Professorn i pedagogik Jonas Linderoth vid Göteborgs universitet vid Göteborgs Universitet ber hos DN om ursäkt för att ha stött 90-talspedagogiken, där läraren inte längre skulle lära ut kunskap, utan eleverna skulle själva lustfyllt börja gissa sig till vad som är korrekta kunskaper.
90-talspedagogiken, som numera är allena förhärskande i svenska skolan och där snart de sista lärarna som behärskar den gamla sortens undervisning går i pension, beskrivs i debattartikeln så här:
“Den tidlösa undervisningsform där den som kan en sak berättar denna för den som inte kan, kom att förknippas med maktmissbruk och kadaverdisciplin. Istället skulle den goda läraren stödja elevens självständiga lärande, klassrumsarbetet skulle utgå från elevens naturliga motivation, gränser mellan olika ämnen skulle lösas upp och skolans fysiska rum skulle utformas för att snarare stödja elevens eget arbete än lärarens berättande. Lärare som inte anammade det pedagogiska nytänkandet sades ha en problematisk kunskapssyn, förespråka kadaverdisciplin och njuta av att sätta låga betyg.”
Och vad blev resultatet?
“Undersökningar som PISA och TIMSS ger klara besked, den svenska skolan har försämrats på ett sätt som saknar motstycke i internationella mätningar. […] John Hattie, pedagogikprofessorn bakom en av de senaste årens mest uppmärksammade metastudier kring elevresultat, menar att den undervisningsform där läraren blir en handledare – som med minimal intervention skall se till att eleven förvärvar kunskap genom sin egen aktivitet – närmast står i direkt motsats till vad som utgör framgångsrika pedagogiska metoder.”
Professorn ber om ursäkt för att ha stött dessa idiotiska metoder och hoppas att skolan och lärarkåren går tillbaka till undervisningsformen att den som kan något berättar för de som inte kan. Kort sagt förmedlar korrekta kunskaper och kontrollerar att eleverna lär sig dessa.
Kanske kan till och med lärarkåren få tillbaka någon form av självkänsla, självrespekt och yrkesstolthet? Och så kanske man kan rekrytera lärare bland de 10 000-tals avhoppade och utbildade lärare som finns, istället för att sänka intagningskraven ännu mer när stolarna redan gapar tomma på lärarutbildningarna. Vem behöver liksom lärare när man lustfyllt ska hitta sin egen kunskap?
Skulle ju kunna vara en idé att återgå till katederundervisning…
Man ska i sammanhanget komma ihåg att svenska skolans elever varken lär sig källkritik, självständigt tänkande eller problemlösning heller. Svenska skolelever presterar inte bara uselt i PISA-mätningarna av faktiska kunskaper, utan är också usla på kritiskt tänkande, problemlösningsförmåga och kreativitet. Inte ens det lyckas man alltså förmedla i den svenska “skolan”. Som bekant är det när omöjligt att lösa ett problem utan att ha några kunskaper…
49 kommentarer
I sverige ska man alltid prova nya grepp,allt gammalt är dåligt.
Eller så är det dessa chefer som ofta vill visa handlingskraft som gillar förändringar,oavsett resultat.
Swerabia har ingen framtid,ingen ljus iallafall.
Vad har blivit bättre dom sista åren?
Tur att gbg river studentbostäderna till förmån för nyanlända…
Det rullar dit det lutar så att säga.
Sluta gnälla som en kärring och kavla upp ärmarna då.
En del av "utmaningen",som givetvis inte är gemomförbar då värderingarna "sitter där dom sitter".
Eller tror någon att dessa mångåriga traditioner går att omvända till våra "riktiga",tex barngiftemål kommer alltid vara normalt i vissa kulturer.
Citat:
Politiker som talar om svenska värderingar tycks tro att invandrare som kommer till Sverige är kulturellt blanka kort. Att det är en fråga om pedagogik eller ”rätt” information att få dem att förstå hur bra värderingarna om individuell frihet eller jämställdhet är. Men många som kommer till Väst är medvetna om och starkt kritiska till västerländska värderingar redan innan ankomsten.
Har du någonsin pratat med en s.k. invandrare eller är det bara det invandrande ufot i skallen som du pratar med om dagarna? Inte konstigt att det är fördomsfullt när det sitter inspärrat i din skalle.
Är inte ett av grundproblemen i samhället att ingen tar ansvar?
I familjer där man har vet vad som gäller så ser man till att barnen går i rätt skola mm
Du tänker på koranskola?
Herrejisses Hehehe, jadu Sjunkbomb TeleVinken har definitivt icke haft tillgång till klok kunskapsförmedling.
Televinken hade access till hela den kommunistiska revolutionen på 60-talet, och förkastade den. DanTor, du är efterbliven. Suck it up och ta ansvar för det!
Sjunkbomben;
Det är egentligen inget problem.
Att ingen tar ansvar är ingens ansvar. Att ta ansvar är däremot ditt ansvar.
Ibland tänker jag att denna lama icke-pedagogik är en favorit i repris från experimenten i det tidiga Sovjet: först fri pedagogik med lärare som inte är ledare, med busfasoner (eufemism för kaos) som resultat, och sedan insikt om att eleverna, likt 'massorna' trots allt behöver ett elitärt ledarskap som fostrar dem och sas visar vägen…
Eller så är det en tokreaktion på Bergmans 'Hets' med Järrel som 'Caligula': 'jag tror Wiklund ignorerar mina läxor…se, vi andra närmar oss tentamen. Tentamen det är ett stålbad. det är ingenting för veklingar, som Wiklund' (fritt ur minnet). Och för att göra poängen övertydlig var den rollgestalten kvinnoplågare av rang…billigt?
Det rekryteras groteskt mkt folk till 'pedagogiska' (det är ett namn, men huruvida det är en beskrivning är naturligtvis en öppen fråga) institutioner vid våra universitet, tjänster i det ena eller andra ämnets 'didaktik' som det heter. Det är ju bra med 3-årigt utbildade telegrafister, men om det ingår i den senare arbetsuppgiften att själv veta vad som skall telegraferas, kanske tonvikten skall ligga på sakkunskaperna? Tyvärr har min – anekdotiska – erfarenhet av humaniora vid det bästa universitetet i landet varit att de svagaste studenterna alltid är de från lärarutbildningen.
Kan vi inte sätta punkt? Rekrytera personer med minst master i resp ämne till gymnasier och högstadier, de finns en masse, och så tar vi det därifrån? Är 90% bittra Järrel/Caligula figurer som för livet surt för eleverna för att de inte blev docenter/lektorer, ja då löser resp. rektor det, men se jag liksom anar att det inte kommer att vara fallet.
Som jämförelse kan sägas att det är normalt i de europeiska kulturländerna att en person som får en professur i tex humaniora slavat 10-15 år på gymnasieskolor dessförinnan: Gjorde de skada där? tog de jobben från 'riktiga lärare'? Blev de sämre luttrade för universitetsundervisning av detta?
Men, om man nu vill radikalt vill se särskilt grundskolan som en helt annan kategori än övrig utbildning, och vill experimentera, varför uppfunna hjulet på nytt? Gör en studie av tex Montessori resp. Steiner skolornas pros & cons och lär av detta – hur svårt kan detta vara?
Konceptet skola tycks ha byggts ihop utan någon plan, och som därmed utför en enkel sak på ett oerhört komplicerat sätt. Själv får jag tonerna av Michael B. Tretows "Den makalösa manicken" spelande innanför skallbenet när jag försöker förstå dagens skola. Chorus – "Jaha, tack, tack snälla professorn, men jag vill veta vad det är för en apparat".
Allt man behöver göra i denna Rube Goldberg-maskin är att byta ut kugghjul, propellrar, vattenskovlar, kedjedrev, vattenskruvar, vattenhjul, kulor, bollar med mera, mot pedagogik, betygssystem, didaktik, lärarlegitimation med mera. Även om skolan sammantaget är en rätt makalös manick, som alla Goldberg-maskiner, så är det direkta och betydande resultatet, som den producerar, rätt beskedligt.
Jag vill påminna mig att en fysikprofessor på MIT som beklagade sig över den totala avsaknaden på förståelser om grundläggande fysik hos majoriteten av toppstudenterna som antagits. På frågan om varför temperaturen under året varierar så svarade majoriteten; att avståndet mellan jorden och solen var den avgörande faktorn, och inte att det berodde på jordaxelns lutning. Så jag tror ingalunda att degenerationen är ett svenskt fenomen. Även om den blivit väldigt tydlig här – mestadels beroende av andra faktorer. Men det jag försöker komma till är att Goldberg-maskinen kan producera toppstudenter som är helt missanpassade till vad de är ämnade till.
En annan sak som man som förälder kan ställa sig frågande till. Är varför hemskolande icke pedagoger till lärare och föräldrar, i hög grad klarade det som svensk skola, bland andra, misslyckas med. Kanske är ens barns fortbildning något som inte ska läggas ut på entreprenad i unga år? Speciellt med tanke på det skick svensk skola befinner sig i.
När man pratar med barn och unga så märker man skillnaden mellan nutid och gången tid, i den klass vi började med ekvationer så håller de nuförtiden på med att klippa och klistra figurer och räkna äpplen och päron
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
På 70-talet i Sollentuna hade vi massor av 90-tals pedagogik. Man talade då om den nya SIA skolan som skulle komma inom kort. Där skulle det vara 100 elever i varje klass. 4-5 lärare i varje klass som undervisade samtidigt i olika ämnen, typ en lärare i varje hörn och en i mitten. Eleverna rörde sig fritt i klassrummet och anslöt sig till den lektion de gillade bäst, eller gjorde något annat som de gillade.
Fördelen var att man inte behövde nivågruppera. Svaga och eftrrblivna anslöt sig bara till en lärare som för tillfället undervisade på deras låga nivå. Smarta elever fick sitta färdig själv och lösa differentialekvationer.
Visionen var alltså: Totalt kaos och allt ansvar förlagt till den enskilde eleven.
Jag tror visionen finns kvar.
Minus lärare då..
Minus lärare då..
Jag tycker att föräldrarna också kan börja ta och hjälpa till med att höja kunskapsnivån hos barnen. En påtaglig försämring är språket. Man fattar knappt vad 90-talister och yngre menar när de skriver, och det beror inte på förkortningar och slangord, utan på allmänt dåliga språkkunskaper i hur ord används och deras betydelse samt meningsuppbyggnad. Även talspråket blir sämre och sämre.
Jag vet vad det här beror på. Skolan och de flesta föräldrar rättar inte barnen längre när de skriver eller säger fel. Då blir det till slut kaos. Jag ska ge några exempel jag hört senaste veckan.
Jag möter en f.d. klassförälder och hennes 6-årige son i butiken. Sonen frågar mamman "-Vad är han för nå'n". Att en sexåring inte klarar av att ställa frågan "vem är han?" är ganska anmärkningsvärt.
Kompis till dottern meddelar henne per sms, att hon är i Hötorget. Det heter inte i Hötorget eller på Hötorget. Det heter att man är vid Hötorget.
Hörde uttrycket "bossa på" som hos ungdomar tydligen betyder att man försöker styra någons val. Att man "bossar" över någon. Exempel hur det användes var: "säljaren försökte "bossa på" dig en dyrare skjorta." Det heter naturligtvis "sälja på", "pracka på" eller "övertala dig till att köpa en dyrare skjorta"
En bloggare använder ordet buda, precis som en stor del av övriga svenska folket. Det heter inte buda när man lägger bud på en auktion. Det heter bjuda, att man bjuder på en vara. Att buda är en term för att skicka ett meddelande med bud eller i äldre användning att beställa hämtning av en latrintunna.
Visst, språket förändras hela tiden och nya ord uppstår/tillkommer, men vad vi ser nu är förfall i språkkunskaper, vilket i snabb hastighet gör att vi snart inte förstår varandra längre. Invandringen oräknad. Att rätta barn i allting är en konstant process fram till vuxenlivet. Många föräldrar tycker att ungar är jobbiga…
Grannens lille pojk; dörren är låst, jättelåst.
Att "bjuda på" ersättaes av "buda" just när det gäller auktioner är väl ett sätt att göra språket mera nyansrikt och ordrikare. Numera behövs ju ej heller något kort ord för att meddela via budbärare eller beställa tömning av latrintunna.
Det var när nätauktioner blev folkligt, i och med Tradera, som ordet buda gjorde sitt intåg. Vi har ju fortfarande budfirmor, så personligen tycker jag att det låter konstigt, men accepterar att folk använder det. Har gett upp. Inget för den professionella auktionsutövaren dock. T.o.m. på bondauktioner så frågar ju utroparen om "är det någon som vill bjuda över?"
Lars; det heter inte "Grannens lille pojk" om vi nu ska vara noggranna med uttrycken.
Det heter "Grannen [titel och namn] lilla pojke sade:…"
Doktor syn: jag antar att du också uttalar ordet "refug" på rätt sätt, det vill säga "refysch". Jag antar att du aldrig skulle säga att något stort är "på gång", det heter nämligen "i gång". Man går inte och handlar, man går "att handla" eller hur?
Och du använder väl heller inte den förhatliga prepositionen "på". Det heter ju inte "Kon går på ängen" utan "Kon går upp å ängen". Att alla sagt "på" sedan medeltiden ändrar ju inte det faktum att det är FEL!
Heja doktor Syn!
Du kanske inte läste klart mitt svar eller så missförstår du medvetet. Visst förändras språket över tid, men just nu förfaller det i rasande takt pga av kunskaperna sjunker. Hur ska jag tolka ditt svar? Att ingenting spelar någon roll? Det är just precis den inställningen som gjort att vi står där vi gör, i totalt förfall.
Exemplen du tog upp är riktigt dåliga.
Jag är på badrummet i toaletten.
Tycker du fortfarande att prepositionerna inte spelar någon roll?
Tycker du att det är en eftersträvansvärd nivå? Var går gränsen?
När jag diskuterar med "svensson" om detta, och även en hel del lärare i grundskolan som jag pratat med, så får jag ofta höra, att så länge man förstår vad någon menar så gör det väl inget?
OK, hur lär man någon svenska språket på en nivå så att alla förstår vad denne menar? Är det en bra målsättning?
Sätter man ribban lägre, oavsett anledning, så har man fått en lägre standard. Nästa barnakull kommer då ha än sämre kunskaper.
Samma sak med särskrivning. En del säger: "-så länge ordet inte får en helt annan betydelse, så gör det väl inget?"
Ok, förklara då hur man lär elever att inte särskriva ENDAST de ord som får en helt annan betydelse? Svar: Det går inte. Man måste lära barnen att att inte särskriva alls, eller hur?
Görs det i dag? Nej, med undantag av enskilda lärare och skolor. Många lärare tjatar om särskrivning. Många lärare är med i Facebook-gruppen mot särskrivning, men jag har inte hört någon identifiera problemet. En del talar om att det skulle vara anglofieringen som orsakat särskrivningen i svenskan. Som om svenska elever är bättre på engelska då?
I stället så är det bristen på att aktivt undervisa mot särskrivning som är problemet. En annan sak är att lärarna, vad jag har sett, inte använder bindestreck när de förklarar sammansatta ord på svarta tavlan. När jag gick i skolan så förklarade lärarna sammansatta ord med bindestreck, som sig bör, och var noga med att påpeka att avstavningen endast är för att visa hur ordet är sammansatt.
Det är inte 10-20% av ungdomarna/unga vuxna som har grava problem med läsförståelse och att skriva begripliga texter. Det är mer än hälften. Vi har ett jätteproblem. Det har gått sått långt att jag inte förstår vad många yngre menar, när jag läser något de skriver.
http://www.unt.se/asikt/debatt/vara-studenter-kan-inte-svenska-2027570.aspx
Nejdå, jag läste hela ditt svar och jag missförstår dig inte alls. Du har kommit upp i medelåldern eller övre medelåldern och har upptäckt att den yngre generationen inte pratar som du är van vid från din uppväxt. Nu förfasar du dig över att "språket förfaller" och använder exakt samma argument som alla andra äldre personer alltid använt sedan tidernas begynnelse. Tyvärr! Du begriper det bara inte själv.
Ja, det finns problem med bristande läsförståelse och skrivförmåga hos studenterna, det är inget jag förnekar. Nivelleringen av studenternas kunskaper borde dock också ha ett samband med att alltfler läser vidare.
Det du jagar upp dig själv över är däremot framförallt förändringar i bruket av vissa prepositioner, uttryck som ändrar innebörd osv. Att säga "bossa på" betyder "pracka på" och fungerar precis lika bra. Det är inte objektivt rättare att säga "jag är vid Hötorget" än "på Hötorget" eller "i Hötorget". Hötorget är en geografisk plats. Säger du att du är "vid gamla stan" eller? är du "i" eller "på" Öland? Madagaskar? Australien? Stod prästen äntligen "i" eller "på" predikstolen?
Bruket av prepositioner är GODTYCKLIGT och beror på vad den "allmänna" språkkänslan är! Och den förändras, mannen!
När föräldragenerationen till dagens barn inte förstår vad de menar, så är det inte en naturlig förändring av språket, utan total katastrof. Det du säger är, att om den allmänna språkkänslan säger att det ska vara aa..men, typ, baa och liksom mellan varje ord, så är det bra med den saken och en naturlig utveckling av språket. 2 + 2 = Katt? Om alla vill?
Om du som lärare inte förstår vad dina elever menar, så har du gjort ett dåligt jobb. Om vi som vuxna inte förstår svenskan som vår svenska barn skriver, så har något fel begåtts.
Att säga i Hötorget och på Hötorget låter åt helsicke fel. Att ungdomar säger det, har inget med deras allmänna språkkänsla att göra, utan i stället bristen på språkkänsla. De vet helt enkelt inte.
Det heter vid Gamla Stan om du är i närheten av, eller i utkanten av Gamla Stan. Är du inne i själva Gamla Stan så är du i Gamla Stan. På Öland. På Madagaskar. I Australien. I predikstolen. Det här är ju inga konstigheter. Det är inte svårt att lära ut heller. Alla kommer aldrig att ha talang för språk dock, men vi har nu på bara en generation gått från att det som var självklarheter har blivit oklarheter, svårigheter och konstigheter.
Doktor Syn: pratade du likadant nu som när du var tonåring? Nej.
Du tycker att det låter fel att säga "på Hötorget". Jag tycker inte det. De är din känsla du går på. Språkbruket förändras.
Jag slängde med en slamkrypare. Det vet du vad det är, eller hur? Heter det alltså "i predikstolen"? Ja, Selma skrev så i sitt manuskript. Det ändrades till "på" i första upplagan. Och sedan ändrades det till "i" igen 1933. Selma använde faktiskt båda varianterna lite godtyckligt i originalmanus!
Vad som är "rätt" är således godtyckligt, min käre besserwisser. För du har ju bättre språkkänsla än Selma Lagerlöf.
Det är inga konstigheter… hahaha.
Tycker du att "på Hötorget" låter rätt, så har du dålig språkkänsla. Vart vill du komma? Vet Stefan Löfvén bättre än dig och mig och alla andra, för att han är statsminister? Jag har inte läst boken av Selma Lagerlöf, än mindre de olika upplagorna. Finns ju en möjlighet att det var tänkt att prästen klivit upp och stod på predikstolen. Annars står man i predikstolen. Jämför med en låda. Du kan stå i en låda eller om vänder på den så står du PÅ lådan. Men detta spelar väl ingen roll för dig eftersom prepositioner är oviktigt och språket ständigt förändras, och alla kan gå efter sin "kääännssslaaaa".
Jämför också med ungdomars/unga vuxnas totala oförmåga att använda de och dem. Jag antar att de bara går efter sin "språkkänsla". Har väl ingenting att göra med skolans och vuxenvärldens oförmåga att lära dem.
Doktor Syn;
Nils Holgerssons underbara resa var ju obligatorisk i mellanstadiet. Varför läste du inte den?
Jag läste aldrig böckerna vi fick av magister Krister. Enda gången jag tvingade mig själv till att läsa ett skönlitterärt verk var i högstadiet, och det var Mina drömmars stad. Jag tyckte om att läsa faktaböcker, uppslagsverk och serietidningar i stället.
Det märks…
Du vet väl förresten om att Selma Lagerlöf var nobelpristagare? Kanske borde ha läst böckerna magistern gav dig i uppgift att läsa istället för att fördriva tiden med Kalle Anka?
Vet Steffe bättre än dig och mig vet? Heter det inte typ bättre än du å ja?
Barn formulerar hypoteser och testar dem med vetenskaplig precision för att bygga upp sin modell av omvärlden när de växer upp, ända fram tills de börjar skolan. Då går det överstyr och de lär sig att lita på auktoriteter, speciellt i koranskolan.
Att barn hittar på nya ord och använder minsta motståndets grammatik är ett globalt fenomen som inte har något med skolundervisningens kvalitet att göra. Däremot bör man naturligtvis bli orolig om en tonåring inte behärskar bäggedera och kan växla vid behov. Minns för övrigt en ordväxling jag hade med en väldigt bra svenskalärare på gymnasiet:
-Varför måste vi lära oss de här jobbiga grammatikreglerna?
-Så att du kan säga att du bryter mot dem med flit när du formulerar dig på annat sätt!
Det mina herrar – var pedagogik av värdsklass för oss obstinata tonårspojkar. 🙂
Jo, visst uppfinner barn nya ord, och det är helt ok, men det där med minsta motståndets grammatik vet jag inte om jag håller med om. Jag håller föräldrarna ansvariga.
Jag ska ge ett av de värsta exempel på dålig grammatik som tyvärr spridit sig och lever kvar upp i åldrarna hos en del barn.
Barnet frågar en förälder: – Får jag komma hem hos Anton? Får Anton komma hem hos mig?
Vad är problemet med att lära barnet att man kommer hem TILL varandra?
Dr Syn, tack för att du har förgyllt vår kväll!! "Dålig grammatik" jag dör
Förlåt, dåligt språk ska det stå. Tack för påpekandet. Allvarligt talat, tillhör du en av de där lata föräldrarna, men som går igång något otroligt av minsta kritik?
Nej då, jag är bara en numera omskolad gymnasielärare i svenska som roas ganska rejält av rigida stofiler 😀
För mig är frågan om vi ska ha hög eller låg standard på skolan, inte vem som är stofil. Tråkigt nog finns väldigt få rigida stofiler bland lärarna i dag. Synd, för de hade gedigna kunskaper. Alla kunde dock inte förmedla dem. I dag är problemet värre då alltför många lärare, åtminstone i grundskolan, saknar de kunskaper man kan förvänta sig. Som att t.ex. skriva ett presentationsbrev till föräldrarna på en fjärdedels A4-sida, utan att totalt skämma ut sig språkligt.
Bra lärare har alltid saknat tillräckliga kunskaper, annars hade de inte blivit bra lärare. En bra lärare är nämligen en person som är nyfiken av att lära sig mer. En som tror på och vill lära känna sina elever.
En person som tror att han/hon kan och vet allt bäst blir aldrig någon bra lärare. Ingen vidare förälder heller.
Kommentarsfältet har verkligen tappat i kvalitet.
+1
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det här har ju börjat slå igenom i samhället, det blir mer och mer – jag fattar ett beslut efter min värdegrund och vad jag tycker snarare än – jag fattar ett beslut baserat på min erfarenhet och i linje med de riktlinjer jag fått och vad som visats sig fungera tidigare.
Det är LIVSFARLIGT när det ges utrymme för sån här skit, PISA är ju bara ett exempel av många.
Jag tycker tex. våra domstolar börjar besluta om mer och mer känslostyrda domar än att man följer tidigare praxis osv. kanske var så förut också men det verkar vara rena lekstugan nuförtiden.
Polisen har ju trasats sönder, lärarkåren likaså osv.
Min enda tröst är att ungarna går i IB som inte omfattas av haveriet!
Doktor Syn: jag är hemskt ledsen att säga att en majoritet av svenskarna utan att tveka tycker att man kan ha ett stånd på hötorget. Att massakern 1989 ägde rum PÅ himmelska fridens torg, inte vid.
Du borde verkligen läsa Selma. Fantastisk berättare. Men säg mig: sitter du på en stol eller i en stol? Sitter du på en fåtölj eller i en fåtölj? Jag har alltid undrat vad som är rätt. Känner att jag måste våga fråga när jag har tillgång till facit så att säga.
Kan du inte svara i trådarna vi redan har? Måste du bete dig som en obstinat högstadieelev? 😉
Ja, man kan ha ett stånd PÅ Hötorget. Man kan också ha stånd på Hötorget. 😉
Däremot så låter det fel att säga "Jag är på Hötorget." Mindre fel låter i så fall om man säger "Jag befinner mig på Hötorget". Däremot låter det inte lika fel att säga att jag är på Stortorget. Jag antar att det kan ha att göra med att Hötorget är ett vidare begrepp än bara själva salutorget.
Massakern ägde rum på Himmelska Fridens torg, eller vid Himmelska Fridens torg, vilket som.
Jag sitter på stolen. Jag sitter på rumpan i stolen. Sätt dig på stolen. Sätt dig i stolen. Jag sitter skönt i fåtöljen. Jag sitter i soffan. Jag ligger på soffan. Lägg dig i soffan. Lägg dig på soffan ett tag. Sätt dig på kökssoffan.
Nu har du fått några förslag så du kan gå vidare i livet… 🙂
Som sagt så är det inget större fel på dagens barn, ungdomar och unga vuxna. Felet ligger i hur vi vuxna har brustit i vårt ansvar och omdöme.
Finns ett bra (norskt) program på SVT-play just nu som handlar om fadersrollen och heter "Världens bästa pappa".
Rekommenderas åt alla vuxna kvinnor och män! Även er utan egna barn.