Idag är det internationella kvinnodagen, och bloggen publicerar nedan en gästkrönika av professor Erik Melander vid Institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala Universitet.
Forskning visar att jämställdhet mellan kvinnor och män är en möjlig väg till fred. (Här finns hänvisningar till min egen och andras forskning som denna krönika bygger på under rubriken Forskning.) Jämställda samhällen är fredligare, och personer med jämställda värderingar är mer toleranta och mindre våldsbenägna. Förklaringen till dessa samband har troligen att göra med att den ömsesidiga respekt och tolerans som utmärker jämställda förhållanden och familjer avspeglas i hur samhällen hanterar konflikter. I jämställda samhällen uppskattas vänlighet, samarbete och ickevåld mer, medan aggression, dominans över andra, och våld inte belönas i lika hög grad.
 |
| Tyska soldater på väg mot fronten under första världskrigets första dagar, efter firandet av krigsutbrottet. |
Tanken att olika syn på mäns och kvinnors roller påverkar hur fredligt ett samhälle blir kan spåras tillbaka mer än 2000 år, exempelvis i Aristophanes komedi Lysistrate om hur kvinnorna i Aten sexstrejkar för att tvinga männen, som har den politiska makten, att sluta fred med Sparta. Feminister och suffragetter utvecklade många av argumenten för mer än hundra år sedan, men det är först på senare tid som stora, systematiska studier gjorts av sambandet mellan jämställdhet och fred. Det har då visat sig att detta samband är bland de starkaste som påvisats i forskningen om krig och fred.
Att mäta jämställdhet på ett jämförbart sätt i hela världen är förstås svårt, och eftersom krig är relativt sällsynta är det nödvändigt att studera långa tidsserier för effektiva tester. I de flesta studier används därför relativt trubbiga mått på jämställdhet som finns tillgängliga för de flesta länder och under många år. Det kan handla om sådant som andelen kvinnor i parlamentet, andelen kvinnor i arbetskraften, hur vanligt det är att kvinnor har universitetsutbildning jämfört med män, och kvinnors lika rättigheter i lagen. Det visar sig att sådana indirekta mått på jämställdhet starkt samvarierar med en lägre risk för inbördeskrig, tortyr och andra brott mot mänskliga rättigheter, och konflikter med andra stater.
 |
| Brittisk rekryteringsposter från första världskriget. |
En sund skeptisk reaktion när någon stöter på sådana här resultat för första gången är förstås att fråga sig om inte samvariationen kan bero på en tredje faktor som orsakar både jämställdhet och fred. Det är till exempel rimligt att fråga sig om inte jämställda länder är mer fredliga eftersom de också är mer ekonomiskt utvecklade, mer demokratiska eller kanske präglade av någon viss religions inflytande.
Forskningen om sambandet mellan jämställdhet och fred har emellertid tagit hänsyn till en lång rad sådana alternativa förklaringar, och sambandet kvarstår.
Om man undersöker hur mycket individer tror på fredliga metoder för att lösa konflikter, om de litar på minoritetsgrupper, och liknande frågor, så finner man att de individer som är mer positiva till jämställdhet har fredligare värderingar. Detta gäller både män och kvinnor.
De allra flesta som utövar fysiskt våld som soldater, våldsbrottslingar, och terrorister är män. De flesta som fattar besluten som leder till våldsanvändning och krig är också män. Vanligen stödjer många av kvinnorna i ett samhälle männens beslut och våldsamma handlande. Samtidigt deltar de allra flesta män aldrig i våld och krig, och skulle bara kunna tänka sig att ta till vapen som en sista utväg. Särskilt de män som identifierar sig med en sund och modern manlighet brukar ha fredliga och toleranta värderingar, och de är också mindre benägna att faktiskt använda våld i sina nära relationer och i samhället. Synen på manlighet har alltså mycket stor betydelse för fred. Vår forskning visar att det också gäller deltagande i politiskt våld.
 |
| Tornerspel. |
En traditionell mansroll kan sägas vara ett ideal där pojkar och unga män bland annat får lära sig att de måste visa hårdhet och vara beredda att utöva våld för att vinna respekt. Män anses då i kraft av sin styrka och i egenskap av att vara verkliga eller potentiella krigare förtjäna privilegier såväl i familjen som i samhället, medan kvinnor i jämförelse uppfattas som mjuka, omvårdande och underlägsna männen. I moderna samhällen brukar uppfattningar om manligt och kvinnligt utvecklas på så sätt att manlighet inte lika starkt förknippas med krigare, våld och rätt till privilegier, och kvinnor inte i lika hög grad definieras av moderskap och underordning. Resultatet blir ett samhälle som är både fredligare och mer jämställt, och dessa effekter beror alltså på att både män och kvinnor har förändrats i sin uppfattning om vad som är manligt och kvinnligt. Därför är jämställdhet mellan män och kvinnor en väg till fred.
Det finns förstås också andra, kompletterande vägar till fred, till exempel demokrati och jämlikhet mellan olika grupper i ett samhälle. I dagens situation runt Östersjön skulle ett starkare svenskt försvar kunna bidra till mer stabilitet och fred i vår region, och svenska fredsbevarande trupper gör stora insatser för freden i andra länder. Mycket talar för att både den svenska försvarsviljan och försvarets effektivitet gynnas av jämställdhet i samhället, och av en modern syn på manligt och kvinnligt inom försvarsmakten.
Professor i freds- och konfliktforskning
98 kommentarer
Hur utesluter man att det är tvärt om?
"Jämställda samhällen är fredligare, och personer med jämställda värderingar är mer toleranta och mindre våldsbenägna."
kanske istället är:
"Fredliga samhällen är mer jämställda , och personer som är mer toleranta och mindre våldsbenägna är mer jämställda."
Aaahm n uskriver han ju att man justerat för en massa sådana faktorer och att sambandet kvarstår. Man kan dock läsa Håvard Hegre vid Olso universitet, han förutsäger framtida konflikter med andra faktorer, men där kan man ju ifrågasätta det på samma sätt – låg barnadödlighet är kanske en konsekvens av jämställdhet, osv.
Invändningen att orsaksriktningen skulle kunna vara den omvända så att fred orsakar jämställdhet snarare än det omvända är smart. Men forskningen visar snarare på att erfarenhet av krig leder till MER jämställdhet i samhället, särskilt om det rör sig om stora krig och trauman såsom ockupation. (Jag ska lägga till något om detta på min hemsida där jag sammanfattar forskningsläget när jag får tid.)
Afghanistan och Somalia borde vara ytterst jämställt då? Skämt åsido, man kan ju tänka sig at krigstid innehåller många undantag som inte blir varaktiga då fred inträder. T ex sket vi ju att ha med vänstern i regeringen under andra världskriget men sen släppte vi in dem igen.
Det brukar bli värre UNDER krig, och bättre avseende jämställdhet efteråt. Väldigt tydliga exempel är Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien, Finland, USA, med flera länder efter andra världskriget. Jämställdheten ökade inte alls lika snabbt i länder som hållit sig utanför kriget, såsom Schweiz och Irland. /Erik Melander
Spännande, hur utvecklades då Italien efter kriget? Och Spanien? Inbördeskrig, men inte deltagare i andra världskriget?
Kan du förresten inte ge en liten recension av din branschkollega i fredsbranschen Jan Oberg, cykelhjälmsmannen i Lund som drivet ett eget litet forskningsinstitut/fotografstudio i sin villa?
Spännande och välskrivet inlägg. Jag skulle hemskt gärna penetrera forskningen så klart, men tja, du vet.
vet itne riktigt om jag så värst övertygad om att jämställdhet är hönan och en massa annat är ägget, forskning vid Olso universitet pekar på helt andra faktorer (utbildnignsnivå och barnadödlighet) som hönan så att säga.
När det gäller män och våld skulle jag vilja framhålla följande:
Anledningen till att de flesta soldater är män kan ju ha att göra med att staten tvångsutbildade en stor del av männen till soldater, tills nyligen. Hade vi kallat in alla vkinnor istället hade det kanske sett annorlunda ut?
Och jag skulle nog vilja påstå att ÄVEN och kanske SÄRSKILT de män som deltagit i våld och krig ser våld som en sista utväg. De allra flesta veteraner är ytterst välanpassade. Formuleringarna här förefaller fördomsfulla och göder snarast missuppfattningen om att nån som deltagit i krig är ett våldsamt nervvrak som vaknar mitt i natten och hugger vilt omkring sig med närmsta tillhygge. Knappast sant om man kollar på statistiken.
Det finns heller ingen som helst motsättning mellan att ha "fredliga och toleranta värderingar" å ena sidan och att inse att våld ändå kan återstå som den sista och enda lösningen i vissa situationer. Det finns naturligtvis folk som slår sina familjemedlemmar, men det finns också folk som helt lagligt och korrekt använder våld i sin yrkesutövning eller i sitt privatliv, vilket lagen också tillåter.
Det kan ju också vara så att i de gamla samhällena där män dominerade pga ekonomisk makt och där män med resurser är attraktiva. I ett sånt samhälle så är ju ett sätts att skaffa resurser att röva dem. I samhällen där kvinnor är mer ekonomiskt självständiga är kanske detta beteende mindre attraktivt.
Ja, det är finns flera orsaker till fred som delvis förstärker varandra (ekonomisk utvecklingsnivå, demokrati, o.s.v.). Det var inte min avsikt att antyda att veteraner generellt är våldsbenägna nervvrak eller likande. Jag är själv stolt veteran (Bosnien, BA06), och försöker nu fåt tid att läsa in mig på all den nya spännande forskningen om post-traumatic growth, etc. /Erik Melander
Bra. Annars hade jag varit tvungen att ge dig stryk. Äsch bara skoja.
Ska du spöa nån just idag är det bara ok om du gör det i Anna Sjödin-mask
Hot om våld är en väldigt fundamental pusselbit till de konvergenser som överhuvudtaget leder till vår (fortsatta) existens. Är problemet (eller ett av problemen) att delar av dagens rörelse helt enkelt inte förstår den distinktionen?
Berörs här:
“Det finns heller ingen som helst motsättning mellan att ha "fredliga och toleranta värderingar" å ena sidan och att inse att våld ändå kan återstå som den sista och enda lösningen i vissa situationer.”
Men för att utveckla finns ett minst sagt avgörande egenvärde i hotet om våld.
Det händer intressanta saker med andra slutsatser om man inte tillgodogör sig den här distinktionen. Jag brukar kanske något provocerande hävda att svenska staten kallt mördar dig om du inte betalar skatt, vilket är just konsekvensen av att blanda ihop detta. I själva verket upprätthåller staten ett hot om att mörda dig, varvid du antingen betalar skatt eller godtar något annat asymmetriskt maktförhållande (tex frihetsberövning) längs vägen. När Huemer eller andra liberaler börjar veva framgår ganska snabbt att detta inte på något vis är moraliskt förankrat hos befolkningen. Dvs det fungerar tack vare hotet om våld, inget annat.
Egenvärde i hot om våld? Ja, om man kan backa upp hotet med faktiskt våld. Annars blir det, precis som alla andra hot, helt meningslöst eftersom man förr eller senare blir synad.
Precis, och hotet är ju uppbackat. Om vi ignorerar asymmetrin och hotet om våld kommer staten just mörda den som inte betalar skatt. Om människor som möts passerar någon viss gräns uppstår våld – därför kan de oftast enas i något annat. Detta är alltså kritiskt för att vi ska kunna ha en statlig apparat och det är lika kritiskt för att människor överhuvudtaget ska kunna sammarbeta.
Dagens pseudovetenskapliga blogginlägg blandar helt ihop detta med faktiska scenarion som slutar med våldsamma utgångar.
Nja, inlägget handlar ju om krig, gränsen är inte alltid helt tydlig, men det skiljer sig ju från den laga våldsutövning som sker av t ex polis i ett samhälle i fred.
Men hotet om våld skiljer sig inte. Oavsett nivå (krig, stat, skolgård) är hot om våld både naturligt och helt nödvändigt för vår utveckling. Alla organiska system kommer alltid söka evolutionär stabilitet; träd kan inte spontant enas om att alla ska växa 50% mindre. Det skulle då krävas tex centralt hot om våld, annars kommer träd växa så högt de kan.
Den relevanta diskussionen handlar då mer om vart man förlägger våldet. Skribenten till det här blogginlägget vill (oavsett om det är medvetet inte – gissar inte) att hotet om våld ska bort från individen och in som våldsmonopol i centrala enheter.
Visst, det finns ju en poäng i att våld förekommer i både krigs- och fredstid även de till sin natur är mycket, mycket olika våldsutövningar.
Vart man förlägger våldet? Centrala enheter? Ja, antagligen har väl våldet centralstyrts sen vikingatiden eller nåt? Det följer ju i stort sett alla andra specialiseringar i samhället, där såväl kompetens som beslut centraliserats. Förr hade vi landskapslagar, nu har en centraliserad stat som författar lagboken för hela landet. Förr gick man man ur huse med högafflar, nuförtiden har vi polis och militär som är specialister på bl a våldsutövning.
Haha. Det ska publiceras politisk propaganda ser jag i enlighet med maktelitens mål om att tvångsförvandla människan till en androgyn lättkontrollerad varelse i sann Marxistisk anda. Men riktigt sådär enkelt fungerar det inte. Det är snarare tvärt om. Man får inte blanda ihop saker hur som helst. Framförallt inte olika folk. Sveriges samhälle har blivit långt våldsammare tex sen 50-talet. I takt med att männen feminiserats. Att försöka göra om män till kvinnor och tvärt om är ett recepet för katastrof för alla samhällen. Du glömmer att nämna nästa steg för dessa s.k. "jämställda" samhällen där kvinnor fått för mkt makt.. nämligen undergång. Andra kommer in och tar över. Feminiserade samhällen har aldrig överlevt. Det är så naturen fungerar. Överallt. Det är därför vi är biologisk olika, för vi har fått olika uppgifter av naturen. Ingen kan ha missat det. Det räcker med ren visuell inspektion. Ett mönster man kan se överallt i naturen.
Det är när man försöker frångå detta som problemen uppstår. Och det är också då folk mår som sämst. Se på kvinnor tex som man försöker tvinga till att bli män, trots att deras biologiskt anpassade uppgift är att föda barn och ta hand om familj i första hand. Vi har sett konstant sjunkande livstillfredsställelse bland kvinnor sen feminismens intåg. De blir inte lyckliga genom att göra karriär. De blir lyckliga via familj o barn. Mannen i sin tur i första hand genom att kunna försörja dessa.
Följ naturens väg istället så kommer allt bli så mkt lättare. För alla i slutändan. Det är alltid jobbigare att simma motströms. Och tillslut så orkar man inte längre. O då åker saker i naturens riktning iaf. Dessutom helt okontrollerat om man inte har energin kvar. Vilket ser ut att vara just den situation som bla Sverige är påväg mot.
Konstigt att kvinnor, så fort de får frihet, väljer att föda typ två barn totalt om det nu är deras "livsuppgift". Medan kvinnor i förtryckta länder föder typ åtta. Du kanske skulle gå med i IS, där är kvinnorna riktiga kvinnor verkar det som.
"naturens väg", Martin, skulle för din del vara att jag kom hem till dig, förslavade din familj, flådde dig och sydde en fräsig tobakspung av ditt ryggskinn och prydde min kylare med ditt amputerade huvud. Du ska vara väldigt tacksam att vi inte följer "naturens väg" i Sverige.
För övrigt:
1900-1950 halverades i princip nativiteten från 4 till 2,2.
1950-idag gick nativiteten från 2,2-1,9 dvs en mycket liten.
Givet att kvinnors livsuppgift är att föda barn så torde ju samhället snarare gått snett år 1900 än 1950, då det mer eller mindre redan borde vara defekt.
Men vi vet ju alla att hela saken är ett idiotresonemang från nån källarsittande Jordan Peterson-fan som knappt sett en kvinna i verkliga livet.
Rasistisk replik från det etablerade rysstrollet och incelen HMG/Martin raderat.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Kämpah.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Nu hann jag knappt läsa vad Martin skrev (skriv gärna igen minus dina rasistiska utfall) men jag kan framhålla att Marx aldrig var särskilt brydd om kvinnors eller barns jämställdhet och rätt att förtjäna sitt uppehälle. Det göder (enligt marxistisk teori) mest arbetsköparna, dvs kapitalisterna, som får ett större utbud att köpa arbete ifrån när även kvinnor och barn bjuder ut sig på arbetsmarknaden. Befrielsen från utsugningen via kapitalismen ansåg Marx skulle komma först, vilket därefter skulle leda till befrielse för såväl kvinnor som män som barn. Den moderna "vänstern" som sysselsätter sig med HBTQ och antirasism istället för att bekämpa kapitalismen har väldigt lite med den klassiska marxismen att göra.
Vill du fortfarande framhålla 50-talet som ett idealsamhälle, Martin? Varför födde kvinnor bara 2 barn under sin livstid på den tiden då, om det nu är deras livsuppgift?
Alternativt kan du peka på ett annat samhälle som idealsamhälle så klart.
Incelen HMG/Martin tror pga sin NPF att genom att inte skriva något om ras utan istället geografiskt ursprung, så kan han skriva vad som helst. Mitt ödmjuka förslag till Martin är att skaffa sig ett liv.
Aha, han jobbar antagligen som polis i Malmö.
Marx var väl klassiskt 1800-tals borgerlig bl.a. gjorde han väl hemhjälpen på smällen.
@Ben, är du uppriktigt förbryllad över varför kvinnor föder fler än 2 barn vid just misär och hotfulla livsförhållanden? Och tror du på riktigt aggregerat barnafödande styrs av någon slags välplanerad rationalitet – att det blir 2 barn “om kvinnan (eller mannen) själv får välja”?
Det jag gjorde var alltså att ifrågasätta Martins påståenden om barnafödande, vilket du mycket väl kan läsa ovan. Så svaret på frågan är, inte särskilt.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Kommentaren var angående att kvinnor i frihet *väljer att föda färre barn*. Det är ett ganska bissart resonemang – aggregerat barnafödande drivs inte av den typen av strategi, och det är ganska väldokumenterat att misär driver barnafödande (en desto mer naturlig överlevnadsatrategi).
Jag provade att läsa Martins inlägg. Det gick inte, men det är som det är.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
@Linus Joensson:
Återigen, som sagt, resonemanget utgick från Martins påstående om att kvinnors högsta önskan var att föda barn. Om man får större resurser och större frihet som kvinna, borde man då just föda fler barn.
@Martin:
Kan du svara på min mycket enkla fråga, eller måste jag ställa den en tredje gång?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jag klipper in frågan igen:
Vill du fortfarande framhålla 50-talet som ett idealsamhälle, Martin? Varför födde kvinnor bara 2 barn under sin livstid på den tiden då, om det nu är deras livsuppgift?
Alternativt kan du peka på ett annat samhälle som idealsamhälle så klart.
(Nu verkar du ju att man ska gå längre tillbaka i tiden ändå, gör det för all del och peka på ditt idealsamhälle så kan vi diskutera med utgångspunkt i det, eller bekräfta att det var 50-talet som var bäst)
Tillgång till preventivmedel borde vara den största faktorn. Det kom väl på 50-60 talet.
Hur skulle barnafödandet sett ut i Sverige utan det i dagsläget? Tror på högre snitt än 2.
Eller så hade kvinnor reglerat sin fertilitet genom avhållsamhet och (illegala) aborter.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det är inte jag som har "hakat upp mig" på varken barnafödande eller 1950-talet. Det var du som tog upp båda de sakerna.
Du är uppenbarligen missnöjd med hur det moderna Sverige fungerar av olika skäl. Jag ber dig då att peka på vilket samhälle som helst i vilken tidsperiod som helst, eftersom det blir enklare att reda ut vad du faktiskt tycker är fel då. Framför allt eftersom du inte klarar av att kommunicera på en vuxen nivå. Hittills har du pekat på 1950-talets Sverige, gäller det fortfarande eller vill du välja om? Det är fjärde gången jag ställer den frågan nu.
Hahahaha, Well played Lars. Well played. Trollmeister.
"Jämställda samhällen är fredligare, och personer med jämställda värderingar är mer toleranta och mindre våldsbenägna."
Kanske därför mångkulturella samhällen aldrig fungerar särskilt bra?
Har du exempel på mångkulturella samhällen som fungerar sämre än någon slags motsvarande monokulturellt samhälle? Håller jämförelsen om vi börjar titta på någon slags snittframgång för monokultur vs multikultur?
Jag har själv aldrig tittat på detta, men västvärlden i stort har ju varit rätt multikulturell länge jämfört med andra delar av världen, eller tänker jag fel?
Det VAR alltså judarnas fel att Tyskland invaderade samtliga grannländer. Hade det varit ett monokulturellt samhälle hade det aldrig hänt.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Martin: Vad är mätfaktorn för välfungerande samhälle och vilket monokulturellt jämför du med som fungerar bättre enligt samma mått? Genuin fundering!
Jag bor i Sverige och tycker ju på det stora hela att det är ett välfungerande samhälle, men det är bara en känsla, inte ett faktiskt kvantifier- och jämförbart mått.
"Fin" rassevideo du länkade.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Martin: Vidare, enligt den videon så tillhör Sverige ju den absoluta botten vad det gäller etnisk mångfald. Menade du alltså att vi är ett exempel på lyckad monokultur? Varför kallar du då Sverige för skräckexempel?
Stefan H Singer Nej. Sverige TILLHÖRDE den absoluta "botten" när det gällde mångkultur…
Fast såhär lät ju rasisterna 2003 också. Vilken siffra vill du titta på där länder du klassar som multikulturella får lägre ranking än monokulturella? För att det ska vara multikulturen som är problemet så kan det ju inte finnas länder som är mer multikulturella än Sverige som samtidigt presterar bättre på mätvärdet.
Jag VET inte hur det ligger till, därför jag frågar. De saker du tar upp kan lika gärna bero på ett fallerat polis- och rättsväsende.
Singapore. Mångkulturellt, låg kriminalitet och världens högsta BNP per capita. I topp i PISA-undersökningarna.
Nämnde jag att det var mångkulturellt?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Martin: Är det inte mångkultur som är problemet, utan specifika kulturer? Singapore är nästan lika mångkulturellt som USA enligt studien videon du länkade till vilade sig på, men det är inte den typen av studier du vill utgå från längre, när någon pekade på fel sak? Nyss tyckte du ju att det gick dra utmärkta slutsatser utifrån den.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Haha 50-talet igen.
Jag minns inte vilka specifika rasister som klagade på mångkultur i början på 2000-talet, men nog fanns de. Precis som att de finns nu.
Singapore är ju som sagt ett mångkulturellt land som verkar fungera väl enligt de mått du anger. Schweiz och Kanada likaså, enligt den studie du tidigare lutade dig mot. Jag har en känsla av att det är inte mångkultur som du argumenterar mot?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Stänger av kommentarer på grund av incel-rasisten och putinisten Martin. Riktigt vidrig människa.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Handlar om lagkrav och HMF. Därtill har det visat sig att släpper ger man utrymme åt dessa idioter så eskalerar de. Ofta psykiatriska problem bakom, öppenvård, missbruksproblematik. Alkohol. Märks när man stöter på dem IRL. De kan inte ta en enkel uppmaning om att sansa sig. Sedan har en del detta som jobb.
Jmf Kallle7 och Linus, som kan moderera och behärska sig. Ingen problematik eller jobb bakom där. Jag tolererar avvikande åsikter, så länge folk är anständiga och följer tillrättavisningar.
Oj, du var snabb. Lägg tillbaka den igen om du önskar. Jag skulle bara bespara er alla ytterligare en värdelös åsikt.
Som sagt, jag förstär dig.
Det är lite som att om folk kommer in på en fest – privat eller allmän – och bajsar i soffan, så blir de uppmanade att lämna och kommer inte bli inbjudna igen. Det samma ska och bör gälla på nätet. Men soffbajsare som Martin har som sagt en personlig problematik som de inte kan hantera, alternativt får betalt för att bajsa i soffan.
Vet inte om Lee Kuan Yew och hans politik skulle vara acceptabel i vårt mångkulturella samhälle dock.
Ben Donver Singapore har flera kulturer som är otroligt lika. Det är som att kalla ett europeiskt land med britter, franskar, svenskar, tyskar och holländare multikulturellt.
"Särskilt de män som identifierar sig med en sund och modern manlighet brukar ha fredliga och toleranta värderingar, och de är också mindre benägna att faktiskt använda våld i sina nära relationer och i samhället."
Kanske Lars som ett fint exempel på denna kan kommentera om den moderna och sunda manlighetens praxis?
Personligen tycker jag den moderna, känsliga och mjuka mannens värderingar och levnadssätt summeras väldigt bra i trubaduren och diktaren GG Allins epos "Guns, bitches, brawls and bottles".
Du upphör aldrig att förvåna Ben Dover! Alltid lika kul att läsa dina kommentarer! LOL! (min första kommentar på någonsin på en blogg)
Kul att GG Allins evangelium når ut i alla fall.
Ja, visst är det trevligt. Min favorit är "The $20.00 Poem". Rekommenderas! Utsäkta off topic.
Ni vet väl förresten att kvinnodagen likt 1 maj är en högtid som grundlagts av den internationella socialiströrelsen? Så ni som brukar kritisera 1 maj och jobba och sånt istället (eller kanske mest twittra om att ni jobbar), högtidlighåll inte den här dagen heller.
Martin Svensson säger det bäst
"Färska Prinzen e feminist och kommunist javisst för med jämlikhet kanske det blir lättare att få en bitch" (Sjukare Än Jag av Keffat liv)
Ingen, ingen är sjukare än jag, färska prinzen i ditt örhål direkt från Malmö stad.
Jo, jag kan den.
Flum och godtycklighet i varannan mening, vetenskaplig förankring i varannan. Det är så kan lurar de små. Definitionsmässigt går detta under rubriken pseudovetenskap, om någon funderat på vad det något populariserade ordet egentligen betyder.
Usch för att trolla såhär just på den internationella kvinnodagen. Jag tänker inte bita hårdare än så.
Skulle gärna se en fortsättning på professorns resonemang. Om man nu lyckas uppnå den jämställda fredliga staten, hur får man ändå till ett försvar som kan skydda egna staten mot stater som har en helt annan jämställdhet och följaktligen enligt professorn kanske en annan inställning till krig och erövring.
Men intressant fråga, Hade till exempel andra världskriget sett annorlunda ut om England och Frankrike varit mer aggressiva när Polen invaderades?
Trupper från mer jämställda samhällen brukar vara effektivare än mindre jämställda länders trupper. Tex Israel, Finland. Detta finns ännu inte publicerat i peer-review tidskrift, men jag jobbar på det. /Erik Melander
Bra, skulle gärna se ett resonemang om aggressionströskelns betydelse också.
Ang ett mer sggresivt agerande av Fra och UK så är det väl svårt att säga. Västra Tyskland var svagt försvarat och AHs ställning i tyska armeen 1939 var inte lika stark som efter Frankrikes fall så kanske.
Ökad jämställdhet i Afrika och Mellanöstern är den viktigaste faktorn för ökat välstånd och minskad svält och lidande och på köpet får man minskad överbefolkning och ger miljön en chans att upprätthålla ett bra liv för djur och människa.
Tyvärr ser jag ingen vilja att stödja en sådan utveckling i Sverige och EU utan istället fjäskar man för krafter som håller kvar Afrika och Mellanöstern i motsatt riktning.
https://www.dagbladet.no/kultur/menn-jobber-mest-kvinner-klager-mest/60226379?fbclid=IwAR0B8wZfqMFxJMQMtgV4cZNuwRe2d96SF_UQsxZXdhw3MKAuAA4WOJ8P4s0
Jämställdhet är lika med utveckling, välstånd, utbildning, familjeplanering, mindre konflikter, minskad överbefolkning och bättre miljö.
https://www.gp.se/kraftig-befolknings%C3%B6kning-ett-hot-mot-klimat-och-fred-1.180088
Hur ser exemplen från historien ut, gällande samhällens ökande jämnställdhet och framgång på övriga områden? Har kulturer/samhällen varit som mest framgångsrika efter att de blivit mer jämnställda, eller före? Är det jämnställdheten som lett till framgångar på övriga områden, eller annat?
Sverige är idag ett av världens mest jämnställda länder men tämligen dåligt på att hantera aggressioner riktade mot sig, både utifrån kommande och inhemska. Vi verkar ha blivit sämre på det i takt med ökande jämnställdhet.
Ur en rent biologiskt synvinkel så är det naturligt att kvinnor kapitulerar, de kan lika gärna para sig med fienden och därmed föra sina gener vidare. Män måste vinna för att kunna föra sina gener vidare, annars väntar döden (eller att bli slavar). Ser man skeenden ur detta perspektiv så förstår man även skeenden i nutid. Kvinnor (generellt) saknar försvarsvilja. Feminiserade män saknar också försvarsvilja.
Ur en rent biologisk synvinkel är det helt naturligt att jag stryper dig och tar allt du äger. Visst, man kan diskutera biologi, men det leder till rätt många mindre önskvärda slutsatser om man slaviskt ska följa den.
Nja, men för en kvinna att kapitulera gör ju också att alla dina manliga släktingar (söner, bröder, farbröder osv) också avlivas och du måste börja om från början, ofta i en ftämmande kultur utan ett kontaktnät som kan hjälpa dig att uppfostra barnen (De kvinnor i den kiltur du tvångsassimileras kommer knappast att hjälpa). Medans att bjuda motstånd ger en större möjlighet att vinna och i sin tur mer resurser till dig.
Ditt scenario kan vara en möjlig strategi för kvinnorvid en total förlust, men knappast en generell sådan.
De nordiska länderna har länge varit i världstoppen både avseende jämställdhet och försvarsvilja. Skillnaden mellan könen är ganska liten i detta avseende. /Erik Melander
Erik
Hur skiljer sig försvarsviljan åt mellan olika partisympatier?
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Det är lätt att prata om rättigheter, men rättvisa handlar om mer än så.
Utan att även diskutera (könens) skrivna, såväl som oskrivna, skyldigheter kommer vänsterns jämställdhetsiver bara skapa konflikter.
Och trams som blogginlägget ovan, blir bara en partsinlaga maskerat som (pseudo) vetenskap.
Något lurt är det i argumentationen. Kvinnorna i Sverige röstar på partier som vill lägga ner försvaret. Hur ska vi kunna behålla Sverige på lite sikt utan försvar? Forskningen som hänvisas till nämner inbördeskrig och egen aggression. Men hur ser siffrorna ut för att försvara sig mot andras aggression?
Måste säga att jag lite har omvärderat min syn på att samhällen nödvändigtvis skulle bli mindre våldsamma om kvinnor fick mer makt efter att ha börjat läsa isländska sagor.
Schweiz anses vara mindre jämställt än Sverige men är betydligt fredligare. Så?