Det brittiska crowdfundingbolaget Lendy har gått i motsvarande konkurs, i vad som beskrivs som den största kollapsen hittills bland crowdfundingbolag. 22 000 investerare och 160 MGBP (nästan två miljarder svenska kronor) omfattas.
![]() |
Camden, London. |
Lendys affärsidé var liksom många andra crowdfundingbolag att via lån mellan långivare och låntagare finansiera olika verksamhet mot ränta. Riskerna och räntorna är förstås därefter, eftersom det handlar om lån ej omfattade av någon statlig garanti, annars hade inte den här formen av finansiering behövts. I Lendys fall handlade det primärt om fastigheter.
Bolaget startades 2013, men sattes under tvångsförvaltning (motsvarande konkurs som enklaste översättning av under administration – konkursförvaltning – och insolvency) för en månad sedan, efter att det visat sig att allt större andel av lånen inte betalades enligt plan och att säkerheterna som belånats av låntagarna ofta var minst sagt kreativt värderade.
Rent tekniskt är Lendy bara en mellanhand, och inga tillgångar skulle egentligen försvunnit för långivarna, som har avtal direkt med låntagarna, där Lendy bara tar procent i en form av lånemäklarroll. Detta ser dock ut att nu ifrågasättas då Lendys bokföring gör att det ser ut som att lånen skett ifrån bolagets balansräkning, så långivarna ser snarare ut att vara investerare i Lendy och kan pga konkursen i bästa fall bara ställa sig i kön av fordringsägare. Situationen ser alltså ut att vara allt annat än glasklar.
Motsvarande Finansinspektionen i England, FCA, ska nu granska övriga crowdfundingbolag, och publicera nya regler för sektorn, som bland annat ska göra att en enskild långivare maximalt får låna ut 10% av sitt kapital.
Crowdfunding i sig är en bra och modern tanke, där man med moderna IT-system kan skippa gatekeepers som banker och låta kapital och kapitalsökande enklare komma i kontakt med varandra. Dock finns det ju anledningar till att bankerna inte gett finansiering. I sig borde detta inte vara ett allvarligt problem, men Lendy verkar alltså inte skött saker på ett korrekt sätt. Och när för många lån helt enkelt föll ihop så klarade inte bolaget av att hantera situationen längre.
Samtidigt är inte 160 MGBP några systemhotande summor, men det är naturligtvis trist för de drabbade individerna.
Lendys hemsida lämnar än så länge rätt lite information. Övrig information från The Times (betalvägg, bloggen prenumererar på The Times för att kunna täcka Storbritannien och bland annat Brexit).
Svenska motsvarande bolag är t ex Savelend och Tessin (bägge har gjort reklam här på bloggen).
10 kommentarer
Kan rekommendera Thrustly tråden på Flashback om man vill följa hur bra crowdlending fungerar.
De som lånar via crowdlending är de som inte klarar av vanliga kreditkontroller. Varför man skulle vilja låna ut till dem som privatperson ställer jag mig frågande till.
Med 8% eller mer i avkastning har dessa tjänster promotats hårt av många svenska ekonomibloggare som en hedge mot börsen. Precis som att börskrasch och defaultade privatlån inte går hand i hand.
Well, well. Bloggarna får iaf provision per insättning så de är nog nöjda ändå.
"Rent tekniskt är Lendy bara en mellanhand, och inga tillgångar skulle egentligen försvunnit för långivarna, som har avtal direkt med låntagarna"
Men hur ser avtalen egentligen ut. Är det faktiskt så att kreditgivare sluter avtal med låntagaren direkt? Isf spelar det ingen roll hur det ser ut i Lendys bokföring.
Jag misstänker att om man lusläser avtalet så framkommer det att Lendy agerar mellanhand och att kreditgivare inte kan kräva låntagaren direkt på pengar…
Det blir en privatperson som skriver avtal med en privatperson. Lycka till att privat driva in småbelopp på 500 kr via KFM.
För jag antar att lånet sprids ut på många privatpersoner som lånar ut ett litet delbelopp. Så var och en måste då eftersöka pengarna med dess kostnader och tid det tar.
En fråga är då varför Lendy går i konkurs. Iaf skall det isf inte vara låntagarnas återbetalningar (eller brist på) som är avgörande.
När det gäller att driva in pengar så skall det inte spela någon roll att det är ett litet belopp. Som fordringsägare så sköter man inte eftersökande av pengarna utan det är KFM som letar rätt på dem.
Haken är förstås att gäldenären blir skyldig att betala avgiften till KFM vilken kan bli rätt saftig ifall det finns flera fordringsägare. Vilket i sin tur kan innebära att det blir troligt att gäldenären alls inte kan betala.
Sen vet jag inte hur det funkar med återbetalning av skulden. Det verkar ju omständligt ifall man skall göra en betalning till var och en av femtioelva fordringsägare. Låter rimligare att man betalar till Lendy och då ser åter igen Lendy inte ut som förmedlare av lån utan mer mellanhand. Frågan är då ifall fordringsägarna verkligen kan kräva gäldenären på pengarna eller om man måste rikta sina krav till Lendy?
Om det är en ren förmedling av lån och inte gå som mellanhand så tycker jag det verkar vara en mer eller mindre förutsättning att lånet görs one-to-one (dvs att låntagaren lånar av EN långivare).
Är det detta som Lendify sysslar med?
Nulli
Har arbetat både i första led, management samt med analys på en låneförmedlare. Min take är att de svenska crowdfundingbolagen väljer i störst del lågrisk-kunder upp till "nedre mellanrisk". Alltså utifrån ett tvärsnitt av den typiske blancolånstagaren. De konkurrerar ofta om samma kunder som de andra etablerade lågrisk-långivarna vill ha.
Om något skiter sig i makroekonomin, bör deras kunder vara bland de senare som får betalningsproblem.
Nackdelen som långivare är att man sannolikt inte får någon bailout när det oundvikliga(?) händer. Påminner mig om Lloyds försäkringsverksamhet i London, där privatpersoner ("names") ställde ut försäkringar av olika slag. En bra affär tills det blev en serie mycket dåliga år. I lånefallet är åtminstone nersidan begränsad.
https://en.wikipedia.org/wiki/Lloyd%27s_of_London
https://www.telegraph.co.uk/finance/newsbysector/banksandfinance/insurance/5446813/Lloyds-Names-face-bankruptcy-as-court-battle-ends.html
Det bör nog inte komma än på att det är en serie utan snarare risk för mycket dåliga år som gör nedsidan obegränsad. Om det kräver en serie år för att utraderad kapitalet så blir ju nedsidan begränsad av det faktum att när kapitalet väl är utraderad så förlängs knappast försäkringarna.