Nedan följer Novaja Gazetas (Nya Tidningen – en av de sista regimoberoende tidningarna i Ryssland) läckta dokument översatt till svenska. Det handlar alltså om ett internt Putinregimdokument som lämnades in till den ryska presidenten mellan 4:e och 12:e februari 2014, dvs före Yanukovich-regimen föll och som nedan omnämns mycket nedsättande, och i princip motiverar och beskriver hur Krim och sedan Sydöstra Ukraina ska tas över. Mycket läsvärt, analys kommer senare, men här har ni hela dokumentet.
(Översättningen försöker till stor del bevara ordföljden där det går att göra, men med hänsyn till kontext och idiom. – övers anm. )
1. Vid en värdering av den politiska situationen i Ukraina måste man utgå från erkännandet av, för det första, presidentent Yanukovich och hans styrande ”familjs” konkursmässighet, som hastigt tappar kontroll över de politiska processerna; för det andra, den paralys som centralmakten drabbats av och frånvaron i landet av en tydligt och förståeligt politiskt subjekt (i sammanhanget menas person eller organisation – övers anm), med vilken Ryska Federationen skulle kunna förhandla; för det tredje, den låga sannolikheten av ett sådan konsensus subjekt efter de icke-ordinära förtida parlaments- och presidentval, som Yanukovich gått ut med den 4 Februari detta år (de valen som var tänkta att hållas i December 2014 – övers anm.)
Om oligarkin i Ryssland balanseras upp av en stark klass av tjänstemän, så är Ukrainas apparat mer att likna vid en svag oligoli; den är liksom den offentliga politikens sfär, kontrollerad av oligarkerna. Just oligarkerna (Rinat Ahmetov; Dmitor Firtash; Ihor Kolomoisky och andra) styr Kievs politiska community, inklusive Verhovna Rada (parlamentet) och den systemiska oppositionen. De osystemiska (dvs den som inte är officiellt erkänd – övers anm.) oppositionen (den sk Maidan) är inte kontrollerad av den systemiska oppositionens ledare, här bestäms dagordningen av de sk ”befälhavarna i fält” (till större delen – fotbollsfanatiker och kriminellas representanter), som inte har någon påverkan över elektoraret, och av allt att döma, är inte bara underställda oligarkernas grupperingars kontroll, men i betydande grad även i polska och U.K säkerhetstjänsters kontroll. Även så, många oligarkgrupperingar finansierar Maidan, för att inte ”lägga äggen i samma korg”.. <…>
President Yanukovich – är en person med låga moraliska och viljemässiga kvaliteter, han är rädd att ge upp presidentposten och är samtidigt beredd att ”växla” siloviker för garantier för att behålla presidentposten och okränkbarhet efter att ha lämnat denna post. Samtidigt är delar av ”Berkut”, som används för att trycka ned upploppen i Kiev, formerade för det mesta av personer från Krim och de Östra oblasts (regionerna – övers anm). Enligt lokala observatörers bedömning, så kommer Yanukovichs efterföljares alla försök att organisera repressalier mot MVD (Inrikesministeriet) och SBU ( Ukrainas säkerhetstjänst) som hämnd för nedtryckandet av Maidan ofrånkomligen stöta på hårt militärt motstånd/reaktion. Desto mer otvetydligt är Ukrainska arméns position, som enligt en medarbetare på Ukrainas försvarsministerium, ”inlåst på förläggningarna, och officerarna vaktar vapenlagren, för att, Gud bevare, de (vapnen) inte skall hamna i kontraktsanställdas händer, som då kommer börja skjuta på varandra”..<…>
De förtida parlaments- och presidentvalen kan bli en orsak till en ny omgång av den ”mötes- och stormings” inbördeskriget (antagligen menas de upplopp och kaos där massmöten och stormningar med påföljande flagghissning av administrativa byggnader pågick – övers anm.), en ökning av ”väst – öst” splittringen bland väljarna som ökar farten i Ukrainas desintegration.
Münchenkonferensen (En årlig säkerhetskonferens i München pågick mellan 31 Januari – 1 Februari 2014 – redaktionen) gång och slutsatser ger tillräckligt med skäl för att anta, att Eu och USA inte utesluter/räknar med landet desintegration och även inte anser en sådan utveckling som något extraordinärt. Konceptet av ”bitvisa” uppslukandet av ett stort östeuropeiskt land av Eu artikuleras inte bara offentligt, utan hittar även supporters bland den ukrainska eliten.
(här och vidare har redaktionen markerat ut)
Kommer Ryssland delta i denna geopolitiska intrig?
2. Den Ryska politiken gentemot Ukraina måste, tillslut, bli pragmatisk.
Till en början, Yanukovichs regim är slutligen konkursmässig. Hans politiska, diplomatiska, finasiella, informationsmässiga stöd från Ryska Federationens håll har inget poäng längre.
För den andra, i den situation, där en sporadiskt inbördeskrig i form av stadsgerillor som kallas ”Maidans supportrar” mot ett antal styrande administrationer hos en rad av landets östra oblasts har blivit ett faktum, och staten ukrainas desintegration efter geografiska uppdelningar längs regionala allianser ”Västra oblasts plus Kiev” och ”Östra oblasts plus Krim” har blivit en del av det politiska budskapet, – under dessa villkor kan inte Ryssland under några som helst fall begränsa sin politik gentemot Ukraina enbart till försök att påverka den politiska uppdelningen i Kiev och den systemiska oppositionen (A. Yansenyuk, V Klichko, O. Tjagnibok, P Porpshenko och andra) tillsammans med /mot (?) Eu-komissionen.
För det tredje, när den centrala statsmakten nästan helt paralyserats, och är oförmögen att även under hot från en statsbankrutt och frånvaron i ”Naftogaz” (Statliga gas- och oljebolaget – övers anm) medel för att betala för de ryska gasen bilda en ansvarsfull regering, är Ryssland helt enkelt skyldigt att blanda sig Europeiska Unionens geopolitiska intrig, som är riktad mot Ukrainas territoriella integritet.
Framför allt för att annars riskerar vårt land att förlora inte bara den ukrainska marknaden för energiresurser, utan, vilket är mycket farligare, även den indirekta kontrollen över Ukrainas gastransportsystem. Denna kommer slå mot ”Gazprom” i Centrala och Södra Europa, och medföra en enorm skada för vårt lands ekonomi.
3. Ukrainas konstitution är i vilket fall oförmögen att bli den mekanism, med vars hjälp man skulle kunna på ett legitimt sätt starta en integration av östukrainska territorier och Krim i Ryska Federationens lagrum.
Enligt artikel 71 i Ukrainas grundlag (möjligen motsvarande ungefär grundbalk – övers anm), skall frågor om territoriella ändringar bestämmas endast av en landsomfattande omröstning. Samtidigt skall en omröstning, enligt artikel 72 i Ukrainas konstitution, initieras efter framförda krav från inte mindre än tre miljoner Ukrainska medborgare som har rösträtt, med villkoret, att underskrifterna för omröstningen har blivit ihopsamlade i inte mindre än två tredjedelar av alla oblasts och inte mindre än 100 000 underskrivande från varje oblast.
Samtidigt, hur paradoxalt det än låter, finns det för en rysk-ukrainsk integrationsprocess redan ett ramverk – systemet med rysk-ukrainska euroregioner, som ingår i Associationen av europeiska angränsande regioner (som i sin tur, är en kollektiv medlem av ”European regional Assembly). På så vis, i euroregionen ”Donbass” ingår Donetsk, Luhansk, Rostovs och Voronez oblasts, i euroregion ”Slobozanshina” – Kharkivs och Belgorods oblasts, i europregion ”Dnepr” – Brjansk och Chernihiv oblasts osv.
Ryssland kan genom att använda ur EUs synvinkel legitima laginstrument för euroregioner, få till stånd överenskommelser om gränshandel och internationellt samarbete, och därefter etablera direkta mellanstatliga överenkommelser med de ukrainska territorier, där en stabil ryskvänlig väljarkår är uppenbar.
I första hand – med Republiken Krim, Kharkivs, Luhansk, Zaporozhie, Nikolaevs, Dnipropetrovsks och i mindre grad – Hersons och Odessas oblasts. (Ur denna lista är inte utan anledning – och rätt villkorligt – Sumas och Donetskt oblasts strukna. Den ena – pga hög andel inflytande från partiet ”Batkivschina” (Julia Timoshenkos parti – övers anm.) Den andra – på grund av täta affärsmässiga och politiska kontakter mellan den lokala affäreliten, som leds av R. Ahmetov, med en rad oppositionella tillhörande oligarkernas allians, som har stora intressen här.)
Lokala eliter är som aldrig förut motiverade att möta upp nya integrationsinitiativ från Ryssland. Innan krisen föredrog de östukrainska eliterna ”ett svagt Kiev” framför ”ett starkt Moskva”, medan nu, under hot att förlora ”allt”, tänker inte de vänta passivt massrensningar (bland annat pga den mot dem allftersom insamlade ekonomiska ”kompromatet”), som oundvikligen kommer genomföras av centralmakten oavsett av vilka, politiska krafter kommer ingå i en ”ny Kievkonsensus” efter Yanukovichs avgång från presidentposten. Inom dessa villkors ramar är de beredda att släppa sin ”neutralitet”.
De pågående händelserna i Kiev visar tydligt, att Yanukovichs tid vid makten kan sluta vilken minut som helst. På så vis, blir det allt mindre tid för en adekvat reaktion från Rysslands sida. Antalet döda i upploppen i Ukrainas huvudstad visar på ett inbördeskrigs direkt oundviklighet och omöjligheten att nå konsensus, med en Yanukovich som behåller presidentposten. I dessa villkor verkar det rätt och spela an på de centrifugala strävanden hos landets olika regioner, med målet, i en eller en annan form, initiera dess östra oblasts anslutning till Ryssland. Dominerande regioner där mer styrka skall läggas an måste bli Krim och Kharkivs oblast, i vilka det redan finns tillräckligt starka stödgrupper för en maximal integration med RF (Ryska Federationen).
4. Det säger sig självt, att Ryssland, genom att ta på sig Krims underhåll och några östliga territorier, kommer vara tvunget att ta över en rätt tung börda i Rysslands nuvarande läge- budgetutgifter. Utan tvekan, kommer detta att visa sig på den makroekonomiska stabiliteten och utsikterna för ekonomins tillväxt. Dock från ett geopolitiskt perspektiv kommer vinsten vara oväderlig: Vårt land kommer få tillgång till nya gemografiska resurser, i dess ägo kommer det finns högt kvalificerade industri- och transportarbetskraft (bokstavligen: cadres – övers anm). Utöver detta, kommer hon (Ryssland – övers. anm) räkna med uppdykandes av en nytt slaviskt migrationsflöde, riktat från väst till öst – en motvikt mot den centralasiatiska migrationstrenden.
Östra Ukrainas industripotential, inkluderat det militärindustriella komplexets sektor, kommer integrerad med dess motsvarighet i Ryssland, möjliggöra en mer framgångsrik och snabbare implementering av byte av vapen/upprustning av Ryska Federationens militära styrkor.
Vad som inte desto mindre är viktigt, ett konstruktivt, ”utjämnande” deltagande från Rysslands sida i Ukrainas högst sannolika desintegrationsprocess kommer inte vara get en nydaning (bokst: ny impuls – övers. amn) för Kremls integrationsprojekt, utan även tillåta vårt land att behålla, som nämnt ovan, kontrollen över Ukrainas gastransportsystem. Och samtidigt reellt stöpa om den geopolitiska situationen i Centrala och Östra Europa, och därmed återbörda Ryssland ett huvudrollerna.
5. För att starta processen av den ”pro-ryska drivningen” av Krim och östukrainska territorierna behövs under detta år skapandet av händelser, som kan ge denna process en politisk legitimitet och moraliskt rättfärdigande; och samtidigtbygga upp en ”PR-strategi”, som understryker den av nöden uppkomna, reaktiva karaktären hos motsvarande steg från Ryssland och proryskt inställda poltiska eliter i Ukrainas syd och öst.
De senaste händelserna i Västra Ukraina (Lviv, Volyn, Ivano –Frankiivsk oblast) där oppositionen utropar oberoende från makten i Kiev, måste ge en grund att utropa en egen suveränitet även för de östra regionerna, med deras påföljande omorientering till Ryska Federationen.
6. Svarsaktioner i de östukrainska regionerna måste bestå av två steg till strukturen och deras scenario:
Deltagarna i aktioner av (civil?- kontextuellt – övers anm) olydnad måste kräva från Verkohna Rada (Ukrainska Parlamentet) en utökning av den konstituonella reformens format, som diskuteras i det ukrainska parlamentet, däribland en förenkling av processen för en landsomfattande ukrainsk omröstning:
”Vi kan inte vara Maidanens gissland. Ukrianas unitära statliga struktur, som tillåter en aggresivt nationalistisk minoritet påtvinga hela landet sitt val (i kontexten: vilja – övers anm), måste bli reviderat. Ryssland är ett federativt land, och där är något sådant otänktbart. Genom att stärka det statliga och juridiska kontakterna med Ryssland, kommer vi förstärka Ukrainas helhet. ”
Till en början måste demonstranterna artikulera sin ovilja att vara ”Maidanens gisslan”, dess försök att usurpera rätten hos andra regioner större delen av landets befolkning för ett eget civilisationellt och politiskt val, vägran att acceptera ”inbördeskrigets och landssplittringens ideologi”, som de västukrainska eliternas politiska representanter predikar.
Demonstanterna, (när det – övers anm) protesterar med ryska flaggor, skall inte kräva ändringen av den konstitutionella ordningen. De måste tro (kan även tolkas som ”förledas” –övers anm) på ett tydligt avståndstagande från /dömande av ”västukrainska separatister, som på befallning av utländska ägare inkräktar på landets helhet”, och att de kräver snarast en utveckling av ”associativa relationer mellan Ukrainas östra oblasts med Ryska Federationen”: ”Vi är med Ryssland. Nej till inbördeskriget.”
Sloganen för ögonblicket måste bli en rättfärdigad ovilja att ”bistå med skatteuppbörd de profascistika krafter” i Västra Ukraina och av dem beroende regeringen, som orienteras efter krav från EU, och inte efter sina medborgares behov.
Det kan passa med en succesivt uttannonsering av tre slogans, allteftersom utvecklingen av den ena följer den första.
⁃ Kravet på en ”Federalisation” (eller även en konfederalisering) som garanti för dessa regioner från inblandning av pro-västliga och nationalistiska krafter i deras interna angelägenheter;
⁃ Ett oberoende av Kiev anslutning av de östra- och syd-östra oblasts på en regional nivå till Tullunionen, som förser nödvändiga villkor för en normal verksamhet och utveckling av industrin;
⁃ En rak oberoendeförklaring med påföljande anslutning till Ryssland, som den enda garanten för en stabil ekonomisk utveckling och social stabilitet.
Den politiska rörelsen för ett proryskt val och associativa relationer mellan östra och södra ukrainska territorier med den Ryska Federationen, som vi föreställer oss, och även behöver konstitueras organisatoriskt, (måste – ?) registreras enligt lag. För detta behöver man förbereda villkor i Krim och i Kharkivs oblast (och vidare i andra regioner) för omröstningar, som ställer frågan om självbestämmande och vidare möjlighet till anslutning till Ryska Federationen.
Organisationen av informella mötesledare eller representanter för östukrainska regioner i Moskva anses viktig, där de, av en person med tillräckliga befogenter, kan ges uttryck för stöd och ges politiska garantier (om än muntlig). Sådana representanter för den östukrainska eliten är exempelvis N. Dobkin (Kharkivs borgmästare), V Konstantinov (ordförande i Republiken Krims högsta råd), C Aksenov (ordförande i partiet ”Rysk enighet”)…
Det är av yttersta vikt, att det ”internationella samfundet” skall ha så få anledningar som möjligt att ifrågasätta legitimiteten och ärligheten i dessa omröstningar.
För detta verkar det rimligt att, tillhandahålla omröstningarna med moderna verifikationssätt (web-kameror och online sändningar). En preliminär plan av sådana är redan framtagen och kan realiseras under loppet av två veckor.
7. Det är nödvändigt att dessa händelser omgärnas av en PR-kampanj i ryska och ukrainska medier.
Däribland – genom att utveckla och lansera i det mediala omloppet konceptuella dokument, en sorts manifest om västrukrainsk och östukrainsk separatism. Vida kretsar av Rysslands allmänhet måste visa sitt stöd för anslutning av Ukrainas östra oblasts till Ryssland (en möjligt slogan ”Putin 2.0 – du ger oss Perejaslavska radan 2.0”).
54 kommentarer
Kunde vara skrivet av vilken stat som helst med oroligheter i grannstaten och med intressen i den.
Risken för statskupp-check
Risken för inbördes uppror-check
Risken för ryska investeringar-check
Krim säkrat-check
Östra Ukraina –
Synd bara att de inte kunde skicka över listan direkt så hade kriget kunnat blivit onödigt!
Håller med. Sen undrar jag vad detta dokument haft för betydelse. Vem skrev det? vem har läst det? Vem har brytt sig?
Det har säkert skrivits pärmmeter av analyser hos ryska staten innan den svage men demokratiskt valde Ukrainske presidenten störtades.
Men det kunde vara intressant att få reda på vem som skrivit dokumentet och på vems order han agerade.
Putin står som ansvarig men hur stor koll har han?
Är militären drivande eller bara passiv?
Finns det en fd KGB klick som styr?
Tidigare läckor har visat att det finns vissa analyser och index som sammanställs och distribueras med vissa intervall, t ex en gång i veckan. Detta sker förmodligen utan särskilda order. T ex "veckovisa analysen av politisk-ekonomiska processer". Här finns en läckt sådan:
http://www.makemyradio.com/docs/anal1905.pdf
Sen produceras det säkert omvärldsbevakning och analyser av händelser som bedöms som viktiga utan att nån högt upp i administrationen behöver ingripa.
De som förbehållslöst vill sätta Ryssland vid skampålen bör fråga sig om de då i logikens namn anser att det i verkligheten var Ryssland som satte igång revolutionen och störtade den demokratiskt valde presidenten? Att det egentligen var Ryssland som lurade USA/EU/Nuland/Bildt att satsa 5 miljarder USD för att störta den Ukrainske presidenten, så att Ryssland kunde ta över östra Ukraina i enlighet med dokumentet och med alla ryssfientliga kommentarer?
Min gissning är fortfarande att utvecklingen hittills är oönskad av Ryssland som ser det som ett nödvändigt ont att ta över Krim och stödja separatisterna i öst. Eftersom Ryssland såg Krim som strategiskt vitalt område ville Ryssland genom att snabbt ta över Krim undvika krig och blodspillan som hade blivit följden om Ukraina hunnit mobilisera och anfalla separatisterna på Krim. Slutet hade ju blivit detsamma. När det gäller östra Ukraina är det solidariteten med den stora ryska befolkningen och önskemålet att Ukraina skall stå utanför militärt inflytande från EU/USA som är grunden till stödet till separatisterna. Jag tror inte Ryssland önskar att införliva de östra delarna av Ukraina med Ryssland då det inflytande Ryssland önskar i Ukraina går om intet och man får problem med den del av befolkningen i östra Ukraina som vill tillhöra Ukraina. Ryssland styr ju inte själv utvecklingen och jag anser det inte omöjligt att Ryssland kommer att gå in med reguljära förband i östra Ukraina.
Ukrainas beslut att anfalla separatisterna i öst istället för att tillgodose deras önskan om visst självbestämmande tror jag är fattat efter politisk påtryckning från USA. USA:s långsiktiga mål är att göra Ryssland till en lydstat och befästa USA:s roll som världshärskare. I Ukraina tror jag USA försöker få Ryssland att officiellt gå in med trupp i Ukraina på liknande sätt som Ryssland gjorde i Georgien. Detta för att kunna tvinga/få EU m.fl. att söka förstöra Rysslands ekonomi. USA skiter i Ukraina som bara är ett offer i USA:s spel med världen. EU verkar förstå USA:s agenda men har inte stadgan och kraften att stå emot.
Det är som PK-debatten om invandringen och genus i Sverige – de flesta förstår att det går åt helvete men kulturmarxisternas grepp om politik och media är ännu så stark att massan jamsar med.
@RB:
Du är helt fel på det på flera sätt:
#1. Det nämns inget om nån solidaritet med rysktalande i dokumentet. Att detta verkligen skulle vara ett motiv för ryskt agerande framstår då som oerhört tveksamt.
#2. Ukraina "anföll" knappast sitt eget territorium för att det ville ha självstyre. Man anföll det inte alls – man återställer ordningen. Det är ytterst rimligt att en nationalstat gör så, det är det som kallas våldsmonopol.
#3. Sen är motiven egentligen ganska ointressanta. Det är väl självklart att om Ryssland skulle t ex Krim serverat på en silverbricka så tackar de och tar emot. Det som snarare är intressant är hur långt man har gått för att ta det man vill ha. Man har invaderat en annan nation och hotar resten av världen med kärnvapenkrig. Sen kan du yra om Nuland allt du vill, det är liksom inte riktigt på samma skala.
@Ben Dover
1. Jag hänvisar inte till dokumentet när jag säger att Ryssland ställer upp för sina ryska bröder och systrar.
2. Vad jag menar är att man militärt angrep separatisterna. Sen kan man använda olika ord för samma sak.
3. Om du tycker att motiven är ointressanta – visst, men hur skall man kunna föra en intressant dialog eller kunna diskutera framtiden om man inte bryr sig om den ena partens bevekelsegrunder? Måste tillstå att jag inte förstår mig på dig alls och dina bevekelsegrunder för att så ensidigt ta ställning till för den ena parten.
1. Spännande. Du hänvisar inte till nåt annat heller vad jag kan se. Kan du berätta för oss var du hämtar dina alternativa fakta eller är det en liten hemlis?
2. Ok. Då tänker jag säga "Kuken" när jag egentligen menar "RB". Man kan ju använda olika ord för samma sak.
3. Dialogen är helt ointressant om båda parterna inte är intresserade och ärliga. Det har t ex visat sig 2 ggr i Minsk att Putin är både ointresserad och oärlig. För tillfället är dialogen alltså ointressant, ja. Det kan ändra sig om det blir vapenvila, fred eller dylikt. För Sveriges del är det också mer intressant att konstatera att Ryssland är berett till vettlös aggression om man inte får vad man vill ha.
Det återstår att se huruvida dokumentets äkthet går att bekräfta.
Tragiskt nog spelar dokumentets äkthet antagligen inte någon större roll – att ryska trupper har agerat bakom Ukrainas linjer har vi vetat sedan den högst osannolika vändningen som "rebellerna" lyckades åstadkomma efter att nästan varit nedkämpade och precis som med alla tidigare bevis på detta så kommer Putin nu helt enkelt bara ha ytterligare ett bevis i den stora högen att förneka kännedom om och göra bort sig internationellt.
Intet nytt på öst-fronten, med andra ord.
Ja, håller med, blir nog tyvärr ingen större skillnad =/
Men internationellt så borde det bli ganska uppenbart och svårt att förneka att Putin och hans gossar har planerat detta långt i förväg.
BTW, det krävs inte lite guts av den Ryska tidningen att publicera detta. Ansvarig chef lär hamna i Sibirien innan veckan är slut…
Vad gäller nyhetsbyrån som gjort avslöjandet är det sannolikt att de utsätts för samma repressalier som om det vore amerikanska hemliga dokument som avslöjats av amerikanska medier – en hetsig debatt där högt uppsatta politiker kräver avrättningar/livstidsstraff för "landsförräderiet". I USA råder det dock förhållandevis stor rättssäkerhet, vilket säkrade t.ex. Glenn Greenwald efter Snowden-avslöjandena.
I Putins Ryssland existerar dock ingen rättsäkerhet – iallafall inte i politiskt känsliga fall. Journalisterna kommer med stor sannolikhet att antingen, likt den politiska oppositionen, att dömas till stränga straff i de värsta fängelserna, eller så kommer de likt Anna Politkovskaja att mördas och utredningen läggas ner.
Förhoppningsvis är dock journalisterna skyddade av att ett sådant öde hade det dock lett till så stor internationellt publicitet att ryska ledningen endast väljer mer subtila hot och trakasserier.
Tror inte det kommer att debatteras särskilt mycket, det vore ju på sätt och vis att erkänna dokumentets äkthet.
Bra poäng. Glömde helt bort hur dessa frågor är icke-frågor för ryska ledningen. Repressalier mot redaktionens medlemmar lär dock komma oavsett.
Helt i linje med Rysslands ambitioner och ekonomiska intressen. Helt logisk plan ur rysk synvinkel. Egentligen ingen nyhet, fast ändå en nyhet för dom som inte ville se.
Få se hur trollen kommenterar detta idag?
Blir nog att följa ordern : "Sloganen för ögonblicket måste bli en rättfärdigad ovilja att ”bistå med skatteuppbörd de profascistika krafter” i Västra Ukraina och av dem beroende regeringen, som orienteras efter krav från EU, och inte efter sina medborgares behov. " Vidare kryddat med det vanliga "men USA och EU då?! ". Nämn bara inte Gazprom…
Ja, den blottlägger ju också båda nationernas egentliga svagheter på ett ganska nyktert sätt.
Märk väl att det inte finns en bokstav i dokumentet om rysktalandes rättigheter eller nåt annat sånt tjafs utan det är ekonomisk-politiska överväganden som gäller.
Glöm inte heller att detta dokument självklart är ett falsarium och en provokation medan allt dåligt som sägs om USA/EU, hur overiferat det än är, självklart är sant.
Finns det en omvärldsbevakning värd namnet i Ryssland så vore det tjänstefel om man inte skrev denna text!
Klart det finns.
Det finns t ex http://www.riss.ru/en/ som ryskt och helt statsfinansierat. Det vore ju helt naturligt att man använder en sådan samling hjärnor att producera beslutsunderlag åt regeringen. Chefen Reshetnikov är dessutom f d general i underrättelsetjänsten.
@
BD
"rysktalandes rättigheter ".
Den upprepas ju ofta och jag försöker därför komma på ett enda fall i historien där rysktalandes individuella rättigheter har varit överordnade ryska statens politiska mål. Säg till om någon hittar ett sånt fall.
Problemet med Rysslands omvärldsbevakning är att den blir en magnet för konstiga crackpots. T ex knasbollen Dugin var ju professor vid MSU. Det är typ som att Alex Jones skulle bli professor vid Harvard.
Ja, hur kommer det sig att Dugin blivit en sån ikon bland västerländska högerradikaler? Han är ju en världsfrånvänd kuf, vem fan vid sina sinnens fulla bruk lyssnar på en sån som honom?
Det är, så klart, hans idé om en "multipolär värld". Högerradikaler hatar alltid USA av olika skäl (judar, liberalism, rasblandning, yada yada) och Dugin presenterar en halvtrovärdig plan till hur man ska bli av med detta skadliga inflytande i Europa.
Dugin är inte någon idol bland vänsterländska "högerradikaler" om du syftar på nationalister. Du hittar hans fans bland de så kallade identärerna men de är betydligt färre än vad de verkar vara då de sponsras av någon eller några med gott om pengar och därför kan föra ganska mycket oväsen. I de fall jag känner till så verkar det vara katolska fascister som vill möta islam med någon slags katolsk teokrati.
Dugin är antirasist så du kan inte säga att han är mot rasblandning. Om jag skulle kategorisera honom skulle jag vilja säga att han är någon sorts imperialist och därmed så långt från nationalist man kan komma.
Sa han att han var antirasist före eller efter han propagerade för folkmord på ukrainare?
Använde du en auktoriserad översättare? Kanske därför ingen vill länka till svenska texten då den kan vara ren skit och desinformation?
Jag kan inte diskutera mina källor och därmed vem som utfört översättningen, utan du får själv avgöra om du litar på mitt omdöme och min kompetens. Du kan köra Google Translate på originaltexten och jämföra resultaten.
Tänk på att det är en journalist som ska göra det… latmasken sitter hårt i twitter. Men om det var en amatör eller auktoriserad översättare borde du väl kunna delge? Små nyanser i text gör även mycket för innehållet vilket gör att även om google och denna text stämmer till stora delar kan det vara avgörande skilnader i orginal och översättning.
Som sagt, säger inget. Nöj dig med översättarens förtydliganden kring uttryck och begrepp som kräver kulturell förståelse.
Det framgår tydligt av texten att det inte handlar om någon auktoriserad översättare.
1. Alldeles för dålig svenska.
2. Translittereringar av ryska och ukrainska namn inte gjorda enligt svensk standard.
Men fullt läsbart och mycket intressant. Tack Cornu!
Om versionen ovan skulle ha skilt sig allt för mycket från det ryska originalet hade nog redan någon med kunskaper i ryska redan påpekat det. Med tanke på storleken av Cornucopias läsekrets borde det finnas några som kan ryska.
Bra. Kan erkänna att jag själv letade efter artikeln och hade nöjt mig med en engelsk översättning. Nu när jag såg den på svenska är jag klart tacksam även om svenskan hade lite brister ibland. Intressant läsning. Det som slår mig är betoningen på ekonomiska näringslivsfrågor jämfört med säkerhetsfrågor som t.ex. militära balansen i Svarta havet och NATO.
Faktiskt, ren vidaretanke på detta med det ekonomiska intresset visar väl ändå på hur utsatt Ryssland är när det kommer till den ekonomiska biten. Det som de har är just gas och inte så mycket mer. Tappar dom det så .. ja.. tråkigheter helt enkelt.
Visst, de är alltför beroende av råvaror. Detta kritiserar också Putin näringslivet för. Han är väl medveten om det men lägger inte den kritiken på sig själv utan på andra.
Just nu håller jag på att kolla varför andra läder inte nämner något om denna artikel i novaja gazeta. Såg från en polsk länk att uppgifterna från novaja gazeta är redan från den 20 februari, dvs inte alls så färska. Varför tas de inte upp av andra. Se länk på den polska infon och kolla datumet:
http://www.tvn24.pl/wiadomosci-ze-swiata,2/nowaja-gazeta-rosja-plan-wojny-miala-przed-upadkiem-janukowycza,517148.html
Dokumentet visar mycket tydligt (en del av) det som Ryssland upplever som problematiskt nämligen sitt ekonomiska beroende av kolväten samt demografin ur flera olika aspekter.
När det gäller råvarorna vill man, så klart, mjölka mesta möjliga ur det. Svårare om man tappar inflytande över distributionen. Jfr hur Ryssland köpt in sig i nationella energibolag i östeuropa.
När det gäller demografin har man dålig tillväxt, man anser att man har för många centralasiater och för få välutbildade ryssar. Krim är antagligen ett bra tillskott där.
Dom har också korrekt identifierad Ukrainas grundläggande problem, dvs att det var så skitkorrupt att det var helt paralyserat.
När det gäller Novaja Gazeta så annonserade man en bit i förväg ATT man skulle släppa dokumentet, men dokumentet publicerades först igår om jag fattat det rätt.
Artikeln i Novaja gazeta känns alltmer märklig ju mer jag söker på nätet. Varför nämns inte den idag när jag går in på Novaja gazetas hemsida och väljer engelska som språk. Kan inte ryska så jag är hänvisad till engelska eller tyska. Sökte på tyska google och hittade artikeln i Der Spiegel från den 20 februari men även en kommentarsdialog från deras nyhetstidning Focus från den 20 februari. Där betonar en som kommenterar att denna plan upprättats av en grupp med någon rysk oligark Malofejev och att man sedan skickat in den till eller lagt fram den för Putin. Kanske därför näringslivet betonas som det gör. Länken till Der Speigel är:
http://www.spiegel.de/politik/ausland/ukraine-kreml-soll-die-krise-langfristig-vorbereitet-haben-a-1019711.html
Kollade även på norska Aftenposten och danska tidningarna Politiken och Berlingske tidene. I dagens upplaga av dessa tidningar står det ingenting om novaja gazeta -artikeln.
@Ben Dover
Det ser ut att stämma bra det du skriver att annonseringen av att man skulle släppa dokumentet var ett tag innan man skulle publicera det. Men att det då ändå sipprade ut det mesta innan eller t.o.m. allt är en annan sak.
Det stod nämligen såhär i Der Spiegels artikel:
"Muratow (min anmärkning: novaja gazetas chefredaktör) kündigte an, das Papier in der kommenden Woche zu veröffentlichen."
Ja, jag brukar ha rätt 🙂
Dokumentet släpptes igår eftermiddag tror jag.
Bakfickelösning på två veckor för en fejkomröstning. Terminologi som svenska riksmedia fortfarande använder när de beskriver konflikten. Man kan inte annat än beundra Rysslands psyopseffektivitet.
Ryssland verkar ju vara mycket bra på analys av situation, planering av sitt agerande inför händelseförlopp, logisk och pragmatisk. Riktigt bra gjort. Men hemlighet?
Det fanns ett möte med EU/Ryssland/Ukraina hösten -13, (på Krim) om Ukrainas kommande EU-medlemskap. Ryssland varnade då för instabilitet och inbördeskrig i Ukraina. Ingen tog notis.
Ingen brydde sig om Rysslands ekonomiska intressen här. Inga förhandlingar om Rysslands handel med Ukraina, inget alls, Ryssland skulle bara ställas inför faktum. Punkt. Var det så klokt?
Man sa väl aldrig (Ryssland) att man tänkte stå handlingsförlamad?
Även om man sen inte direkt går ut öppet i förväg med vad man måste göra exakt.
Att man förutser och även agerar för att "rädda det som räddas kan" i en kris är inte helt fel.
Om jag har ett avtal/partnerskap (äktenskap) med någon där stora värden finns gemensamt,
(Hus, gård, marker osv), Allt byggs med tanke på fortsatt samarbete. Sen börjar allt gå snett.
Min partner tar tvärtemot mina råd in en ny partner, jag fattar jag kommer förlora massor.
Den "nya" (som utlovar både guld och gröna skogar) hatar och motarbetar mig.
Den nya partnern är dessutom bästakompis/helt oskiljaktig med en ökänd pyroman.
Självklart har jag i det läget full rätt att bryta alla ingångna avtal och rädda det som räddas kan.
Samtidigt finns det säkert mer en "ett" här. Separatisterna kämpar hårt med sin egen agenda, sitt Novorossiya. Som alltid finns det mer än en sida av verkligheten.
Den bästa nyheten här är väl ändå att nu kan alla ryssofober lägga ner sin stora skräck för att Ryssland har börjat återupprätta en "ny sovjetisk diktatur I Europa".
Det verkar ju ganska lokalt trots allt.
Det verkar väl inte som det finns några stora militära planer?
De verkar inte heller vara "totalt oberäkneliga psykopater" eller någon annan skräckvariant, Alls.
Ryssland kanske helt enkelt inte har några planer att anfalla väst-Europa med atombomber??
Priset för att Ryssland "hade mage" att att genomföra detta, i sitt "eget" gränsområde, där iallafall de flesta människor anser sig som etniska ryssar, är att hela världen går samman för att avsiktligt förstöra Ryssland ekonomiskt, man planerar öppet att förstöra landet inifrån osv.
Hur hade det varit med lite vänskap och samarbete från början??
Måste Ryssland helt avsäga sig sina egna intressen??
Vad man verkligen kan tycka är att det slarvades ordentligt med gränsdragningarna för 23 år sen när dåvarande ledningen i Ryssland gav Ukraina sitt självständiga land.
Vänskap och samarbete? Ryssland underblåste ju redan på 90-talet stridigheterna i t ex Abkhazien. Det var långt innan Georgien började snacka NATO-medlemskap. Den gubben går inte, Mimmi.
The conflict involved a 13-month-long War in Abkhazia, beginning in August 1992, with Georgian government forces and a militia composed of ethnic Georgians who lived in Abkhazia on one side and Russian-backed separatist forces consisting of ethnic Abkhazians, Armenians and Russians who also lived in Abkhazia on the other side. The separatists were supported by the North Caucasian and Cossack militants and (unofficially) by Russian forces stationed in Gudauta.
Från Wikipedia.
När har Ryssland, någonsin, handlat i riktningen vänskap gentemot sina grannländer?
Spännande också att du tar upp Jaltakonferensen 2013. Vilka var där och representerade intressenterna?
EU representerades av flera utrikesministrar, bl a din favvis Calle Bildt.
Ukraina representerades bl a av sin president – Janukovitj.
Ryssland representerades inte av en president, en minister eller ens en ambassadör. Man skickade en tjänsteman, en av Putins ekonomiska rådgivare.
Om nu Ukrainas association var så oerhört viktig för Ryssland, varför skickade man en fesen departementstjänsteman att föra sin talan? Förklara det.
Att göra så är den diplomatiska motsvarigheten till att räcka upp långfingret.
Precis. Konstigt då att ukraina blir västorienterat om de får fingret av Ryssland?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Vad tror du egentligen om bostadsbubblan, Mimmi? Är det en bubbla eller. Om du jämför med något annat land?
Intressant att den (efter Krim) beskrivna föredragna attackvektorn (mot Charkiv) var den som för ett år sedan kändes mest trolig, intressant även hur de snabbt anpassade sig efter hur de små gröna männen lyckades i de olika städerna fortsatte med Luhansk och Donetsk istället när Charkiv visade sig vara för svår i inledningsskedet. Jag hörde i Mars 2014 andrahandsvittnesmål från Charkiv där företag levde i kappsäck med förberedda tillflyktsorter i annat land för att kunna dra på en timmas varsel om det skulle bli uppror, vilket de naturligtvis inte var ensamma om, och att de samtidigt kände en stark enighet i den etnisk ryska delen av befolkningen att man ville tillhöra Ukraina och att ett uppror därmed kändes osannolikt.
När det gäller fortsättningen så måste väl den militära kostnaden för att ta Charkiv ha ökat betydligt? Det borde vara så att Ryssland hotar Charkiv för att splittra försvarets resurser så att det blir enklare att ta Mariuopel.
För övrigt mycket bra jobbat Cornucopia! Räknar med att det kommer översättningar till Engelska snart som man kan jämföra med för att få en bättre känsla för både hur genuint dokumentet är och hur de politiska ledarna kan förväntas agera.
Så länge det inte finns en deadline och Ukraina har händerna bundna av Minskavtalet så kan man ju låta trupperna sippra fram där det är minst motstånd. Det går så klart att ta Kharkiv eller t o m Kiev om man har obegränsat med tid och fienden aldrig gör några vidare offensiva rörelser. Vem ska stoppa dem då, liksom?
Det finns heller inga förbehåll om att det måste vara en militär seger skulle jag tro, utan nu gäller subversion, media, förhandlingsbordet och slagfältet som parallella arenor där framsteg på en arena kan stödja den andra. Därav bombdåden, t ex.
Därav också Minsk-1 och Minsk-2, vid Minsk-137 kanske Ukraina blir tvungna att helt enkelt avträda Kharkiv?
Söndra och härska, blir det oroligt (en bomb gick väl av nyligen) i Kharkiv den närmsta tiden
är det nog där man går fram. Sen kommer man naturligtvis fortsätta i söder mot Krim.
Väntans tider, man avvaktar utvecklingen Kiev. Hur länge sitter Porochenko och anhang kvar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Här är en engelsk översättning plus kommentarer.
Jag har inte orkat läsa varken ryska originalet, svenska översättningen, eller denna engelska än.
interpretermag.com finansieras av amerikanska oligarker har jag ett svagt minne om, håll till godo 🙂
Novaya Gazeta: ‘It is Seen as Correct to Initiate Annexation of Eastern Regions of Ukraine to Russia’
Originally published by Novaya Gazeta on February 24, 2015Translated by Catherine A. Fitzpatrick February 24, 2015
http://www.interpretermag.com/it-is-seen-as-correct-to-initiate-the-annexation-of-the-eastern-regions-of-ukraine-to-russia/
Vi ska komma ihåg att dokumentet är en skrivelse till Kreml och säger ingenting om vad, som försiggick där. Sannolikt fanns planer för ett liknande scenario redan utarbetade. Det ingår i olika departements arbete att göra analyser. Beslut tas av makthavare. Representanten från FOI förhöll sig mycket avvaktande i radio i morse till dokumentet, som hon kände till sedan i lördags. Det är sannolikt en efterhandskonstruktion efter som dokumentet i punkt 2 påstår att det rådde inbördeskrigsliknande förhållanden i östra Ukraina. Detta inträdde först veckor senare. Varken Spiegel eller Guardian har tagit upp nyheten, men det kanske kommer som exempel på en tidningsanka.
Jodå Der Spiegel tog upp det den 20 februari. Jag lämnade länk tidigare som kommentar till denna tråd. Försökte också själv att söka på Guardian men hittade heller inget.
Tack Jan för länken till Spiegel. Nyheten är inte helt färsk när den presenteras braskande i SR och vi får veta mer i denna än vad som meddelats oss här. Det rör sig om en skrivelse TILL Kreml har lite oklart ursprung men en viss affärsman Konstantin Molofejev finns med. Således är det inte Putin utan han, som styr .
Kanske alla NATO-psyops, som härjar härskulle begrunda Finlands kloke utrikesministers svar till Carl Bildt vid ett besök i Helsingfors där han pläderade för finskt och svenst NATO-medlemskap: Vi har god erfarenhet av att gå tillsammans med en annan mat.
Jag önskar Sverige hade en liknande plan för att återta Norge…
Obs – eventuellt ironi.