BT recenserar Höstsol och Höstregn

“Med vad kan man då begära, än att recesenterna skildrar sina intryck av den bok de har läst? Att de hjälper oss förstå boken. […] Man kunde önska sig, att kritikern försökte foga in boken i något sammanhang. […] [Författare] begär inte en hoprafsad hög av konstateranden, utan en organisk helhet av insikt.” – Karin Boye

Det är alltid kul med recensioner, och en del recensioner är roligare än andra. Lokalblaskan Borås Tidning har recenserat Höstsol och Höstregn, och dessa recensioner har också återpublicerats i samtliga av Gota Medias andra lokalblaskor. Särskilt kul är det att bli jämförd med George Orwell eller Karin Boye.

Soldaten från spanska inbördeskriget Eric Arthur Blair, mest känd under sin författarpseudonym George Orwell.

Glädjande nog har alltså både Höstsol och Höstregn blivit recenserad av Borås Tidning, vars kulturredaktion håller en mycket hög ambitionsnivå och strävar efter att inte stå storstadspressens kvalitet efter. Det är förstås positivt, eftersom man återpublicerar sina spalter i samtliga Gota Medias lokaltidningar, med hundratusentals läsare som alltså får sina själar fyllda av BT:s finkulturella strävanden.

Förra året recenserade Mats Palmqvist Höstsol åt Borås Tidning, vilket var mycket glädjande. Rubriken var “Tröttsam domedagsthriller”. Han verkade fokusera på en enda rad i boken, där den fiktive Christian kallar ett gäng anti Nato-demonstranter för foliehattar. Ett citat ur Palmqvists recension:

“Machomännen (och dito kvinnan) ser med förakt på hur vi vanliga simpla människor blir rädda när det smäller. Vi som inte vet hur man hanterar några som helst vapen. Och som heller inte vill lära oss. Vi som föraktfullt kallas “foliehattar”.”

Därefter följer ett långt stycke där recensenten diskuterar författarens personliga egenskaper, eller åtminstone recensentens uppfattning om författarens personliga egenskaper. Tyvärr finns inte denna kulturella höjdpunkt i mitt författarskap kvar på nätet, så jag kan dessvärre inte länka.

Nu har BT återkommit med en recension av Höstregn, denna gång signerad Per-Axel Svensson. Trots allt skrev Mats Plamqvist att han inte klarade av att läsa en bok likt Höstsol igen och tyckte att jag skulle tagga ner “en ganska stor smula”.

Svensson kallar istället Höstregn för en dystopi, och jämför mig med George Orwell och Karin Boye, och kallar mig för vapenfetishist. Det är också vad han kallar alla mina läsare genom rubriksättningen “Sätilabons spänningsroman är läsning för entusiastiska vapenfetischister”.

Svensson förklarar att han personligen har en idiosynkrasi mot vapenskrammel och konspirationsteorier. Idiosynkrasi är ett svårt ord, som enligt Wikipedia betyder 

“Idiosynkrasi är en intensiv motvilja eller överkänslighet som inte utan vidare kan förklaras. Den är ofta starkt personligt präglad.”

Jag tackar den beläste Per-Axel Svensson för sin självinsikt och tar med mig detta citat ur recensionen, där en samtidsroman kallas dystopi, något som normalt avser en framtidsskildring, vilket borde vara etablerat hos våra litterära experter:

“Dystopier, för det här är en dystopi, kan vara intressanta – ta Orwell eller Boye som exempel – men inte när de tycks författade av en vapenfetischist.”

Ni kan läsa hela Svenssons recension här, även om den inte är skriven enligt Boyes recept. Mycket nöje och välkommen in på finkulturens kultursidor.

För övrigt – att spekulera och hänga ut någon för vederbörandes sexuella läggning, i synnerhet som tillhörande sexuell minoriteten vapenfetishist, torde inte bara vara djupt intolerant och fobiskt, utan även vara grund för förtal, hets mot folkgrupp samt brott mot GDPR.

Vad George Orwell – eller Eric Arthur Blair – tyckte om skjutvapen är vida känt. Han var till och med en av dem som i egenskap av frivilliga i spanska inbördeskriget tog till vapen mot fascismen. Lika känt är vad Boye tyckte om recensenter.

Avslutningsvis utpekades Jan Guillou på sin tid för att “ha vapenkomplex” i direktsändning hos SVT. Du kan aldrig gissa vad som hände sen.