Stockholmsbörsen stängde under torsdagen på dagslägsta, veckolägsta, månadslägsta och årslägsta efter årets största nedgång i OMXS30. Då gick ändå Stockholmsbörsen bättre än många andra europeiska börsindex. Börserna i USA återhämtade sig dock, vilket innebär att svansen följer med hunden upp idag.
 |
| Dagschart OMXSPI. |
Stockholmsbörsen stängde alltså på årslägsta efter en nedgång om 2.81% hos OMXSPI och -2.86% för storbolagsindex OMXS30. Nedgången i OMXS30 var årets största på en enskild dag.
OMXS30 är tillbaka på nivåer från november 2016 och OMXSPI är tillbaka till januari 2017. Alla bloggläsare, som ständigt tjatat om hur fantastiskt börsen gått de senaste åren sålde dock på toppen, så dem går det inte någon nöd på.
Börsen stängde också på dagslägsta, vilket sällan är ett gott tecken. De amerikanska börsindexen återhämtade sig dock, och vi kan därför förvänta oss uppgång även i Europa idag.
NASDAQ Composite stängde på +0.42% och S&P-500 stängde endast 0.15% ner.
I Europa gick tyska DAX -3.48%, brittiska FTSE-100 -3.15%, franska CAC-40 -3.32% och Euronext-100 -3.42%
15 kommentarer
Japp en uppgång är att vänta, men blir det surt i USA i eftermiddag så lär det väl vända ned snabbt. Om inte så är det säkert en högst tillfällig uppstuds.
Visst har börsen gått "bättre än väntat" under många år nu, men att det kommer en nedgång efter 7 års uppgång är väl inte konstigt? Vore inte alls märkligt med ett nedår eller för den delen 20 eller 30% ner. Tycker det tjatats om börsnedgångar i fyra år redan, så ingen är väl förvånad när det väl inträffar.
Ska bli intressant att se hur mycket vinsterna i exportföretagen sjunker i denna konjunkturnedgång.
Är ju inte bara börser, även bostadsmarknader osv lider som fan. Jag tror inte heller någon är förvånad, det är bara lite läskigt att det just passar in i det ändå pessimistiska narrativet att vi kanske har en minst sagt tuff period framför oss.
Jag är en av dem som sedan 2010 ihärdigt föreslagit att vi bara sköt finanskrisen på framtiden, och när någon tex ville hylla alliansen pga extremt kortsiktig finansiering gärna kontrar med "vi kan väl ta upp diskussionen igen när vi fått minsta lilla indikation om huruvida det faktiskt var smart eller idiotiskt istället?".
Jag själv gissar då att styrningen varit horribel, men det jag mer objektivt insisterar på är att vi inte har facit ens 2018 (och verkligen inte 2014).
Men även jag själv kan alltså ändå tycka den begynnande(?) kraschen är en lite jobbig signal.
Många har glömt 90-talskrisen, 2000-krisen och kanske tom 2008-krisen. Vi är inte av med konjunkturcyklerna.
Samtidigt är det inte hela världen, även om det nog (tror jag) 2020 blir väldigt många deppiga miner i Sverige och i världen. Men tänk tillbaka till 2002 och 2008. Samma depp då. Det går över, åtminstone för den gruppen som frekventerar denna blogg.
Det är inte ens en katastrof om bostadsmarknaderna sjunker i den takt de gjort senaste året. Många har glömt (nåja, många levde inte då) att bostadspriser i Sverige realt gick ned 1930-1980 (om jag minns rätt). Det kan bli nåt liknande nu, gott så.
Jag har också trott på nergångar i många år och det har man fått äta upp :). Nu har jag slutat att kommentera det utanför den här bloggen eller försöker i alla fall att inte prata om det. En bekant köpte en bostadsrätt för några månader sen bara för 2,3 miljoner. Hen kom tillbaka och skröt om att bostaden numera är värderad till 2,7 miljoner och förklarade att det var en liten dipp för några månader sen då hen tog tillfället i akt att köpa och att nu är det över och priserna är på väg upp i en populär stad som Göteborg i alla fall.
Jag tycker det låter lite komiskt men jag kommer kanske ha fel i ytterligare 10-20-30 år.
Jag kanske var yngre och naiverare, men jag har inte varit speciellt pessimistisk tidigare. 2008 var tufft för dem som blev av med pengarna och huset osv, men tycker inte framtidsutsikterna var speciellt dåliga. Desto mer pessimistisk har jag varit över hur den cykeln hanterades, framförallt efter 2010, och framförallt i Sverige. Det var som om vi satte plattan i mattan 2008, och sedan släppte man liksom inte. Alliansen blev hyllad för kortsiktiga stimulanser, RB blev mobbade för långsiktig konsekvensanalys, hela berättelserna har varit totalt inkompetent hokus pokus. Det har gjort att jag sett eskalerande pessimistiskt på framtiden, och väldigt pessimistiskt nu när det börjar skaka.
I min mening är systemet väldigt mycket mindre anpassat för en organisk omgivning nu än för 10 år sedan, och verkligheten är "tyvärr" organisk.
Man får väl hoppas på att börsen faller så är det väl skit samma ifall samhället lyckas bromsa ett bostadsprisfall med diverse åtgärder. Har man pengar så kan man åtminstone göra sig en hacka på börsen om nu bostadspriserna varken faller eller går upp. Dom pengarna kan man då köpa en övervärderad bostad till senare istället.
Faktum är att i dom flesta Europeiska länder har fastighetspriserna skjutit i höjden sedan LB kraschade så Sverige är inte unikt i det avseendet.
Jag är av ungefär samma mening som Linus. Sverige har haft krisränta sedan förra kraschen, tio år. Tyvärr verkar inte krisen ha gett med sig även om vi haft en börs- och bolånefest under tiden. Vi får väl se var "superkrisräntan" ligger om det är dags nu igen.
Jag är heller inte så förtjust i att systemet är så överbelånat och överfinansialiserat och skört att varje nedgång ger en bankkris. Sverige är ju inte ens värst på den punkten men illa nog.
"Men vi har ju stresstestat i enlighet med reglementet …" Jomenvisst, vi ses nästa kris.
Uppgången i USA har varat i 9 långa år nu, även om vissa krystat menar att de hade en kort bear market under 2015. De europeiska indexen ser katastrofala ut över tid. Sverige ngt bättre än sydeuropa. Skulle USA inleda ett större och mer långvarigt fall så blir det nog väldigt mkt mer nersida även här i Sverige.
Kan börse skutta iväg rejält genom att USA och Kina bara möts på G20 så vill man ju inte tänka på hur det skulle lossna ifall de skulle kunna komma överens om tullarna.
Kineserna förstår såklart Trumps fåfänga och önskan att landa en "lösning" som julklapp till folket med tillhörande börsuppgång. Fast vem vet var de står i ev. förhandlingar.
Ja, just nu styrs dagshumöret av diverse handelskrigshandlingar. USA fick ju för sig att plocka Huaweis finanschef när hon var i Kanada, vilket nog får Kinas diplomater att bli lite lätt röda i ansiktet.
"Tullarna" är ju bara vad som triggat nedgången den här lågkonjukturen och en ev lösning kommer ju bara värma byxorna en kort stund innan marknaden inser att det fortfarande råder lågkonjuktur.
Det är lite komiskt att handelskrigshandlingarna mot Kina drar ner världens börser och sätter reapris på företagsköp. Vem som köper? Ja, Kina går ju in och köper upp infrastruktur och annat lite varstans.
Vi ger dem gladeligen pengarna som betalning för en massa plastvaror, speciellt i december.
Som bloggaren säger, att ligga mestadels likvid är nog ingen dålig idé de närmsta åren med tanke på konjunkturcykeln samt nämnda internationella politik.
Absolut, det är komiskt. Kan säkert finnas bättre köptillfällen längre fram för den som vill spekulera. De flesta av världens börser ser ut att gå back 2018, så det blir nog ett minusår till slut (om inte Trump och Xi hittar varandra). I USA är värderingarna lite saftiga också sett till CAPE, i Sverige kanske lite bättre men här är också förutsättningarna för mer tillväxt i de stora börsbolagen sämre så det jämnar ut sig. När det väl börjar synas mer markerade vinstnedgångar kan det gå fort neråt — eller så är redan en del av detta diskonterat i dagens kurser.