Sverigedemokraterna gav nyss beskedet på en presskonferens att de sannolikt röstar på M+KD:s budget. Det betyder i så fall att den budgeten går igenom om inte Centerpartiet eller Liberalerna röstar på samma budget som kommunisterna i Vänsterpartiet.
Det börjar bli akut i riksdagen, med sex dagar tills budgetomröstningen. |
SD säger sig alltså sannolikt stödja M+KD:s budget uppgavs på en presskonferens idag, detta då man granskat Moderaternas budgetförslag. Detta förslag ska modifieras något för att även ge KD inflytande, men SD har inte sett det förslaget än, därav sannolikt.
Därmed har en sådan budget 154 mandats stöd, mer än det socialistiska blockets 144 mandat. För att inte M+KD:s budget ska gå igenom måste således Centerpartiet eller Liberalerna bekänna färg och rösta på samma budget som Vänsterpartiet.
Endast om Centerpartiet eller Liberalerna aktivt samarbetar med Vänsterpartiet (och Socialdemokraterna och Miljöpartiet) och röstar på samma budget, eller både Centerpartiet och Liberalerna aktivt samarbetar med Socialdemokraterna och Miljöpartiet, kan en socialistisk regerings budget gå igenom under dessa omständigheter.
51 kommentarer
Men S har ju en budget i byrålådan som de bara halar fram, eller hur? Eftersom Löfven-ministären är så fruktansvärt effektiva och kompetenta så hinner man anpassa budgeten till V, C och L på mindre än sex dagar!
Det är nog i frågan om stöd i kammaren som det klämmer. Att hala fram en budget är inte någon större konst. En sådan kan de ju redan ha i byrålådan, problemet är att få tillräckligt stöd för den.
Skall man tro Lööfs uttalande så har ju Löfven haft problem att vara kompromissa i sitt förhandlande. Det lät ju som att de kanske eventuellt troligen inte skulle lyssna på C mot att de släppte fram honom som statsminister. Det bäddar ju inte för att de skall producera en budget som faller C på läpparna.
Det är nog lite anledningen till att man försökt vara försiktiga i budgetpropositionen. Hade de istället sett till att förankra förslaget i riksdagen så hade de ju faktiskt kunnat presentera en budgetproposition som gått igenom (men förankra saker i riksdagen har tydligen inte varit regeringens starka sida).
Stopp och galopp. Har inte S+MP+C+L = 167 mandat?
Har jag räknat fel nu igen? Blir f-n trött på den här skiten.
V+S+MP har 144 mandat. Så lägger C+L ner sina röster så vinner M+KD budgeten.
Det har gått hur många dagar nu? Och inte lyckats få rätt på detta?
Nåja budgetomröstningen kompliceras ju lite av att avgörandet sker på annat sätt än SM-omröstning. Det är fler ja-röster än nej-röster vid budgeten (vid SM-omröstning räknas nedlagda röster som "ja" till SM).
Om man antar att ingen mer kommer rösta för M+KDs budget så kan den gå igenom om endast ett parti lägger ner sina röster (dock inte S). Den går även igenom om Mp+L lägger ner sina röster.
Om ett annat parti röstar för M+KDs budget så krävs det total uppslutning från de övriga för att anta övergångsregeringens budget (inklusive V). Dock om något av V, S eller C röstar på M+KDs budget går den igenom oavsett.
Kanske ett excelark för mandat kan vara något?
Bara att fylla i senaste gir så får man svar direkt.
Röstar man på clowner får man en cirkus. På med Gula Västarna. De ideologiskt besatta clownerna måste fysiskt förflyttas från sina maktpositioner och ersättas med rationellt tänkande människor.
Om folket vill ha cirkus så är det väl rimligt att folket får det? Vad är det som säger att folk med gula västar är rationellt tänkande? Är inte en clown med gul väst likväl en clown?
Japp, utomparlamentariska metoder har sällan fört något gott med sig.
För att travestera Hr trubaduren Lundell: Gatans parlament är också ett parlament…
Så är det i verkliga livet, förhandla och samarbeta även om man inte tycker likadant, man behöver inte älska någon för att kunna samarbeta, så är det.
Det fina med riksdagsarbetet som detta visar är att man inte ens behöver "samarbeta" för att samarbeta. M+KD lägger fram ett förslag som SD röstar på.
Kanske vore det ur den synvinkeln bättre att separera lagstiftande makten (riksdagen) från den exekutiva makten bättre? Låta initiativet för lagstiftning ligga hos riksdagen och därmed budgetprocessen. Kanske hade det då inte varit lika mycket prestige i att vara statsminister och man lättare hade kunnat acceptera en som man inte är 100% enig med.
Med en defacto-ordning där riksdagen förväntas vara ett transportkompani åt regeringen är det en lite olycklig situation att det är olika regler för att släppa fram en regering och släppa fram dess propositioner.
Det är ju sen tidigare inget konstigt att riksdagen själva kan motionera om lagstiftning. Men det brukar ju vara ordnat så att en vald regering ser till att ha tillräcklig förankring för huvuddelen av sin politik hos riksdagen, så att detta inte blir särskilt viktigt.
Men detta (att riksdagen får större makt med tanke på olika majoritetsförhållanden i olika frågor) kan ju vara helt i sin ordning, så vi kan väl köra på det. Blir en intressant vecka att se om vi nu får en första "konservativ" budget.
Det vore riktigt roligt om utfallet blev att Stefan Löfvén på nyårsdagen sitter där som statsminister i en övergångsregering som måste administrera en moderat/kristdemokratisk statsbudget som röstats fram med hjälp av SD.
Men jämför man hur en proposition från regeringen med en normal motion så ser man ju att det upplägget inte verkar helt seriöst. De flesta motioner ser ju ut som något man vardag hop kvart över två på krogen. I bästa fall kan det likna något hafsverk.
Även om besluten är lika giltiga så verkar ju upplägget vara så att endast regeringen är menad att kunna stifta lagar.
Poängen var lite att om regeringen gavs mindre inflytande i lagstiftningen så skulle ju inte regeringsmakten varit den heliga graalen som alla partier strävar efter? Frågan är lite vilka partier som egentligen vill sitta i regering om man inte står bakom den beslutade politiken? Hur länge kan Löfven sitta kvar om vi har en konservativ budget för 2019? Och 2020? Osv. Hade det inte varit för DÖ så hade nog förra mandatperiodensregering kanske inte varit hållbar.
Ja, någonting gör de ju på finansdepartementets budgetavdelning som gör att budgetproppen är 3000 sidor och inte 100.
Vad jag vet är det inget som skulle hindra att riksdagen t ex uppdrar finansdepartementet att ta fram en budget med en viss inriktning, men det vore en rätt udda ordning — det normala i alla länder är ju att den verkställande makten är i synk med en lagstiftande. Det är by design betydligt mycket enklare att styra som regering via propositioner än som riksdagsmajoritet.
Vad vore udda med en ordning där lagstiftande makten har hand om just lagstiftningen och exekutiva makten med just det exekutiva?
Jag har inte studerat hur det funkar i alla länder men är det inte så att lagar i USA utformas av kongressen.
, men ser egentligen inget större problem i de delarna av regeringskansliet lyder direkt under riksdagen. Där riksdagsledamöter mer direkt kan ta fram väl under byggda förslag. I stället för att få stå med mössan i hand och snällt be regeringen om lov för att få stifta lagar. Eller behöva ta ett hafsverk till lag? Ursäkta men det låter väldigt bakvänt och omständigt att lagstiftande makten skall ha svårare försig att stifta lagar än den exekutiva makten.
Det otillfredsställande är ju att ifall som nu riksdagen inte behagar vara överens med regeringen i budgetforhandlinger så ställer man ju sig inför valet att välja mellan en rejält genomarbetad budget och ett hafsverk från oppositionen.
Regeringen har en betydande makt utöver de beslut som fattas i Riksdagen. Man tillsätter alla generaldirektörer, utredningsordförande, utredningssekreterare, landshövdingar mm, och fattar utöver det tusentals beslut som aldrig passerar Riksdagen.
Så (s) har betydande incitament att klamra sig fast vid makten, även om det finns de inom framför allt vänsterfalangen som säkert tycker det skulle vara perfekt att låta borgarna ta över lagom när lågkonjunkturen står för dörrren.
Stefan: maktdelningsprincipen vore väl ganska meningslös om all makt fördelades till en gren? Och visst kan det finnas incitament till att klamra sig fast i en gren även om man inte kan kontrollera alla, men poängen är att om regerinegn bara höll den exekutiva makten så skulle det ske på lite andra premisser. Kanske vore det inte lika infekterat att släppa fram en regering som annars om man dessutom underförstått skall släppa fram all möjlig lagstiftnig och budget regering producerar.
Dessutom skulle jag gissa att de beslut regeringen tar utöver beslut som passerar riksdagen är sådana som tas även av en övergångsregering. Då skulle man kunnat löst situationen mer formellt att man låter regering sitta tills riksdagen utsett ny regering. Förvisso kan man hävda att så redan är fallet formellt sett (bortsett från rätten att utlysa nyval, vilket man iofs kan diskutera var, om och när det mandatet skall finnas), men språkbruket och praxis insinuerar annat.
Anonym: Alla lagar bereds ju i riksdagens utskott, oavsett om ursprunget är en proposition eller en motion.
Håller med om att det skulle kunna bli ett problem om regeringen inte får igenom sin budget och riksdagen helt bestämmer budgetar. Ett sådant läge borde dock vara orimligt för en regering att hantera mer än ytterst tillfälligt.
Det man gör om man släpper fram en M+KD-budget är att ta ett stort steg mot att även acceptera en M+KD-regering. Inte alls omöjligt, särskilt om S inte ger efter tillräckligt mycket. Jag tror L+C kan leva med att lägga ner rösterna i en statsministeromröstning ang Ulf i det fallet om budgeten redan gått igenom.
Joakim: jo de bereds i riksdagens utskott, men utöver det så är det betydligt mer utredning bakom en proposition. Det utskottet gör tillför ju ingenting i själva förslaget utan bara kollar igenom det och lämnar synpunkter – synpunkter som i slutändan saknar betydelse när väl riksdagen fattat sitt beslut.
Det är det här förhållandet som jag tycker är lite otillfredställande gällande lagstiftningsprocessen. Dels för att det ger ett skevt maktförhållande mellan riksdag och regering eller om man så vill mellan lagstiftande och exekutiva makten – där exekutiva makten får ett övertag i lagstiftningsfrågor.
När det gäller att inte få igenom sin budget så är det naturligtvis så att det inte är helt lyckat ifall regeringen sitter kvar om den inte kan få igenom sin budget OM man nu ålägger regeringen att vara lagstiftande makten. Om man däremot separerat lagstiftande och exekutiva makten är det inte alls lika självklart att det är ohållbart (ja rent formellt så är det ju inte exekutiva makten som får igenom lagar då) – vi har ju t.ex. i USA där man kan ha olika maktförhållanden i exekutiva makten och lagstiftande makten och det tycks vara hyffsat hållbart. Jag tror bara att man behöver vänja sig vid tänket innan man avfärdar tanken.
Utöver detta så kan det vara lite olyckligt också att man utser regering med annan "rösträkning" än man antar lagar. Om det vore så att man på allvar menar att regeringen skall stifta lagar och riksdagen bara skall vara transportkompani så borde ju omröstning av statsminister tillgå på samma sätt som omröstning av vilket förslag som helst i kammaren. Annars hamnar man ju lätt i situationen där regeringen kan accepteras, men inte driva sin politik – alternativt partier driva politik, men inte lyckas bilda regering.
Har inte Annie Lööf sagt att "Jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Alliansen"?
Annie Lööf har sagt det mesta. En del är i motsägelse.
Det är därför vi är där vi är.
Synd bara att inte fler förstår det. Annars har de en del vettiga förslag i Centern.
Det kallas väl helgardering. Finns något där för alla (som inte insett motsägelsen).
Man kan ju inse att de kanske spelat på folks naivitet, men har de verkligen själva insett problemet med att deras löften varit självmotsägande? Har de (haft) någon plan på hur de skall navigera sig ur hörnet?
Kom väl inte som någon vidare överraskning för någon, må jag hoppas. En röst på M eller KD betydde alltså inflytande för SD.
Snarare blev en röst på L och C en röst på S där även V och Mp ingår i regeringsunderlaget. Det blev nog en överraskning för många om man la vikt vid snacket före och efter valet från C och L om hur Löfven minsann skulle bytas ut.
Uppenbarligen tycker åtminstone C-väljarna att det fortskridit på ett rimligt sätt så långt, och L har fått upp avskaffandet av värnskatten på agendan (hög tid). Jag tycker inte att de C-väljare jag pratat med är särskilt missnöjda, däremot är M- och SD-väljare besvikna.
Nåja, det lutar ju åt en M+KD-budget ändå om inte Stefan lyckas sälja in något riktigt saftigt i helgen (eller lura C/L, vilket tyvärr kan hända), det får vara gott nog som steg ett. C verkar vilja lägga ner sina röster, och jag tror inte L vågar rösta på övergångsregeringsbudgeten och sedan få skulden för att det inte blir några skattesänkningar för arbete 2019 — då åker de garanterat ut i ett eventuellt extraval. Bättre att "följa praxis" och låta M+KD-budgeten gå igenom, åtminstone skattebitarna lär man enkelt acceptera, och så får nästa regering justera utgifterna under 2019.
Allt bättre än en S+V+MP-budget i alla fall. Inte helt omöjligt med M+KD-regering heller, om Stefan misslyckas med sitt lockande och M+KD-budgeten går igenom — då kan L+C till sist ge upp, acceptera en M+KD-regering ett tag, och så blir det ett eller två års andrum.
Om C och L menar allvar med sänkta skatter så ser de så klart till att M/Kd-budgeten går igenom eftersom inkomstskatter inte kan ändras till våren. Det är också strategiskt för dem att inte ge efter allt för mycket åt S.
C får så klart stödja vem man vill och svarar i första hand mot sina egna väljare. Men det är magstarkt att gå till val med M för att sänka S och sedan göra tvärtom. Jag tror att man får igenom mindre liberal politik med S än med M.
En anledning till frånvaro av missnöje kan ju bero på att det inte är känt va förhandlingarna landar. Vill man vara positiv så kan man ju gå på de krav som Lööf signalerat och att man håller på sina krav och förmår Löfven att anpassa sig. Då är det ju rimligt att vara nöjd som C/L-väljare.
Frågan är vad deras väljare säger ifall det istället visar att de lagt sig platt för Löfven och ger ytterligare 4 är med fri lejd för kommunistiskt inflytande? Jag tror inte det skulle vara så nådig dom från deras väljare då (men de glömmer kanske snabbt).
Varför skulle C+L "lägga sig platt för Löfvén"? Rimligen måste de försäkra sig om ganska rejäla reformer för att släppa fram S, som den ovan nämnda värnskatten. Det är faktiskt inte för sent för "C+L+MP+S" att lägga fram justeringar till budgetpropositionen som just t ex sänker skatterna för 2019. Att de skulle aktivt rösta för övergångsbudgeten mot löfte att kanske sänka skatterna 2020 eller 2021 ser jag som rätt svårsmält.
Så ja, jag tror att C/L lägger ner sina röster om de inte får något skarpt skattebud under helgen som kan implementeras 2019. Blir det tvärtom så att man bara släpper igenom regeringen i ren utmattning mot t ex utredningar som blir klara mitt under mandatperioden om framtida skatter och arbetsmarknadsreformer osv så blir det problem med trovärdigheten.
De la sig väl platt förra mandatperioden så det är väl en möjlighet att det skulle kunna hända igen? Jag har inte sagt att de kommer göra det och jag har ingen information om att det kommer ske eller hur utfallet av förhandlingarna blir.
Det jag menar är att stödet för C baserar ju sig på vad väljarna tror om utfallet och man kan tänka sig att Cs väljare förväntar sig att C skall stå på sig väl och tvinga S att anpassa sig ordentligt. Skule det sen visa sig att de inte gjort detta ordentligt – ja då kommer rimligen stödet minska.
De M+KD+SD väljare som blir besvikna om C lever upp till vad man kan förvänta av dem är de som levt i en filterbubbla. Besviken bör dock hela borgerligheten bli om C viker ner sig.
Håller med. Om man är "allmänborgerlig" och mest intresserad av de ekonomiska frågorna är man nöjd med följande utfall:
1. Alliansregering som på något sätt får stöd från MP, S eller SD
2. M+KD-regering och M+KD-budget med SD-stöd
3. S-regering med skarpa marknadsliberala reformer (minst skarpa förslag på slopad värnskatt 2019 och lättade turordningsregler tex)
Det blir inte (1), utan det kan bli (2) eller (3). Men blir det ett annat alternativ där S _inte_ ger L/C något i utbyte, så blir den allmänborgerlige väljaren besviken (tex om skatten på arbete inte sänks alls, eller om man ska "utreda" förändringar i turordningsreglerna tillsammans med parterna osv). En sådan regering utlöser en tung svekdebatt, och då kan L/C få tänka om under mandatperioden och fälla regeringen om de inte uppfyller förhandlingslöftena.
Allt ovan är dock bättre än oppositionens beteende 2014-2018. Alltid nåt.
Det jag menar är att jag förutsätter att man haft en realistisk förväntningar. De SD-väljare som förväntat sig att Jimmie skall bli statsminister och SD styra efter egen pipa lär ju blitt besvikna, men det beror ju mest på en orealistisk förväntning snarare.
Notera att jag lägger viss skilnad på "besviken" och "inte nöjd". Det förstnämnda sätter jag lite i relation till förväntat utfall snarare än att allt går enligt ens önskemål.
Spelar C sina kort rätt så bör vi få en politik som ligger rätt nära politiska mitten, det är något man bör kunna förvänta sig. Spelar dessutom S sina kort rätt så kommer en M+KD-regering behöva anpassa sig rätt rejält åt mitten för att få med sig C+L på det hela. Det är inte säkert då att M+KD-regering skulle bedriva en mycket mer högerinriktad politik än en S-regering under de omständigheterna och det är bara lite en fråga om vem som sitter i Sagerska huset. Kanske är det paradoxalt trevligare om motståndarsidan gör det om man ändå inte får sin hela vilja igenom (så kan man ju med rätta klaga på det som regeringen gör fel).
Sen har man ju de pessimistiska utfallen där C lägger sig platt eller säljer sig för billigt. Om S t.ex. återigen kan kuppa igenom att oppositionen lägger sig och ger en kommuniststödd regering fri lejd fyra år till. Ja då skulle jag nog bli besviken och jag tror inte det enbart är M+KD+SD-väljare som blir det utan även C+L-väljare. Omvänt gäller givetvis om M lyckas kuppa igenom en M+KD-regering som får fri lejd (fast då blir naturligtvis besvikelsen stor på andra sidan istället).
OT: BREAKING: Rapport meddelade just att IPCC-panel-experterna nu kommer ut och varnar för att världen har för lite kärnkraft för att klara klimatet.
Har ni hört på maken!
Är hela 20 år av CO2-lögner bara/också till för att ändra folks attityder till kärnkraft? Det är också svenskar som varit initiativtagare till IPCC. FN är ju t.ex S älsklingsgris. Ska bli intressant och höra vår klimatminister från MP om hur hon vill lösa detta omöjliga men obefintliga problem!
IPCCrapporten kom länge sedan med förslag om byggnad av globalt 1000 stora reaktorer. Dagens rapport var från IEA som föreslår litet färre antal. Tidigare helt förtiget av alarmisterna och MMS.
Off-topic, men idag sex veckor efter reservation av Tesla 3 kan jag nu konfigurera och beställa en 3:a med leverans i feb/mars nästa år. 660k innan bidrag.
Inkluderar både premium, longrange samt 4wd. Så 420k känns fortfarande rimligt för 2wd utan premium för short range. Lite överraskande billig faktiskt. Dock var den röda färgen lika dyr som förväntat.
Det var ett j-a tjat om en hypad miljöförstörare. Bästa vore om man sköt in ett gäng Iskander över fabriken.
Hahaha. Dagens kommentar, om inte årets.
En elbil av liknande kvalitét som en gammal Renault från 1990 för en halv miljon? Nej tack.
Därför att det inte längre går att negligera "global cooling" och kärnkraften kan inte avvecklas utan svåra konsekvenser för folkförsörjningen i världen.
analogt med "kommunisterna i Vänsterpartiet" i ingressen, borde det väl i rubriken stå: "nazisterna i SD röstar på M och KD:s budget", eller har jag fel…
Men så glömmer ju aldrig MSM att påtala detta. Tycker det är en vettig motvikt att påtala att V är samma problematiska parti, något som sällan omnämns indebatten.
Skal man verkligen normalisera V om man inte skall normalisera SD? Och i så fall varför?
Du har fel. Vänsterpartiet var för inte alltför länge sedan ett uttalat kommunistiskt parti, deras förra partiledare var uttalad kommunist, än idag består partiets ledning till större del av personer med bakgrund inom den kommunistiska rörelsen (framförallt VPK), och kommunistiska symboler är vanligt förekommande vid vänsterpartistiska manifestationer. Något motsvarande går inte att hitta för SD.
Innebär detta att vi kan få en S regering med en M budget? Hade varit ohyggligt komiskt i så fall.
Svar ja. Sen kan den nya regeringen ändra på utgiftssidan under året, men inte skattesidan.
Ungefär som 2015, faktiskt, eftersom man då fick styra på en alliansbudget fram till att man lade fram nya utgiftsförslag i vårpropositionen (och sedan nya skatter osv i budgetpropositionen på hösten, som vanligt).
Det kunde de göra enbart pga DÖ. Annars kunde Alliansen lagt en egen vårpropp.
Så är det (fast då skulle det hetat "vårens budgetmotion" eller nåt istället).
Det beror väl på hur förhandlingarna med överlöparna i L och C går. De kommer säkert ge med sig, Annie Lööf spelar tuff men viker sig för S, hon har redan committat sig för att neka alla former av inflytande till SD i vilken form det än må vara. L har såklart ingen åsikt eller ryggrad, de är socialliberaler.
Rickard: vad L företar sig i kammaren har ganska liten betydelse i slutändan i alla realistiska scenarier. Det borde de nyttja och försöka se ut som att ha ryggrad iaf, det kan ju gynna dem i nästa val kanske…
Vad C gör däremot har all betydelse. Vi får se ifall de har förstånd nog att spela sina kort kort smart. Det är bara att se hur parlamentariska läget ser ut och inse att det INTE är Löfven som sitter med trumf på hand iaf och nyttja det i förhandlingarna.
… man kan också fundera på vad detta innebär för mandatperiodens regeringsstabilitet. M+KD+SD kommer alltid kunna ha ett alternativ att locka borgerliga ledamöter med vid både vårbudget/tilläggsbudget/höstbudget, så skulle S lura med L/C, och sedan släpa benen efter sig och skjuta upp utlovade löften från kohandeln, så är det relativt enkelt att örfila regeringen och rösta fram en bättre budget.
Elle som borgerlig Skule man kunna se det som positivt med en sådan S regering. Det skulle ju innebära en enorm press på S att lägga en tillräcklig bra budget för att övertyga C+L att rösta på den istf oppositionens.
Det är att inse här att C sitter med trumf på hand. Det gäller bara att de inser det själva och väntar ut så att de andra gör det också. Och sen spelar rätt.