Longyearbyen vs Barentsburg – västerländsk frihet vs kommunism följt av kleptokratisk diktatur

Norska Longyearbyen och ryska Barentsburg ligger bara några mil från varandra på Svalbard, men är en utmärkt studie i vad 47 år av kommunistiskt ideologi följt av en kleptokratisk korrumperad fascistisk diktatur orsakar, i jämförelse med västerländsk frihet och fungerande ekonomi. Nedan följer lite exempel.

Både Longyearbyen och Barentsburg är gruvstäder, även om Longyearbye drar till sig allt mer turism. Både Longyearbyens gruva 7 och tillhörande Svea gruva går med operativ förlust, precis som Barentsburgs gruva, och hålls bara under armarna av statliga subventioner. Detta rimligtvis för ingetdera land vill ta bort sin närvaro från Svalbard.

Förutsättningarna har varit minst lika usla, och då ska man komma ihåg att Norge är ett minimalt land med små resurser i jämförelse med forna Sovjetunionen eller dagens Ryssland. Ändå springer Longyearbyen cirklar runt Barentsburg.

Skillnaden i rikedom, välstånd och utbud är enorm mellan den västerländska dynamiska demokratin och marknadsekonomin Norges Longyearbyen, respektive den kleptokratiska korrumperade fascistdiktaturen Rysslands Barentsburg.

Barentsburg.

Longyearbyen.

Bägge städerna jämnades med marken av tyskarna under andra världskriget och har så att säga börjat om från noll samtidigt, så effekterna av den kommunistiska vanskötseln följt av den kleptokratiska korrumperade fascistdiktaturen blir extra tydliga.

Storgatan i Longyearbyen.

Storgatan i Barentsburg. Notera skoterparkeringsskylten intill den enda bilen. Den är helt tom.

Skoterparkering i Longyearbyen.

Skotrar i Longyearbyen.

Bil i Barentsburg.

Bilar på torget i Longyearbyen. Torget i Barentsburg. En bil. Inga skotrar på skoterparkeringen.

Gatan i Barentsburg.

Gata i Longyearbyen.

Chokladbutik i Longyearbyen.

Fanns ingen chokladbutik i Barentsburg, även om man kunde köpa Aljonka-mjölkchoklad (tänk mindre choklad än Marabou mjölk) i baren i Barentsburg – tog dock ej foto.

Inredning på uteställe i Longyearbyen.

Inredning på ytterligare ett uteställe i Longyearbyen.

… och ett till.

Utbudet på Karlsberg Bar i Longyearbyen, lokalbefolkningens favoritställe tillsammans med Svalbar.

Resten av utbudet på Karlsberg. I rättvisans namn hade de bara två viner. Ett rött och ett vitt.

Fast Karlsberg hade ca 100 årgångar av armangac (översta hyllan)

… och i Barentsburg.

Även i Barentsburg fanns det flera valmöjligheter i baren.

Forskningscentret (universitetet) i Svalbard.

Forskningscentret i Barentsburg.

Ska man sammafatta så är skiljer sig utbud och standard … lite grann.

Och det handlar inte bara om storleken på respektive ort. I Barentsburg bor det 500 personer, i Longyearbyen 2000. Antalet hotell i Barentsburg är ett, samt ett vandrarhem. Antalet hotell i Longyearbyen var åtta, samt ett vandrarhem. Antal restauranger och barer i Barentsburg var två, medräknat hotellet. I Longyearbyen var det minst sexton varav två nämns i White Guide och ytterligare minst två har gourmetkrogambitioner.

Antalet affärer i Longyearbyen kan räknas i minst ett trettiotal (medräknat Toyotaåterförsäljaren). I Barentsburg fanns det tre affärer, varav två tillgängliga för allmänheten i form av en souvernirbutiker.

Nybygge i Longyearbyen.

Rivning i Barentsburg. Potemkinkuliss i bakgrunden.

Samtidigt kan man bara beundra barentsburgarna, som till större delen är ukrainare från Donbass. Det är ändå finare i Barentsburg än i större delen av Ryssland, komplett med Potemkinkulisser. Lokalbefolkningen gör det bästa de kan av situationen och slipper åtminstone bli sönderslagna av OMON.

Att sedan många från Barentsburg skaffar jobb i Longyearbyen och sedan flyttar dit är inte så förvånande. En fördel med Spetsbergentraktatet är att de har rätt att göra det, utan att ens behöva hålla på med visum eller tillstånd.

Det går inte heller att skylla välståndet i Longyearbyen på norska oljemiljarder. Ryssland har också fått många feta oljemiljarder, men de ser man inga spår av här. I den korrupta kleptokratiska fascistdiktaturen har inte oljepengarna tillfallit folket.

I Longyearbyen är det tvärt om som att bo i en rätt vanlig västerländsk stad, med full service, fast med rätt speciellt klimat. Sedan finns det några egenheter, som jag återkommer till i ett kommande inlägg. Ett tips är att inte resa dit i svårsnörade kängor, utan åtminstone ta med lättsnörade lågskor. Och så springer man snabbare från isbjörnarna i lågskor. Kom ihåg att du inte måste vara snabbast, det räcker att du inte är långsammast…

Kamrat Lenin säger hej från Barentsburg. Det tar tid att komma ikapp när man drabbats av kommunism i 47 år och sedan kleptokrati, korruption och fascism.