Finlands sak är vår – debatt om allians med Finland

Antagligen lättare att motivera svenskar att försvara Finland än att via NATO tex försvara Turkiet eller någon av stormakternas postkoloniala imperier.

Jag tror ju inte Finnarna litar särskilt mycket på Sverige. Vi är ett land fyllt av käringar, riktiga käringar och manliga d:o. Vi skulle helt enkelt fega ur om det blev skarpt läge. Precis som vi redan gör.

Sverige och Finland har väl båda att vinna på att en eventuell aggression blir så stor och omfattande som möjligt för en angripare.

I ruta två efter en svensk-finsk försvarspakt så kan ju USA formellt haka på.

Dvs i stora drag vad innehållet i triparty agreement mellan US-SE-FI ger som nästa steg som undertecknades i Washington för några år sedan med pompa. Dvs den transatlantiska länkens fördjupning i regeringsförklaringen.

Finessen med förlängning av Triparty agreement är att det dels annars kan ta lite tid med formell NATO-anslutning (gråzon som angripare kan utnyttja) samt att det blir mindre jobbig debatt om att Turkiet etc.

Quick and clean alltså.

US och i förlängningen NATO vinner på att nordflanken säkras upp bättre och baltstaterna säkras bättre strategiskt.

Rekommenderar att lyssna på Ekots lördagsintervju från 7 september med utrikesminister Pekka Haavisto där ev. försvarssamarbete diskuteras.
Hans slutsats är förenklat att ett försvarssamarbete utanför fredstid är att rekommendera men att Sverige behöver göra sin läxa först och bli klar över hur man vill ha det. Bland annat att ändra sin lagstiftning för att kunna agera snabbt vilket Finland redan gjort.
Pragmatiska finnar kontra diskuterande svenskar..

Fördelen med Trump är att han är helt och hållet totalt oberäknelig. Hur konstigt det än låter så är det avhållande för Kreml. Man kan inte räkna risk/chans på det.

Om Ivanka kommer till pappsen och förfäras så är 58 kryssningsmissiler i luften några timmar senare. Rätt lysande strategi faktiskt för att skapa totalt nyckfull oberäknelighet. Och ja det hände i Syrien för något år sedan.

Tänk som fi så finns det andra aspekter.

Om det nu skulle bli så att svenska och finska män samt kvinnor ska dö för respektive land är det gott att veta att man är skåning och kan leva.

Detta är ju bara en kopia av Sverigedemokraternas förslag.

Sverige hade eget långtgående utvecklingsprogram för kärnvapen på 60-talet. Sverige fick inte köpa amerikanska vapen, så vi drog igång själva. Förutsättningarna var bra. Egen råvaror (uran från Västergötland). Egen kompetens för anrikning och utveckling, eget militärkomplex (Lansen tex specades som bärare), samt ekonomisk styrka.

USA som helst inte såg att ännu en kärnvapenmakt utvecklades i Europa, tryckte på samtidigt som utvecklingskostnader drog iväg. Sverige lovade att lägga kärnvapenprogrammet på hyllan mot att hamna under amerikanskt kärnvapenparaply. Observera lägga på hyllan.

Svensk försvarsforskining gick in på att se över om springas istället kunde användas mot tex utskeppningshamnar i Baltikum. Långt billigare massförstörelsevapen.

Hursom Washington Post skrev påg 80-talet att Sverige borde räknas som kärnvapenmakt. Washington Post skrev då att Sverige kunde sätta samman kärnvapen inom 24 timmar.

Det fanns fram till 2012 vad som kallades den oredovisade kvantiteten av svenskt vapenplutonium som anrikats i Sverige. Det kvantiteten har varit borta i decennier innan den dök upp igen 2012 när den skeppades ut via Bua hamn i Halland nära Ringhals för vidare transport till USA för bearbetning. Sverige ratificerade i samband med detta ett dekret som Sverige inte gjort innan kopplat till kärnvapen.

När jag låg i lumpen snurrade ett rykte om att Sverige hade kapacitet till 12 stridsspetsar av okänd styrka. Vitala delar var inte ihopmonterade, dvs vi hade inga kärnvapen. Dessa skulle tydligen ha förvarats i bergrum i Östergötland. Dvs lite i linje med vad Washington Post skrev på 80-talet. Hursom bara hörsägen.

Hursom när vi till slut skeppade ut vapenplutoniumet till USA 2012 så var det under förutsättning att USA garanterade vår säkerhet.

Med tanke på vad som hände i Ukraina 2014 och framåt så kan det vara en dålig strategi. 1994 avhände sig Ukraina sina kärnvapen till Ryssland i ett avtal där Ryssland, USA och UK garanterade Ukrainas okränkbara gränser. Det gick ju mellanbra. Var är amerikanska och brittiska styrkor nu som garanterar Ukrainas okränkbara gränser?

Sverige och massförstörelsevapen har behandlats förtjänstfullt av Wilhelm Agrell i en bok. Trots detta cirkulerar många skrönor och missförstånd. Det plutonium som skeppades till USA var en obetydlig kvantitet som tillvaratagits när R1- och Ågestareaktorn skrotades och var långt mindre än vad som krävs för en bomb. Dess kvalitet kan också starkt ifrågasättas – vapenplutonium kräver täta byten av bränsleelementen (där plutoniet bildats) för att Pu239 skall kunna utvinnas innan ytterligare neutronstrålning förvandlat det till odugligt Pu240. Det är därför reaktorer för plutoniumproduktion är specialkonstruerade, jfr Marviken. Att Sverige någonsin skulle ha haft kärnvapen är en ren myt, oberoende av vad WP kan ha skrivit i frågan.

Intressant tanke.

Fördelen är att man skulle kunna slå ihop försvarsbudgeterna och få ut mer om man agerar som ett land i försvarsfrågan.

En vital fråga för Sverige vid ett formaliserat samarbete med Finland (och även i dag, innan det har hänt) är väl hur Åland ska skyddas mot rysk aggression. Detta vore väl bland det sämsta som kunde hända för vår del. Undrar hur planeringen för att undvika det ser ut i dag …