Den sk young adult-genren domineras ofta av utländska författare, med en förkärlek för postapokalyptiska dystopier som Hungerspelen, The Maze Runner, Divergent mfl exempel. Det är då uppfriskande att vi har en egen svensk stjärna att vända oss till om vi vill sätta undergången i svenskt perspektiv, nämligen Sofia Nordin.
Sofia Nordins serie kan fungera utmärkt för att introducera ungdomar till överlevnad (“prepping”) och krisberedskap, då de handlar om hur samhället ödeläggs av en pandemi där nästan alla dör. Lättläst, välskrivet och med bra tempo. Till skillnad mot Stjärnklart är fokuset mer på ungdomliga problem, inklusive kärleken. Böckerna kan vara speciellt lämpade för unga tjejer.
Preppern ser här en möjlighet att introducera lite krisberedskap efter läsningen av böckerna.
De första två i serien av fristående böcker, En sekund i taget (Adlibris 49:- SEK, Bokus 48:- SEK) och Spring så fort du kan (Adlibris 45:- SEK, Bokus 47:- SEK), finns nu i pocket.
Tredje boken Som om jag vore fantastisk (Adlibris 120:- SEK, Bokus 119:- SEK) har precis kommit ut och finns nu i handeln sedan några veckor.
Men jag ska inte sitta här som gammal surgubbe och lämna omdömen om ungdomsböcker för åldersgruppen 12 – 15 år, utan har istället tagit in en 12-årig konsult som lämnar nedanstående utlåtanden.
En sekund i taget |
En sekund i taget5 sidor in och man är fast, till och med vid vissa delar, när man bara vill kasta boken i väggen och gråta för att det blir så sorgligt. Hemskt ledset läge, och man känner verkligen hur Hedvig kämpar för att överleva i ett samhälle där alla är döda. Får dig att undra hur i Hungerspelens distrikt startade upp. Lyssna inte på musik när du läser denna bok. Boken är verkligen verklighetstrogen, och det är inte svårt att föreställa sig byggnaderna, Hedvigs familj och vänner, och hur de rör sig och gör saker, t.ex att rida, ser ut. Slutar med ett “kapitel” som får dig att le, och en rejäl cliffhanger.3/5
Spring så fort du kan |
Spring så fort du kanBörjar som En sekund i taget, med en början som förklarar vad som har hänt, men liksom hoppar in i mitten på allt. Ante är lite som en rädd kanin, som Hedvig och Ella hittar i skogen och börjar ta hand om. Att få se hur tjejerna har det från ett annat perspektiv är intressant. I En sekund i taget känns det som ingenting, men i uppföljaren verkar de så stora och duktiga. Spänningen är hög emellan Ante och tjejerna i större delen av boken. När de råkar på barnen i Ica Maxi får man hopp om det hela, även om tjejerna inte verkar tycka det. När de kommer tillbaka dit igen kan man bara le. I slutet kommer spänningen mellan Ante och tjejerna tillbaka, och Malte hamnar liksom i mitten. Slutet är spännande, och man vill ha mer.
4/5
Som om jag vore fantastisk |
Som om jag vore fantastiskDet börjar ungefär samtidigt som den föregående delen slutar, så du får perspektivet från två människor. Man har märkt att något har varit på gång med Nora och Ella, och att det bekräftas i början av boken är avslappnande på ett sätt. De är gulliga, men Ella är lite orättvis. Bilproblemen visar hur de funkar tillsammans, och är också en bra början på tjejernas äventyr. Varje gång de hittar överlevare överraskas man av hur de har det, och hur de beter sig mot tjejerna. Spännande. Nu börjar de diskutera hur sjukdomen började. Djupa, djupa ämnen, och sorgen smyger sig långsamt fram igen. Slutar ledset, men det är ändå det bästa för alla. Cliffhanger.
4/5
Tack till Rabén & Sjögren som stått för recensionsexemplar.
7 kommentarer
Jaså minsann. Annars skulle jag vilja slå ett slag för "Flugornas herre". Kanske inte så mycket praktisk information om prepping, men man lär sig det mesta som är nödvändigt vid en katastrof, t ex:
1. Man ska så klart slå och mobba tjockisar, glasögonormar och andra avvikare.
2. Det är praktiskt att hitta på ett monster i skogen som håller gruppen samman av rädsla.
3. Kommer det nån snubbe och viftar med en auktoritetssymbol, krossa honom med en sten.
Utmärkt att surgubben har tillgång till konsulter. Risken är annars att perspektiven blir mest de 70-talisterna har.
Vänliga hälsningar
Nanotec
70-talisternas perspektiv är ju värdigt en helt egen bloggpost. Nån som läst den gamla fina barnboken "Här är Nordvietnam"?
Även bland 70-talisterna är säkert perspektiven i plural. Fast något gemensamt för nästan alla går kanske att vaska fram. Försöker med Astrid Lindgrens produktion. Förutom barnböcker skrev hon tex Pomperipossasagan som handlade om hennes marginalskatt på 102% och fick finansminister Sträng att gå i taket. Enligt en del ledde det till ett avbrott på Socialdemokraternas regeringsmakt sedan 40 år.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Sofia Nordin är ju för övrigt själv klockren 70-talist även om hon kanske verkar lite yngre. (Fast många av oss 70-talister har ju ändå inget större intresse av att växa upp.) Jag har träffat henne lite hastigt och fick inte direkt intrycket att hon skulle vara någon värdekonservativ och individualistiskt prepper av Cornutypen, snarare tvärtom. Har dock inte läst några av hennes böcker så jag kanske inte ska uttala mig om deras perspektiv och budskap…
Annars kan jag rekommendera Det var en gång:
http://youtu.be/DbnSBPaFOZ8
Väcker många tävlar och frågor hos det ännu analyserande barnet, som ännu inte till fullo lärt sig uppskatta skolans filmer, tex. om Gabriel sin vill gå i klänning.
Tack, en av mina bättre tv-upplevelser som mellanstadieunge!