FOI: Rysslands sensorer och robotar överskattade

I en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut FOI konstaterar forskningsledaren Robert Dalsjö att den ryska diktaturens så kallat moderna vapensystem i form av sensorer och robotar är kraftigt överskattade. Likt bloggen skrivit om tidigare är erfarenheterna från Syrien att systemen är sårbara och inte har i närheten av den prestanda som skryts om i den ryska propagandan.

Robert Dalsjö, FOI.

Ryska system för A2/AD (anti-access, area denial) är inte i närheten av så effektiva som rysk propaganda hävdar, och som västerländsk media svalt med hull och hår. Nyproducerade system som S-400 påstås ha 40 mils räckvidd, men har i verkligheten så dålig räckvidd som ner till två mil, och aldrig över 15-20 mil.

Från sammanfattningen:

“Denna studie visar dock att denna förmåga inte är tillnärmelsevis lika oöverstiglig som den ibland framställs, i synnerhet när möjliga motåtgärder inkluderas i analysen. Särskilt markbaserade luftvärnssystem skapar i nuläget en mer begränsad exkluderingszon än vad som ofta antas och flera motåtgärder är möjliga. Erfarenheter från Syrien väcker också frågor om systemens faktiska förmåga i fält, jämfört med dess nominella förmågor.”

Bloggen har tidigare upprepade gånger visat hur inte ens det hypade “toppmoderna” närskyddsluftvärnet SA-22 Greyound/Pantsir S1 klarar av att försvara sig självt i Syrien. Syrien visade också hur enkelt det är att flyga runt system som S-400, som har en betydligt sämre räckvidd än propagandan gör gällande. Jorden är som sagt rund och systemet kan inte se över horisonten, utan att ha stöd av flygande radar, som är relativt enkel att nedkämpa. Mot lågt flygande mål har S-400 en räckvidd på cirka 2 mil uppger FOI, långt från de 400 km som propagandan uppger. Dessutom finns inte den robot som ska kunna flyga 400 km än, då Ryssland helt enkelt inte klarar av att producera en fungerande robot, utan de som finns har en räckvidd på max 250 kilometer, och då bara mot långsamma högflygande mål.

Även hotet från Iskander-robotar är överdrivet, då de itne fungerar mot en modern rörlig motståndare, utan bara mot fasta kända orörliga mål. I synnerhet gäller detta fjärrbekämpning, t ex mot mål i Sverige, där den ryska diktaturen inte kan få minutaktuella underrättelser om förbands grupperingsplatser och position. Erfarenheter från ryska bombningar i Syrien visar på att det tar dagar för ryskt flyg från spaning till insats, och vid det laget har en modern motståndare omgrupperat.

FOI konstaterar att det hela handlar om propaganda från den ryska diktaturens sida:

“It should be obvious by now that the flurry of announcements in recent years about the new Russian Wunderwaffen, as well as the interventions and demonstrations in Ukraine and Syria, are part of a strategic communications (Stratcom) campaign on a massive scale. This campaign is aimed at both domestic audiences and the near and far abroad. Domestically, the master message is that President Putin has made Russia great again, as a strong and powerful military actor that dares to stand up for its interests and to challenge the West. To the states in the near abroad, the message is that Russia is a ruthless and powerful great power, and small neighbours had better show it proper respect.”

Ett av syftena och målen är att sprida nederlagsdoktrinen och defatism hos länder som Sverige, vars förmågor är betydligt större än vad Ryssland vill ge sken av. Men dessa ryska Wunderwaffen är alltså inte i närheten så effektiva som propagandan.

Naturligtvis ska inte systemen ignoreras, men går med taktikanpassning att hantera, vilket FOI går in på. Framför allt kan inte den ryska Kreml-diktaturen stänga av tillgången till Baltikum via luftvärn vid ett ryskt angrepp. Det gör dock att svenskt territorium blir mycket intressant att besätta för rysk del.

Nya ryska vapensystem har fina propagandasiffror, men har inte visat sig fungera generellt, eller underpresterar rejält och klarar inte av att levereras till operativa förband. Det gäller såväl det nya misslyckade stridsflygplanet Su-57, som visat sig sakna smygegenskaper, S-400 och SA-22, Armatastridsvagnarna och många fler system. Tvärt om är det bara gammal robust lågteknologi från Sovjetunionen som egentligen fungerar i Ryssland, och diktaturen har dammat av allt mer sovjetisk utrustning från sina malpåsar för att få någon höjd förmåga via en köttvåg av gammal utrustning. Den nya utrustningen är främst ett sätt för Kremls vapenoligarker att dränera de ryska skattebetalarnas plånböcker på pengar.

Man ska dock komma ihåg att diktaturer omger sig av lismande inställsamma sykofanter, som säger det diktaturen vill höra, och inte sanningen. Kort sagt är den ryska oförmågan antagligen okänd och förnekad av ledningen, som därmed tror att de har större militär förmåga än de egentligen har. Och då ger man sig in i krig mot grannländer, som Ukraina, ett betydligt svagare land, som man inte lyckats besegra trots att kriget nu pågått i fem år. Viljan att angripa sina grannar finns där, även om förmågan alltså är överdriven och kan hanteras av moderna försvarsmakter givet att man taktikanpassar, tränar och övar på detta. Hotet är inte den ryska diktaturens förmågan, utan dess vilja att angripa andra länder.

Rapporten från FOI finns sammanfattad som nyhetsartikel på svenska, eller att ladda ner som PDF med titeln Bursting the Bubble? Russian A2/AD in the Baltic Sea Region: Capabilites, Countermeasures and Implications. Mycket läsvärd. Man kan för övrigt bara gilla en rapport som kallar S:t Petersburgområdet för fd Ingermanland (eng Ingria), dvs Sverige. Trots allt grundades S:t Petersburg som den svenska staden Nyen.