är att han är helt och hållet totalt oberäknelig. Hur konstigt det än låter så är det avhållande för Kreml. Man kan inte räkna risk/chans på det.
Om Ivanka kommer till pappsen och förfäras så är 58 kryssningsmissiler i luften några timmar senare. Rätt lysande strategi faktiskt för att skapa totalt nyckfull oberäknelighet. Och ja det hände i Syrien för något år sedan.
Tänk som fi så finns det andra aspekter.
Min analys är väldigt lik din. Den säger också att framförallt den ryska militära ledningen förmodligen är skräckslagna. Med Hillary hade värsta scenariot varit typ USA dödar ryska soldater stationerade i Syrien via ombud i lokal milis. Med Trump kan det bli kärnvapen regn över St Petersburg, och detta är möjligt även om eventuell rysk aggression yttrar sig i att Putin kritiserar Trumps golfswing . Den ryska politiska ledningen var nog försiktigt positiva till en början,men jag tror Trump administrationen skrämmer även de mer och mer
På ytan framstår Trump som en loose canon, men jag tror han är obenägen att eskalera konflikter militärt. Mer så än presidenter före honom.
Annars tror jag Trump har varit en katastrof för Kreml. Han har tryckt på för att NATO-länder ska öka sina militärbudgetar, vilket de också har gjort.
Rysslands problem är att deras ekonomi är för liten. NATOs ekonomi är mer än 10 ggr större.
Trepartsavtalet mellan Sverige, Finland och USA – den transatlantiska länken. Över tid fördjupande. Vad som egentligen står i detta avtal och hur nära en defacto pakt det egentligen är är väl bara de tre länderna och Kreml som vet. Inte lika mycket "förberedelser" från RF nuförtiden?
https://defense.info/highlight-of-the-week/finnish-swedish-us-trilateral-agreement/
Om det nu skulle bli så att svenska och finska män samt kvinnor ska dö för respektive land är det gott att veta att man är skåning och kan leva.
Min känsla är att finländare i allmänhet betraktar oss vatusvenskar som någon slags lägre stående människor. Jag tror svenskarnas intresse av att vi lovar varandra stöd är större än finländarnas intresse av att hjälpa oss om det skiter sig.
Detta är ju bara en kopia av Sverigedemokraternas förslag.
Hultqvist, enda ministern som inger respekt har jobbat idogt för Sveriges säkerhet. Men har för mig att ett samarbete med Finland på 90 eller 2000 talet avbröts för Sverige hade avtal med USA som innebar kärnvapensköld. Det var då det uppdagades. Någon som vet?
https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/08/ingemo-lindroos-om-forsvarssamarbetet-usa-har-redan-lovat-sverige-mer-an-finland
Sverige hade eget långtgående utvecklingsprogram för kärnvapen på 60-talet. Sverige fick inte köpa amerikanska vapen, så vi drog igång själva. Förutsättningarna var bra. Egen råvaror (uran från Västergötland). Egen kompetens för anrikning och utveckling, eget militärkomplex (Lansen tex specades som bärare), samt ekonomisk styrka.
USA som helst inte såg att ännu en kärnvapenmakt utvecklades i Europa, tryckte på samtidigt som utvecklingskostnader drog iväg. Sverige lovade att lägga kärnvapenprogrammet på hyllan mot att hamna under amerikanskt kärnvapenparaply. Observera lägga på hyllan.
Svensk försvarsforskining gick in på att se över om springas istället kunde användas mot tex utskeppningshamnar i Baltikum. Långt billigare massförstörelsevapen.
Hursom Washington Post skrev påg 80-talet att Sverige borde räknas som kärnvapenmakt. Washington Post skrev då att Sverige kunde sätta samman kärnvapen inom 24 timmar.
Det fanns fram till 2012 vad som kallades den oredovisade kvantiteten av svenskt vapenplutonium som anrikats i Sverige. Det kvantiteten har varit borta i decennier innan den dök upp igen 2012 när den skeppades ut via Bua hamn i Halland nära Ringhals för vidare transport till USA för bearbetning. Sverige ratificerade i samband med detta ett dekret som Sverige inte gjort innan kopplat till kärnvapen.
När jag låg i lumpen snurrade ett rykte om att Sverige hade kapacitet till 12 stridsspetsar av okänd styrka. Vitala delar var inte ihopmonterade, dvs vi hade inga kärnvapen. Dessa skulle tydligen ha förvarats i bergrum i Östergötland. Dvs lite i linje med vad Washington Post skrev på 80-talet. Hursom bara hörsägen.
Hursom när vi till slut skeppade ut vapenplutoniumet till USA 2012 så var det under förutsättning att USA garanterade vår säkerhet.
Med tanke på vad som hände i Ukraina 2014 och framåt så kan det vara en dålig strategi. 1994 avhände sig Ukraina sina kärnvapen till Ryssland i ett avtal där Ryssland, USA och UK garanterade Ukrainas okränkbara gränser. Det gick ju mellanbra. Var är amerikanska och brittiska styrkor nu som garanterar Ukrainas okränkbara gränser?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Hört talas om google?
https://www.washingtonpost.com/archive/politics/1994/11/25/neutral-sweden-quietly-keeps-nuclear-option-open/754e8f39-b158-4ec5-812c-63592ac1889d/
Hittade trodde inte i min enfald att artiklar från så långt bak som 1985 fanns publicerade.
Hittade inget om just 24 timmar, men det kan vara sömnbristen.
Intressant i vilket fall.
Mycket intressant.
Inte springas utan saringas.. Man blir inte världsledande på ABC-skydd inte för inte…
Sverige och massförstörelsevapen har behandlats förtjänstfullt av Wilhelm Agrell i en bok. Trots detta cirkulerar många skrönor och missförstånd. Det plutonium som skeppades till USA var en obetydlig kvantitet som tillvaratagits när R1- och Ågestareaktorn skrotades och var långt mindre än vad som krävs för en bomb. Dess kvalitet kan också starkt ifrågasättas – vapenplutonium kräver täta byten av bränsleelementen (där plutoniet bildats) för att Pu239 skall kunna utvinnas innan ytterligare neutronstrålning förvandlat det till odugligt Pu240. Det är därför reaktorer för plutoniumproduktion är specialkonstruerade, jfr Marviken. Att Sverige någonsin skulle ha haft kärnvapen är en ren myt, oberoende av vad WP kan ha skrivit i frågan.
Tack!
Se slutklämmen om att detta inte är ett bindande internationellt avtal!
Således ingenting "tvingande" och inte viktigare för USA/Trump än att man hotade med att bilaterala relationerna skulle påverkas om inte svensk domstol frikände en amerikansk rappare som stod åtalad i Sverige för misshandel. Detta är det brev som Trumps särskilda sändebud skrev till den svenska riksåklagaren:
http://www.tboverse.us/HPCAFORUM/phpBB3/viewtopic.php?f=5&t=25379
Man kan spekulera i och fröjdas åt att ryssarna känner sig obekväma med Trump, men nog har vi i Sverige bra mycket större anledning att känna oro över att ytterst vår nationella existens beror på dagshumöret hos en så amoralisk person.
Intressant tanke.
Fördelen är att man skulle kunna slå ihop försvarsbudgeterna och få ut mer om man agerar som ett land i försvarsfrågan.
Varför envisas du med så kallade icke-länkar? En sak är ju säker: det gör ingen nytta i eventuellt rättsfall…
En vital fråga för Sverige vid ett formaliserat samarbete med Finland (och även i dag, innan det har hänt) är väl hur Åland ska skyddas mot rysk aggression. Detta vore väl bland det sämsta som kunde hända för vår del. Undrar hur planeringen för att undvika det ser ut i dag …