I Sverige väljer riksdagen, inte svenska folket, statsministern utifrån det förslag som talmannen lägger fram efter förhandlingar. Statsministern utser sedan övriga ministrar, som godkänns av riksdagen genom att inte röstas bort. Med Sveriges nya parlamentariska läge skulle riksdagen faktiskt kunna utse en opolitisk teknokrat som statsminister, som sedan tillsammans med teknokratministrar plockar ihop majoriteter kring politiska förslag utifrån riksdagens arbete i utskott och beredningar. Det måste inte vara en partiledare som blir statsminister (som jag uppfattar regeringsformen).
![]() |
Rosenbad och riksdagen. |
Det kommer antagligen aldrig mer kunna bildas en blockbaserad majoritetsregering igen, så frågan är varför de politiska klubbarna (“partierna”) håller fast vid att det är partiledare som ska utses av riksdagen till statsminister.
Talmannen föreslår en statsministerkandidat utifrån förhandlingar och diskussioner med riksdagens partier, och om ingen lägger ett motförslag som får fler röster blir denne kandidat statsminister. Men som jag ser det måste inte statsministerkandidaten tillhöra ett politiskt part – vederbörande behöver inte ens vara politiker, utan kan istället vara en kompetent person, en sk teknokrat.
Detta kan vara en lösning i en allt mer polariserad tid där inga politiska majoriteter kan bildas utan en massa käbbel. Låt oss utse en teknokratregering, som opolitiskt får styra Sverige i samarbete med riksdagens partier. Regeringens arbete kopplas närmare riksdagen, där man i förhandlingar lägger fram olika förslag, som totalt sett reflekterar rösterna i riksdagen.
En part får ökade försvarsanslag, en annan part får sänkt skatt på arbete via höjt grundavdrag, en tredje part får istället skärpta miljöskatter och en fjärde part får ökade anslag till skolan.
Kravet på statsministern blir att vederbörande är en verklig mästerförhandlare, samt förstås att det är en person som åtnjuter svenskarnas förtroende i mycket breda lager, samtidigt som personen är opolitisk.
Här ligger problemet. Man kan rekrytera denna kandidat från näringslivet, det offentliga, akademin eller möjligen en känd och respekterad person. Att hitta någon som verkligen respekteras av svenska folket är det svåra. Kungen går bort då han är statschef och knappast också får vara regeringschef. Zlatan? Björn Borg? Håkan Hellström? Ingemar Stenmark? Kanske respekterade på sina håll, men kanske inte mästerliga förhandlare och statsmän? Eller?
Vem skulle seriöst kunna vara en lämplig opolitisk statsminister, som skulle kunna föra en nollminoritetspolitik genom att plocka ihop kompromisser från hela riksdagen?
Med reservation för att jag missuppfattat och att statsministern måste vara invald i riksdagen. Övriga ministrar behöver dock inte vara valda till stolar i riksdagen, utan kan vara teknokratrekryteringar utanför politiken. De brukar dock skaffa sig ett partimedlemskap i samband med utnämningen.
Oavsett, maktkåthet och extrem konservatism ligger bakom det svenska politiska systemet. Efter valet 2018 kommer det parlamentariska läget vara ännu svagare och det är oavsett dags att Sverige växer upp och t ex accepterar enpartiminoritetsregeringar, som likt i våra grannländer och de flesta andra västerländska demokratier sedan söker hoppande stöd från olika håll för en politik. En politik som sammantaget därmed reflekterar svenska folkets röst, istället som idag en socialistisk minoritet. De politiska klubbarna behöver växa upp och lära sig att i dagens Sverige kan man inte få som man vill, utan måste ge och ta åt både höger och vänster. Det kallas samarbete för landets bästa.
62 kommentarer
Vi väljare måste gynna de partier som visar vilja att kompromissa och samarbeta. Bland de partier man tycker är någorlunda ok, välj det som visar mest vilja att samarbeta/kompromissa.
Leif gw Persson
Blir nog en person känd från tv. Programledare eller möjligen en skådespelare. Tvivlar på att den personen är en bättre förhandlare än någon som länge varit verksam i ett parti.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Man skulle kunna göra en dokusåpa av urvalprocessen. "Statsministern" en blandning av Idol, Big brother och Villa Medusa.
Eller hur – typ en amerikansk presidentvalskampanj.
Om vi breddar frågeställningen något; om Sverige inte var en monarki – vem skulle då vara president, Persson, Sahlin, Juholt eller Wallström?
Listan över olämpliga kandidater kan göras närmast oändlig. Måhända något för medlemmarna i Republikanska föreningen och andra negativt inställda till monarkin att överväga…
Ben Dover eller Deez Nutz.
Väntar glatt på att BD föreslår min mamma.
SWEDAC-ackrediterade politiker efter, av förståndigt folk, framtagen ISO-standard.
Det vore väl en önskedröm. Tyvärr förmodligen en utopi.
Problemet är ju att Talmannen föreslår Statsminister det logiska vore ju att Kungen gjorde detta !
Varför är det logiskt att nån som fick sitt jobb genom att komma ut ur rätt hyska ska utse statsminister?
Men måste blocken vara huggna i sten. Man får väl göra som i Finland, förhandla ihop sig tills man har majoritet.
Då de etablerade politiska "ideologierna" bara är blaj så vore det bra om man kunde ersätta dem med en väldigt god allmänbildning. Jag har dock inga klara idéer om hur man får bort de fördärvliga ideologierna ur svensk politik.
Kanske dags att tillskapa Allmänbildningspartiet? Eller Kunskapspartiet.
Ni får rösta på Kuckelikunskapspartiet! 😀
Är det inte tillräckligt med kackel i riksdagen?
Kackla bör man, annars dör man. Problemet är att politikerna kacklar sina ideologier istället för att förutsättningslöst diskutera verklighetens beskaffenhet. Förutom att ideologier tenderar att fördumma så är problemet att politikerna har för dålig världsförståelse för att klara av att diskutera verkligheten förutsättningslöst. Det är nog därför också våra intellektuella är så tysta. Verkligheten är för svår för deras arma hjärnor och de vet med sig att de inte får ett tillfredsställande grepp på den.
Synd att Cornu är så glad för krig annars hade han varit en bra kandidat.
Folket skulle fått vara mer delaktiga i de beslut som fattas. Vi skulle få folkomrösta direkt i viktiga frågor tex med hjälp av bank-id. Även att vi såklart ska få rösta fram vilka frågor vi vill rösta om.
Snabba digitala JA/NEJ röstningar med tvingande beslut.
Inte bara sitta och se på när överheten fattar det ena galna beslutet efter det andra.
Hmmmm, påminner lite om det ALAstair Reynolds föreslog i "Revelation Space", demarki. Inplantat hos varje medborgare ger alltid besked om vad folket för närvarande tycker i en fråga.
Synd den inte finns på svenska, minns att jag läste nåt liknande det jag skrev i en science fiction för många år sedan. Alla invånarna höll sig undan när jordingarna landade på den okända, öde planeten och istället var de online och diskuterade vad de skulle göra med jordingarna. Minns inte vad den hette.
Men tänk om vi kunde få rösta om 10 frågor varje Söndag mellan kl 12 och 15 och sen hade vi en vecka på oss att sätta oss in i nästa veckas frågor.
Vidare skulle man ju kunna tänka sig lite krav på de som ska få rösta..
Tex att de har ett riktigt jobb och betalar skatt, att de inte begått vissa grova brott, att de klarat ett test som visar att de är någorlunda tillräkneliga. Ett slags körkort för att få rösta.
Även så får de välja en person, bland Riksdagens ledamöter som står för deras röst när de själva inte kan eller vill rösta, så att deltagandet alltid blir 100%.
Kalle7: jag har varit lite i dom tankarna. När det gäller skattepolitiken så borde man ju fästa lite större vikt i det man bidrar med.
För övrig lagstiftning så vore det inte orimligt att kräva endel också som att man åtminstone inte sitter i fängelse eller liknande. Men där har ju alla samma insats.
Rent generellt tycker jag man kan se ställa krav på att man skall vara myndig medborgare och ställa krav för att betraktas som det. Det bör ju definitivt inte räcka med att man snackar några år på Soc.
Tanken skulle va att man återgår till tvåkammarsystem där man har olika kriterier för rösträtt.
Den inbillade sossen; Johan Westerholm.
Han har nog både integritet och allmänbildning nog att leda en teknokratregering. Dock vet jag ej hur duktig förhandlare han är.
Eller Zlatan, Idiocrazy nästa..Men ärligt talat så fungerar inte demokrati när stora delar av befolkningen är politiska idioter, någon form av röst-körkort skulle behövas.
Vi skulle kunna utse Carl XVI Gustaf till statsminister. Han och kungafamiljen är i alla fall en skara människor som verkar bry sig om att marknadsföra landet Sverige.
https://i.redd.it/82wayc05fkgz.png
"Han och kungafamiljen är i alla fall en skara människor som verkar bry sig om att marknadsföra landet Sverige"
Det är deras jobb… Det är därför vi betalar dem… Du kan betala en eskort för att vara din flick/pojkvän också men det betyder inte att de bryr sig om dig…
Det kommer väl bli en tvåpartiregering efter nästa val. S och SD.
Men för att hålla sig till ämnet så tror jag dessa skulle gå hem hos fårket Jocke Tåström? Afzelius? Sven Volter? dvs ingen som landet behöver.
Den som är statsminister är automatiskt också politiker, per definition. Trump försökte ju med det kortet: han skulle ju vara en icke-politiker som skulle rensa upp i träsket, men det börjar nog gå upp för honom att han numera bara är en politiker utan politisk erfarenhet.
Trump styrs dessutom via kongressen av "Shadow Government" (CIA mfl) och "Deep state" (industrin mfl) Folket verkar inte styra särskilt mycket.
Kevin shipp, tidigare CIA officer antiterrorism specialist nedan.
Intressant och rolig föreläsning.
https://www.youtube.com/watch?v=XHbrOg092GA
Presidentämbetet och kongressen ska balansera varandra (tillsammans med domstolarna) enligt konstitutionen. För att en president ska lyckas, speciellt med inrikespolitik, kräver att han kan förhandla, övertyga och vara ihärdig i detta. I utrikespolitiken har presidenten dock mer fria händer.
Utmärkt idé men fram till 2022 har ju våra kära knapptryckarmongon kommit överens om att ta en paus med demokratin. Eller en den överenskommelen nu dog.
By the way: Det är helt osannolikt att det går att tillsätta en s.k. teknokrat som är politiskt oberoende. Det enda sättet att avsluta dumheterna som pågår är att
1. Avskeda alla byråkrater och politiker.
2. Bryt upp landet i mindre självbestämmande delar.
3. Inför direktdemokrati i de självstyrande delarna.
Undersök exemplet Lichtenstein (som är en mini-Monarki) innan ni börjar kritisera mitt förslag.
+1
Skulle lösa den helt sjuka polariseringen samt ge äkta demokrati till folket.
Tills dess kan vi ändra på valdagarna till kommun, landsting och riksdag med minst ett halvår i mellan dessa så att det kan bli tydligare med vilken nivå diverse frågor hör hemma.
Med tanke på att självbestämmandet är bara en pappersprodukter kan vi ju lika gärna slopa kommunalvalen…
Löfven är inte min statsm.. Svetsare
Thomas DiLeva eller Thorsten Flinck är i mina ögon lika lämpade till stadsminister som Ulf "Kinaresor" Kristersson, svetsarn eller Jimmie Tråkesson. Dom har iaf karisma. Svenska politiker är ett skämt precis som stadschefen med familj.
Varför ska funktionen statsminister vara en person. Det är säkert idag en stab av seniora höga tjänstemän som utför det praktiska och kohandlar. Lyft fram detta istället.
Kanske dags att splittra upp landet.
S får Norrland och Malmö M, FP och C får Stockholm. C får även någon socken här och där, där invånarna fortfarande inte fattat vad nya C står för. SD får ironiskt nog Skåneland (Blekinge Halland och Skåne). V får en haschpipa och FI någon söderförort. sen kan var och en flytta dit man känner sig hemma. På så vis behöver ingen bli styrd av såna de inte symartiserar med.
Ja tänka mig flera partifria zoner med en valde styrelse utan ansvars frihet som tar hand om den offentliga budgeten. En vald lagstiftande församling. En vald domstol.
Ja, tänk om vi äntligen kunde växa upp och bete oss som vuxna människor. Politiken är ett dårhus som skrämmer bort människor med förstånd.
Jag undrar varför vi öht behöver en regering, Belgien saknade ju regering i nästan 1.5år och inte har det landet sjunket i havet.
Det är helt klart så att ett antal personer kraftigt överdriver sin betydelse, dags att se igenom dem!
Precis. Jag förespråkar endel förändringar i konstitutionen och just den status som regeringen har så som betraktad som oumbärlig kan ifrågasättas.
En situation då ett land där parlamentet utser regering och blir regeringslöst så är det ju beroende på att en majoritet faktiskt föredrar den situationen framför föreslagen regering.
För att det skall fungera utan regering så krävs ju att riksdagen har mandat att ta de beslut som regeringen kan ta och dessutom speciellt att regeringen inte skall ha monopol på att lägga propositioner. Tanken skall ju vara att folket delegerar endel makt till riksdagen som i sin tur delegerar endel makt vidare och inte någon slags omvänd ordning.
Går det illa för svensk ekonomi och väljarna visar missnöje så kan en enad politiker majoritet bilda en svensk variant av rysk demokrati.
Är inte att vara statsminister lite 2014.
Det är såklart kungen som ska bilda regering. Så kan han plocka in folk till sin ministär lite som han vill.
Riksdagsmajoritet? Kungen bestämmer därmed basta. Knapptryckarhjonen har haft flera årtionden på sig att visa att det nuvarande systemet är det bästa.
Ju mer decentraliserad makten är desto bättre blir våra liv. Vi ska alltså inte backa tillbaka hundratals år till en "stark man".
Diktatur ligger i samma kategori som t ex kommunism – teoretisk utopi som inte fungerar i verkligheten.
Som landet nu ligger så är det omöjligt att hitta en vettig och kompetent person för uppgiften (en vettig person som dessutom är insatt i hur landet ligget väljer annan sysselsättning)
Lutar därför åt samma håll som "Sjunkbomben" ovan
Anställ en "stab" rekryterade helt baserat på kompetens (de kompetenser som de aktuella "utmaningarna" kräver)
Seriöst förslag om han har orken kvar:
Assar Lindbeck.
Ge dem inga idéer. Det blir Daniel Eliasson.
Varför har ingen föreslagit Inga-Britt Ahlenius? Allmän skärpning, klåpare!
Men hon kanske har en s-historik men det var ett tag sedan. Hon vet iaf hur en statsapparat fungerar och har högt förtroende.
Ställ upp alla kandidater som i "Mästarnas mästare" och låt dem tävla om vem som kan stå på ett ben längst utan att tappa en pinne klämd mellan skinkorna.
Lars Lagerbäck?
– Analytisk
– Diplomatisk
– Folklig
– Stresstålig
– Pragmatisk
Han har ju faktiskt läst statskunskap och nationalekonomi.
Vi har ju redan en teknokrati, i form aktivistiska tjänstemän, i massor av våra förvaltningar. Varför skall vi spä på deras maktfullkomlighet?
Har du suttit och kolla Designated Survivor och blivit inspirerad, Cornu?
Janne Josefsson
Fullt möjligt.
T.ex. Juha Sipilä, ingen politisk bakggrund och nu statsminister.
Opolitiska regeringar har förekommit vid några tillfällen i Sverige under 1900-talet och brukar i svensk statsvetenskap kallas ämbetsmannaregeringar. I Finland hade de en ämbetsmannaregering på 70-talet.
Statsministern behöver inte vars invald i Riksdagen men det har knappast betydelse då dagens riksdagspartier svårligen skulle släppa statsrådsposterna och den stora mängden politiska tjänstemannaposter som finns i Regeringskansliet. Att försörja sina partigängare har ju kommit att bli partiernas huvuduppgift.
Om våra folkvalda hade varit det minsta lösningsorienterade hade de ju sorterat ut denna sörja för länge sedan istället för att syssla med evinnerlig utspelspolitik och taktikiserande.
En vacker tanke och teoretiskt möjlig men i praktiken en orealistisk fantasi eftersom problemet ligger i hur Riksdagen utses. Så länge vi har ett system där vi väljer våra ledamöter efter partitillhörighet snarare än personlig lämplighet kommer dessa att se sig som sina partiers företrädare snarare än folkets.
Mycket bra skrivet.
Det gjorde vi ju med Alice Bah. Se bara hur det gick.
Som jag uppfattar det så är statsministerns viktigaste uppgift att tillsätta och leda regeringen. I det perspektivet blir det en total samarbetsregering med alla partier. Dåligt ur demokratisynpunkt.
Vi kanske skall börja med att införa en riktig konstitutionsdomstol som har makt att lagföra de politiker, (på alla nivåer), som medvetet eller omedvetet genom sina beslut bryter mot lagen.
Låter lite som det var tänkt att USA skulle fungera innan presidentämbetet utvecklades till att bli en vald kung.
Kongressen stiftade lagarna och presidenten såg till att de blev genomförda. Presidenten skulle inte ha några synpunkter på lagarna som var beslutade annat än att han skulle kolla att de var förenliga med konstitutionen. Om de inte var det lämnade han sitt veto. Var lagen förenlig med konstitutionen så var han ålagd att genomföra den även om han inte gillade lagen.
Men det var då det…