En avreglerad bostadsmarknad handlar inte bara om att påverka efterfrågesidan genom fri prissättning av hyror, utan också om att släppa utbudssidan fri. Detta glöms ofta bort i debatten.
Låt oss först titta på vad en fungerande marknad är för något.
På en fungerade marknad finns det fri etableringsrätt och det finns konkurrens. Utbudet är fritt och det finns förhoppningsvis tusentals av varandra oberoende leverantörer. Samtidigt har kunderna fria möjligheter att välja leverantör och det som styr valet är fri prissättning.
Vi har alltså inga monopol, oligopol eller karteller på en fri marknad.
Läget på svensk bostadsmarknad idag
Vi har idag ingen fri bostadsmarknad, inte ens inom bostadsrätter. I verkligheten kontrollerar ett fåtal aktörer större delen av marknaden, sk oligopol. Vi pratar om de stora jättarna som PEAB, Skanska och NCC.
Därtill har vi monopolisterna de kommunala bostadsbolagen. Dessa ägs dessutom av den som sitter på planmonpolet, nämligen kommunerna.
Jättarna och kommunerna sitter på bostadsbeståndet och håller inne byggnadet, samtidigt som de även agerar hyresvärdar. Vi har en kombination av oligopol och kartellbildning.
Bostadsrättsägare får inte fritt hyra ut sina lägenheter, vilket också gör att marknaden inte är fri.
Hyror får inte sättas fritt utan är reglerade, vilket gör att efterfrågesidan inte kan påverkas.
Korrekt fungerande efterfrågan
För att efterfrågesidan ska fungera korrekt behöver hyrorna avregleras.
Det innebär inte att hyresvärden kan göra vad vederbörande vill. Grundläggande är nämligen att skrivet kontrakt gäller. Hyran sätts när man tecknar kontrakt och kan bara ändras i enlighet med kontraktet. Normalt är t ex 10 000:- SEK i hyra, som räknas upp med KPI-inflationen varje år. Hyresvärden kan inte heller bryta kontraktet om inte hyresgästen bryter mot kontraktet, t ex genom att slå sönder sin lägenhet eller inte betala hyran.
Men hyran sätts individuellt för varje hyreskontrakt. Olika lägenheter i samma hus, rent av samma storlek på lägenhet på samma våning i samma trapphus, kan ha helt olika hyror beroende på fri avtalsrätt.
Hyror förhandlas inte centralt av några kollektiva organisationer, utan individuellt mellan blivande hyresgäst och hyresvärd.
Hyresvärdar kan bjuda ut sina lägenheter för 20 000:- SEK i månaden. Potentiella hyresgäster kan erbjuda sig hyra lägenheten för 10 000:- SEK i månaden. Hyresvärd och potentiell hyresgäst kan fritt komma överens om 15 000:- SEK i månaden eller något annat. Detta lägger sig ingen annan i.
Korrekt fungerande utbud
Viktigast är dock ett korrekt fungerande utbud. Det är också utbudet som leder till fler lägenheter.
Planmonopolet måste avskaffas. Fri planläggning bör gälla för fri etableringsrätt. Kommunala planer bör begränsas till primär infrastruktur som trafikleder. Vad som händer mellan dessa stråk är upp till markägarna och ingen annan.
Kommunala bostadsbolag måste delas upp och säljas ut på flera aktörer. Svensk bostadsmarknad kommer aldrig bli avreglerad när kommunerna själva sitter på de största hyresbestånden.
Ingen aktör ska få äga mer än en begränsad andel av hyresbeståndet i en kommun eller ens på en ort över en viss praktisk storlek för att undvika oligopol- och monopolställning.
Bostadsrätter ska fritt få hyras ut utan styrelsens godkännande. Alternativt bör hela bostadsrättskonstruktionen avskaffas och alla lägenheter ombildas till ägarlägenheter. Här finns störst potential till fungerande utbud – 10 000-tals hyresvärdar som fritt hyr ut sina lägenheter leder till en fungerande marknad.
Att 3-4 oligopolaktörer sitter på 95% av alla hyreslägenheter är inte en fungerande marknad och en avreglering av hyrorna kommer i det läget bara innebära att hyror skenar över hela brädet. Visserligen kommer det begränsa efterfrågan, men det är inte en fungerande marknad.
Slutsatser
Sveriges problem är som alltid socialism i tätt samarbete med storföretag, sk korporativism, vilket gränsar till fascism. Genom tätt samarbete stat-kommun-storföretag hindras en fungerande marknad.
Allt för starka krafter finns här och svensk bostadsmarknad kommer aldrig att avregleras korrekt och kommer aldrig att bli fungerande. Möjligen kan man avreglera hyrorna, men eftersom man inte avreglerar utbudet kommer detta inte leda till något annat än högre hyror. En fungerande marknad handlar både om efterfrågan och utbud.
53 kommentarer
amen;)
Sitter verkligen de kommunala bolagen på majoriteten av hyreslägenheterna?
Sitter 3-4 aktörer på 95% av hyreslägenheterna?
Varierar förstås. På en del håll sitter en aktör på 100%.
Sen vet jag inte om det skulle bli bättre om allt såldes ut och privata aktörer skulle sköta allt nybyggande.
Det råder redan idag i princip fri hyressättning på nybyggnation men marknaden väljer det som ger mest pengar – villor och dyra bostadsrätter.
Nja. Man sätter en hög hyresnivå på nybyggnation, men är sedan fast i den hyresnivån. Varje lägenhet måste sättas individuellt vid varje nytt kontrakt, annars inte fri marknad.
Anledningen till oligopol strukturen i produktionen har mer och göra med byggnads makt – Deras makt måste kraftigt begränsas för att tillåta mer bolag, men också, för att sänka lönerna.
En svensk byggnads arbetare är idag överbetald – Men vad som är värre, byggnads har även blockerat bort anställandet av låg kompetenta personer för lågkompetenta sysslor, Som nu måste utföras av kvalificerade byggnadsarbetare.
De "lågkompetenta" kan ju än då lejas in via underentreprenörer så vad är problemet? Folk som byggstädar eller bär material är ju inte direkt erfarna snickare med medlemskap i Byggnads om man säger så.
BD, var det inte byggnads som krävde att även UE är fackligt anslutna?
Alex: korrekt.
Ja, BRF är det något lurt med. Varför är månadsavgiften flera gånger högre i nybyggda BRF än i gamla? Verkar som att man får betala två gånger för lägenheten. Istället borde man betala en gång när man köper och sedan för löpande kostnader för drift och underhåll, som borde vara lägre i nybyggt än gammalt.
Därför att en ny/nybyggd BRF har högre lån än en gammal BRF eller en med äldre (=billigare) fastigheter. Det man betalar för själva bostadsrätten är ju inte hela kostnaden för lägenheten.
Skulle tro att det är mängden lån som BRF'en har som är avgörande, oavsett ålder på fastigheter eller förening. Men nybildade föreningar har förmodligen mer lån än äldre, om dessa inte behövt låna för att täcka renoveringar etc. Är själv med i en nybildad BRF med äldre fastigheter, och har en medlemsavgift på ca 50:-/m2/månad, vilket knappast kan anses vara jättebilligt. Har för mig att jag räknade ut att säljaren, fd hyresvärden, fick ca 35.000:-/m2 vid affären, medan jag fick betala ca 20.000:-/m2. De där 15.000:- som saknas måste jag alltså betala via avgiften, som ju även ska gå till underhåll mm.
Kan inte svara för andra städer men i Gävle kostar det ca 40 tusen/kvm att bygga nytt i ett hyfsat attraktivt område.
En vanligt lösning är då att insatsen kostar 25 tusen/kvm, 15 tusen/kvm hamnar som lån i brf.
Med lite flyt kan man köpa en stamrustad brf från 60-talet och bakåt med liknande läge för 19 tusen/kvm i insats med 1 tusen/kvm i lån i brf.
Så ja det stämmer ganska bra att man får betala dubbelt upp för nybyggt.
Faktum är nog att man får betala dubbelt om man köper nybyggd BRF. Föreningens lån plus alla boendes lån minus byggkostnanden är ju visten som går till byggbolaget. Många tänker inte att med medlemsskapet så köper dom även föreningens skuld. Byggbolaget har ett intresse att maxa sin vinst så dom har ett egenintresse i att baka in så mycket som möjligt i föreningens skuld och pumpa upp försäljningspriset för varje lägenhet.
Om du köper en bostadsrätt för 2 miljoner så har du inte 2 miljoner i skuld, du har 3 miljoner eller kanske t.o.m 4 miljoner i skuld.
I stort är jag för en en avreglerad marknad men man ska inte luras att tro att det löser alla problem.
Om man tex jämför en stabil person med god inkomst och bra referenser med en socialt missanpassad person i relation till att få ett kontrakt i en situation med ett överutbud.
Då ligger det i farans riktning att en värd är beredd att skriva kontrakt med en lägre hyra för den person som har de bästa förutsättningarna då man vet att man får en stabil hyresgäst. Till skillnad från fallet med den missanpassade personen som kommer få betala en högre hyra utifrån sin "risk" för värden.
Inget fel i sig men föreställ er den debatten där den invandrade barnfamiljen får betala mer i hyra än den svenska stabila medelklassfamiljen för en likadan lägenhet. In kommer då träda någon slags sociala förmåner för att jämna ut denna skillnad, vilket i sin tur leder till att värden tar ut en ännu högre hyra på det allmännas bekostnad (se tex ROT). Till slut så kan en arbetslös familj betala dubbelt så hög hyra, tack vare stöd och subventioner, som en medelklassfamilj med arbete kan betala. Folk måste inse att så länge vi inte släpper det socialistiska systemet helt så kommer det inte finnas några som helst lösningar på några problem. Men folk vill inte ge upp sin snuttefilt och sin tilltro till staten så här står vi och stampar och kommer aldrig komma framåt igen.
Å andra sidan kommer familjen som inte får hjälp av samhället med bostad bryta sig in i ditt garage och bo där, bygga tältläger i skogsdungen runt hörnet, stjäla, tigga… Så pengarna du sparar får gå till privatpoliser, staket, passagesystem..
Så visst, ett totalt borttagande av välfärdssystemen skulle lösa en mängd problem*, men de skulle skapa en mängd andra istället.
*Borttagande av välfärdssystemen skulle om inte annat lösa en mängd problem genom att göra dem till icke-problem. Exempelvis finns det inget tak för hur många asylsökande vi tar emot om vi inte behöver ge dem fysiskt tak över huvudet.
Poängen är inte att jag sparar pengar. Poängen är att samhället drivs mot en punkt där folk som inte lyfter ett finger får bättre levnadsstandard än folk som arbetar. dessutom finansieras de förmåner som ser till att det blir så via skatt från de som arbetar. Hur kan man ens se detta som rättvist eller ens acceptabelt?
Man gör detta då en arbetande småbarnsfamilj inte kommer börja begå brott och ställa till ett helvete, det kommer däremot de socialt missanpassade att göra således läggs alla resurser på de som skriker högst och ställer till med mest liv och problem.
En avreglering av bostadsmarknaden utan en avreglering av bidragssamhället kommer inte lösa ett dugg. Eller tror du det och kan du i så fall visa hur det ska gå till i någon slags teoretiskt exempel?
"Poängen är att samhället drivs mot en punkt där folk som inte lyfter ett finger får bättre levnadsstandard än folk som arbetar"
Men så är det ju inte. Inte ens enligt ditt exempel ovan. I ditt exempel ovan får "högriskfamiljen" betala hyresvärden dubbla hyran för SAMMA lägenhet. Inte dubbla hyran för en dubbelt så bra lägenhet. Då funkar ju inte ditt exempel alls. Om "lågriskfamiljen" och "högriskfamiljen" får olika hyror för SAMMA lägenhet, och staten/kommunen går in och betalar så att "högriskfamiljen" kan bo, med hjälp av bostadsbidrag och liknande, så är det ju den privata bovärden som tjänar på det hela. Det "högriskfamiljen" får är samma tak över huvudet som "lågriskfamiljen". Om lägenheten dessutom betalas av det allmänna så lär det inte handla om en takvåning längs Avenyn, med högsta standard, utan troligare om en lägenhet i ett miljonprogramsområde.
Alternativt så kan man ju se det som att de som gynnas är slumlords, bovärdar som erbjuder halva standarden till fullpris. Dvs "lågriskfamiljen" betalar samma hyra som "högriskfamiljen" (tillsammans med dig och mig via skattemedel), men de senare bor i ett kyffe. Det ser vi ju exempel på redan idag, där socialen betalar rätt saftiga hyror för nedslitna lägenheter.
Oavsett fria hyror eller inte fria hyror så är ju frågan om folk som inte har råd att bo någonstans inte löst av att man höjer hyrorna för dessa. Om folk inte har råd att bo, var hamnar de då?
Där kommer ju frågan om välfärdssamhällets vara eller icke vara in. Ska folk som inte kan betala för sig få hjälp med tak över huvudet, eller ska de lämnas åt sitt öde? Vilken typ av reglering som finns på bostadsmarknaden har mindre med det att göra, för socialen kommer ju ändå köpa eller hyra bostäder så länge de har i uppdrag att göra så.
Till slut så är subventionerna så höga att man som hyresvärd hellre inhyser endast socialt missanpassade eftersom dessa inbringar dubbelt så mycket hyra för värden än andra hyresgäster. Resultatet blir att arbetande människor får svårt att finna bostad överhuvudtaget, vilket är precis det vi ser idag.
Jag uppfattar det som att vi skriver samma sak fast från olika utgångspunkter.
"Dvs "lågriskfamiljen" betalar samma hyra som "högriskfamiljen" (tillsammans med dig och mig via skattemedel), men de senare bor i ett kyffe. Det ser vi ju exempel på redan idag, där socialen betalar rätt saftiga hyror för nedslitna lägenheter."
Instämmer!
"Vilken typ av reglering som finns på bostadsmarknaden har mindre med det att göra, för socialen kommer ju ändå köpa eller hyra bostäder så länge de har i uppdrag att göra så."
Instämmer!
Jag menar att en avreglering inte kommer göra någon skillnad alls inom ramen för det system vi har i övrigt. Det enda sättet att få en avreglering att faktiskt betyda en reell skillnad är att acceptera att vissa kommer ha extremt dålig levnadsstandard. Detta för att ingen kommer vilja hyra ut till dem utan ett riskpåslag vilket i sin tur leder till att det enda dessa människor har råd med är en etta i ett dåligt område till sin tvåbarnsfamilj om de inte får subventioner förstås men att dela ut subventioner är att sätta sig i exakt samma situation som vi är i idag och ingen avreglering kommer lösa det om man fortsätter med subventionerna.
Men det är bara min åsikt och tro.
Ja, jo, bara det att jag nog inte ser målstolparna på samma ställen. Jag tror t.ex inte att det finns så många stödbehövande att lägenheterna tar slut för alla vanliga människor. Även med dagens system är det ju så att de som inte kan betala sitt boende själva får bo i de mindre fina områdena, medan de som har råd kan bo med bättre standard och bättre lägen.
Sen är jag osäker på att den där ettan med extremt dålig standard och relativa överpris som en fattig tvåbarnsfamilj skulle ha råd med, faktiskt skulle existera. Om den gör det, och tvåbarnsfamiljen nätt och jämt har råd att bo där. Hur ska det då bli för den som kämpat länge mot sjukdom? Den som är alkoholiserad, psyksjuk och andra, som i praktiken är totalt hjälplösa utan hjälp och pengar från samhället.
Den frågan är betydligt större än hyresreglering. För det finns ju folk vars hela inkomst är bidrag. Vissa är "lata parasiter", andra är dekorerade krigshjältar från utlandsmissioner med många år i yrkeslivet bakom sig, men som råkat ut för att kroppen gått sönder, och därför inte längre kan arbeta. Vad jag vill säga är att alla bidragstagare är inte skitstövlar som bara latat sig eller sysslat med kriminalitet hela livet. En hel del är sådana som du och jag, men som gått sönder.
Vad ska vi göra med dessa? Med ett 100% avreglerat välfärdssystem är dessa utlämnade till hjälporganisationer, tiggeri eller andra sätt att skrapa ihop till brödfödan. Eller?
D.L., du har helt fel.
I en fungerande bostadsmarknad finns det nämligen hundratals lägenheter för omedelbar inflyttning bland de 10 000-tals hyresvärdarna. Kommunen kommer bara säga "den lägenheten är för dyr, ni får inget bostadsbidrag, flytta till en av dessa 38 lägenheter istället".
I en fungerande bostadsmarknad ja. Jag hävdar att en avreglerad marknad inte automatiskt leder till en fungerande marknad då det är mer komplicerat än så.
Missförstå mig rätt dock, jag är för en avreglerad marknad men tror inte det är en så enkel lösning som många vill tro.
Kommunernas okunskap ett hot
http://www.fastighetsvarlden.se/insyn/kronikor/kommunernas-okunskap-hot-mot-
samhallsutveckligen/
Exploateringsavtal är av ondo och en orsak till att det byggs så mycket fult och likformigt i Sverige Bor du i ett konstverk. Det är som det skrivs i krönikan bara ett fåtal aktörer som har möjlighet att ingå exploateringsavtal med kommunen.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Har svårt att se att det skulle vara en lösning att flytta planmonopolet från kommunen till markägaren. Större chans att det blir bra när kommunen planerar, även om också det är dåligt på många sätt.
FFa innehåller ju planprocessen en del större, övergripande hänsyn. Mark- och vattenfrågor mm som en enskild markägare kanske inte riktigt kan styra och ställa över. Samt t ex miljöbalken i tillämpliga delar.
I så fall kommer man behöva stämma folk i efterhand för att de i sitt planearbete inte tagit hänsyn till ditten och datten, lika svartbygge fast för hela markområden.
Jag argumenterar ofta för en avreglerad bostadsmarknad (ända ner till byggrätter mm, med minimala regler som endast ska se till att inte miljön förstörs för framtiden samt konkurrensen skall bibehållas).
Men jag har fått en knivig fråga som kanske någon här har koll på; finns det något exempel på en i sanning avreglerad marknad globalt idag? Eller är alla bara mer eller mindre sönderreglerade (eller i total anarki/krig)? Och i så fall, fungerar dom vettigt?
Jag har fått exempel som Hong Kong och London, men de är ju överlusade med regler och byråkrati så jag anser dem iaf inte vara fria.
I praktiken avreglerat hittar du nog i diverse slumområden och eller kanske Kristiania i Köpenhamn. De faller nog under det du inte önskade i fråga om anarki, men det är väl just det som är motsatsen till reglering, eller?
Jag förtydligar min fråga något; finns det någon plats där rättsväsendet skyddar äganderätten i anslutning till vad jag frågade ovan?
Slumområden o dyl. är det väldigt begränsade investeringar i eftersom de inte är sanktionerade av rättssystemet i sin helhet.
Kanske denna Kowloon Walled City: "Construction in the City went unregulated, and most of the roughly 350 buildings were built with poor foundations and few or no utilities."
Houston, Hanoi.
http://cornucopia.cornubot.se/2014/08/hanoi-klarar-sig-utan-stadsplanering.html
Där nog Houston är att betrakta som föredömet.
Tack! 🙂
Och i vilket avseende ger detta så exceptionella resultat i Houston?
Avsaknaden av planer i Texas har gett en del exceptionella resultat som detta:
http://blog.iem.com/wp-content/uploads/2013/04/west-texas-planning.jpg
I Skåne skulle man kunna säga adjö till en stor del av världens bästa jordbruksmark om byggandet avreglerades.
Eftersom bönderna slås ut av de svenska regeringarnas politik så är det ingen skillnad.
… men samtidigt är 700 kvm villatomt faktiskt värd ganska mycket i jämförelse med 700 kvm jordbruksmark. Det är självklart så att kommunerna vill hålla priserna höga för att inte "fel folk" ska flytta till kommunen.
@Cornucopia?
Du vet att det är enorm skillnad på att förstöra jordbruksmark och att försvåra för bönder på andra sätt.
Jag har bott i Omaha, Nebraska, USA sen 1992 (i olika omgångar). Här har vi en fri bostadsmarknad som funkar bättre än i Houston, eftersom vi också har ett plankontor ("zoning" kallas det). Idag kan vem som helst hitta en lägenhet eller en villa till vilket pris som helst – billigt, dyrt, mittemellan. Äganderätten funkar väldigt bra. Transaktionskostnader för att köpa villa är ganska höga (5-8%), och det finns en del tendenser till oligopol med mäklare och diverse företag som medverkar vid transaktionerna. Men hyresmarknaden fungerar väldigt bra. Jag har hyrt i flera omgångar och har också vuxna barn som hyr. Ofta är lägenheterna som studenter och 20-åringar hyr inte riktigt lika fina som svensk standard (eftersom de inte kan eller vill betala höga priser), men lägenheterna man kan hyra för 500-800 dollar i månaden är ändå hyfsade. Lägenheterna som kostar under 500 dollar i månaden är ganska dåliga, men fyller en funktion för folk som inte har mycket pengar. Det finns också olika former av subventionerade lägenheter (welfare/välfärd). Så jag kan rapportera att hyresmarknaden fungerar utmärkt, och bostadsmarknaden i stort fungerar bra. Sjukvården är lite mer komplicerad, men det är ett annat ämne…
Tack, relevant information.
Mer exakt vad gör plankontoret? Anvisar grova översiktsplaner, eller lämnar exploatörer in sina planer för godkännande, eller vad?
Cornu, plankontoret gör båda. De utfärdar också bygglov. T ex tänker jag bygga en Friggebod i min trädgård i sommar, och jag behöver bygglov för det (eftersom vi inte har Friggebodar här). Det är lätt att få bygglov och går på två veckor ungefär. Om du är intresserad av mer detaljer så kan du titta in på deras hemsida: http://www.cityofomaha.org/planning/boards/planning-board
Efterfrågan-delen skulle inte fungera i dagsläget. Kommuner betalar nu rent av ockerhyror för andrahandskontrakt åt asylsökande (Boverket har hintat att Göteborgs stad är en av dessa kommuner) och enskilda hyresgäster kan inte konkurrera med det maskineriet.
Samtidigt vill många privata och kommunala bostadsbolag nu bygga punkthus a la miljonprogrammet för att så enkelt som möjligt tjäna på befolkningsökningen. Detta trots att man sen 60-talet känt till punkthusens negativa effekter för boende och omgivningar. Skulle vi avskaffa planmonopolet så skulle slum snabbt börja växa fram.
Vad är det som är så dåligt med punkthus jämfört med andra typer av hyreslängor?
Sedan kortas köerna även om det är kommunerna som andrahandshyr till ockerhyror. De kortas bara inte vid roten vilket kanske är orättvist. Hur det slår på antalet sökande som får bostad är mer osäkert. Om man som här i stan hyr åt psykiskt sjuka och missbrukare är det oftast bara en person som får en bostad. Gör man samma sak med en utvidgad flyktingfamilj är det 5-10 personer som får tak över huvudet. Inte kul för den som köat, men riktigt kul för hyresvärden och i längden något som skulle öka viljan att bygga nytt. Om det sen är bra använda skattepengar är en helt annan fråga.
>Vad är det som är så dåligt med punkthus jämfört med andra typer av hyreslängor
Bland annat otryggheten. I andra bostadsområden finns det ofta någon som tittar ut genom fönstret och märker om någonting inte är som det ska på gatan utanför. I punkthus har de boende inte samma koll på omgivningarna samtidigt som det är svårare att veta vad som är privat och offentlig mark, vem som hör hemma där eller inte. Det sista gäller även punkthusens trappor, hissar och korridorer, då så många bor i samma uppgång att grannar blir främlingar för varandra.
Fria marknader är en rätt sällsynt företeelse. De flesta marknader karaktäriseras av olika grader av oligopolförhållanden. Det ligger i företagandets kultur att söka etablera någon form av monopolsituation
Halvfria marknader möjliggör bättre förutsättningar för att skapa oligopol genom samarbete företag/offentligheten, lobbyarbete med mera.
Fastighetsägarna vill inte gå lika långt. Däremot vore det en välsignelse om hyressättningen blev betydligt friare. Idag hyr ofta hyresvärdar ut 99,9 % av tiden, vilket inte förekommer i andra länder. Det betyder att hyrorna i realiteten är för låga och att allt för många bor allt för stort.
Alternativt att det inte finns tillräckligt med lägenheter att hyra därför att handbromsen är på någonstans i systemet
Även om en avreglerad bostadsmarknad skulle hjälpa delvis så kommer det inte gå att bygga ikapp bristen vi har nu så länge vi har en befolkningsökning på 1-2% om året.
Att avskaffa planmonopolet är inte heller realistiskt. Skulle det exempelvis vara OK om Preem köpte en tomt på centrala Kungsholmen intill sitt huvudkontor och byggde ett oljeraffinaderi där?
Varför skulle de vilja göra det?
Ett visst mått av reglering måste man ha förstås och det är naturligt att reglerna måste sättas med monopol i någon form. Till exempel kan det vara att inte tillåta kemisk industri var som helst.
En sådan inskränkning kan ju knappast vara det som sätter gränsen för bostadsbyggande. Fråga dig istället: vore det okej ifall någon byggde bostäder då (intill preems huvudkontor på kungsholmen)? Ta i beaktande för ditt svar att för att någon skulle vilja det så skulle någon behöva vilja bo där.
Även om visst mått av planeringsmonopol behövs så är behovet av det kraftigt överdrivet.
Ingen med hyra under 6000 kr/mån kommer att flytta med marknadshyror på 10000 kr eller mer i månaden