Gästinlägg: Forskningen – endast bra dagis bra för barnen – svenska dagis inte bra

Nedanstående är ett gästinlägg från signaturen “Kvinnlig psykolog” och behandlar forskningsläget och myten om att svenska dagis skulle vara bra för barn under tre års ålder. Den forskning som finns om svenska förskolor är urgammal och gäller knappast dagens “välfärd”, och var i själva verket till stor del om forna tiders dagmammor, inte förskolan. Utländsk forskning som visar på positiva effekter av förskola avser av en helt annan kvalitet än de svenska förvaringsanstalterna och snarare en kvalitet som motsvarar dagmamma, dvs mycket små grupper och skyhög personaltäthet av en sort som inte finns i Sverige och mer motsvarar en syskonskara på tre barn och en mamma.

Tack för ett viktigt blogginlägg. Jag tänkte försöka ge dig och dina läsare lite forskningsstöd. Följande kommentar från mig är delvis baserad på en tidigare debattartikel, därav ordet förskola, som blev refuserad av DN Debatt för ett par år sedan. Med reservation för att jag inte vet om forskningsunderlaget exploderat sedan jag skrev detta. Upplys mig gärna i så fall.

Vad gäller svensk forskning på effekter av den så kallade förskolan är den sparsam och mestadels utdaterad. Läs gärna Bengt-Erik Anderssons studie. Den hänvisar man ofta till i svensk debatt. Den är gjord på 80-talet (barn födda på 70-talet) på 100 barn, 30 av dessa kallas förskolebarn trots att hälften av dessa 30 faktiskt var dagmammebarn. Och denna studie “bevisar” alltså att dagis är bra. Allra bäst från 6 månaders ålder faktiskt. Rimligt? Det är detta med korrelation och kausalitet. När glassförsäljningen går upp så ökar drunkningsolyckorna. Drunknar folk för att de köper glass?

När det gäller utländsk forskning på förskolan så spretar den. Det finns flera studier som pekar åt olika håll, vissa åt att förskolan ger positiva effekter och andra åt att den ger negativa. Studierna är självklart av olika omfång och kvalitet och man kan ifrågasätta om de ens mäter samma sak. Den absolut största och mest citerade studien som gjorts gällande förskoleeffekter är NICHD-studien, på över 1000 amerikanska barn. I NICHD-studien har man funnit vissa positiva kognitiva effekter av vistelse i förskola av mycket god kvalitet (se nedan vad sådan kvalitet innebär). Förskola av sämre kvalitet har tvärtom visat sig påverka den kognitiva utvecklingen negativt. Samtidigt har man funnit att vistelse i förskola, oavsett förskolans kvalitet, ökar risken för beteendeproblem som varar långt upp i skolåldern. Beteendeproblemen ökar proportionellt mot vistelsetid i förskolan före 4,5 års ålder.

De officiella amerikanska rekommendationerna som används internationellt för att definiera god kvalitet i förskolan säger följande avseende barngruppernas storlek samt personaltäthet: För barn under två år ska det vara max sex barn i gruppen och max tre barn per vårdare. För barn mellan två och ett halvt till tre år gäller max tio barn i gruppen och minst två vårdare. Hur många förskolor i Sverige, om någon, uppfyller dessa kvalitetskrav? Svenska förskolor för de mindre barnen räknas alltså i forskningssammanhang till de som är av sämre kvalitet (läs NICHD-studien). Vi kan således inte räkna med några som helst kognitiva plus av den svenska förskolan, däremot kan vi räkna med en hel del beteendeproblem.

I den Israeliska Haifa-studien på över 750 barn har man forskat på effekten av vistelse i förskolor som klassas som kvalitetsmässigt dåliga. Man har funnit att förskolevistelse resulterar i mindre lyhörda mammor samt ett otryggt anknytningsmönster hos barnet. Förskolorna i studien hade mellan 8-27 barn i grupperna med en medelstorlek på 17 barn och 6-10 barn per vårdare. Känns det igen? Ändå hävdar vi att Sverige har en förskola av bästa sort. Vi säger att pedagogiken och förskollärarnas kompetens kompenserar för de stora barngrupperna. Vet vi det eller är det ännu en ”sanning” som upprepats tillräckligt många gånger? Och hur stora barngrupper kan egentligen en skicklig pedagog kompensera för? Det finns mig veterligen ingen svensk studie som undersökt hur anknytningen påverkas av förskolestart. Vi antar helt sonika att anknytningen repareras varje dag vid hämtning. Så sa man när jag ifrågasatte detta med förskola kontra anknytning på psykologprogrammet. Vi ANTAR att det är lugnt.

Det finns ingen svensk forskning på effekter av förskolan som den ser ut idag. I princip varenda unge är i förskolan och vi vet egentligen inte vilka intellektuella och/eller emotionella effekter den har på våra barn. Vad vi dock vet är att den psykiska ohälsan bland unga ökar med rekordfart. Vi vet också att skolresultaten dalar. De barn som deltagit i de senaste OECD-PISA undersökningarna har mer förskoletid bakom sig än tidigare årskullar, de årskullar som bevisligen har presterat bättre. I takt med att förskolan omsluter allt fler barn försämras deras studieresultat.

Och förskolan kostar. Enligt Riksdagens utredningstjänst (2009) krävs en årsinkomst på 1,4 miljoner kronor för att täcka kommunens förskolekostnader för två barn. 2007 kostade en heltidsplats i kommunal förskola i genomsnitt 157 200 kronor per år, detta enligt Skolverket. Vad skulle en plats i förskola av god kvalitet kosta år 2017? 250 000 för en ettåring? Mer?

Är det samhällsekonomiskt lönsamt med heltidsarbetande föräldrar och barnen i förskola när vi inte ens vet om det är bra för barnen? Jag anser att förskolan är en av vår tids största bluffar och ett storskaligt experiment med våra barn. Svenska föräldrar är förda bakom ljuset av politiker med ideologiska agendor. Och eftersom många föräldrar lämnar bort barnen från tidig ålder vill också många att det ska vara sant att förskolan är bra för barnen. Det gör för ont annars.

Med vänlig hälsning

Kvinnlig psykolog

Ps: I vanliga fall, i mitt verkliga liv, säger jag också dagis. Mycket pga att jag vill att mina 4-åringar ska vistas i ett dagHEM inte i en SKOLA när jag är på jobbet. Ds