En insikt slog mig just kring 80-talets hemdatorer och att endast en mindre del av klasskamraterna började programmera på allvar och sedermera blev IT-proffs. De som blev detta hittades bland de som “tråkiga” datorer utan spel. Till dagens situation får man väl översätta detta till Linux, eller möjligen Mac.
Under det tidiga 80-talet dominerade först Commodore Vic-20, och lite senare Commodore Vic-64. Därefter tog Commodore Amiga över bland hemdatorerna långt fram till runt 90, då PC blev allt starkare som hemdator, någonstans med introduktionen av Windows 3.1.
De som valde Commodore-spåret hade tillgång till ett överflöd av spel att piratkopiera av varandra och spenderade i princip all sin datortid med just spel. Vi andra (Sinclar ZX Spectrum, Atari eller Spectravideo) hade inga spel, istället fick vi skriva våra egna.
Utav de tre jag vet som blev riktiga IT-proffs och programmerare, inklusive mig själv, så hade bara en Commodore, där säg 20% alltså lärde sig programmera på riktigt och skriva hela “riktiga” program/spel själv. Bland de som hade Sinclair, Atari eller Spectravideo blev 66% yrkesmässiga programmerare.
Vi som inte hade C-64 fick helt enkelt skriva våra spel själva.
Istället köpte man som 12-åring t ex senaste numret av Compute! för 29:- kronor på Pressbyrån vid Centralen och satt för hand och skrev av spelkod publicerad i tidningen, för att efter timmar, rent av dagar, kunna köra något halvtaskigt spel. Eller så skrev man någon variant av Masken eller Asteroids, rent av en egen Space Invaders på egen hand (sant!). Eller Gunfight at OK Corall.
När Basic inte längre räckte och man behövde skriva i maskinkod, så fanns det inte ens någon Assembler till min Atari. Jag skrev t ex min egen Assembler i Basic, för att kunna skriva LDA och LDB istället 0x123 (eller vad det nu var). Antagligen fanns programvara att köpa, men dels hade man inte råd (alla andra piratkopierade) och dels fanns det ingen som sålde programvara i Sverige (och ingen att piratkopiera av).
Man fick helt enkelt lära sig och göra något själv om man skulle ha datorn till något.
Idag är istället datorerna lätt rent nöje. Väljer man PC finns hur mycket (gratis)spel som helst, både professionella A-spel, såväl som enklare. Utbudet är svagare på Mac, och svagast på Linux. Kort sagt bör man ge sina barn Linux, för det är tråkigast. Släng upp ett terminalfönster, så får de lära sig därifrån, fast risken är förstås att det blir för tråkigt. Men enklare programmering går ju att göra i t ex tcsh:
echo “Hello World!”
I övrigt, ju äldre dator barnen har, kanske ärvt din gamla, desto färre av nya roliga spel går att spela. Så inga nya datorer till barnen.
Dessvärre kan väl alla fortfarande fungerande datorer köra Minecraft…
45 kommentarer
Stava rätt till commodore för fan! Själv började jag med abc 80 och vic 20, båda utan nån vidare spelmarknad.
Lite senare skaffade min storebror en fräsig grafritande miniräknare, och då lärde jag mig skriva funktioner för att erhålla tre grafer som bildade en kuk. Och så kunde man skriva "BOOBS" upp och ner också. Vem sa att matte inte är rolig? Jag lyckades ju få ut en högskoleingenjörsexamen i alla fall….
Vi är inte förvånade.
För övrigt heter det Common-Dåre.
Man fick dessutom social skillz av spelbytandet.
Jag hade C64 (nåväl C128) och kommer ihåg hur jag och kompisarna satt och skrev egna spel, räknade ut spritematriser och gjorde musik genom att kombinera olika typer av vågformer. Lyckan var när man fick diskdrive och kunde programmera på riktigt eftersom man kunde använda diskdrivens inbyggda minne som extraminne 🙂
128n var med sitt "officepaket" (Lotus ??) en komplett arbetsdator. Det enda tråkiga var matrisskrivaren. Floppyn var ett lyft ! Hur mycket lagrade floppyn egentligen ?
Niklas: runt 800 . . . .. . .kB
Var 9 sektorer, men den var ointelligent på så vis att datorn styrde, så fanns program för att läsa o skriva 8 sekt ibm . .. . . eller var det PC som kunde formatera vad som helst ?
ABC80 hade 8sekt 40 spår varav dom första 2 var kopior med hierarkin, lediga, döda o vart filheadern med var sekt fanns, sekt 0 var viktig, sparade inte fullt 80 kB har jag för mej, men det dög till en firma, spec. 2st 5 1/4 tum o fullt minne runt 40kB användbart.
64tot – dom första 24 OSet o några kB på adress 62xxx nånting för pekare o 8-buffertar för kassett o disk.
'På den tiden' fick det inte finnas nått krims-krams inte, dom sista 128 raderades bara vid kallstart.
Ger man dem en MAC så blir de ju knappast programmerare/it-nörd utan snarare någon form av Mediamänniska/kulturelit (hujeda mej)
Bättre då att de får köra med en gammal dator med Linux på.
Vad i helvete är det som är så "hujeda mig" med mig då? Jag betalar väl också skatt på min månadslön sist jag kollade.
/Erik vars första dator var en Mac 1993, och som får sin inkomst ifrån pillande i diverse grafiska programvaror.
Jag har samlat ihop ett par gamla flaptops som ändå skulle kastas (5 år gamla) som jag lagt in Linux på. De skall ungarna få i femårspresent. Inte fasen betalar jag flera tusen för en ny dator som de skall leka med.
Ondskan i sin renaste form.
"Pappa, pappa hur kommer man ut på internet?"
"Det får du ta reda på själv lille vän"
@Kalle7
Jag tycker det är lättare att komma ut på internet i linux än vad det är i Windows.
Annars är det klassiska svaret på den frågan att barnet får googla det.
@Jörgen, Windows 8 ÄR ondskan i dess renaste form.
Raspberry Pi som blivit så poppis borde vara en bra lösning. Du kan göra allt från att få dioder att lysa till att styra allt möjligt. Det senaste jag såg var en avkodare till POCSAG (personsökare). Med "software defined radios" (http://sdrsharp.com/) som mottagare.
Raspberry pi är definitivt en av de bättre lösningarna.
Man kan till och med påstå att den är just byggd för att lära sig hur en dator fungerar.
Arduino är en annan, fast mer åt PLC då.
Raspberry pi kostar trehundra spänn och har riktigt operativsystem, bra programmeringsspråk och massor av I/O-portar man kan styra och programmera. Det går att göra allt med en sån. Och då menar jag verkligen allt.
Otroligt bra pryl.
Ja spel till linux kommer mer och mer. Att Steam finns till Linux numera kommer ge det lite mer skjuss. Men vi talar om x86/x86-64 då. Så en Raspberry Pi för att motverka det låter bra då man ändå inte har processorkraft nog till de tyngre öppenkällkodsspelen som finns (antar jag) som nog skulle kunna kompileras för ARM.
Gällande Arduino (AVR) och Raspberry Pi så skiljer ju det åt.
Jag ogillar en del att man med en Rpi behöver ett helt tungt operativsystem för att göra enkla saker med elektronik. Arduino får man komma till kritan direkt.
Rpi har heller inte någon ADC så man kan inte läsa analogt från portarna (finns breakout boards för det såklart).
Men Rpi är ju mer användbar för en människa som persondator och är nog vad som närmast kan gå i fotspåren för att få ungar att intressera sig för mjukvaruutveckling (knacka ihop lite kod i python och visa upp på en liten enhet).
I mitt tycke:
Arduino : elektronikexperiment med lite mjukvara
Rpi : mjukvaruexperiment med lite hårdvara
Hade Sinclair zx81, vic20, Atari 520 ST sen 1040 STE sen 386a. Blev duktig på hårdvara men inte på basis tyvärr. Bland mina bekanta som hade atari eller Amiga blev vissa IT proffs. Av de som skrev demos är nog siffran 100%. Hade en del kompisar som jobbade i Cubase eller Steinberg24 och blev senare musiker eller iaf musiklärare.
Liknande start, ZX81, ZX Spectrum, C128 (bara ett par månader iofs), innan det blev en Atari 520ST.
Sneglade iofs ett tag på PC, men tyckte inte det var så intressant förrän 486 kom, framförallt för att jag då både byggt om min Atari till oigenkännlighet och kodade i princip allt jag behövde till den. Men när 486 kom insåg man varthän det barkade och jag tog steget över till PC världen.
Men kodar fortfarande en del ibland på Atarin, det är avkopplande på nåt sätt. Kan tänka mig att samma känsla kan drabba en mekaniker som skruvar äldre bilar. Man får faktiskt rum under motorhuven, och det som inte kan lagas med en skruvmejsel kan räknas på ena handens fingrar, ungefär…
Linux har inga större bekymmer med spel idag. Antingen kör man dom genom wine med tex Playonlinux eller tack vare Steam så körs de native. Det man kanske skulle göra är att köra Linux utan X. Då lär kreativiteten öka. Min första dator var för övrigt en MSX Spectravideo 728 och jag minns inte att det rådde brist på bra spel till den. Andra datorn blev en Commodore PC 10-II med två 5.25" diskettstationer.
Spectravideo 728…
Ärligt talat tyckte jag den var ganska trist. Men jag var nog redan för gammal. På skolan fanns det en VAX, och då var 728:an redan från början tråkig.
Fanns ju liknande spel som till C-64 vill jag minnas. Hade några kassettband med spel plus något cartridge tror jag. PC:n hade inte många spel och med monokrom skärm var det inte så roligt. Blev C-64, Amiga 2000 och Amiga 4000 efter det.
Ser att de skiljer ett Decennium på många av er här. När ni nördade på datorns rattar och knappar var jag ute i svängen och rattade andra rattar. Det tyckte jag var spännande, givande och roande.
Mus och bugg har ibland olika betydelser och används på olika sätt. Hejhopp!
Låter som att någon blev nostalgisk när han drack ett glas O'boy. Hursomhelst, vad som kan vara fördelaktigt med att ge ungen sin en C64 (… eller på vilken nivå man vill lägga ribban) är att allt nöje och utveckling sker i offline-läge, så några kontokort-kopplade-till-FarmVille-scenarion kan på det viset undvikas.
Kör man på ditt förslag med en burk valfritt UNIX-system (OS X borträknat) ligger nog snarare flaskhalsen hos nutida generations småbarnsföräldrar där majoriteten inte vet vad Linux är eller hur det kan fungera. Så, kommande generationers elektronikprylsanvändare kommer bara förstå slimmade gränssnitt (OK and like buttons, etc.). Emellertid slipper de den medföljande OCD, vilken frodas inombords hos exempelvis mig efter år av stenhårda kodkonventioner (tänk enterprise) och noggrann indentering. Nåväl, det är ordning och reda i mitt kök iaf.
Es ist nicht genug zu wissen – man muss auch anwenden. Es ist nicht genug zu wollen – man muss auch tun.
Ladda ner Android Studio och kör så det ryker på ungens smartfån. Fungerar på under Windows också om man föredrar att betala för att bli massövervakad istället för att bli det kostnadsfritt.
Jag hade en C64, men är idag IT-strateg på internationell nivå. Brytpunkten var när jag träffade min blivande hustru. Jag gav speldatorn till min bror och ägnade tiden åt min flickvän – that was the breaking point. För övrigt så måste man reglera ungarnas skärmtid. Viktigt !
Hade till och med en C128 som jag använde i gymnasiet som arbetsdator….
Ja viktigt att reglera skärmtid. Minst fyra timmar per dag gäller för mina barn. Har de inte kommit upp i det får de inte gå ut och leka. Förutom om de kör hårdvarunära programmering, då kan det få räcka med tre timmar. De är trots allt bara sex och nio år gamla så man får inte köra för hårt med dem…
och ryssarna som hade extremt lite tillgång till dom statliga datorer som fanns i skolmiljön fick lära sig att koda på vanligt papper och blev därför mycket skickliga på att skriva snabb och effektiv kod.
Slutsatsen blir då kanske att begränsa barns tillgång till 1-2 timmar i veckan på en linuxdator =)
En av anledningarna att jag har linux är just för att inte spela.
Jo, jag var med på den tiden man var tvungen att umounta cd skivorna linux.
Fast nu finns det en hel del emulatorer, så det kliar lite att testa några gamla SNES spel.
Om ni vill skoja med ert barns linuxdator testa att logga in som root och skriv i ett terminalfönster
"rm -r now" och tryck enter.
ABC80 var det för min del. Hur härligt var det icke att programmera sina egna spel!
Ti 994a, sen C64. Programmerade mycket mer på den första, enligt bloggpostens hypotes, men visst var det kul att kopiera spel via disketter förmedlade med Gula Tidningen, sen överföring till kassett hemma hos kompis som hade skaffat diskettstation. Turbo var en mycket bra applikation som komprimerade kassettbandutrymmet med en faktor 100.
Om du menar att någon ska betala något till barnen för deras arbete i framtiden kanske man ska låta bli att trycka in dem i ett isolerat hörn mils väg från OO. Det blir nog vanligare med jobb där den bakgrunden är ett direkt minus; det finns inte plats för överdrivet många geniala ensamvargar.
Det kan såklart bli sådär halvcharmigt "smågubbiga", men det brukar inte betala så bra.
Då var Linux en väldigt mycket bättre kompromiss.
Det är ju i städer som man kan känna sig mycket ensam och där man inte känner grannarna. Tror att städer genererar de flest ensamvargarna.
Ensamvarg kan man nog bli både på landet och i staden. Det viktiga som jag ser det däremot är att man inte coachar och curlar sina barn för mkt, man får avväga så att barnet utmanas att organisera sig och sin vardag helt enkelt, oavsett vad det gäller.
Om man servar dem med skräddarsydda lösningar så lär dom sig ju inte ta eget ansvar.
Ja med OO menade jag bara objektorientering, eller egentligen inte ens det; menade snarare principer för modern IT-utveckling. 🙂 Jag har svårt att tro att branchen plötsligt skulle gå tillbaka till en one man show, och redan idag är det oftast viktigare/helt avgörande att kodandet är förnuftigt sett ur ett större perspektiv än att kodaren är genial.
Min tioåriga lillebror lyckades sätta upp en egen server på en dator med trasig skärm så att han och kompisarna hade en dedikerad server att spela på. Jag var mycket stolt men min kära mor tyckte att han spelade alldeles för mycket och la sig konstant i spelandet.
Effekten var att han numera föredrar mindre avancerade spel och istället spelar Battlefield eller på Playstation.
Jag hade ZX Spectrum 48k som jag lärde mig Basic och assemblerprogrammering på, utan att ha en aning om att jag senare i livet faktiskt skulle få nytta av detta. Jag tyckte bara det var kul med programmering. Det är en otrolig slump egentligen att just det som jag råkade tycka vara kul när jag var liten senare visade sig också ge viktiga kunskaper som man kan bygga en hel karriär på.
För övrigt kan jag rekommendera filmen: "From Bedrooms to Millions" för alla som hade hemdator på 80-talet. En grym dokumentär om de första hemdatorspelen som skrevs i Storbritannien. Flashbacks deluxe.
Ge ungarna OpenBSD eller illumos (Solaris). Då lär de få kämpa lite innan de får igång några fräcka spel.
Och i förra inlägget argumenterade du mot datorslöjd. Hur tänker du nu?
Lite väl mycket "the four yorkshiremen" nu tycker jag. (https://www.youtube.com/watch?v=Xe1a1wHxTyo)
Om man ger barnen en riktigt basic dator med riktigt basic operativsystem på så att de inte kan spela samma spel som deras polare eller använda datorn till skolarbete för att de först måste lära sig DOS eller UNIX så leder det inte till att man får programmerare till barn, utan att barnen gör något annat och spelar hos sina kompisar istället. I bästa fall är barnen ute och spelar boll eller liknande. I värsta fall hamnar barnen i fel sällskap.
Jag tycker absolut man ska uppmuntra barnen till att bli IT-experter, men bara om de verkar vara intresserade av det. Att försöka TVINGA dem att bli LINUX-proffs när de bara vill spela League of Legends eller Minecraft är helt fel väg att gå. Det är lika fel att uppmuntra sin datorintresserade son att istället bli fotbollsproffs som at tuppmana den fotbollsintresserade sonen att skita i fotbollen och bygga en egen webbserer istället.
Till syvende och sist är datorn ett VERKTYG man kan göra allt möjligt med. Jag som aldrig tyckt att programmering är kul har använt den för att skapa bilder, layout, illustrationer mm, och det var för detta jag köpte min första dator.
En del andra skriver böcker, spekulerar i aktier, producerar youtubefilmer eller använder datorn för att hålla reda på sin enorma samling med modellbilar. En del gör skolarbeten, kollar fejsbok eller spelar Kerbal Space Program på sin dator. De flesta av oss vill dock att datorn funkar och gör det vi vill utan att tjafsa. Att då ge ungarna en halvkass dator med ett krångligt operativsystem för att de ska lära sig "the hard way" är nog helt kontraproduktivt.
Så förlåt mig om jag är en dålig pappa och ser till att barnen har de verktyg de behöver, och låter dem ha hyfsat moderna och användarvänliga datorer.
Håller med ErikG där att det inte funkar att tvinga på dem något de inte vill ha och tro att det ger samma effekt som om det de vill ha inte fanns. De går helt enkelt hem till sina kompisar.
Om vi backar en generation före Cornus , så var det killar som lödde och etsade egna kretskort i pojkrummet som blev ingenjörer och sedan hamnade på Ericsson efter 4 år teknisk. De tyckte förmodligen att FÄRDIGA datorer likt Spectrum, Commodore, AMIGA var skit för barn.En riktig man kan löda ihop sin egen.
Hade det varit att föredra och gjort Cornu bättre rustad och mer framgångsrik i dagens värld att kunna löda, räkna på förstärkarkretsar?
Dessutom är Minecraft ganska prestandakrävande om man drar upp saker och ting mot max, och även rätt så pedagogiskt, i och med att man, så vida man inte fuskar med "creative" lär sig att saker och ting kostar i form av arbetsinsats och ändliga resurser.
I creative-läget kan man å andra sidan lära sig bygga olika typer av maskiner. Faktum är att det finns de som bygg fungerande microprocessorer i Minecraft. När microprocessorerna är stora som miljonprogramsområden i minecraftvärlden kanske det är synd att kalla dem microprocessorer i och för sig.
Det går utmärkt att lära sig ändå. Även om det ska erkännas att jag hade en amiga 500 som barn, vilken jag dock mestadels spelade spel och ritade färgglada gubbar med.