I uppgörelsen S-C-L-MP finns formuleringar om en omfattande skattereform som bland annat ska förbättra bostadsmarknadens funktionssätt och minska hushållens skuldsättning. Inget talar således för att amorteringskraven ska bort, men mycket väl att ränteavdraget kan trappas ner eller strykas.
 |
| Centrala Göteborg |
Den omfattande skattereform som ska genomföras ska generellt minska skatten på arbete, höja den på miljö och öka mängden skatt på kapital. Dessutom ska den minska hushållens skuldsättning och förbättra bostadsmarknadens funktionssätt.
Det enda rent konkreta som sägs är att räntan på uppskovsbeloppet ska avskaffas. Det var förstås lite skit för oss som under året gjort det ekonomiskt rationella och amorterat bort uppskovet, eftersom räntan var högre på den skulden än på bolånen. Dock kommer ju uppskovsräntan sannolikt vara kvar åtminstone 2019.
Relevanta formuleringar ur överenskommelsen (PDF) är
“En omfattande skattereform genomförs. Reformen ska […] utjämna dagens växande ekonomiska klyftor […] förenkla genom att begränsa undantag, minska hushållens skuldsättning och bidra till att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt, öka finanssektorns skatteandel […].
[…]
Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.”
Ränteavdraget bidrar till växande ekonomiska klyftor, eftersom det innebär att den som har ekonomin att låna sig till en bostad får dra av delar av boendekostnaden, medan den som inte har råd att låna pengar och hyr sin bostad inte får dra av boendekostnaden alls.
Ränteavdraget är också ett undantag, och det vore en förenkling om det stryks.
Ränteavdraget bidrar till att öka hushållens skuldsättning, eftersom man inte behöver betala lika mycket i ränta. Och ränteavdraget drar upp bostadspriserna, vilket försämrar bostadsmarknadens funktionssätt. Dessutom minskar ränteavdraget finanssektorns skatteandel, eftersom lån är kopplat till finans.
Kort sagt kan många av målen uppnås genom att man trappar ner eller helt stryker ränteavdraget och t ex istället höjer grundavdraget. Det vore en enorm omfördelning från rika (=kreditvärdiga skuldsatta som definitionen på rik är i Sverige idag) till de som hyr sin bostad.
Nu börjar direkt överskuldsatta tjata om varför man inte ska få dra av räntan för företag får ju det. Mitt förslag är att man ska få dra av räntan mot motsvarande inkomst, dvs låta räntan vara avdragsgill mot den faktiska vinsten man får av lånet, dvs framtida försäljning av bostaden. Inte mot din lön, utan i samma inkomst- och utgiftsklass, dvs bostaden. Dessutom har ju avdragsreglerna för företagens räntor skärpts till rejält för att undvika sk räntesnurror. Och privatpersoner får inte dra av några andra boendeutgifter mot lönen, varför skulle vi just få dra av räntan? Ett företag får t ex dra av hela sin hyra, så ska man jämföra med företag ska förstås hyran få dras av i så fall. Om man nu ska vara konsekvent och inte bara tala i egen ska.
Tydligt är dock att hushållens skuldsättning ska begränsas. Den som drömmer om att amorteringskravet ska avskaffas får nog drömma vidare.
53 kommentarer
Mycket bra skrivet särskilt kring räntebidraget. Inte ofta jag håller med dig så grundligt. mvh skuldsatt stockholmare
En annan lösning är att låta den som lånar ut pengarna finansiera ränteavdraget med motsvarande skatt på inkomst av kapital, så som det var tänkt från början.
Ja det skulle vara högst önskvärt, men med tanke på hur maktstrukturerna ser ut så är det nog tyvärr osannolikt att det sker. Lika osannolikt som att finans/bank sektorn bär sitt eget risktagande. Det är en utopi i dagens nymarxistiska/liberala ekonomi
Eller ännu enklare; slopa reavinstskatten vid försäljning av bostad och slopa ränteavdraget samtidigt. Ger fortfarande plus till statkassan och gör det lättare att flytta från ett hus som blivit för stort till exempel.
Lysande.
Slopar man reavinstskatten drar priserna uppåt rejält då en massa extra pengar kan skjutas in i nästa boende. Oklart om det ökar rörligheten totalt sett, men det är klart, de som sitter med rejäl vinst i boendet får ju se sin personliga rörlighet ökad. Övriga får se sin rörlighet nedskuren, än mer om räntebidraget samtidigt ryker.
Nu är jag för att räntebidraget slopas nu när räntorna är låga, men reavinstskatten är inte så enkel att analysera.
Har någon räknat på det, Cornu? Hur väl tar en procentenhets sänkning av reavinstskatten ut motsvarande på ränteavdraget?
Rent matematiskt blir en linjär nedtrappning inte så snygg men skulle t.ex. kunna vara två procentenheter per år och då landa på 11 år för reavinsten respektive 15 år för ränteavdraget.
Man hör det sällan då så många pratar från sin egen plånbok, men att ta bort reavinstskatt är riktigt, riktigt trubbigt. Vi talar om ta bort skatt på kapitalvinst i ett system som redan är fullständigt Karl Marx-viktat, dvs tar bort värde genererat av produktion istället för att pressa kapital att generera värde (kapitalistisk stat).
Ja, jag förstår problemet det ställer till, men det fachinerar mig hur många som vill vikta systemet mot *ännu* tydligare marxism i samma andetag som de försöker (tror?) påstå att de har svårt för socialism och kommunism.
Jag tror det är många som sitter fast i sin bostad nu, jag har sett att det på husvisningarna i grannskapet, inte är så många spekulanter, utgångspriserna är lägre och rena skambud förekommer. Jag har pratat med en del äldre som vill flytta men de tycker det blir för dyrt med bostadsrätt, är huset betalt bor man trots allt ganska billigt. Ungdomarna som skall köpa husen har inte pengar till kontntinsatsen.
Det var en obegriplig dumhet att inte samtidigt som fastighetsskatten avskaffades inte samtidigt avskaffa ränteavdragen (kunde göras i ett antal steg) utan istället öka reavinstskatten som fördyrar rörlighet och flytt till lämpligare bostad.
Men som sagt. Politik handlar inte om att fatta långsiktigt kloka beslut. Politik handlar om att vinna nästa val.
Det hade knappt behövts några steg. Man kunde ju grovt räkna med att ränteavdraget och fastighetsskatten tog ut varandra.
Fast man ersatte ju fastighetsskatten med en kommunalavgift i stället. På sista raden sjönk skatt/avgift från 13,5 till 10,5 miljarder och mellanskillnaden antar jag man avsåg att kompensera med den höjda vinst skatten från 20 till 22
Det stämmer exakt som du skrivit. Skrivelserna om skattereformerna är som klipp-och-klistrade från andra utredningar och argument som alla leder till slutsatsen att ränteavdragen ska trappas ner. Att "minska hushållens skuldsättning" och "förbättra bostadsmarknadens funktionssätt" är kodord för trappa av ränteavdrag.
Skrivelsen om "minskade klyftor" är svårare att svälja men det kan leda till t ex höjd fastighetsavgift. Det är nåt som M/KD inte vill ha, men som L/C (och en enad ekonomkår) kan acceptera, och passar därför in i en skattereform.
Effekten vad man nu vill uppnå blir egentligen tvärtom eftersom det i praktiken innebär ökade kostnader. Dvs ännu större tröskel för att äga en bostad men det är väl just ägandet som sticker i ögnonen hos V.
Nej, priserna går ner med sänkta ränteavdrag och höjd fastighetsavgift.
Ingen politiker (undantag V?) vill försämra boendevillkoren som i slutändan landar i en minskad konsumtion. Så drömmen om avtrappade ränteavdrag som många får näring från är en illusion.
Nja, boendekostnaden är så att säga konstant. Så det leder inte till att fler får råd till bostad, tröskeln är lika hög bara en annan fördelning av kakan.
Däremot får staten in en större andel av hushållets bostadskostnad via skatt istället för att utrymmet går till banken via räntekostnaden.
S
Vi får se. Det kan vara en del av skattereformen. Eller nåt i stil med att sänka taket för ränteavdrag. Eller höjd fastighetsavgift.
S kan skylla på L/C.
M kan ju ärligt talat slå ihop sig med S, så har vi åtminstone minskat lite av förvirringen kring socialist-begreppet.
Alternativ att C/L bryter sig loss till nästa val och förklarar att de vill ha en mer kapitalistisk styrning. Jag tror det skulle fungera. 2-3 år för att utbilda väljarkåren, med stora delar av Internet som stöd.
M+S som "populär regering" kan bli verklighet så småningom. Nu blev det inte detta valet, men i en finanskris kan det gå. M har redan börjat kritisera uppgörelsen från vänster eftersom man har ambitionen att sänka våra höga skatter på arbete (fortfarande högst marginalskatt på arbete — bara att ramla ner några positioner på den topplistan är en vinst i sig).
Och visst, från högerliberalt håll kan man se alla partier som socialister, precis på samma sätt som Proletären (KPs partiorgan) ser alla partier som borgerliga. Det är meningslösa begrepp, vad betyder det ens i det här fallet? Mäter vi skattetryck eller socialiseringsgrad i näringslivet?
Nej, fram för mer sakfrågor den här mandatperioden. Om det visar sig att S håller vad de lovar och genomför steg i liberal riktning så behövs ju inte alliansen.
Detta är förstås ett gigantiskt "om", men värt att prova.
Visst blir allt relativt, och alla beskrivningar för stora och diffusa, men som jag ser det handlar det om kapitalism kontra Marx-inspirerade alternativ till kapitalism. I min mening det mest fundamentalt utmärkande är att kapitalismen värderar rätten att åtnjuta värdet skapat av sin produktion över allt annat, medan socialismen tvärt om vill begränsa just detta.
Kapitalismens grundbult är absolut *inte* att skydda eller stärka värdet av innehavt kapital – då snackar vi snarare *extremt auktoritära* ideologier, där makt ska bevaras. Om man tillåts bli lite arg här – det verkar vara detta som totalt förvirrat så många M-väljare som kallar sig kapitalister. Fine, rösta med plånboken precis hur mycket ni vill, men det har inte ett skit med kapitalism att göra.
Eftersom vi har en stat måste båda alternativ finansiera det gemensamma, och helt naturligt tittar socialismen på vinster av produktion medan kapitalismen tittar på *vilande* kapital (som *inte* producerar) och vill i högsta mönliga mån respektera genererade vinster.
Det är inte meningen att låta som en papegoja här, men alliansen sabbade ju *bland annat* vår fastighetsskatt, en finansiering som istället hamnar på produktion (det finns ganska få bra sätt att pressa kapital – de sabbade det bästa). Detta är alltså ett indirekt men odiskutabelt steg mot tydligare socialism. Ränteavdraget en ytterligare pusselbit. Poängen är då att alliansens agerande varit socialistiskt när de *tog över från Socialdemokraterna*. Vad är det för poänger som säger att de ändå ska kallas mindre socialiska än Socialdemokraterna? Att de använder blå färger? Att M helt okunnigt kallar sig “borgare”?
Jag är dock öppen för att C/L varit små offer i en gruppering där de inte kan käfta så mycket.
Linus: En absolut grundförutsättning till kapitalism och marknadsekonomi är äganderätten till både frukterna av sitt eget arbete _och_ sitt eget kapital (som kan ses som "ackumulerat arbete" om man så vill).
Det går inte att skilja på dessa och expropriera kapital i syfte att … ja, jag vet inte vad. Det om något (att expropriera kapitalägande) är renodlat marxistiskt! Det finns ingen som helst logik i att minimera skatten på värdeskapande (till exempel arbete och företagande) mot att maximera skatten på till exempel kapitalvinster (till exempel att sälja sin start-up till en större spelare).
Med allt detta sagt, så är det som du säger och jag förstår vad du är ute efter — en stat ska finansieras, och det lämpligaste sättet är i första hand fastighetsskatt, något som mycket riktigt alliansen (och S innan dess, om du har glömt deras fastighetsskattesänkningar) varit med och fördärvat, i strid mot all nationalekonomisk logik. Dock är tyvärr fastighetsskatten extremt impopulär, vilket är anledningen till S och Ms agerande (och på samma sätt förklarar detta deras resonemang i ränteavdragsfrågan). S och M är alltså i detta sammanhang i första hand ute efter folkets röst, inte att skapa en effektiv beskattning inom ramen för ett kapitalistiskt samhälle.
Även om V t ex har en mer sund syn (!) på just fastighetsbeskattning, så har de samtidigt en helt annan syn på den _grundläggande_ skillnaden mellan ett kapitalistiskt och ett socialistiskt samhälle, nämligen synen på ägandet av produktionsmedlen. Löntagarfonderna får stå som ett typiskt exempel på de vidrigheter som riktiga socialister får för sig att föreslå, dvs att hänga näringslivet i sina egna snaror genom att socialisera näringslivet med deras egna vinstmedel!
Det som gör beskattning av kapital rimligare än beskattning av producerat värde (ur kapitalistisk synvinkel) är att det sistnämnda sätter press direkt på produktion. Att pressa kapital sätter visserligen press på kapitalinnehavarens plånbok och gör ett intrång på äganderätten, men det berör inte marknaden – givet att man undviker att styra allokeringen av kapital (därav fastighetsskatt, som vi verkar eniga om), utöver att styra det mot produktion snarare än mot madrassen. *Moraliskt* är det självklart lika svårt att motivera något av det – och vi är ju överens om att staten behöver finansiering. Om vi sedan komplicerar det hela genom att titta på verkligheten så är den organisk, snarare än den ögonblicksbild som ofta hamnar i kalkylen. Att pressa kapital via skatter, men samtidigt ge kapital fullt utrymme att generera avkastning via produktion, är ett ypperligt sätt att anpassa en kapitalism till den organiska, generationsöverskridande, verkligheten. Både USA och Schweiz har lyckats ypperligt med just detta. Det finns verkligen *inget* motsvarande kapitalistiskt upplägg för att beskatta produktion.
Och visst, jag är medveten om att V med Sjöstedt i spetsen har en kommunistisk *vision*, som de kallar något annat än kommunism. Men det jag mest reagerar på där är ärligt talat just att de inte vågar kalla det kommunism, på samma vis som M, S och alla andra vänner på den icke-kommunistiska vänstersidan inte vågar kalla tex bostadsmarknaden marxistisk. På sina håll (många) vill man inte ens acceptera att kalla hyresmarknaden socialistisk. Vi snackar för bövelen *bruksvärde* – Karl Marx själv skulle kunna dikterat den här marknaden. Men man tycker ord som socialism har dålig klang, kommunism ännu värre, så man vill inte kalla något för vad det är. Och här någonstans kan man väl härleda varför jag irriteras så enormt när dagens läge beskrivs som Socialisterna mot Högern.
Linus: Skatter på kapital _är_ en skatt på produktion på samma sätt som skatt på arbete är det. I till exempel kapitalintensiva företag är just denna typ av skatt avgörande. Till exempel kan politikernas manipulerande av elmarknaderna (bland annat genom effektskatt på kärnkraftsreaktorer — en typisk skatt på "kapital") ha lett till underinvesteringar, och nu nedläggning.
Om man utöver fastighetsskatten tänker sig en skatt på mark som grunden i ett skattesystem så kommer man närmare att beskatta något som är dött utan några vidare förluster i produktionen. Men att beskatta till exempel produktivt kapital i form av maskiner, kraftverk och immateriella tillgångar gör såklart att avkastningen för ägarna sjunker, och leder därmed till färre företag och mindre välstånd än annars. Men jag antar att det inte är någon skatt av den typen du vill införa?
Det kan inte vara bolagsskatten du menar som bra skatt heller, det är ju bara en inkomstskatt för juridiska personer och är lika klandervärd av samma anledningar som skatten på arbetsinkomster. Samma sak med kapitalinkomster, dvs räntor, utdelningar och kapitalvinster. Där har Sverige delvis insett att det är mycket dumt att ha hög skatt på lättflyktigt finansiellt kapital, och samma gäller ju även i t ex USA (som har låg skatt på "long term capital gains").
Men ja, fastighetsskatt är det minst onda i detta fallet, särskilt fastighetsskatt på bostadsfastigheter som är omöjlig att undgå.
Att kalla bostadsmarknaden "kommunism" eller marxistisk eller socialistisk är sedan också ganska poänglöst. Är bostadsmarknaden ett klasslöst samhälle menar du? Nej, du menar förstås att bostäder fördelas efter kötid och värderas enligt bruksvärdesprincipen.
Men inte ens detta är helt sant, eftersom bostäder också fördelas bland annat efter hyresvärdars godtycke och att hyresnivån inom vissa givna (avtalade) ramar flyttar på sig, plus att andrahandsmarknaden för hyreslägenheter har viss flexibilitet uppåt jämfört med förstahandsmarknaden, plus att nybyggda lägenheter prissätts efter "presumtionshyror" som är ett sätt att ducka bruksvärdet (och man kan approximera att det närmar sig marknadsvärde när man tittar på kötiderna).
Det är såklart en hårt idiotiskt prisreglerad marknad, mycket nära planenligt styrd med tak på priset (vilket enligt gängse mikroekonomi givetvis ger brist), men räcker det för att dömas ut som "marxistisk"? Kanske det, men jag vet inte vad tillmälet tillför. Nåja, kanske får vi se några steg åt rätt håll på den marknaden i alla fall.
Varför är det inte moms på låneräntan? Staten borde kunna ta moms på denna finansiella tjänst på samma sätt som vilken annan tjänst som helst. Frisören och banken gör samma sak: levererar en tjänst. Sparräntor kan väl hanteras som köp från privatperson, d.v.s. momsen är redan inräknad. Banken köper ju i det fallet tjänsten från dig.
Inte moms på hyran heller.
När Kjell-Olof Feldt gjorde skattereformen på 90talet höjdes hyran rejält.
Då blev det i vart fall moms på hyran.
Hur det är nu är jag lite osäker.
Nä, det var inte därför hyran gick upp, utan det var avskaffade subventioner osv för bostadsbolag om jag minns rätt.
Nu har jag kollat mot skatteverket.
Momsen är frivillig.
Du behöver inte lägga moms på hyran, men å andra sidan får du då inte dra någon moms för inköp.
https://www.skatteverket.se/foretagochorganisationer/moms/sarskildamomsregler/fastighetsverksamhet/uthyrningavfastighetochfrivilligskattskyldighet.4.18e1b10334ebe8bc80005741.html
Precis, men inte för uthyrning av bostadslägenheter.
"ekonomiskt rationella och amorterat bort uppskovet"
Klockren illustration av hur det som är ekonomiskt rationellt inte alltid är rationellt.
Får trösta mig med att jag amorterade bort hela lånet också.
Naurligtvis skall man inte ha amorterat den uppskjutna skatten. Men det går ju att korrigera tidigare deklarationer så man borde kunna backa ifrån det.
Ser ju annars snyggt ut i Ratsitkatalogen, då man i praktiken inför en kapitalinkomst amorteringsåret.
Bara att räkna på om det är lönt att ändra deklarationerna, det går att göra 5år bakåt i tiden.
Själv var jag så långsam med att sälja min bostadsrätt efter att jag köpt hus så det gick inte att föra över reavinsten dit. Fast å andra sidan så steg lägenheten så mycket i värde under tiden att jag inte skall klaga…
För övrigt vill jag tacka bostadsbubblan som har gett mig så mycket?
Grattis, broder.
Lite off topic.
Nu börjar effekterna av torkan komma.
Matpriserna har så sakteliga stiga.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=159&artikel=7129578
"Under 2018 ökade priset för livsmedel med cirka sju procent. För Lindesbergs kommun innebär det en ökning med 1,5 miljoner kronor.
I Karlskoga och Degerfors gick man två miljoner back förra året."
Hmm intressant! Pratade med sambon om vattnen senast igår.
I Kalmar har vi inte haft så mycket snö eller regn och då känns det som att det kommer att bli problematiskt även denna sommar.
Vännerna på Öland har haft elände med torka.
Undrar om mataffärerna förbereder sig att köpa endast fr svenska bönder igen?
Blir det så i år igen kommer maten att kosta ännu mer då vi kanske måste importera mer varor som inte kommer att växa lika mycket i Sverige?
Svag krona kommer att ge dyra importpriser.
Jag antar återigen att slopade ränteavdrag innebär att möjligheten att dra av räntor ska slopas mot inkomst av tjänst men att möjligheten att dra av mot inkomst av kapital kvarstår. Jag akn inte begripa varför Cornu, politiker, dagstidningar och övriga inte kan vara mer tydliga med vad de faktiskt säger i den här frågan.
Som det är nu tolkar alla in exakt vad de vill i frågan. Några tror att det ska bort till 100% medan någon annan menar att det bara är mot inkomst av tjänst som det ska bort.
Oavsett så kommer en sådan reform slå mot medelklassen allra hårdast, ja just det, de flesta arbetande svenskarna är de som kommer drabbas mest. De fattiga har inga lån och de rika har kapital att dra mot ändå.
Förstår folk som debatterar och skriker om ränteavdraget detta? Jag får inte känslan av att de gör det tyvärr.
Just därför kommer inte ränteavdraget att slopas.
Ingen vill tjafsa med medelklassen, politiskt självmord att ens tänka tanken (undantag V).
Det kan man nog få till genom en bred överenskommelse i riksdagen, det är så de skyddar sig själva mot det du beskriver.
Sen presenteras det precis lika otydligt som debatten förs så att alla tror att det är någon annan som drabbas och sen blir alla jättearga när de själva drabbas och inte de som de trodde/hoppades skulle drabbas.
Hela debatten om ränteavdraget är nog den sorgligaste diskussionen som jag hört på länge, så tom på fakta och så full av slagord och slogans att man blir matt. Missunnsamhet och avundsjuka deluxe präglar debatten och den tillåts bli så infantil för att om alla får tro att debatten handlar om det de själva vill så kan man möjligen få genomslag för att genomföra det.
Jag tror att de flesta menar just avdrag mot inkomst av tjänst.
Jag tror heller inte alla menar att man generellt skall öka skatten heller så det ger utrymme för kompensation i andra skattesänkningar. Ett logiskt alternativ vore rätten att dra av vid senare reavinst på försäljning. Iofs blir det väl surt då att man inte får avdraget nu utan får vänta på pengarna…
D.L
Det är korrekt att det behövs en bred överenskommelse.
Kapitalskatten kan absolut sänkas och därmed sänks även avdragsrätten. Den diskussionen hörs i princip dock aldrig.
Ja exakt du tror det. Men tror du att alla andra också tror det?
Varför kan vi inte tala klarspråk i frågan istället för att gå runt och tro en massa saker? Jag har inte ens sett en artikel som uttryckligen är skriven som ett debattinlägg i frågan kring ränteavdrag som är tydlig med vad man menar.
Läser man mellan raderna i argumentationen för ett avskaffande så tycker jag att man ser att det är möjligheten att dra av mot inkomst av tjänst som avses. Bland annat så refereras ju till regler som gäller just detta och inte regler som gäller inkomst av kapital. Dessutom så tas ju som argument som inte riktigt är lika tillämpliga på inkomst av kapital (då det t.ex. torde vara ett undantag att bolån mest ger avdrag på inkomst av kapital).
Å Andræ sidan så stämmer det nog (ibland) bla de som argumenterar mot använder argument som inriktar sig på inkomst av kapital. Där borde man kanske vara lite tydligare från andra sidan att det är inkomst av tjänst som avses (vilket de ju iofs kan tycka är uppenbart, men blir man missförstådd så får man förtydliga).
Nog borde man få dra av för "liv", kanske en grundsats för alla, dvs hyra, korrekt mat, korrekt bil, korrekta kläder. Rimligt pris. Om vi lever är vi ju små företag även om vi kan missköta oss som jätteföretag.
Det du beskrive låger tersom ett mer generöst grundavdrag. Iaf om man sätter schablon på dessa kostnader. Kanske samma som socialbidragsnormen? Trots allt verkar det lite märkligt att ha soc-bidrag för att ha råd att betala skatten…
Man kan ju då se att det håller sig till allmänna principerna om avdrag. Man kan nästan hävda att man behöver viss minimumsstandard (för att kunna jobba).
Det bästa är om ränteavdraget tas bort. Eller om det införas ett tak för ränteavdrag t.ex. lån över 1 eller 2 miljoner kr. Över taket genererar inget ränteavdrag..
Mina räntekostnader ökar stort under antagligen en stor del av min livstid och priset på mitt hus går ner när det införs 🙁 har jag förstått det rätt då?
Ett huvudmotiv för att ha kvar ränteavdraget handlar om att skapa en symmetri i räntekostnaden mellan två grupper, de som har kapital och de som inte har kapital, i köpet av bostaden. I avsaknad av ett ränteavdrag blir räntekostnaden högre för den som lånar till köpet jämfört med den som redan från början har pengar. Om regeringen nu inför en regel som säger att en och samma vara ska säljas för olika pris, och de rika ska betala ett lägre pris än de fattiga – ja, då skulle nog de flesta av oss tycka att detta vore en helt orimlig orättvisa. Och icke desto mindre är slopade ränteavdrag precis en sådan regel. Text och argument huvudsakligen från professor Mats Persson och Jesper Roine på Ekonomistas.
Hur är det då med symmetrin mellan de tre grupperna som bosätter sig i ÄR, BR respektive HR? Man kan dessutom tänka sig samma obalans i de resurser de har.
Ditt resonemang verkar vara att det är OK med orättvisor bara du hamnar på rätt sida…
Med risk att jag inte har koll på alla skatteregler så visst finns det andra orättvisor mellan de grupper du nämner. Att köpa boendet i form av ägarlägenhet är nog mest fördelaktigt avseende ränteavdragsmöjligheter. Att BR och HR missgynnas är dock enligt mig inte ett bra argument för att införa ytterligare orättvisor mellan andra grupper. Minst OK med orättvisor är förstås om jag hamnar på fel sida 🙂 men att samma boende ska kosta lika mycket för fattig som rik tycker jag principiellt är riktigt. De med mycket kapital får annars en mycket lukrativ gräddfil på boendemarknaden och vi som hamnar på fel sida får bo sämre och dyrare.
För att klargöra när det gäller möjligheten att dra av mot inkomst av tjänst så slår det ju lika oavsett om du är rik eller fattig såvitt jag kan se. Gäller dock bara lika län, den rike får kanske antas ha större lån vilket ger mindre möjlighet till avdrag.
Om man däremot syftar på möjligheten att dra av mot inkomst av kapital så är det en annan femma. Dock har man då isf att tänka på hur en sån förändring slår om man har företag med i bilden. Speciellt banker skulle isf inte få dra av för upplåning kostnader och behövt påföra skatten på låntagarna (och här kan den förmögna ju ducka då han inte nödvändigtvis behöver låna).