Det så kallade tingslotteriet fortsätter efter att HSB nu vunnit mot bostadsrättsavhoppare, trots att man inte angivit ett kort datum för inflyttning i ännu ej byggd bostadsrätt. Det hela visar tydligt på att bostadsrättsköpare inte kommer få någon trygghet i vad som egentligen gäller, då det går emot en tidigare dom, innan ett ärende avgjorts i högsta domstolen.
 |
| Nacka. |
Det aktuella fallet handlar om bostadsrättsköpare som ville hoppa av ett förhandskontrakt med HSB, efter att banken dragit tillbaka sitt lånelöfte och amorteringskraven införts. Tidigare har tingslotteriet dömt till köpares fördel om det inte varit ett på månaden begränsat inflyttningsdatum, men gick nu på HSB:s linje att ett sexmånaders intervall duger som “beräknad tidpunkt”.
Köparparet ska nu betala 300 000:- SEK i rättegångskostnader, plus ersätta HSB för alla kostnader som blir när de rear ut den osålda bostadsrätten, som skulle kostat sex miljoner kronor, och tragiken på den svenska bostadsmarknaden fortsätter.
Ärendet kring tidpunkt på bostadsrättsköp behöver uppenbarligen drivas till högsta domstolen, vilket kan ta många år. Tills dess ligger många köpare i limbo och riskerar utsättas för personliga ekonomiska tragedier. Nu kan man hävda att de visste vad de gjorde när de tecknade sig för en obyggd bostadsrätt i en marknad som bara steg för evigt uppåt, och får skylla sig själva. Men det finns en kraftig assymetri här – bostadsutvecklare som HSB har massiva ekonomiska muskler och erfarenhet, medan privatpersoner bara gör enstaka bostadsköp under hela sitt liv.
Till SvD säger HSB:s presschef att beskedet är välkommet. Kanske inte så välkommet för bostadsrättsköparna dock.
Frågan landar i slutändan i om inte bostadsutvecklarna skjuter sig själva i foten med en hagelbössa just nu – vem i sina sinnes fulla bruk vill teckna sig för en ännu ej färdigställd nybyggd bostadrätt, när marknaden nu översvämmas av färdigställda osålda lägenheter?
I slutändan kommer hela affärsmodellen att binda upp kunder 2 – 4 år i förväg och kunna ta lån mot dessa kontrakt för att bygga lägenheter skjutas i sank. Vem vill teckna upp sig på något sådant idag när man inte längre har “garanterad vinst” under tiden på grund av stigande bostadspriser? Bättre att vänta tills de färdiga lägenheterna reas ut. Förvisso inte till skada för bostadsutvecklaren, utan den smällen tas nog av bostadsrättsföreningen, dvs köparen själv.
Däremot kommer nog en och annan anställd hos bostadsutvecklarna behöva se sig om efter ett annat jobb när marknaden krymper ihop och nybyggandet stoppar upp. Jag skulle gissa att det allmänna rättsmedvetandet uppfattar förhandsavtalen som att man i värsta fall bara förlorar sin handpenning, men så är det förstås inte. Man kan förlora miljonbelopp om bostadsutvecklaren sänker priset på lägenheten så pass mycket och säljer till någon annan.
40 kommentarer
Eller som en bekant sa, köp bostadsrätt om du vill skaffa dig ovänner..
Detta är beviset på att skynet är alive, kollapsen närmar sig. Jag gissar att detta är den nya standarden i domstolarna för att förhindra att bostadsutveckarna tankar och panik utbryter och då får några privatpersoner offras.
Budskapet är att alla som skrivit på kontrakt får sitta stilla i båten och rida ut stormen.
När det är sossarnas egna bostadsorgan så vinner man i den av politiska tjänstemän tillsatta tingsrätten. Är man däremot bostadskapitalist så blir det värre, då förlorar man. Eller så behöver jag köpa en ny foliehatt.
Du behöver nog inte köpa en foliehatt. Att domstolarna är politiska, särskilt i tingsrätterna kan ingen förneka. Nämdemännen kommer ju från olika poltiska partier..
Då är allah fångar, politiska fångar!?
Nämndemän dömer inte i tvistemål; de avgörs istället av antingen en eller tre juristdomare beroende på tvisteföremålets värde, målets svårighetsgrad etc. Sedan kan man ju spekulera kring domarkårens politiska hemvist om man vill, men till skillnad från mot med nämndemännen blir det inte mer än just spekulationer.
Den viktigaste lärdomen av detta är väl att teckna ett bindande avtal med din bank om lånelöfte. Hur banken kunde krångla sig ur avtalet om lånelöfte som träffats är väl det märkligaste i den här historien.
Det står väl i lånelöftena att de gäller i tre månader och att de inte är bindande
Definitivt – det här känns ju som ett fall där den stora kör över den som inte kan försvara sig.
Men med ett listigt skrivet avtal går det att slingra sig ur det mesta med ett par advokattimmar…
HSB säger att beskedet är "välkommet"? Ungefär som när CSN för några år sedan var "nöjda" över att tusentals studenter fick betala tillbaka tiotusentals kronor i studiebidrag de var övertygade om hade betalats ut korrekt?
Man funderar ju på om ledande personer tänker alls innan de använder sådana ord i utlåtanden? Hört om omtanke, public relations och goodwill någon?
Kan du glömma att få från banken.
Två starka penningstinna aktörer mot en privatperson, kan bara gå åt ett håll, tyvärr.
Cornucopia? Har sex månader eller kortare intervall, som beräknad tidpunkt underkänts i dom av annan tingsrätt?
Japp, det har jag för mig. Dock överklagat förstås. Tingsrätten fastställde "några veckor" som acceptabelt, vilket gör i princip samtliga avtal ogiltliga. Tror rent av att det också var i Nacka. Men det var privat bostadsutvecklare, inte socialdemokraternas HSB, som påtalas av foliehatt ovan.
Det är inte foliehatt om man har rätt. Då är det bara en hatt… av folie…
Har du kollat om någon av de fyra nämndemännen ens var sosse?
Alla våra politiker är sossar. Mer eller mindre.
Alla politiker är sossar, alla vita män är våldtäktsmän.
Ben: Bara om de inte dansar.
@Cornucopia? Då återstår bara att konstatera att domar i tingsrätten inte är prejudicerande, så det är inte så konstigt att det kan bli olika innan frågan prövats i högre instans.
Iblandekonomi: jo, men är inte det en ganska dålig ursäkt?
Tanken måste väl vara att TR skall döma korrekt i stor utsträckning, annars måste man ju uppfatta den instansen som något slags transportsträcka till "riktiga" domstolar.
Man kan också fråga sig hur det är med rätten att överklaga Om kvalitén på TR är sådana att de inte kan tas på allvar. Jag menar om TR inte kan anses ha prövat fallet så blir ju första överklagandet mer om att öht få fallet prövat. För överprövning krävs då HD vilket mig veterligen inte är en rättighet att få prövat i.
Anonym, det förekommer ju att det är så. Överklagas mer eller mindre alltid till hovrätten.
Men det är väl ifall Hovrätten ändrar TR domen som man kan ifrågasätta TR domslutet giltighet?
Man har rätt att begära att HD överprövar men inte mer.
Man överklagar väl oftast till hovrätten bara om man tror att det finns tveksamheter i tingsrättens domslut. Det gör det inte i alla domar, tex om bevisläget är självklart och det finns etablerad praxis som man kan räkna med att även hovrätten följer.
Det är ganska naturligt att det kan finnas tveksamheter i tingsrättens beslut då inte alla tänkbara situationer uttrycks tydligt i lagtext.
Tingsrätten ÄR en transportsträcka till riktiga domstolar. Det som i stora drag skall hanteras där är självklara idiotmål som vem som helst kan bedöma för att inte stjäla resurser av riktiga domstolar (andra instansen och högre). Typ pelle har slagit nisse på käften, alla erkänner.
Richard: problemet är rätten att få domen överprövad. Den rätten skall man ha, men tolkar man HR som överprövning så innebär det att HD inte behöver ta upp fallet.
Problemet är att om första instans i te riktigt kan betraktas som prövning av fallet så blir det lite att man trixat bort rättigheten att få ärendet överprövat.
Av den anledningen skulle det vara intressant med statistik över hur väl TR och HR stämmer överens i sin bedömning. En låg korrelation i utfall tyder på att det är dålig kvalité i någon instans (antagligen TR).
@Anonym: Svårt att avgöra kvalitén bara med de mål som går vidare till Hovrätten. Om de flesta mål inte överklagas samtidigt som ett fåtal gör det och resulterar i annan dom, är ju kvalitén i Tingsrätten antingen bra eller okänd.
Det är ett stort OM där. Så länge vi inte har statistiken så kan man ju inte säga ens det…
Generellt vet dessa köpare precis vilket avtal de gav sig in på. Vad de inte begrep var att det var en riktigt dålig ide, men märkligt att förbjuda folk från att göra dåliga affärer. Så det är ju helt orimligt att tycka synd om köparna som här bara såg en potentiell möjlighet att använda lagboken för att slingra sig ur en dålig affär.
Problematiskt att lagarna som sådana är så diffusa dock.
Den förra domen förstod jag handlade om ungefär det här:
Leverans under Q1 2018.
Skulle enligt domen tolkas som första januari 2018.
Lägenheten var inte levererad ens i april 2018.
Kontraktsbrott av bostadsföreningen.
Av inlägget framgår inte om detta fall är detsamma.
Skulle kunna vara att avtalet säger tillträde första halvåret 2020.
Och att köparen vill kliva av redan nu.
Jag vet alltså inte hur det är utan bara spekulerar i hur det skulle kunna vara.
Exakt. I förra dommen fanns det ett flertal punkter där leverans skiljde sig från avtalet.
Pratade med en större bostadsutvecklare häromveckan och det är tydligt att de fortfarande är i förnekelsefasen. De hade oerhört svårt att få folk att våga ta risk och binda sig för deras relativt standardmässiga produkter två år i förväg. När jag frågade dem om varför de inte byggde först och sålde sen om de verkligen trodde på sina projekt sa de att ägarna inte vågade ta den risken. Roligt scenario där byggarna inte tror på sina produkter men förväntar sig att privatpersoner ska göra det.
Det där handlar ju om finansiering, och där sitter väl bostadsutvecklarna i knäet på sina banker. Frågan är vad de kan bestämma själva, det blir åtminstone helt andra kostnader för kapital om man ska arbeta på det sättet.
Så det är ju inte säkert att de skulle kunna jobba så även om de ville. För övrigt finns det utvecklare som jobbar likadant på den kommersiella sidan, dvs de vill att Bauhaus, ICA&co ska kasta in pakital i deras utvecklingsprojekt så det är knappast nåt bostadsspecifikt förfaringssätt.
De får väl ta in tillräckligt eget kapital? Vill investerare inte ta den risken så är det nog inget för privata bostadsköpare heller.
Avtal är svårt, speciellt då de aldrig reglerar leverantörens åtaganden.
Sitter själv med ett avtal om brandband från IP-Only undertecknat i november 2016 med leverans i Q2-2018. IP-Only har sedan i höstas stoppat sin fiberutbyggnad på grund av problem (de hade inte kollat kartan – långa avstånd med få abonnenter längst roslagskusten och en dysfunktionell monopolmarknad).
Inget kul eftersom man inte vet om man vågar dra i Air2Fiber eller liknande alternativa lösningar.
Sitter still i båten tillsvidare på grund av fungerande LTE, men jag undrar om
Det är som sagts tidigare mycket intressant att se närmare bakgrund i detta fall
När är tillträdet. Har det försenats?
Dvs. Har HSB på något sätt brutit mot kontraktet. Det är ju där som det var besvärande för byggaren i förra dommen. De hade i sin leverans brutit mot flera punkter i avtalet.
Så jag skulle gärna läsa dommen innan jag säger bu eller voff.
En internetkaka till den som kan länka till den
Man får ju anta att priset på en BR med leverans om flera år återspeglas i priset. Köparen bör ju rimligen värderat den till något och tyckt att risken är värd att ta. Och ja man kan ju så klart ha fel när man värderar saker och risker, själv har jag alltid tyckt att det verkar märkligt att skriva på avtal om leverans så långt fram och sen inte ha något inflytande på processen. Tycker att man borde ha en "riktig" BR styrelse tidigare om de ändå är sålda. Men i någon juridisk mening är de ju inte sålda, är väl även därför banken kan dra tillbaka lånelöfre. Förr vill jag minnas att det var vanligt att ha möjlighet att lämna avtal om banken sa nej till lån.
Folk folk kanske lär sig att sitta med risken har ett pris.
Nu har ju varken banken eller byggföretaget har behövt ta denna risk.
Utifrån rådande marknadsläge just då, sätts priset. Sen är det fast.
Vid en haussad marknad blir då framtida värdeökning inprisat i listpriset varför bankerna nu justerar utgivna lånelöfter. D v s utebliven ökning, samt minskning av värde på befintligt bestånd. Skillnaden blir helt enkelt för stor, för banken att riskera att spela bort lite kaffepengar, men som för en bostadskonsument kan betyda blankolån i tio år.
Affärsmodellen att binda upp kunder på köpeavtal på drygt två år är förstås bekväm (då ingen ifrågasagt den i en uppåtgående marknad). Finns det verkligen köpekontrakt på uppåt fyra år? Vill man ta den risken på tre månaders lånelöften, så ä det faktiskt ett personligt risktagande man gör. Annars så kan man ju kräva banken på ett längre lånelöfte. När jag och min respektive köpte nybyggt hus, fick vi då ett lånelöfte som gällde till inflyttning (över ett år i vårt fall). För att begränsa risken med kontantinsats, så satte vi oss då i HR under tiden. Detta var 2011 och inte alls dessa belopp.
Tråkigt för de inblandade i detta fall, att kanske loosa en miljon. Hoppas inga barn är inblandade, då en sådan affär lätt kan föra med sig andra tråkigheter.
Fina lägenheter på hemsidan.
”Nu gör vi en marknadsanpassning och sänker priserna på samtliga lägenheter i HSB brf Tollare Strand. Vi justerar ner priserna, vilket innebär prissänkningar på 16-23%.
Inflyttning i Tollare Strand är beräknad till preliminärt från augusti 2019 till april 2020.”
Jobbig värdesänkning när summorna är på 6 miljoner vilken hemsk sits för köparna.
Tror många inte räknade med det sista amorteringskravet och nu är fast.
Någon som kan länka till domen?